Efter en kväll följer en dag

Skaldjursrisotto med babyspenat och rökt lax.

Vi fick en fantastiskt trevlig kväll igår, mina fyra härliga väninnor och jag. Ovan ser ni en bild på den goda huvudrätten och det var skaldjursrisotto toppad med babyspenat, grovriven parmesan och rökt lax. Efter att ha sett alla tre sända avsnitten av årets Sveriges mästerkock har jag insett att risotto är trendrätten som gäller sedan en tid tillbaka.

Min blev väldigt god. Jag smakade av riset ett par gånger för det gäller att inte få det under- eller överkokt. Det är en konst minsann och proffskockarna på TV4 är inte nådiga mot de arma tävlande när de inte når perfektion. Jag hällde i lite extra vitt vin och rörde ner massor av parmesan för att det skulle bli riktigt krämigt och gott.

Mina väninnor är inte lika kritiska som de bistra kockarna på TV, men de uppskattade i alla fall maten och det var trevligt. En liten portion blev över och jag drygar ut den med bröd så räcker den till lunch för mig idag - perfekt.

Kvällen gick otroligt snabbt och vi fnissade en hel del. Att hålla det hela på en hyfsad nivå rent ljudmässigt, av hänsyn till de tre familjemedlemmarna som redan lagt sig, var inte det lättaste för ibland räckte det inte med att fnissa. Det blev gapskratt också.

Klockan hann med råge passera midnatt och lite till innan flickorna lämnade mig och på denna trevliga afton följde en extremt kort natt. När klockan ringde efter drygt fyra timmar kändes det som om jag just lagt huvudet på kudden.

Thank God it's Friday, skulle man kunna säga.

Uppdatering: Den som tröttnat på tacos på fredagar (eller av annan anledning är nyfiken) hittar receptet under fliken Matigare recept ovan. Och självklart finns även apelsinsalladen under Sötare recept.

Konsten att förgylla en torsdag

Det är inte lätt att hinna träffa alla underbara vänner som man så innerligt gärna umgås med. Då känns det fint att kunna sno åt sig en alldeles vanlig iskall torsdag och locka hit fyra flickor på lite mat och vin. Det kommer att bli mycket trevligt och extra bra är det att det inte är någon fast konstellation, utan bara fyra härliga tjejer bland mina fina vänner.

Två av dem känner varandra rätt väl sedan många år, den tredje är min syster och hon har träffat alla vid något eller några tillfällen men är inte nära vän med någon av dem och den fjärde är en före detta arbetskompis till mig och hon har träffat ett par av de andra, men troligen inte alla tre.

Jag gillar när det blir så. Den gemensamma nämnaren är jag och att det är trevliga människor, helt enkelt. Min erfarenhet av kvällar av den här sorten är att det brukar bli spännande samtalsämnen eftersom det blir en salig blandning av helt nya diskussioner och gamla kära snackisar som alltid tenderar att dyka upp.

Vinet står på altanen och efterrätten är förberedd. Idag har jag dammat av en gammal klassiker; apelsinsallad med dressing av sockerlag, kanel och apelsinlikör. Till den serveras vaniljglass.

Vad vi ska äta mer vågar jag inte skriva, för jag har så moderna väninnor att de mycket väl kan slänga ett öga på bloggen innan de drar hit. Hehe.

C-hour som i clementin?

Idag har jag köpt bedårande söta miniclementiner, som är så pyttiga och gulliga att man nästan inte törs skala dem och äta upp dem. Man kan liksom inte äta upp bebisar.

Fredag hör ihop med chardonnaytimme, även populärt kallad c-hour, och då passar det ju bra med dessa små rara frukter. Men frukta icke! Den typ av c-hour man kan uppnå med dem som sällskap ersätter på inget sätt den vanliga. Det är omöjligt som substitut trots att c-hour då skulle kunna stå för både clementintimme och c-vitamintimme.

Den som innehåller vitt vin är på något sätt mer min stil; lite godare, lite lyxigare och lite roligare.

Så om bara några minuter tar jag med mig några röror och lite crostini och skuttar (jo, med min renoverade rygg går det nästan, nästan att skutta idag, så mentalt gör jag det) till en av mina mest underbara grannar. Henne har jag inte sett sedan förra året, så nu blir det kramkalas, catching up, babbel och bubbel i härliga doser kvällen lång.

Idag tänjer vi på timmen, som traditionsenligt börjar kl 17 och umgås hela aftonen. Chardonnaytimmen blir då en liten förfest - helt perfekt start på helgen.

Skål och ha en skön fredag!

