Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

torsdag 28 februari 2013

En ny kudde kanske hjälper


Jag sover bara fyra-fem timmar varje natt. Egentligen är det inte så att jag lider av sömnproblem (för tillfället i alla fall), utan det är bara så svårt att avveckla dagen. Det är ju så mycket roligare att vara vaken.

Därför kan man tycka att det känns aningen onödigt att köpa en ny kudde. Men det har jag i alla fall gjort idag. Kanske kan den locka mig att krypa till sängs lite tidigare om kvällarna?

Om man litar på bilden ser den ju oerhört behaglig ut. Och namnet!

Vem kan motstå Gosa?

onsdag 27 februari 2013

En ny dag gryr


Det händer att jag stannar till på vägen mot jobbet på morgonkvisten. I bland är det bedövande vackert när solen sakta går upp över fjorden och det var det idag. Då kan jag inte bara fortsätta att köra, utan jag måste fotografera lite.


Idag hade jag med mig kameran, och inte bara mobilen, för jag tyckte att det såg lovande ut redan från där vi bor.

Så vackert och så milda toner denna februarimorgon...




tisdag 26 februari 2013

Perfekt tävling för mig



Igår var det sorg både här på bloggen och i mitt hjärta och det har hängt i även under den här dagen med stilla tårar vid flera tillfällen. Det går inte att uppleva årsdagen av sin älskade storebrors bortgång utan att bli ledsen. Som tur är har jag både familj och vänner som hjälper mig när det är tungt och det betyder otroligt mycket för mig. Tack alla ni fina vänner, som gör mitt liv lättare, roligare och bättre på så många sätt - ni är guld värda.

Även om det känns märkligt att växla över till något helt annat, så är det så livet är; fullt av tvära kast. Som en klok och fin väninna sa på kvällskvisten: "Ju djupare man gräver desto mer yta behöver man för att orka." Efter att ha varit ledsen i ett par dagar behöver jag vända blicken uppåt igen.

"Vinn en produkt från Shopello" är det fokus jag ska försöka ha innan jag går och lägger mig. Jag upptäckte nämligen idag att Shopello har en tävling som är som gjord för mig. Den är så förträffligt perfekt att jag nästan tror att någon skojar med mig. Det är nämligen så att det just nu anordnas en tävling där man kan vinna vad som helst som finns på sajten upp till ett värde av 5 000 kronor.

Jag som behövde lite förströelse kikade runt länge och väl på allt möjligt (det finns nästan tre miljoner prylar på Shopello, så det tar en liten stund...) bara för skojs skull och det fanns till och med en soffa för under 5 000, fast den kostat nästan det dubbla. Vore perfekt att vinna med tanke på hur risiga våra soffor på övervåningen har blivit och då utnyttjar man ju penninggränsen rejält.

Fast ändå. Nä, soffor är inte alls lika kul som något annat jag gillar, nämligen Dr Martens kängor. Det är min stil det. Ja ja, jag vet att jag är tjatig, men när jag skrev om de nya vårkängorna häromdagen kunde jag ju inte veta att jag skulle kunna ha chans att vinna dem. I så fall hade jag väntat tills idag, för att inte helt trötta ut er, kära läsare.

Nu är det så finurligt ordnat att jag har chans att vinna kängorna och ni som följt min blogg ett tag har ju matats med min passion för just dessa kängor. Samma dag som min bror senare omkom köpte jag ju världens finaste vårkängor och om dem har jag skrivit ännu mer. Mina klassiska Dr Martens hänger fortfarande med och när vi var i USA senast köpte jag ett nytt par, som jag nu har varenda dag.

Skärmavbildningen ovan är kanske inte knivskarp men ni ser säkert ändå vilka underbara kängor jag vill vinna. Det är de gul-orange-rosa jag vill ha och här syns de förstås ännu bättre. De är grymt toksnygga och underbart vårliga på en och samma gång. (Håll med om att det där var en motivering som juryn i tävlingen MÅSTE gå igång på? Dessutom är det ju fullständigt sant.)

Och vet ni vad ni kanske tycker är det bästa av allt? Genom att kommentera detta blogginlägg nedan har DU möjlighet att vinna ett exakt likadant par - om jag nu till äventyrs skulle vinna, alltså.

Berätta för mig varför du vill ha ett par lika coola kängor som jag vill ha, så har du chansen att vinna dem - om jag vinner!

