Filmpremiär med mig på duken?

Äntligen har det blivit dags för en film där jag har en statistroll att ha premiär. Sedan jag var med på inspelningen i februari-mars förra året har Peter Magnusson hunnit vara i Thailand och filmen har dessutom hunnit byta namn. Bra, tycker jag, för titeln Nu eller aldrig som den hette först, var väldigt intetsägande och faktiskt rätt uttjatad om sanningen ska fram.

Nu heter den En gång i Phuket och har premiär om exakt en vecka. Jag slängde mig över trailern idag, så fort jag såg att den kommit och blev då väldigt paff över att den legat ute en hel månad utan att jag vetat om det. Där ser man.

Jag har redan sett den fem gånger för det finns två korta klipp där Peter Magnusson sitter bredvid Grynet Molvig med i början av trailern och det är en av de scenerna som jag är med i. Vi var ganska många statister denna dag och turades om att sitta med vid borden. I de scenerna vi får se i trailern verkar det inte vara mitt gäng som är med.

Jag sitter vid bordet framför Magnusson och Molvig med ryggen mot dem, så om jag syns på vita duken så är det bakifrån och endast om de som sitter mitt emot dem filmas. Jag tror att Alexandra Rapaport satt mittemot, så om hon syns ökar risken chansen att se mitt burriga hår bakom henne. Spännande.

Den scenen spelades in andra dagen och då var det så glashalt på vägen ut till inspelningsplatsen att jag faktiskt inte var säker på att komma fram levande. På riktigt. Det kändes helt vansinnigt eftersom det i så fall skulle passat väldigt bra med den dagens inspelning.

Första dagen var betydligt mindre läskig och då sitter jag i en helt annan miljö en bit bakom Magnusson. Det kan bli så att jag syns på riktigt då, alltså ni kan se mitt glada allvarliga nylle. Vad det är för scen törs jag inte säga innan premiären, för har man sagt att man ska hålla snattran så ska man. Däremot tror jag inte att den scenen klipps bort, för den är viktig. Sedan vet man ju inte om jag syns ändå.

Jag ska absolut boka biljetter till nästa helg och ta med kidsen, för det är ju en barntillåten komedi deras morsa medverkat i och ingen våldsam actionrulle. Kanske kan jag till och med locka med mig maken.

Han måste ju få se sin fru bli filmstjärna.

Väldigt hemlig och kul inspelning

Jag har googlat för att kolla vad jag kan lägga ut på bloggen när det gäller filmen vi var statister i idag, men det verkar stört omöjligt att hitta något på den och eftersom jag har skrivit på ett kontrakt om tystnadsplikt så är det munkavle som gäller, tyvärr.

Det jag i alla fall törs säga var att det var en väldigt trevlig inspelningsdag och att den varande i nästan exakt tolv timmar. Först vid 23-tiden på kvällen var det hela över och vi fick bege oss hemåt igen i sommarnatten.

Vid det laget var de arma barnen trötta och längtade hem till sina sängar. Denna roliga bild tog jag när jag bad dem se ut ungefär som de kände sig...

Hela dagen har de statistansvariga sett till att vi fått frukt, mackor, kakor, kaffe, saft och mat, så vi har verkligen ingenting att klaga på. Att vi sedan dessutom fick vara på inspelningen av några riktigt grymma scener gjorde knappast saken sämre.

Ovanpå det kan läggas att en av mina absoluta favoritskådespelare (inte Jonas Karlsson idag!)  hade en av rollerna och jag blev så himla glad över det, för det är en fantastisk skådespelare som trots sina ibland riktigt otäcka och osympatiska roller verkar mycket trevlig och har en otroligt behaglig röst.

Vi var många statister på plats idag och jag råkade höra vad en sa till en annan. Den negativa statisten sa:

- Det var väldigt vad vi får vänta hela tiden. Hela dagen går ju åt!

Den positiva statisten kontrade klockrent med:

- Det är ju samma sak om du läser en bok eller löser ett korsord. Det tar också tid.

Mycket klokt, tänkte jag som tjuvlyssnade. Allt handlar som vanligt om din inställning och hur du väljer att se på livet.

Jag har spelat mot Jonas Karlsson!

Vilken underbar dag vi fick som statister idag, barnen och jag. Vi skulle träffas vid lunchtid och då började snart inspelningarna av den första scenen. Vi fick vara med lite i bakgrunden allihop och som vanligt vågar jag inte säga vad vi fick göra, men självklart kan jag berätta lite om vad filmen handlar om.

Den handlar om Valle som får sparken från sitt pilotjobb och söker flera nya jobb utan att lyckas få dem. Han inkvoteras till slut på ett jobb tack vare att han söker det som kvinna och när han blir hjälte (eller hjältinna) efter en flygincident riktas alla blickar mot honom.

Valle spelas av en av mina absoluta favoritskådespelare, Jonas Karlsson, och efter att ha sagt hej till honom märkte vi inte så mycket av honom i första scenen, för vi hade fullt upp med vårt.

