Skor, skor, skor ...

Dagens fotoutmaning får mig att le en smula för Your Shoes förväntas säkert få det att vattnas i munnen på alla kvinnor. Tyvärr är jag ju inte en skobrud, utan de enda skorna jag gillar på riktigt är mina Dr Martens från 1990-talet och dem har jag redan skrivit en trevlig kärleksförklaring till.

Det finns nu en ljuvlig vårvariant där de är vita och översållade med små söta rosa blomrankor. Om jag hade 1 700 kronor över skulle jag köpt dem direkt, men i så fall måste jag sälja betydligt fler böcker. Köp, köp!

När vi var i USA över nyår köpte jag faktiskt ett par Converse som jag gillade mycket. De påminner  också om kängor, fast de är betydligt nättare än Dr Martens-typen. Det får bli de skorna som jag tar en bild på denna vackra lördagsmorgon, för det är mina vårskor och jag tycker faktiskt att vi sedan ett par dagar har riktig vår här.

Det är ljust när barnen går till skolan och all snö, som sanningen att säga inte direkt låg i drivor, har smält undan. Nu behöver jag inte vara rädd att trilla när jag är ute igen och det är skönt. Vem vet om jag innerst inne är benskör redan och skulle bryta mig på stubinen? Jag vill inte ta reda på det alls.

Idag blir det en tur på stan och vi ska köpa present till en mycket och god och trevlig vän, som har stor fest ikväll eftersom han just fyllt jämnt. Jag har gjort en helt grym partylista på Spotify till honom och den är extremt blandad som han och hans underbara fru, en av mina närmaste väninnor, gillar. Jag föredrar själv alltid nyare låtar, men här har jag slängt in massor av godingar som kommit de senaste typ 40 åren så det ska bli jättekul ikväll.

I somras dansade vi i deras uterum tills långt efter klockan 4 på morgonkvisten och jag hoppas det blir samma sak ikväll. Jag skulle behöva röra på mig och sedan ryggproblemen i vintras är jag så lycklig över att jag KAN det också.

Igår bytte jag utseende på bloggen förresten - brunt och rosa kanske inte kändes helt väntat, men jag tycker att det blev rätt trevligt i alla fall. Håller ni med?

Daglig och trevlig rutin

Dagens fotoutmaning är Daily routine och jag funderade ett tag på vad jag egentligen gör precis varenda dag. Visserligen flyter dagarna ihop till en härlig gröt med ungefär samma innehåll varje dag, så det borde finnas gott om rutiner att dokumentera, men helt enkelt är det ändå inte att illustrera detta med en hygglig bild. Så vad gör jag egentligen som en daglig rutin?

Vaknar? Japp, det brukar jag tackålov, men det ger knappast en kul bild - osminkad och rufsig i håret.

Går på toaletten? Jarå, men där går gränsen för vad jag vill plåga mina bloggläsare med.

Borstar tänderna? Absolut, men alla har väl sett en eltandborste vid det här laget, även om det för femtio år sedan mest var ett skämt att vi i framtiden skulle bli så lata att vi inte ens skulle orka borsta tänderna själva.

Borstar håret? Nänä, definitivt inte. Mitt lockiga och bångstyriga hår borstas bara när det är nytvättat och blött och det är verkligen inte varje dag jag tvättar det, utan snarare var fjärde eller femte. Sedan får det vara rufsas till lite.

Äter? Självklart, men förhoppningsvis inte samma sak varenda dag och då känns det inte klockrent.

Klär på mig? Jajamän, av hänsyn till omvärlden och för att inte frysa ihjäl byltar jag på mig lager på lager, men en bild där jag tar på mig strumpor låter ju inte så lajbans.

Tränar? Oh no! Nog för att jag borde, men njet, här tränas dessvärre inte.

Kollar läget på nätet? Jamenvisst, det gör jag varje dag oavsett var jag är. Uppdaterar bloggen gör jag också varje dag. Likaså kikar jag vad mina vänner har för sig på Facebook.

Jag startar alltid datorn det första jag gör när jag går upp på morgonen och en vanlig dag tillbringar jag massor av timmar vid den. Det trodde jag aldrig när min kompis fick en Vic 64 och var helt betagen i sin dator. Datavärlden var inget för mig, tänkte jag, men oj, så fel jag hade.

Inte utan min dator, säger jag istället idag.

Kanske inte de roligaste bilderna man kan bjuda på rent fotomässigt, men detta är en daglig rutin som jag uppskattar mycket och skulle sakna ordentligt om jag inte kunde utföra.

Så fick det bli.