Kommentera och håll tummarna! Deal?

måndag 25 februari 2013

Ett sorgens år


För ett år sedan var det en härlig dag idag. Jag var i Göteborg med familjen och köpte nya kängor inför kvällens stora fest, som jag hade sett fram emot länge. Festen blev precis fantastisk som jag trodde att den skulle bli. Maten var underbar, talen vackra och vännerna trevliga. Jag njöt och livet kändes enkelt att leva.

Klockan hann bli fem på morgonkvisten innan jag smög hemåt, efter att ha suttit och rundat av med kvällens värdinna, i ett par timmar. Vi hade suttit och pratat om hur underbart det är att vi funnit varandra och hur mycket vi uppskattar den vänskap vi har. Vi pratade om livet och hur viktigt det är att ha roligt, att umgås och att njuta.

Inte visste jag då att jag tre timmar senare skulle få mitt livs chock. Inte hade jag en aning om att min älskade storebror redan lämnat oss. Telefonsamtalet jag fick klockan åtta på morgonen glömmer jag aldrig och jag vägrade ta in det som sades. Nej, var det enda jag sade. Nej. Nej! Det gick inte att förstå. Jag ville inte begripa.

Fortfarande har jag svårt för att inse vidden av det som hänt och att det är oåterkalleligt. Att aldrig mer få höra hans röst eller krama honom är fruktansvärt plågsamt.

Min älskade storebror, världens finaste, kommer för alltid att finnas i mitt hjärta. I mina ljusa stunder är jag glad och tacksam över den tid vi fick tillsammans. I mina mörka stunder förbannar jag livet och är både arg och ledsen över det som hänt. Så onödigt, så orättvist och så fel.

Det är en tung dag idag. Helt annorlunda än den för ett år sedan. Vid åttasnåret ikväll, svensk tid, hände det som inte fick hända många, många mil härifrån.

Livet förändrades för alltid.

Ett år har gått sedan 
du rycktes ifrån oss
Det enda som är större 
än sorgen och saknaden 
är kärleken och längtan 
efter dig, älskade bror



söndag 24 februari 2013

Blankis och solsken


I helgen har det varit SM i isjakt i Torkelstorp där SM i Speedvindsurfing brukar äga rum. Vi såg mest isjakterna på håll, men det såg ut att gå rejält fort, för det var rätt så blåsigt idag.



Vi var också på plats för att avnjuta den vackra blankisen, men jag var livrädd när jag väl fått på mig skridskorna. Snacka om att känna sig som Bambi på hal is. Fötterna krampade och benen skakade.


Det var alldeles för länge sedan jag åkte skridskor och jag var helt övertygad om att jag skulle både tantramla och bryta benen av mig. Hjälmen satt i alla fall tryggt på huvudet, så antagligen skulle jag kunna klara mig utan att få hjärnskakning.



Isen var i alla fall fantastiskt fin och blank och det är sällan man har så goda yttre förutsättningar. Tyvärr var de inre inte lika bra, för jag var helt enkelt för skraj för att våga ta fart. På bilderna ovan syns dottern och jag i fjärran och så den tjusiga isen som man bara vill klappa på för att den ser så fin ut.


Jag vågade bara vingla omkring i några få minuter, sedan tog jag av mig skridskorna och tog en promenad ut på piren istället. Trevligt nog följde söte sonen med som sällskap medan söta dottern fortsatte att åka med käre maken. Bilden ovan tog maken på mig och sonen och nog ser det vackert ut?


Längst ut på piren låg enorma blanka isblock och sonen satte sig på dem för att pusta ut lite.


I väntan på islossning, så maken kan vindsurfa igen, testade han att issurfa och det tyckte han också var rätt kul, även om det inte gick lika snabbt som det brukar när han är i farten med bräda och segel.

Vi fick en mysig vinterdag tillsammans och allra skönast var fikapausen i solen. Varm saft och hembakad vaniljbulle kändes helt perfekt denna eftermiddag.


lördag 23 februari 2013

Dr Martens nya kängor


Men åh, vilka fina kängor jag har hittat på Dr Martens ännu en gång. Vill ha, vill ha, vill ha!

