Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

fredag 14 oktober 2011

En dåres försvarstal

Glittrar det något i mitt romanhav eller är det
bara segt och tråkigt...?

Hur jag än tar mig an lektörens synpunkter så kommer det att låta som en dåres försvarstal. Jag känner starkt med August Strindberg och En dåres försvarstal är för övrigt en alldeles utmärkt bok som vi hade nöjet att läsa under mitt litteraturvetenskapliga år.

Att låta någon annan läsa ens manus är alltid en risk, för eftersom så gott som alla människor på jorden har olika åsikter i någon omfattning i alla fall är det alltid möjligt att man får höra saker man helst sluppit. Jag är, efter mina år på journalisthögskolan dock rätt härdad. Där satt vi år efter år och kritiserade varandras artiklar, radioinslag och tv-inslag. Jag frikopplade mig snabbt ifrån mina texter och inslag och såg aldrig synpunkterna som ett angrepp på mig personligen.

Det jag dock alltid vill är att det en förklaring till att någon tycker si eller så och att den framgår. Gärna en lösningen på problemet också, men det är inte alltid kritikerna kan komma med en sådan och det är faktiskt helt okej. Magkänslan kan ändå säga att det är något som inte funkar och får jag då veta varför kan jag ändå förhoppningsvis fixa till något bättre.

Under mina tolv år som lärare har jag också alltid varit noga med att ge eleverna konstruktiv respons på sina uppsatser så de kan utvecklas och gå vidare. Ibland har jag skrivit två A4 till en enskild elev i min iver att hjälpa dem och det kan man ju undra om det är vettigt egentligen.

Hur som helst, nu är det lektörens utlåtande jag tänkte fördjupa mig i lite.

Det är problematiskt eftersom jag inte vill avslöja hela bokens handling för er, för jag vill ju att ni ska läsa den framåt jul. Några saker tänker jag i alla fall ta upp.

Lektören tycker att Saga och hennes man är tråkiga och ja, lite tråkiga kanske de är, så det ska jag ta till mig, men alltför stolliga personer när jag egentligen vill skildra rätt vanliga människor som läsaren kan identifiera sig med funkar inte heller. I den hyllade boken En dag av David Nicholls reagerade jag på att alla personer är så fruktansvärt svartvita. Visst är det en bra bok, men flickvännen som SKRIKER HELA TIDEN SÅ ATT ALLT SKRIVS MED VERSALER stressar livet ur mig. Jag retar mig också på hur slafsig, arrogant och på dekis Dexter får lov att vara utan att någon tröttnar eller reagerar. Samma sak med Emma, som är så himla redig. Jag tröttnar på karaktärer av den typen och i den boken cementerades dessutom könsrollerna väldigt tydligt. Emma hade aldrig kommit undan om hon varit som Dexter.

Min Saga har en massa knepigheter för sig som ger henne karaktär, tycker jag. Visst kan man alltid skruva allt ett halvt varv till, men ändå. Jag är inte säker på att jag vill det, för jag vet inte om det tillför något.

Till viss del pratar nog personerna likt varandra, men även här tycker jag att jag mejslat ut några. Mostern svänger sig alltid med ordspråk, Johan (Sagas sambo) försöker alltid vara lite lustig, Therese pratar snabbt och med skånsk dialekt, t ex. Lektören föreslår att jag exempelvis kan slänga in amerikansk slang eller upprepningar som någon håller på med, men det första passar inte alls in i sammanhanget (och då har jag ändå nyss läst Niceville) och det andra stör jag mig som läsare på något oerhört och tycker att det istället tyder på brist på fantasi hos författaren. Antagligen en smaksak.

Smaksak är det nog också med miljöbeskrivningarna och gestaltningen. Jag blir själv ofta trött när det blir naturporr i böckerna med bruna sjöar, höstlöv som sakta faller till marken och fåglar som far, så jag vill inte trötta ut mina läsare med sådant. Lite känsla vill man ju ge ändå, så visst är det en balansgång. Det här är något som jag kan kika över och så får vi se var jag landar.