Mot gamla hemstaden

Det blev en riktigt härlig julafton igår och vi åt nästan hela tiden, som vanligt. Allt var supergott och paketleken blev precis så rafflande som vi hade räknat med. Jag vann en tomteflicka i porslin och fick nöja mig med ett paket. Våra barn hade däremot turen på  sin sida och lyckades vinna fyra paket, båda två. Sonen hade dessutom ett tag hela sex paket hos sig, men när någon slog en sexa valde de vid ett par tillfällen att ta ett från honom, eftersom han hade så många.

Medan jag, mamma och syrran fixade med maten till julbordet gjorde barnen fina figurer i mandelmassa och det blev ett uppskattat inslag på gottebordet framför Kalla Anka och hans glada vänner.

Äntligen fick lilla Alice den fina stoppade filten som duktiga dottern gjort i slöjden. Hon lade sig genast på den och verkade njuta av den fluffiga julklappen.

Nu lämnar vi hemmet i ett par dagar och åker till gamla hemstaden Trollhättan för att hälsa på svärföräldrarna. Ingen av dem har någonsin jobbat på Saab, så vi hoppas att det tråkiga beskedet att Saab går i konkurs inte påverkar julstämningen hos dem. Däremot har jag flera vänner som jobbar på Saab och är hårt drabbade. Det är verkligen tråkigt för dem och förstås ett extra hårt slag i de familjer där både hon och han jobbar där. Dem tänker vi förstås mycket på och håller tummarna för att de hittar nya bra arbeten där de kommer att få utnyttja sin kompetens och trivas utmärkt.

Hoppas ni alla njuter av julen och det tror jag ni gör, för antalet besökare på bloggen minskade drastiskt igår. Precis som det ska vara!

Vilken underbar helg!

Helgen har verkligen rusat förbi och det har varit fullt program varenda minut. Och så kul det har varit också!

Det här fina fatet fick jag igår för att det hette
som min romanfigur - så fint!

Idag hade jag Öppet Hus och jag är så lyckligt lottad att jag fick hit grannar och vänner ännu en dag. Idag bjöd jag på glögg och julgodis och det var jättekul att få träffa allihop.

Totalt har jag i runda slängar sålt ett sextiotal böcker under helgen och det känns riktigt roligt. Nu väntar jag bara med spänning på att få lite fler läsarreaktioner. Jag är så nyfiken på vad läsarna ska tycka, för det är ju först då boken blir helt klar.

Under processen med att skriva boken har jag då och då ställts inför en del frågor där jag varit tvungen att fatta beslut och en del har varit svåra och jag har funderat länge och väl.

Ett beslut som jag är väldigt nöjd med är att jag valde att inte skicka in mitt manus till några förlag. Om jag hade gjort det och fått nobben hade det inte känts lika kul att sälja in boken som egenutgivare, för då hade jag förmodligen hela tiden haft i bakhuvudet att den faktiskt inte håller måttet enligt branschexperterna. (Efter att ha läst andra böcker som är utgivna på eget förlag vet jag att världen inte är så svartvit, men ändå. Jag hade säkert tänkt så i alla fall.)

Så känner jag inte alls nu. Istället känner jag att det är en kanonbok som jag gärna vill att andra ska läsa och tycka om.

Det andra beslutet som jag är väldigt nöjd med är att jag efter många jobbiga tankar hit och dit tryckte romanen som en inbunden och snygg bok. Under helgen har jag många gånger, faktiskt av nästan alla, fått höra att boken är så fin och det gör mig jätteglad. Jag är supernöjd med omslaget när det gäller både färg och form och det känns helt okej att ta 249 för en så flott bok, tycker jag. Jag behöver inte be om ursäkt, för alla tycker att den är fin.

Nu hoppas jag bara att de snälla och trevliga köparna tycker att den är bra också. Den detaljen är ju inte helt oväsentlig.

Underbart releaseparty!

Åååååh, vilken underbar  och festlig tillställning det blev! Jag är så otroligt nöjd med mitt releaseparty! Tack alla underbara vänner som var här och gjorde dagen helt fantastisk!

Jag älskar plockmat och böcker, så ett releaseparty är helt i min smak på alla sätt. Hela förmiddagen stod jag i köket och fixade och utan att överdriva så älskade jag varenda sekund. Det bästa med att tillaga allt är ju att man kan provsmaka så mycket man vill och eftersom jag enbart bjuder på sådant som jag själv älskar att äta förstår ni hur mysigt jag hade det i köket.

Varmrökt lax i röra på pumpernickel var supergott och något jag kommer att göra om.

Krabba med grovrivet äpple var också en höjdare. Mums!