Samma dag som jag hittade de vackra kängorna, närmare bestämt igår, fick jag tre tjusiga värmeljuskoppar av min snälla syster. De är i något plåtaktigt material och har små borrade hål, som släpper igenom ljuset på ett fantastiskt fint sätt. På bilden ser det kanske ut som om det är målade svarta prickar på sidorna, men det är det alltså inte.

Otroligt nog har de exakt samma färger som kängorna, som ni ser.

Allvarligt talat, ska jag se det som ett tecken...?

torsdag 21 februari 2013

Gratis bensin?


Igår började den retsamma gula lampan på bensinmätaren att lysa. Idag insåg jag att  det var dags att göra något åt problemet, så därför begav jag mig till bensinstationen. Jag stoppade i kortet, knappade in koden, valde pump och började tanka.

Eftersom det var svinkallt ville jag inte stå ute längre än nödvändigt så jag satte fast pumpen och gick tillbaka in i bilen. Efter en liten stund, kortare än jag räknat med hörde jag det klick som brukar tala om att tanken är full. Lätt konfunderad gick jag ut för att kolla och jodå, påfyllningen hade stannat på dryg 43 liter.

Det är ju inte så lite, men jag brukar tanka över 60, så jag tyckte det var mycket märkligt. Jag tryckte manuellt på pumpen lite till, men det funkade inte, så jag gav upp. Det var säkert fullt. Kanske var bensinmätaren trasig?

Sedan tittade jag på kostnaden och då upptäckte jag att priset för de 43 literna i alla fall var alldeles lagom. Noll kronor är alltid en tilltalande summa.

När jag startade bilen väntade jag med spänning på hur mycket bensin det skulle se ut som jag hade, men det blev som jag trodde, tyvärr. Bara två tredjedels tank.

Jag struntade i att stoppa in kortet en extra gång och börja om från början, men det är klart att två frågor infinner sig:

1. Fick jag den allra sista slurken som just pump nummer 3 kunde erbjuda denna dag?
2. Kommer det verkligen att kosta noll kronor?

PS. En annan summa blippade förbi mycket hastigt innan jag hann ta bilden, så jag kan nog glömma det där med noll kronor, men om det är sant att en bild säger mer än tusen ord kan man ju inte vara helt säker, eller hur...?


onsdag 20 februari 2013

Hej, jag heter Rjoanna.


Nu för tiden får föräldrar döpa sina barn till nästan vad som helst. Ingen höjer direkt på ögonbrynen över om en flicka heter Humla, Metallica eller Grynet. Bland grabbarna fungerar det fint med Batman, Tiger och Plutten. Det mesta funkar bra ser man på Statistiska centralbyrån och självklart kan man till och med heta Bra. Så bra då.

Men Rjoanna? Det går ju inte ens att uttala. Ändå fick jag ett utbetalningskort i just det namnet, som mina föräldrar som tur är INTE döpt mig till, och dessutom skulle jag legitimera mig för att få ut pengarna. Genast blev jag osäker på om jag verkligen skulle få några pengar för mitt körkort har knappast ett extra R i namnet.

Som tur var fick jag mina pengar tack vare att killen i kassan var en förstående och trevlig människa. Han insåg nog att det även i dagens fantasifulla läge finns gränser för vad som är ett korrekt namn och vad som är rent slarv med dansande fingrar över ett tangentbord.

PS. För den som undrar varför jag fick pengar på ett utbetalningskort var det för att jag var så ivrig att betala in en räkning att jag betalade den två gånger. Det är om man gör tvärt om man hamnar i Lyxfällan, tror jag.


tisdag 19 februari 2013

I akut fikabehov


Jag visste redan i söndags att det skulle bli några intensiva veckor ett tag nu, men jag kunde ändå inte ana exakt hur mycket jag skulle få att göra. Än så länge är jag bara i början av allt intensivt arbete, men jag vet redan nu att jag behöver lägga en post-itlapp med ordet ANDAS på så att jag inte glömmer bort det.

Dagens fikapaus tillsammans med trevliga dottern var extremt välförtjänt. Resten av dygnet har det rått full aktivitet.

måndag 18 februari 2013

Sju jävligt långa dagar


Jag upplever aldrig att dagarna är långa, utan tvärtom går de alldeles för snabbt. Sju jävligt långa dagar kanske man skulle kunna få användning för ibland...?