Glada nyheter om Nära dig

Idag gick jag för att köpa fiskfärs, för att kunna ta några rediga husmoderspoäng framåt kvällen och göra fiskburgare till middag. När jag ändå var i krokarna smet jag in på "Kolon: interiör etc" som säljer en massa fina saker. Och numera inte min bok Nära dig. Närå.

Alla böcker de fick innan jul är nämligen slut - hurra! (Självklart fyller på deras förråd om de vill, för fortfarande dräller en och annan bok omkring i källaren.)

En rolig historia i sammanhanget är att en kvinna, som har en son som går i samma klass som min son och som jag bara pratat med i totalt fyra minuter ungefär, var inne i butiken strax innan jul. Hon höll då min bok i handen och var på vippen att köpa den, eftersom hon kände igen mitt ovanliga namn (japp, det finns fördelar med att vara ensam i Sverige om sitt namn), men eftersom den inte var signerad lät hon bli och tänkte att hon kan köpa den en annan gång. Kanske direkt från mig, som hon sa i telefonen när vi pratade om sönernas nya gitarrkurs.

På julaftonen höll hon på att svimma av förvåning när hennes svärmor, som jag tror kom från Askersund, gav henne Nära dig i julklapp. Helt förstummad och mycket förundrad över hur det hade gått frågade hon sin svärmor var hon hittat boken. Då berättade svärmodern att hon tittat in i butiken här i Onsala och tyckt att det var en trevlig present till svärdottern eftersom den utspelar sig häromkring. Bara så. Inte anade hon att svärdottern kände till mig.

När svärdottern berättade att vi sedan i höstas har barn i samma klass tyckte förstås svärmodern att det var ännu roligare att ha köpt boken. Ännu har hon inte hunnit läsa den, men jag väntar med spänning på att höra vad hon säger framöver.

Någon som däremot har läst boken är Desirée Fredlund, som är en härligt driven tjej och precis som jag engagerad i Egenutgivarna, för oss som ger ut våra böcker själva. Häromdagen skrev jag om hennes smittande karaktär My och hennes oförutsägbara liv och idag har Desirée skrivit om Nära dig i ett eget inlägg på sin blogg.

Jag reagerade instinktivt med bestörtning och kände hjärtat slå hårt och snabbt när jag läste meningen "Nära dig har ett stort fel." tidigt i hennes blogginlägg. Nääää, vad är det nu för stort fel, tänkte jag, och visste inte om jag skulle orka läsa vidare. Men det var ju tur att jag gjorde det, för det stora felet var att jag inte skrev boken redan för 20 år sedan när Desirée själv just fött barn. Haha, precis så där skriver Desirée. Man hajar till och bjuds på en luftfärd och sedan landar man mjukt. Precis som i My.

Hon skriver flera underbara meningar som jag gärna läser om och om igen och här kommer ett par av dem:

Joanna skriver med ett flyt som får mig att se hela situationen glasklar. 

Nära dig är en gedigen stycke nutidshistoria som behövs.

Tack så mycket, Desirée, för att du tagit dig tid att läsa om Saga Allerlöv och för dina intressanta tankar kring hennes liv i bokform!

Åh, vilken fin award jag fått!

Åh, så glad jag blev idag när jag fick en fin award av Camilla. Den här gången valde hon att skicka awarden vidare till oss arma krakar som fastnat i Wordfeudträsket och som spelar mot henne. Det är alltid kul att spela och det är ju därför det är så lätt att bli fast, men ibland är det galet svårt att bygga några ord av bokstäverna man får. Det vet både Camilla och jag, kan jag säga.

Jag tycker att det är svårt att skicka awarden vidare, eftersom jag uppskattar så många bloggare och bloggläsare, men samtidigt tycker jag själv att det är kul att få en award och då måste jag kunna ge en också. What goes around comes around.

Eftersom jag blev så glad av Camillas award bestämde jag mig för att skicka den vidare till andra glädjespridare. Det finns förstås ännu fler än de jag väljer här, men så här blev det idag. De här fem är fantastiska glädjespridare och det tycker jag behövs. Visst måste det finnas svärta i livet också, men jag gillar glädje. Det finns något glatt över det, liksom!

Carina - dina Dagens kloka ger faktiskt alltid något att tänka på. Dina blogginlägg andas också glädje och din bild säger allt. Vilken glädje!

Hanna - du sprider inte bara glädje utan även en hel del annat, men jag är så glad över att du kommit in i mitt liv, för ibland råkar man stöta på någon som bara är så ... så ... så... underbar!