Glade sonen fick en lite större roll än vi andra i den första scenen, men vem vet vad som syns i slutändan i alla fall?

När den andra scenen skulle spelas in bytte vi inspelningsplats och där fick jag en stor roll mot självaste huvudrollsinnehavaren! Scenen togs om på olika sätt och det ska bli väldigt spännande att se vilken de väljer till slut. Jag och barnen var de enda statisterna som fick följa med till den andra inspelningen, så det var kul.

Min stora roll filmades bakifrån och varar bara i max tio sekunder, så mest troligt är det bara de som känner mig väldigt väl, eller har blick för mitt krulliga hår, som kommer att känna igen mig, men jag är ändå supernöjd, för jag fick ta om scenen på alla de sätt som regissören Mårten Klingberg ville för att vara fri att välja i efterhand och det betydde en massa roliga tagningar med Jonas Karlsson en decimeter ifrån mig. Superkul!

Jag tog en del bilder under dagen, men jag får behålla dem för mig själv, av hemlighetsmakeriskäl...

Nya fina handledsvärmarna på plats

Det är ytterst sällan som jag får vackra saker med posten, men idag har det minsann hänt. Nu sitter jag med mina nya fina och varma handledsvärmare och tänker att jag nog kommer att stå ut tills våren kommer på allvar, trots allt.

De är stickade med pyttesmå fina maskor i alpackaull och totalt är det hela 300 glaspärlor på dem. För att pärlorna ska hamna rätt trär Mari-Anne på varenda en på garnet innan hon börjar sticka och sedan plockar hon metodisk en och en när det är lämpligt för att detta tjusiga mönster ska uppstå.

Det gäller att ha full koncentration, för ni ser hur avancerat mönstret är. Jag hade inte klarat det över huvud taget, men Mari-Anne kan både sticka och prata samtidigt och det är imponerande.

Hon gör dem i en massa läckra färger, men svart passar till allt så jag valde det. Man kan också välja att få ett litet hål för tummen, men jag ville inte ha dem så långt upp på handen, så jag valde att få dem i ett stycke utan tumgrepp.

Verkligen lyxigt att få dem måttbeställda helt efter mina egna önskemål!

PS! Om ni är nyfikna på att se Mari-Anne i stickartagen, så finns det en bild på henne här på bloggen den 1 mars. Det var då vi träffades, när vi båda skulle vara statister i Peter Magnussons nya film Nu eller aldrig.

Så småningom kan ni förhoppningsvis se oss båda i filmen, men troligen kommer ni att se Mari-Anne mer än mig...

Hemsk start blev trevlig dag

Redan strax efter klockan sju i morse begav jag mig av mot dagens filminspelningsplats och när jag närmade mig Göteborg stod det på stora trafikinformationsskyltar att ett körfält var avstängt på grund av en trafikolycka. GPS:en jag hade fått låna av käre maken upptäckte genast de kraftiga störningarna i trafiken och räknade hastigt om min restid från att jag skulle komma 23 minuter för tidigt till att jag skulle vara framme sex minuter för sent.

Det kändes inget vidare och inte blev det bättre av att jag fick ett omtänksamt sms från statistansvariga som berättade att den lilla vägen vi skulle åka på var glashal och att vi måste köra försiktigt.

Sakta men säkert närmade jag mig den omtalade hala vägen och jag kan utan överdrift säga att det var så snorhalt att jag hade en nära-döden-upplevelse. På ena sidan om den smala vägen låg en stor sjö och på andra sidan var det en banvall för tågtrafiken. När jag fick möte, vilket hände tre gånger var en av oss tvungen att antingen stanna på en mötesplats eller backa till närmaste mötesplats.

Jag bestämde mig genast för att inte backa, oavsett om jag borde. Det hade varit att be om att få dö.

Om jag skulle få sladd på bilen hade jag tveklöst trilla ner i sjön, för upp mot banvallen var knappast ett alternativ, eftersom man sällan faller uppåt.

Efter tre nervpirrande möten, en hastighet av max sju kilometer i timmen och diverse krängningar då bilen planlöst gled på vägbanan lyckades jag mirakulöst nog ta mig fram till inspelningsplatsen endast sju minuter försenad. Vid det laget var jag alldeles darrig och nästan hyperventilerade.

Som vanligt bjöd dagen på en del väntan, så min försening som jag delade med de flesta andra spelade ingen som helst roll, och jag tog upp den otäcka boken Mörkersikt av Johannes Källström, som jag ska ha läst färdigt tills imorgon då det är dags för bokcirkeln igen.

Min statistkollega Mari-Anne tog upp sina stickor och fortsatte med sina underbart vackra handledsvärmare och jag var sugen på att köpa ett par redan igår, men idag slog jag till och lämnade en beställning. Jag ska snart få ett par vackra svarta med 300 söta små silverpärlor instickade enligt ett bedårande mönster!