Månadens bokcirkelbok är väldigt speciell i sin ton och precis lagom att avsluta denna intensiva dag med.

söndag 17 februari 2013

Intensiv tid startar imorgon


Som trogna läsare av den här bloggen säkert vet gör jag återigen ett litet inhopp i skolans förtrollande värld. Magneten är stark och det är så roligt att vara tillbaka. Så här på söndagskvällen har jag jobbat ett par timmar med att läsa en bunt med noveller som mina gymnasietvåor skrivit. Det är alltid lika spännande och intressant att läsa deras berättelser och också att få möjlighet att ge dem feedback och tips för att fortsätta att utveckla sitt skrivande.

Imorgon är vi tillbaka igen efter ett skönt sportlov och då är det fullgas fram till påsklovet som gäller. Jag brukar säga att det man inte hinner innan påsklovet kan man lika gärna glömma, för det blir inte av. Efter påsk handlar det betydligt mer om att avsluta och samla ihop än om att starta nya projekt.

Det är faktiskt bara ett sjuttiotal skoldagar kvar innan det är dags att dra på sommarlov, så det gäller att jobba stenhårt nu.

Sedan kan den där vackra fjärilen (den flygfärdiga eleven) lyfta mot höga himlar (och en fantastisk framtid).


lördag 16 februari 2013

Att vilja busringa...


Sonen har fått nys om något kul. Det har inte alls med snötäckta, vackra genar, som på bilden ovan, att göra, men det är roligt i alla fall. Han vill ringa till Eniro och fråga efter gatuadressen till Mekonomen i Falun. När jag hör att det verkar skojigt vill jag också ringa och fråga vilken adress de har.

Vår grannadress är ändå något så udda som Tulla Lagom och det låter ju som en sträng uppmaning. Ajabaja, tulla lagom, vi måste sälja lite spannmål också, inte bara nalla på det... Lite så känns det i grannskapet.

Vi har också vänner där man måste åka en god bit på Langballevej innan man är framme hos dem i Danmark.

Men vägen som Mekonomen ligger på... Är den inte ganska galen ändå? Ryckepungsvägen 1.

Vem ryckte i, eller jag menar, vem kom på det namnet...?

fredag 15 februari 2013

Branäs i slutbild


Nu börjar vi landa hemma igen och tvättmaskinen har snurrat ett och annat varv efter vår utflykt till Branäs under sportlovet.

Intressant nog är jag den som stoltserar, eller vad man nu gör, med blåmärken på låren och inte alls de tappra människor/ungdomar/galningar som tillbringat dagarna i backarna. Jag råkade gå in i ett matbord och vips så syntes det mer än väl på kroppskartan. Jag tog en bild, men skonar känsliga bloggläsare från detta.


Någon strålande sol fick vi inte på resan, utan det ser tvärtom ut som om solen aldrig riktigt gick upp, men jag hoppas ändå att det syns att vi hade det väldigt trevligt tillsammans.

Tänk att jag fick en så sportig och trevlig familj. Vem hade kunnat ana det...?









torsdag 14 februari 2013

Alla hjärtans dag firades



Nu har vi lämnat Branäs bakom oss och de enda bilder ni fått se är de jag tagit med mobilen eftersom jag bloggat ifrån den. Förhoppningsvis kommer det fler fina bilder framöver, men eftersom det var så himla dramatiskt att jag åkte ifrån min egen kamera och fick låna min väninnas, så tar det en liten stund att få rätsida på allt.

När vi ikväll kom hem igen åt vi fin mat och söta dottern hade, dagen till ära, gjort en fantastiskt dessert på bara några minuter. Underbart med en så kreativ dotter och gott var det också!

Käre maken och jag ger inte varandra slentrianmässigt presenter på Alla hjärtans dag, men i år hade jag hittat ett ställe där man kunde designa sitt eget mobilskal, så då beställde jag ett sådant till honom. Det finns nämligen något han aldrig kan motstå. Något han alltid blir glad över.

Att se sig själv vindsurfa. Happy Valentine's Day!



onsdag 13 februari 2013

Sista heldagen och privatlektion


Tänk att några dagar går så snabbt som de gör. Idag har vi avnjutit sista dagen i Branäs och imorgon styr vi hemåt igen.

Vi har haft härliga dagar, med det där ljuvliga solskenet med klarblå himmel som jag blivit bortskämd med förr om åren har vi tyvärr inte fått uppleva i år. Det har varit mer eller mindre grått, men vi har haft det mysigt ändå.