Åsa - du berättar så öppenhjärtigt om ditt liv och dina funderingar och har alltid, och då menar jag verkligen alltid, ett positivt ord över till de bloggare du läser. När jag ser ditt namn bland kommentarerna vet jag att det står något positivt och det är så gött (götebosska!) att se!

Anneli - du har fått mina ögon att tåras flera gånger och faktiskt även av glädje. Du skriver så varmt och så fint att det känns som om vi träffats flera gånger. Varför har vi inte det?

Västgötskan - du är alltid mitt i allting och medan du håller på med det så kastar du ur dig ett blogginlägg. Enormt tempo och full fart varje dag och det gillar jag. Ofta har du humor i vardagen med och jag skulle gärna fika med dig, Tror inte det skulle vara tråkigt i en sekund. Tror inte att du är tråkig alls, faktiskt.

Rymdkapseln från Apollo 11. Förvillande lik den från
Apollo 13. Och lite lik Wall-E.

Igår tittade vi på filmen Apollo 13 och det bestämde vi redan när vi var på Kennedy Space center i Florida, för det skulle vara kul att se hur det gick för de tre männen i rymden. Jag hade sett den förut och eftersom Jim Lovell (som spelades av Tom Hanks) blivit en gammal man och pratade till oss från stora dukar på centret, så visste vi hela tiden att det skulle gå bra för de tre astronauterna även om det inte alltid såg så ljust ut.

Vilken grym ångest de måste ha haft i den där eländig rymdkapseln när det var minus 12 grader för fjärde dygnet och i princip obefintligt med syre. Så fasansfullt för både dem och deras familjer på jorden, som följde dramat.

Filmen fick inte hela min uppmärksamhet, för jag hade trots allt sexton wf-spel att hålla i luften samtidigt. I de flesta av dem var det sjukt svårt att skriva några ord, för jag hade bara konsonanter. I några av spelen hade jag dessutom de riktiga högoddsarna, de som ger massor av härliga poäng om man lyckas lägga dem över TW, DW eller åtminstone TL eller DL. Ni som spelar vet vad jag  menar och ni som inte spelar behöver inte fördjupa er i problematiken, men det handlar om att man får en massa sköna extrapoäng ibland.

Men hur sjutton bygger man ord av dessa bokstäver?

Eller av dessa?

Eller rent av dessa?

Sedan dök det plötsligt upp en massa vokaler i ett av de 16 spelen och givetvis är det inte de vanligaste vokalerna som a, e eller kanske i, utan svårplacerade dito. Då ser det ut så här:

Tänk om jag kunde flytta över några av dem till mina andra matcher. Det tycker jag hade varit en alldeles utmärkt idé, för fortfarande, efter en månads flitigt spelande, förlorar jag betydligt fler matcher än jag vinner. 

Det är något skumt med Wordfeud. Så måste det vara. Annars skulle jag vinna oftare. Någon som håller med? Känner ni också att ni borde vinna oftare?

En småtrevlig utmaning

Ibland dyker det upp utmaningar här och var på bloggarna och den här hittade jag igår både hos Micke och Cissa. Jag har funderat på den förut när den dykt upp och lett åt de nya saker jag fått veta om bloggare jag brukar besöka och idag bestämde jag mig för att själv anta utmaningen. Vad annat kan jag göra en regnig morgon alldeles innan jag ska bege mig till redaktionen på Kungsbacka-Posten, som jag skriver krönikor för varannan vecka?

1. VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?

Jag var föräldraledig med båda våra barn; dottern två år och sonen ett halvår.

Dessutom hade jag mitt livs längsta nyttighetsperiod rent matmässigt. Jag hade gått upp rejält i vikt under graviditeterna (imponerande 32 kg med dottern!) och bestämde mig den 1 januari att äta extremt nyttigt fram till påsk. Tolv kilo skulle jag absolut hinna gå ner, tänkte jag.

Jag gjorde inga som helst avsteg och var mycket sträng mot mig själv. På min hemmagjorda diet (mycket grönsakssoppor blev det!) klarade jag målet med råge och på långfredagen vägde jag till och med fyra kilo mindre än målvikten. Hela 16 kg minus på lika många veckor blev det. Det blev en supersmarrig påskafton och jag åt massor av godsaker, som jag klarat mig så länge utan.

Den främsta motivationen till att jag lyckades var att jag ville se ut som jag brukade göra. Jag kände inte igen mig längre och det var inte kul.

2. VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?

Slet med boken Nära dig. Kämpade varje dag och hade ingen aning hur otroligt lång den blev under tiden.

Dessutom fotograferade jag väldigt mycket eftersom det var en osedvanligt vacker och snörik vinter. Fullständigt främmande den vi har i år.