Lektören tycker att boken är välskriven, men har ett akademiskt språk och visst kan ett år med litteraturvetenskapliga studier och flera år på journalisthögskolan gjort sitt till, men det finns inga som helst "svåra" ord i boken. Jag lärde mig tidigt att om man vill bli läst ska man skriva begripligt. Däremot räknar lektören ord som denna, dessa, detta och förvisso som akademiska ord och det tycker faktiskt inte jag att det är. Denna och detta gillar jag inte ens för jag tycker att det är slarvigt. Jag skriver hellre den här och det här.

Jag kan dock förstå vad han menar mer på djupet, för visst har jag ett korrekt språk och han efterlyser mer humor. Jag har faktiskt lite humor här och var, men det här är i första hand inte en kul bok, så det är inte så lätt.

Vidare tycker lektören att jag är bra på att skriva dialoger och det känns ju trevligt eftersom jag är en babblig typ själv. Han tycker dock att jag ska ha ännu fler och det tror inte jag funkar. Jag har nog nått en maxgräns här. Jag var rädd att han skulle säga att det var för mycket dialog. Det hade definitivt min svensklärare på gymnasiet tyckt. Hon hade suckat och tagit sig för pannan. En smaksak igen?

När det gäller karaktärerna tycker inte lektören att de är tillräckligt tydliga, utan att jag ska ha en rolig, en snygg, en cynisk osv. Jag tycker att jag har allt det där. Jag vill inte gå in i detalj på vem som är vad, men kanske behöver jag skriva det ännu tydligare eftersom lektören inte känner så. Även om han tycker annorlunda mot mig, så är han ju en läsare och alla läsare måste tas på allvar. Men jag vill ju inte skriva någon på näsan heller.

Jaja.

Jag mejlade lektören en del av mina funderingar och han har svarat igen - trevligt och snabbt. Nu har han broderat ut lite av det jag saknade så det känns bättre.

Men hur slutprodukten kommer att se ut återstår att se. På fredag nästa vecka ska den vara klar. Jag kan helt enkelt inte hålla på med den resten av livet, så nu måste jag sätta punkt och gå vidare i mitt liv.

- Kom igen nu, Joanna, så den blir klar! ropar mitt inre till mig själv.

Eller som Michaela Gren Wilson, Saga Allerlövs bästa vän, tveklöst skulle uttryckt saken:

- Skärp dig, brudjävel! (Ibland får man tala tydligt till sig själv)

11 kommentarer:

Marina sa...

Oavsett hur det blir, så ska det bli väldigt spännande att se resultatet!

Duktiga Tjejen sa...

Tycker du att det var värt att skicka till lektören? Han ska börja läsa min i helgen, men jag har nog redan nästan ångrat mig. Har ju inte läst din bok, men jag känner mig redan lite irriterad på utlåtanden som inte helt verkar passa för just DIN bok och din stil. Just det där med "för akademisk" förstår jag mig inte alls på, jag GILLAR. Välskrivna böcker med knepiga ord. Gillar inte heller miljöporr à la Denise Rudberg. Meningslöst.

Duktiga Tjejen sa...

Jag vill även ha KONKRETA förslag på ändring. Typ "för platt" eller liknande säger mig inget om hur jag ska ändra (om nu så blir fallet).

Hanna Lans sa...

Som sagt, en kvinnlig lektör hade säkert varit bättre. Ja ja, en manlig kan visserligen också läsa språket och historien, men jag tror tyvärr att de där subtila signalerna som vi kvinnor håller på med när vi pratar etc, de är nog svåra för en man att uppfatta. Ja, nu generaliserar jag, men ibland behövs det för att förstärka frågeställningen.

Jag har en känsla av att om en man hade gett mig ett omdöme om min roman, så hade det låtit något i stil med "var inte ett sådant offer" och i slutet av boken "hur fan kan du ta dig sådana friheter och ta saken i egna händer". Och däremellan hade han suckat av tristess när ännu en husnyckel tappades bort, och tyckt att det var irrelevant.