Lagom till lunch blev jag och några till hämtade för inspelning och idag har jag blivit filmad bakifrån precis hela tiden. Så om ni ser ett stort lockigt hår i Peter Magnussons nya film Nu eller aldrig - så är det troligen jag. Utan att avslöja för mycket, för det får jag förstås inte, så kan jag säga att jag satt snett bakom honom, så jag kommer antagligen att synas lite grann i alla fall.

Det blev en riktigt trevlig dag med de andra statisterna för eftersom det är en del väntan så hinner man prata en del med varandra och när man dessutom får ses två dagar i rad, så känns det som om man faktiskt hinner bli vänner och det är väldigt trevligt.

Gladast av alla var trots allt dottern som gratulerade sin idol Justin Bieber på 17-årsdagen och sedan hittade ett tack på twitter!

Filminspelning med kändisar

Peter Magnusson, som fick en enorm publiksuccé med sin förra film Sommaren med Göran, spelar in en ny långfilm, och idag var jag med i den.

Filmen handlar om karriärcoachen Sven, som bestämmer sig för att byta inriktning på sitt liv sedan en skolkompis dött. Han bestämmer sig för att satsa på ett författarliv i Thailand istället för sitt vanliga inrutade liv.

Många kända skådespelare är med i den nya filmen, som heter Nu eller aldrig, och flera var på plats under dagens inspelning. Peter Magnusson spelar själv huvudrollen så han var förstås där och det var även Alexandra Rapaport, Claes Månsson och Grynet Molvig.

Förmiddagen blev en långdragen historia, men jag var faktiskt väldigt glad över att jag inte var utplockad bland de första statisterna för dagen, för de fick vara utomhus ett bra tag, medan vi andra satt inomhus och väntade.

Lunch blev det först strax efter klockan 15 och det var riktigt god mat och bröd så färskt att det fortfarande var varmt. Efter lunchen spelade vi in ett par timmar till och sedan var det dags att åka hem och memorera exakt hur vi såg ut idag.

Imorgon bitti ska vi nämligen vara på plats igen, för att fortsätta inspelningen och då måste vi ha exakt samma kläder och likadan frisyr, som idag för  i filmen kommer det att vara bara någon timme senare.

Jag tog fler bilder än så här idag, men vet inte vad jag törs lägga ut, eftersom så mycket är hemligt, så det får bli den här lilla bilden i dag. Att det finns rejäla lampor med på filminspelningar måste vara ohemligt!

På länken nedan kan ni läsa lite mer om filmen:
http://www.expressen.se/noje/film/1.2338867/peter-magnusson-gor-ny-komedi

Hemlig inspelning med Irene Huss

Åh, vilken rolig dag det blev som statist!

Alla statister fick skriva på papper att inte avslöja handlingen i filmen och sanningen att säga känner vi inte heller till den något vidare, eftersom vi bara var med i fyra korta scener.

Det var i alla fall scener där filmseriens stora stjärnor Angela Kovács, Reuben Sallmander och Lasse Brandeby var med och alla tre var väldigt trevliga mot oss högst tillfälliga statister.

Lasse Brandeby kom ungefär samtidigt som jag och ett par andra statister, så i väntan på att de andra skulle återkomma efter en sen lunch, så satt vi och pratade lite. Jag och han har ju en del gemensamt, för vi har båda gått på journalisthögskolan och båda har jobbat med Janne Josefsson. Min samarbete med Janne var betydligt mindre än hans, för jag gjorde bara en intervju med en begravningsentreprenör i samband med att Osmo Vallo-fallet var på tapeten, medan han själv haft en program med honom, men det var ändå kul.

När Reuben kom till lokalen efter lunchen presenterade han sig genom att ta i hand med oss alla statister och det kändes lite glamoröst, förstås.

När en av scenerna gick mot sitt slut kom självaste Irene Huss, alltså Angela Kovács, fram till mig och en annan statist och det var också en rolig grej, för ljudet av vad vi pratade om skulle inte vara med och ändå skulle vi ha en konversation. Det blev ett roligt viskande om olika saker alla tre gånger scenen togs och vi skrattade på riktigt.


Jag hoppas verkligen att scenerna blev bra, för det är svårt att låtsas prata med människor man aldrig har träffat förut utan att man pratar i munnen på varandra. Risken att bli bortklippt finns alltid, men med tanke på hur scenerna såg ut, så tror jag faktiskt att alla vi som var där idag kommer att komma med i den slutliga filmen och det ska bli spännande att se den.

På bilden ser man en stor lampa som det står "Dagsljus" på och den lyser ljusteknikern med genom fönstren för att det ska se ut som om det är dag, trots att det i själva verket är kväll.

När vi avslutade dagens inspelningar fick alla som ville ett paraply med sig som minne och det passade alldeles utmärkt en regnig dag som denna.

Ett sånt här coolt paraply går minsann inte att köpa!