3. FEM SNACKS DU GILLAR:

Jag älskar snacks i de flesta former och blir glad för det mesta som bjuds, men om jag handlar själv blir det gärna detta och i denna inbördes ordning:

Jordnötsbågar (mycket godare och sprödare än jordnötsringar av olika märken)
Cheez Cruncherz
Cheez Doodles (vanliga ostbågar/ostkrokar, alltså)
Salta nötter (alla sorter!)
Pringles Sourcream and Onion

4. FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:

Flera snapsvisor t ex Dromedarvisan (mel: När månen vandrar):

Jag tänker sälja min dromedar
Jag tänker flytta till Norden
Vem vill va bosatt uti ett land
där man får ligga till borden?
Nu konverterar jag här på snabben
Jag vill ha akvavit till kebaben
Var ingen mes
Fyll upp din fez!

Imse Vimse Spindel (och en rackarns massa andra barnvisor)

De flesta Abbalåtar (ojoj, vad jag suttit med konvolutet och lusläst på mellanstadiet)

Bara ibland av Eva Dahlgren (vi skulle läsa valfri dikt inför klassen på gymnasiet och en dag var det plötsligt min tur och jag hade ingen med mig, märkligt nog för jag var väldigt ordentlig, så jag tog med mig ett tomt papper fram till katedern och läste låttexten som jag kunde utantill - praktiskt)

Ja, må hon leva (med många verser dessutom...)

5. FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU BLEV MÅNGMILJONÄR:

Resa ännu mer
Köpa ett litet hus på en lättskött tomt i närheten av oss till mor och far, så de kommer närmare (vare sig de vill flytta eller inte!)
Betala av lånen (studielån och huslån)
Gå på shopping- och fikatur med dottern (det bästa hon vet) och inte säga nej i varje butik
Bjuda mina fina vänner på fest med massor av god mat och champagne

6. FEM DÅLIGA VANOR:

Sover för lite
Äter för onyttigt (för ofta mackor)
Motionerar alldeles för lite
Sitter för slarvigt när jag arbetar vid datorn
Lägger det mesta i högar - lite överallt dessutom

7. FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:

Jag hade lätt kunnat skriva femtio saker jag gillar att göra, men troligen är detta topp fem, fast ordningen kan variera:

Umgås med trevliga människor
Resa både kort och långt
Skriva allt möjligt
Läsa bra böcker
Äta goda saker

8. FEM SAKER DU ADLRIG SKULLE KLÄ DIG I ELLER KÖPA:

Jag skulle tackålov aldrig ta på mig:

Päls
Stringbikini
Skostorlek 36

och jag skulle aldrig köpa:

Sex
Knark

9: FEM FAVORITLEKSAKER:

Datorn
Kameran
iPhonen
Spisen
Ugnen

10. TIO PERSONER DU VILL SE ANTA UTMANINGEN:

Några av er har redan gjort utmaningen, men ni andra som känner er sugna får gärna ta er an den, för det är alltid kul att få lära känna er lite extra!

Nu blir det lördagsledigt

Ny header på bokcirkeln

Det har tagit tid att plocka bort julen idag och nu har jag dessutom äntligen uppdaterat bokcirkelbloggen efter vår trevliga träff i torsdags. Mestadels pratade vi om min bok och det spännande att höra vad alla tänkte och tyckte om den. Jag har försökt att sammanfatta allt som sades, men lätt var det inte och säkert fick jag inte med allt även om ambitionen var god. För min egen del vill jag ju minnas så mycket som möjligt, så därför skrev jag rätt så utförligt.

En del flikar återstår ännu att uppdatera, men nu ska jag se på Gladiatorerna med sonen och han har redan ropat att det har börjat, så jag får ta resten en annan gång.

Lite ledigt en lördagkväll måste man ju få!

Sovmorgon och utflykt

Idag har hela familjen passat på att ta sig en rejäl sovmorgon och försöka sova ikapp de timmar vi tappade på planet hem från USA i tisdags och onsdags. Nu måste vi komma in i svenska dygnsrytm igen.

Alla väskor vi hade med på resan, hela åtta stycken i varierande storlekar, är uppackade, men ännu återstår en och annan maskin att tvätta innan allt är klart, så det blir ett uppdrag för dagen. Dessutom ska julen ut. Granen är minst sagt hängig efter våra två veckor av total ignorans.

Under dagen måste jag också uppdatera bokcirkelns blogg, för vi har ju haft träff. Tanken med sidhuvudet på den bloggen är att visa vilken årstid det är genom att placera boken på ett ställe som talar om vilken tid på året det är. Senast valde jag en inomhusbild och försökte skapa lite julkänsla, för det var ju ingen snö ute.