Idag fick barnen en privatlektion i den ädla konsten att åka skidor och båda var supernöjda. När de var yngre gick de i skidskola och lärde sig ploga och bromsa, men efter det har de mest åkt. Bara sådär.

Idag fick båda tips och knep för att komma vidare i sin skidåkning och det var riktigt kul att höra hur nöjda de var! Båda tyckte de lärt sig massor - härligt!

Lite snopet att vi då åker hem redan imorgon. Fast jag inte åker skidor hade jag gärna stannat ett tag till.

Tills det blir sol i alla fall...

tisdag 12 februari 2013

Fin dag med semlor och spel


Idag har jag fått så mycket frisk luft att jag nästan överdoserat. Några av de vackraste vinterbilderna jag tagit i mitt liv har jag tagit här i Branäs, så jag utgår alltid ifrån att det det ska vara klarblå himmel och massor av snö. Riktigt så enkelt är dock inte livet.

Det är fortfarande rätt grå himmel, men med mina vinterkläder fryser jag inte det minsta ändå! Underbart med ny dunjacka.

Jag tog en promenad till Ladan, ja det heter så, och lyckades köpa semlor till Fettisdagen. Barnen blev mycket glada. Själv var jag mest glad över att jag lyckades gena genom skogen utan att gå vilse...

På kvällen spelade vi spel; fyrmansvist med familjen i stugan och jag råkade mitt i allt klicka på att jag passade mot pappa i Wordfeud och det ville jag absolut inte!!! Passa GÖR man bara inte mitt i spelet. Min fina pappa insåg genast misstaget och passade tillbaka.

Är han schysstast or what? Tänk om fler i världen varit som min pappa!


måndag 11 februari 2013

Snö och tunna i Branäs


Idag var det så snöigt att jag var lite rädd för att använda min lånade kamera och dessutom var det så grått att det ändå inte blev så tjusiga bilder. Alltså kunde jag återvända till stugan och försjunka i min nya bok utan dåligt samvete.

Min nyinköpta dunjacka verkar i alla fall funka bra, för den är härligt varm och gosig!

Våra danska grannar, som hyr övervåningen medan vi huserar på undervåningen, har hängt upp en tunna i ett rep utanför stugan.

Det är en sed från medeltiden och görs just denna måndag varje år. Förr hade man en svart katt i tunnan och så slog man på den för att allt det onda skulle försvinna. De trodde att djävulen och världens ondska bodde i den stackars katten.

Nu för tiden är det godis i tunnorna istället och 19.30 kommer danskarna slå på den och då ska vi tjuvkika. Spännande med alla olika traditioner alla olika länder har!


söndag 10 februari 2013

Dramatisk start på resan


I morse fyllde vi bilen till bristningsgränsen med allt möjligt. Allt från överdragsbyxor och kuddar till ostbågar och tandborstar packades noggrant ner och bars ut.

När vi knappt kunde stänga dörrarna satte vi kurs mot Branäs för några sportlovsdagar med snö, skidor och familjemys. När vi hade åkt någon mil frågade käre maken om jag tagit med köttfärssåsen som han så tappert lagade sent igår kväll och genast frös in. Ack nej. Det hade jag glömt.

Likaså hade jag glömt att packa ner senap och ketchup till korvarna som jag i alla fall kommit ihåg. Lite irriterande var det, men ingen katastrof.

Katastrofen kom istället ett par mil senare. Då insåg jag nämligen att jag glömt kameran! Det får inte hända! Jag började nästan gråta så förtvivlad blev jag. Vi hade redan åkt i en halvtimme så vi ville inte vända, men den enda anledningen till att jag åker på skidresa, bortsett från att få vara med familjen, är just att jag gillar att fotografera.

Jag funderade över hur jag skulle kunna lösa bekymret och kom på att min fina väninna bor ett par mil norröver jämfört med när jag kom på att jag glömt kameran. Alltså ringde jag henne och frågade om jag möjligen fick låna hennes kamera en vecka och det fick jag! Hurra!

Hon har en likadan kamera som jag hade innan jag fick den senaste, så den är lätt för mig att hantera och dessutom passar extrabatteriet (som jag minsann fick med mig!!!) också. Vilken lycka att ha en så snäll väninna!