Fast vad vet jag, det är inte många män som har gett feed-back på min bok faktiskt. Vad KAN det bero på. ;)

nillas liv på pinnen sa...

Huvva, vad läskigt när man kommer dit. Man vill ju ha valuta för pengarna, konstruktiv kritik. Annars kan det kvitta.

Anonym sa...

Nu har du fått en lektörs åsikter, en enda! ;) Hans ord är ju heller inte lag även om han är en duktig lektör. Men du äger berättelsen, glöm inte det.
Hur som, jag ser fram mot ett rykande färskt ex. Med eller utan L´s inverkan! ;)
Kram och god helg.

Joanna Björkqvist sa...

Ojoj, vad tankar går hos mig! Nu har jag suttit i en bil och funderat i ett par timmar dessutom...

Marina: Jag är så glad och tacksam över att jag har er här på bloggen som visar intresse, så tack snälla Marina, för att du hänger i! :)

Duktiga Tjejen: Igår hade nog svaret varit nej. Men idag? Tja, det kanske var värt det ändå. Vet inte hur jag ska handskas med det han sa, men tar till mig det mer och mer...

Jag är otroligt nyfiken på vad han kommer att säga till dig, så berätta gärna varenda detalj! Vi kanske faktiskt kan ringas någon dag och jämföra???? :)

Joanna Björkqvist sa...

Hanna: Även om det bär emot mig att säga det, så ÄR detta en väldigt kvinnlig bok, så visst tror jag att en kvinnlig lektör sett annorlunda på det hela. Och jag håller helt med om din egen bok. Du hade kunnat få höra något sådant, medan jag rekommenderar den till alla jag pratar med! Intressant!

Nilla: Exakt så kände jag igår, men idag när det har landat kan jag ändå säga att svaret bara kan finnas inom mig själv. Han kan säga vad han ser och jag måste hitta lösningen. Bara jag kan närma mig mina karaktärer mer...

Mie: Så är det ju verkligen och det går inte att skriva om för varje person som läser och har åsikter. I så fall kan jag hålla på tre tusen år... Kram och en härlig helg till dig med!

Åsa sa...

Jag tycker uppriktigt att du ska lyssna till dit inre där. Det är bara 1 människas åsikt. Som att du ska ta fram humorn?Om det inte är en humoristisk bok då? Nä, inre, lyssna...jag vill läsa den nu :)

Kramar Åsa

Anneli Stålberg sa...

Ett lektörsutlåtande kan vara svårt att få, ett manus är så mycket ens egen själ och hjärta. Så måste det vara. Det finns en mängd skrivtekniska tips som man kanske ska titta på. Kanske också om berättelsen griper tag. Men jag blir mer och mer fundersam över både utlåtanden och skrivteknik eftersom jag inte är säker på om man ska följa några regler alls. Ulf Lundell sa i Babel, att en förläggare hade ändrat i hans manus så att det skulle följa de skrivregler som finns. Själv blev han sur då han fick ändra tillbaka allt, eftersom det är på det sätt han skriver. Lite tvärtom. Om det fungerar för Ulf Lundell, så vilka andra kommer det också att fungera för?

Följ din egen känsla. Låt någon eller några, som du litar på, ur din målgrupp läsa istället.

Lycka till!

Joanna Björkqvist sa...

Åsa: Visst är det som du säger bara en enda människas åsikt och en sån sak som humor är svår att ta fram.... TACK för att du fortfarande är intresserad! Guld värt!!!!

Anneli: Så himla svårt det här, eftersom jag på sätt och vis förstå vad han säger men måste allt vara svartvitt? Är inte gråskalor de vi mest har omkring oss och känner igen oss i? Måste vi deala med en seriemördare? Kan inte lagom vara nog...? Svåra aväganden...

Magen lär få bestämma i slutänden. Men vad gör man om man då får ett litet nätt kräkanfall...? ;)