Det lustiga är att det fortfarande, i mitten av januari, heller inte är någon snö ute, så jag får väl hitta på något annat. Lite asfalt, kanske. Då blir det en kort utflykt med boken. Det finns ju i alla fall och dessutom alldeles utanför tomten.

Annars kanske någon bloggläsare i nordligare delar av vårt land kan beama över lite snö? Det räcker med en skottkärra full!

Och så ska jag sammanfatta vad flickorna tyckte om min roman ...

Ni hjälpte mig hem!

Det var med förvåning jag vaknade i morse, eller rättare sagt igår morse men eftersom jag inte sovit på över ett dygn, så känns det fortfarande som samma dygn, och kände att ryggen gjorde betydligt mindre ont än dagen innan. Jag vågade knappt ens tänka tanken, men medan jag klädde på mig kändes det som om jag skulle överleva hemresan, trots allt.

Första etappen gick mellan Orlando och Detroit och visst gjorde det lite ont i ryggslutet, men absolut inte alls som dagarna innan och jag KUNDE faktiskt sitta hela flygturen, vilket jag var säker på att jag inte skulle klara. Lite ont, jodå, helt bekymmersfri kan man inte räkna med att bli bara så där i en handvändning, men ändå. Helt klart överlevbart, även jag är stel ännu.

I Detroit bytte vi plan och sedan bar det av igen. Även denna gång gick det över förväntan och visserligen kunde jag absolut inte somna, men vad gjorde det så länge jag kunde sitta på mitt säte och titta på filmen One day som baseras på boken med samma namn av David Nicholls? Sämre kan man faktiskt ha det.

Sista etappen blev mellan Schiphol i Holland och Landvetter och då hade vi till slut rest i femton timmar. I min nervositet inför hemresan räknade jag förstås fel och de femton timmarna jag trodde att den längsta etappen skulle ta var istället hela hemresans alla tre delar. Som tur var.

Jag är helt övertygad om att ni, kära, fina, omtänksamma och varmhjärtade bloggvänner, hjälpte mig hem med er tankekraft och hållna tummar och det tackar jag er så mycket för. Hoppas förtrollningen hänger i.

För ikväll ska jag äta färska räkor med het sås och då vill jag kunna sitta på en stol innan jag fullständigt däckar i egen säng (denna ljuva ordkombination - egen ... säng ... åh ...) vid 20-tiden.

Jetlag är en lag vars långa arm man svårligen undkommer.

Julbloggen är bortstädad

Det blev en fin och röd vecka med julbloggen, men nu är julen slut och då måste jag byta layout igen, förstås. Den här gången får det bli lite blått, eftersom det passar både inför nyår och vintern i stort även om snön lyser med sin frånvaro ännu. Den här varianten kommer att hänga med i ett par veckor, så jag hoppas att ni känner er välkomna!

Ser det trevligt ut?

Ny julig bloggdesign

För rosa för att vara julig ...

Eftersom vi utan tvekan går mot jul, trots att vädret utanför fönstret påminner mer om oktober än december, så har jag bytt bloggdesign idag.

Självklart måste jag ha lite rödare toner, för när naturen inte är så värst hjälpsam när det gäller att skapa julstämning får jag göra jobbet själv.

Jag tog några röda pocketböcker och placerade dem ovanpå min egen rosa roman och självklart fick pepparkakshuset och några tomtar vara med på bilden också. Och så vår vackra julgran i bakgrunden.

Jamennuså.

Nu börjar det minsann lacka mot jul.

Underbar start på december

När barnen var bara något år gamla sydde jag varsin filtgran till dem och i den hängde jag upp 24 små paket som en adventskalender. Det var inte speciellt svårt att hitta småsaker att hänga upp, eftersom de inte hade så mycket grejer då.

Hårspännen, hårsnoddar, pennor, strumpor, bilar, klistermärken, tatueringar ... Allt möjligt hängde jag upp år efter år. För något år sedan blev det svårare, för ju äldre de blev desto mer saker hade de ju och det var inte längre kul att köpa det hundrade hårspännet eller ännu ett ark med tatueringar.

Förra året försökte jag övertyga barnen om hur onödigt var det var med alla dessa småprylar och att det var dags att lägga ner kalendern. Särskilt med tanke på att vi skulle åka till Australien den 17 december och inte ens var hemma de 24 dagarna kalendern varar.

Det gick inte hem, om man säger så. Båda två ville så himla gärna ha en presentfylld gran även detta år, så kompromissen blev att jag gjorde 17 småpaket till var och en och lämnade de övriga numren tomma.