När vi installerat oss i fina stugan, som är rymlig och superfräsch, hällde jag upp ett glas vin och satte mig på en barstol för att läsa Annika Bengtssons senaste roman Mellan raderna. Då ser jag att jag fått mitt livs första blurb! Wow! Författaren har använt ett citat av mig och det hittade jag på den sista fliken. Så himla kul! Jag blev jätteglad och står för vartenda ord jag skrivit om Kråkprinsessan. Det är en fantastisk roman.

Det ska bli så spännande att läsa den fjärde och avslutande i serien!

lördag 9 februari 2013

Mello och bananen


Så himla fel hade jag inte igår ändå. Louise Hoffsten och Sean Banan gick till final direkt. Bananen var jag helt säker på, men Hoffsten kunde lika väl slutat som Andra chansendeltagare, men jag gillade ju henne, så jag är glad för hennes skull.

Nu håller jag tummarna för Anton Ewald längre fram. Både han och Erik och Tone gick till Andra chansen och det lär bli tufft.

Men det ska ju vara lite spännande när det är tävling.
















fredag 8 februari 2013

Sean Banan vinner imorgon


Vi har varit på Melodifestivalen flera gånger och suttit på parkett under den tv-sända delfinalen på så bra platser att vi (i alla fall de andra i familjen) till och med synts i tv-rutan ett par gånger. När Amy Diamond sjöng syns skylten dottern håller upp den allra sista sekunden. I år tänkte jag dock att vi inte skulle gå. Det är dels svindyrt att köpa de bästa platserna och dessutom måste man klicka in på datorn i exakt rätt sekund för att ha en chans.

Alltså hade jag bestämt att vi inte skulle gå i år. En sen natt lyckades dock söta dottern övertala mig och utan att jag egentligen förstod hur det gick till hade jag köpt fyra biljetter på tjugonde raden på sektion R för 425 kronor styck inklusive serviceavgift. 1 700 spänn för att sitta på ett avstånd som gör att artisterna påminner om små färgglada myror är i maffigaste laget för ett par timmar en fredagkväll, men faktum är att det ändå är trevligt. Det är något speciellt att sitta där och se allt på riktigt.

Här kommer min högst subjektiva bedömning av kvällens samtliga artister, så får vi se hur många rätt jag får imorgon kväll när rösterna har räknats.


Anton Ewald har en fartigt nummer och en hygglig danslåt. Dansar svinbra, men räcker det? Ja, i denna konkurrens lär han gå minst till Andra chansen i alla fall. Men jag tippar på final direkt.

Felicia Olsson sjunger vackert och låten känns lite James Bondinspirerad, men det brukar aldrig räcka i den här typen av sammanhang, så hon går inte vidare. Det blir liksom lite trist, tycker jag. Och många fler.

Joacim Cans gillar jag ju, men låten är inte alls min tekopp. Hugaligen. Vad hände med coola hårdrockskillen? Och en uppföljare på den HÄR låten, behövs det? Nej, icke alls.

Erik Segerstedt och Tone Damli passar röstmässigt fint ihop och det är en helt okej låt, men antagligen behöver man höra den några gånger för att den ska fastna och det har jag inte gjort. Möjligen Andra chansen för att Erik har sina unga fans.

Swedish House Wives är tre trallande jäntor, eller f'låt, jag menar tre glittriga tanter och deras låt On top of the World känns nästan lite ironisk. Är de inte på väg ner sedan ett tag? De lär inte gå vidare, hur trevligt det än är med 40-45-åringar i glitterkläder (jag är själv en av dem!).

Louise Hoffsten är alltid stabil och jag gillar faktiskt den här låten. Konstigt, för även om jag gillar att Hoffsten alltid står för sin egen stil och aldrig känns köpt, så är jag vanligtvis inte så förtjust i musiken. Men den här går till Andra chansen. Minst.

Rikard Wolff tycker jag om. Han har en underbar röst och jag älskade Pojken på månen. Men idag kändes numret segt och gammalt, tyvärr. Inte en ton kändes ny och spännande, så han har ingen chans imorgon. Ändå blir jag lite glad av att se honom som vanligt. Senast såg jag honom var på Bokmässan 2011 och han har en perfekt röst för uppläsningar.