I år försökte jag ännu en gång lägga ner verksamheten, men både tioåringen och tolvåringen ville absolut behålla traditionen, så visst. Vi kör väl ett år till då. Igår satt jag därför och slog in en massa paket i alla fall.

I år har jag faktiskt en riktigt bra idé när det gäller paketens innehåll, men det kan jag tyvärr inte avslöja förrän om ett par dagar för det kan ju hända att de luriga barnen läser min blogg och får veta det innan de öppnar paketen och där får ändå gränsen gå. Lite hemligt ska det ju vara.

När jag en god stund efter midnatt kikade in på Cissas blogg, för att skriva att det var så trevligt att få träffa henne på eftermiddagen blev jag så glad att jag riktigt kände såpbubblorna flyga omkring i magen.

Cissa vann min roman i måndags och eftersom vi bor så pass nära varandra bestämde vi oss på att ses på hennes jobb istället för att posta den. Jag gillar hennes trevliga ton i bloggen och det märks att hon är en kvinna som trivs med livet. Exakt samma sak kände jag när vi möttes IRL. Vilken förtjusande person!

Detta skulle jag gå in och skriva till henne, när jag äntligen fått upp alla paketen på filtgranen, och då såg jag att det redan fanns ett inlägg från henne om vårt korta men trevliga möte. Hon tyckte också att det var kul att träffa mig och det allra bästa var förstås det hon skrev om min roman. Åh, så glad jag blev över hennes fina ord! Det är ju precis så jag vill att läsaren ska känna!

Klockan närmade sig två på natten när jag äntligen kunde varva ner tillräckligt för att somna och bara några timmar senare ringde klockan. Då var det barnens tur att bli glada för visst hängde den efterlängtade julgranskalendern exakt där den alltid brukar hänga. Full av små överraskningar.

Vilken härlig start på december!

Ny bloggdesign, förstås

Det var fint med stenar. Jadå, jag gillade de mjuka fina stenarna mycket.

Men det är väldigt mycket roligare med boktravar. Särskilt om det är mina egna som är travade.

Ser det trevligt ut?

Nytt utseende igen

Jag känner mig aldrig helt bekväm när jag har en bild på mig själv i headern, så trots att jag egentligen tyckte att den var rätt fin, så har jag idag bytt igen. Dessutom är jag inte superförtjust i grönt.

Jag älskar däremot ljust rosa, trots att jag innerst inne är hårdrockare i själ och hjärta, så nu fick det bli en mjuk framtoning de kalla och grå stenarna till trots. Nog är det vackert med de runda stenarna som går i rosa och grönt fast de är grå...?

Känner ni er genast hemma hos mig? Det vill jag ju att ni gör!

1 år - 111111

Lite väl många ljus för en ettåring kanske, men
i alla fall en tjusig tårta (gjord till sonen i somras)...

Just idag fyller min blogg ett år. Nog är det lite magiskt att den fyller år när det är så här jämnt; 111111. Så här såg mitt allra första blogginlägg ut för exakt ett år sedan och det känns som en annan tid.

Sedan dess har det blivit 555 (lika jämnt och snyggt som 111111 fast med färre siffror) inlägg, 2 566 kommentarer och 33 777 (också rätt snygg och jämn sifferkombination) sidvisningar.

Om man tittar på statistisken går det spikrakt uppåt från augusti och fram till nu och det var också då som jag själv blev mer aktiv med att kommentera andras bloggar. Detta gjorde att allt fler hittade till mig och det är jag jätteglad över, för jag kan inte tänka mig hur tomt mitt bloggliv hade varit idag utan alla trevliga bloggar och bloggare.

Grattis, fina lilla bloggen, och tack så mycket, kära bloggläsare för att ni gör denna ettåring så levande och trevlig!

Nytt bloggutseende igen

Jag gillar när det händer saker. Livet ska inte vara trist och tråkigt, utan härligt och omväxlande. Nu har jag bytt utseende på bloggen igen och jag undrar förstås nyfiket vad ni tycker om det.

Jo, men visst, jag är med i headern - det var länge sedan. Planen var att ha min bok i headern, men eftersom den kom som ett knippe småhäften passar det inget vidare och då fick jag fundera ut något annat. Lite variation vill jag ha oavsett omvärlden.

Annars då? Känns färgerna okej? De matchar väl kappan...?

Ny bloggdesign minsann

Jag har verkligen gillat denna header och hela utseendet på bloggen...

Jag gillar att byta utseende på bloggen och den första tiden bytte jag minst en gång i månaden eller till och med var tredje vecka.