Sean Banan är ett kraftpaket det sprakar om. Han tar ut svängarna så det viner i kurvorna och han är faktiskt alldeles, alldeles underbar. Han ler med hela ansiktet, eller snarare hela kroppen, och uppför sig som ett tvättäkta proffs när han får så STORA PROBLEM med sina byxor att jag var beredd att skutta ner och hjälpa honom. Han vinner lätt som en plätt imorgon. Och han kommer att bli fett glad.

Japp, så tror jag inför morgondagen. Vad tror du?


Gratisgodiset är helt fantastiskt generöst!!!!!


onsdag 6 februari 2013

Åh, den nya boken är här!


Idag har vi haft bokcirkelkväll och det var riktigt fin uppslutning med elva fina flickor som trängdes runt bordet. Självklart var det mycket tack vare det attraktiva dragplåstret Annika Bengtsson, som var med som gäst och berättade så otroligt mycket spännande saker om Kråkprinsessan som varit månadens bok i januari.

Mer om detta kommer på systersajten bokcirkel.se om ett par dagar, men redan nu måste jag bara få utropa en sak:

JAG HAR ANNIKAS NYA ROMAN I MIN HAND!

Alla som läst mina blogginlägg från i somras förstår säkert vad jag menar för jag älskade Kråkprinsessan, fascinerades av Glömskelunden och var helt såldSnökupan.

Så nu går jag och lägger mig. Men det betyder förstås inte alls att jag ska sova, fast klockan är midnatt.

Nänä, jag ska läsa.

tisdag 5 februari 2013

Ser blond ut?


På min senaste profilbild på Facebook ser jag blond ut igen - efter min senaste färgning då jag ville se lite mer naturell ut... Jag tog den i lördags och ni ser den ovan. Visserligen har jag gjort tonerna lite mjukare, men jag har inte ljusat upp bilden, så det är nog så att jag innerst inne är rätt så blond trots allt. Det är på bilden framför allt solen som gör sitt till, för ur en annan vinkel är jag betydligt mörkare.


Bilden ovan är helt omanipulerad, så ganska mörk är jag väl i alla fall? Det är nog den hårfärgen jag tycker att jag har i grunden alldeles av mig själv.

Märkligt nog är bilden under också helt utan ingrepp av något slag och dessutom tagen endast tio minuter senare. Det är exakt samma bild som den första, men helt ofixad. Jag blir inte klok på det här.

Är jag egentligen brunett? Eller är jag blond? Ett av livets stora mysterier!




måndag 4 februari 2013

Tralalala - bokat Asia Spa


Åh, vad härligt! Idag har jag bokat ännu en ljuvlig helg för min barndomsväninna och mig på Asia Spa i Varberg, så om tre månader är det dags för sjätte året i rad på detta fantastiska ställe.

Det går inte att föreställa sig hur fullständigt underbart det är. Jag kunde i min vildaste fantasi inte föreställa mig att jag skulle njuta så ofantligt mycket av varje sekund under hela helgen första gången jag skulle dit. Det var med tveksamma steg jag klev in på hotellet, för jag är inte den lugna och avslappnade typen egentligen, men någon timme senare var jag  helt såld.

Bara jag ser bilderna från förra året försätts jag i en stämning som får mig att automatiskt andas lugnare och vara tyst. Jag ler stort när jag läser mina tidigare inlägg och ser hur långa de faktiskt är. Jag har tydligen verkligen velat dela med mig av mina upplevelser i både ord och bild. Det ska bli fantastiskt att få komma dit igen.

När jag ringde för att boka och började prata mat med Linda som svarade i telefonen började jag nästan dregla av bara farten. Hon fixade med våra mattider så det skulle passa oss, eftersom vi kommer att bli lite senare än vanligt i år och dessutom antecknade hon noga att vi inte äter kött eller fågel, men gärna fisk och skaldjur. Så himla skönt att allt är fixat när man kommer, så man bara kan vänta på att läckerheterna bärs in.

Maten är underbar och för ett par år sedan hade vi turen att få avnjuta lördagsmiddagen i sällskap av kockar från självaste kocklandslaget. De serverade en specialmeny och det var en upplevelse att få bli bordsplacerad tillsammans med människor man aldrig träffat förut.

Jag förstår inte hur jag ska kunna vänta i hela tre månader, men samtidigt är det riktigt kul att ha något att se fram emot, så jag biter väl ihop.

Och klickar hit och dit bland mina länkar och bara myser...