Den har gången tog det emot lite att byta för jag har varit så barnsligt förtjust i min chokladask. Jag älskar choklad och tycker också att det bruna omkring har gett ett harmoniskt intryck, trots att jag egentligen inte alls gillar brunt.

Idag kände jag ändå att det var dags. Nu var det hög tid för lite nya influenser, så livet inte bara rullar på i samma gamma hjulspår. Jag tog bilden i headern i vår trädgård igår och bestämde mig för att göra något lite småvilt, eftersom jag inte kunde välja om jag skulle gå på lila eller gröna toner på resten av bloggen.

Jag bestämde mig modigt och galet nog för att satsa på båda, så nu är bloggen både lila och grön och det känns inte så förutsägbart, för det är en rätt udda kombo.

Tanken var att ta en mer klassisk höstbild och göra bloggen i brunt och orange, som känns mer höstlikt, men det får bli en annan gång, för nu kör jag på den här varianten ett tag.

Vad tycker ni? Får ni en färgchock eller ser det inbjudande ut?

Ny tävling hos Carina

Knappt hinner min egen tävling ta slut innan jag hittar en att delta i själv! Carina lottar ut detta vackra fat och en lavendelpåse och självklart vill jag vinna det!

Nu har jag dessutom greppat hur man gör för att sprida en tävling mer och dessutom premiera de som är med och sprider den. Man ger dem två lotter för spridningen så klart! Det ska jag komma ihåg till min nästa tävling - man lär sig!

Här kan ni gå in för att läsa om hur man deltar i tävlingen!

Och vinnaren är...

Innan jag avslöjar vinnaren ska jag berätta hur lottdragningen i tävlingen gick till, så ni vet att det inte fuskas.

Alla tjugoåtta som anmält sitt intresse och skrivit snälla saker om armbandet (tack så mycket, allihop, än en gång!) fick sitt bloggnamn eller verkliga namn på en lapp. Alla namn ser ni ovan och för att jag inte skulle sväva i ovisshet om vem som var vem om fler hade samma namn så skrev jag till något litet, oftast bloggnamnet, på vissa.

Sedan vek jag prydligt ihop alla lappar med två vik och lade dem på bordet. Sedan rörde jag runt, runt så att alla lapparna bytte plats med varandra flera gånger.

Eftersom tävlingstiden gick ut 23.59 igår kväll hade söta dottern, som väldigt gärna ville dra vinnaren, gått och lagt sig för länge sedan, så själva dragningen fick göras nu på morgonen.

Dottern föreslog själv att hon skulle dra den vinnande lotten och det passade mig utmärkt utifrån två viktiga aspekter. Dels är det lättare för mig att ta en bild om någon annan drar lotten och dels har hon inga som helst känslomässiga band till någon av tävlingsdeltagarna och därför skulle hon inte försöka tjuvkika genom pappret för att få en glimt av vilket namn som stod där.

Trots detta fick hon i alla fall blunda när hon drog lappen.

Så ni ser hur seriöst vi tar denna tävling!

Till slut stod det klart att vinnaren i tävlingen den här gången är:

Massor av grattis till dig, Mallan! Mejla vilken adress du vill att jag ska skicka armbandet nedan till, så ska jag göra det så fort som möjligt!

Tack så mycket alla för visat intresse i min första tävling och så här kul som det var så kan jag lova att det kommer en till så småningom!

Chardonnaytimmen firas ute

Nu kan gästerna komma och njuta av chardonnaytimmen när de vill. En del är redan framdukat, men rörorna och osten väntar vi med ett tag till. Vinet fick åka in i kylen igen efter fotograferingen i väntan på gästerna, men det låter så trist så det skriver jag inte.

Jag är så glad och tacksam över att det vackra vädret håller i sig, för troligen är detta den sista kvällen på altanen för i år. I alla fall i den avdelning som saknar tak och infravärme.

Jag passar på att önska alla fina bloggvänner en riktigt fin fredagskväll och hoppas ni njuter av den på något sätt som ni gillar.

Kram på er, för att ni finns där och förgyller mina dagar!

Tjohooo - jag fick en award!!!!

Denna eländigt blåsiga dag blåste något riktigt trevligt in på min blogg, minsann. Jag har fått en Award!  Det är härliga, roliga och underfundiga Fru Gårman som gett mig denna vackra utmärkelse.

Nu ska jag svara på fem frågor, länka till den bloggare som gav mig awarden och ge den vidare till fem bloggare som har mindre än 100 följare och som borde upptäckas av fler.

Här kommer då frågorna:

1. Varför började du att blogga?

Jag älskar att skriva och fotografera och tycker om att dela med mig av stort och smått och också att ta del av andras tankar och funderingar. Bloggandet är ett trevligt sätt att sätta ord på tankar man har och fungerar också lite som en dagbok för mig. Jag började någon månad innan vi reste till Australien över jul och nyår förra året, för då tänkte jag att jag kunde locka sol- och resesugna till min blogg!

2. Vilka bloggar följer du?

Massor! Ju längre jag håller på själv desto fler hittar jag att kika in på och det är jättekul. Några fastnar jag för direkt och kollar dagligen medan andra dansar jag förbi då och då. Jag kommenterar ibland och tjuvkikar ibland och uppskattar att man kan göra just så. En del kommenterar jag ofta för att det plötsligt känns som nära vänner, trots att vi aldrig träffats och då blir kommentaren ungefär som ett "Hej, där är du ju igen" - fast med mer djup.

3. Vilka favoritfärger har du?

Jag gillar de allra flesta färgerna och spontant är himmelsblå det vackraste jag vet. Däremot skulle jag inte klä mig i det. Basen är nästan alltid svart i min klädstil och så toppar jag med färgade tights eller en sjal. På sommaren gillar jag att klä mig i vitt, rosa och turkos också.

4. Vilka favoritfilmer har du?

Den film som berört mig mest genom åren är Betty Blue. Jag var ung när jag såg den och sprang genast och köpte LP:n med den underbara musiken. Grease, Terminator 2, Avatar och Pulp Fiction har också gjort stora avtryck - grym blandning, va?

5. Vilket land drömmer du om att få besöka?

Vi reser mycket i vår familj och lägger hellre pengarna på det än på att t ex renovera vårt pinsamt fula badrum på andra våningen, där allt är från 1973 och snart kan bli museum. 

Vi har varit i en massa härliga länder från t ex Australien, Indonesien och USA till bl a Grekland, Koratien och Egypten, men just nu skulle jag nog allra helst ta med barnen på en genomresa till USA. Min käre make och jag hyrde bil och for på sex veckor genom 19 olika delstater innan barnen föddes och det var så otroligt vackert, sevärt och fantastiskt. Jag hade aldrig trott att det skulle vara så vackert och älskade växlingarna mellan att bo i tält i nationalparkerna och sova i jättesängar på lyxhotell i Las Vegas.

Jag har aldrig varit i Sydamerika, förresten och där finns det flera länder som lockar, men just nu skulle jag nog ändå välja USA... 

Nu är det min tur att ge denna award till 5 bloggar. Fem bloggar som jag tycker borde upptäckas av fler. Jag upptäcker till min fasa att flera av mina favoriter inte har antalet följare på sin blogg och därför har jag ingen aning om hur många följare de har, så jag får kika runt och kolla vilka som har färre än 100. Här kommer några guldkorn utan inbördes rangordning!

1. Duktiga tjejen En klok tjej som skriver varmt och fint om det som berör henne och hennes liv. Hon jobbar på att bli mindre duktig och har bebislängt. Dessutom har hon galet lågt d-vitaminvärde och har precis som jag skrivit en bok och väntar på besked från förlagen. Läs och bli berörd!

2. Glöm dina bekymmer, imorgon kommer nya Camilla. Jag hittade tack vare hennes roliga bloggnamn och hon är både kul och tänkvärd. Roliga gamla bilder bjuder hon också på! Dessutom var det hon som avgjorde att jag lade upp min första tävling här på bloggen i måndags, för hennes lottdragning var så skojig!

3. Born under Saturn  Mallan. Mallan är något så spännande som certifierad tarotmästare och bloggar om sin vardag med småbarn och nyss är hon tillbaka på jobbet efter mammaledigheten. Hon fyllde år igår (Grattis igen!) och skriver väldigt vardagsmysiga och ibland småläbbiga inlägg - ofta med kul bilder.

4. Marinasbay Marina. Marina beskriver sig själv som hyfsat normal (wow, dit har jag inte kommit ännu!) medelålders (dit kommer jag väl aldrig...?) morsa (det är jag i alla fall!) och hon skriver om hennes liv i Singapore. Hon kommer från Karlstad och jobbar som lärare, men är tjänstledig och bosatt i Singapore. På hennes blogg finns en massa fina bilder och jag lär mig också nya spännande saker där - I like!

5. @nettes lilla blå Anette. Sist, men verkligen inte minst, går awarden till härliga Anette har alltid något postivit att säga, både i sin blogg och som kommentarer här och var och det är alltid mysigt att titta in till henne. Hon har dessutom alltid en massa på gång och en skönt rosa blogg. Hos Anette är det lätt att trivas och genast känna sig välkommen!

In och kika med er, hos dem alla!