Tunnbrödsrullar av alla de sorter är alltid väldigt gott och idag fanns det flera varianter att välja på. Tonfisk med soltorkade tomater är kanon. Rökt lax med pepparrot inte heller fel. Och de med räkor ägg, majonnäs och dill - mmmm!

Brieosten hade fått ligga ute ända sedan frukosten och då blir den som allra godast framåt kvällen. Med valnötter och aprikoser gick den åt helt och hållet - trevligt!

Min underbara väninna sedan över trettio år var förstås på plats och det var även min fina mamma!

Signeringen är alltid lite pirrig innan man får häng på det hela, men nog är det trevligt att få skriva en hälsning ändå.

Härligt nog fanns även mina fantastiska kollegor i egenutgivarbranschen hos mig denna underbara dag och här ser vi mig tillsammans med Kristina och Hanna! Hanna var dessutom den som gav min roman det vackra och poetiska namnet Nära dig.

Jag har njutit av denna underbara dag på alla sätt och det känns så otroligt skönt att det blev precis så underbart och härligt som jag hade hoppats på!

Efterlängtat releaseparty!

Vinden viner om knutarna och det är grått och regnigt ute, men det gör mig ingenting alls. Jag ska ändå vara inomhus hela dagen. Tunnbrödsrullar med lax och pepparrotsost samt räkröra med hackade ägg respektive tonfiskröra med soltorkade tomater ska jag göra. Två röror ska jag göra att ha på crostini och en annan röra ska läggas på pumpernickel.

Smördegssnurror med tre sorters ost och en annan variant med pesto och parmesan har jag redan gjort. Jag har också gjort salta brädor, som är smala tunnbrödslängder penslade med olivolja och med örsalt på. Chokladfudge, limekola och vaniljkola har jag också redan gjort.

Champagnen (alldeles äkta och nyinhandlad på Systembolaget) ligger på kylning och får jag bara på mig klänningen och de cerise strumpbyxorna så är jag redo för att ta emot dagens gäster.

Det är äntligen dags för releaseparty då vi ska fira att mina två års skrivande slit med boken är över. (Nästa gång hoppas jag att vi kan fira att alla böcker som dräller omkring i källaren är slutsålda, för arbetet med boken är ingalunda över än på länge ...)

Tjohoo, vad vi ska fira idag!

Uppdatering: Hur underbart känns det inte att ha releasepartyt samma dag som man kan läsa dessa underbara ord hos egenutgivarkollegan Desirée Fredlund? Tack, snälla du, så glad jag blir över dina ord!

Härlig kväll och mysig lördag

Det blev väldigt trevligt på On Stage i Scandinavium igår och en av tjejerna vi skulle träffa där hade beställt fyra böcker till sin bokcirkel så det var riktigt trevligt att böckerna hann komma innan vi skulle ses. Eftersom jag lärt mig av kloka och erfarna Hanna att man alltid ska ta med sig sin bok när man ska på tillställningar, så tog jag med mig ett par extra och sålde genast två till. Lönande afton!

Det kändes nervöst att signera böckerna för första gången och jag hade dessutom inte ätit på så länge att jag darrande tog den lite väl tjocka pennan och gjorde mitt bästa för att vara stadig på handen. Roligt nog tog en av köparna genast fram sin mobil och tog en bild på min allra första signering och lade ut på Facebook i samma stund som allt hände. Tekniken är kul!

Maten var jättegod igår kväll och allra godast var nog den flotta cheese caken. Alla artiserna var kanonbra; Darin, som ni ser på bilden, Sanne Salomonsen, Jill Johnsson, Peter Johansson (mycket bättre än sitt intetsägande namn!), Kate Ryan och inte minst grymt rolige Henrik Hjelt. Han fick oss att dansa vid våra platser och han var fruktansvärt rolig hela kvällen.

Strax efter midnatt drog Peter Siepen igång discot, men vi stannade bara en liten stund och det kändes lagom.

Idag ska söta dottern och jag åka in till Göteborg med två av våra närmaste väninnor. Nog är det fantastiskt att man via barnen kan få så underbara vänner att man inte förstår hur man klarade sig utan dem innan man visste att de fanns?

Vilken underbar höstfest

Festerna på Stadshotellet är alltid helt fantastiska och igår var inget undantag. Vi kom till hotellrummet redan vid halv fyra på eftermiddagen och när vi bytt om, druckit lite cider och ätit några salta pinnar var vi redo för förfest.

Vi gick mot kvarterskrogen där vi hade hört att förfesten skulle vara, men mycket förvånade blev vi milt sagt när det var helt tänt i lokalen och en gick omkring med en sopborste och en annan med en dammsugare. Det kändes inte direkt festligt, tyckte vi, och konstaterade att 16.30 kanske var lite väl tidigt för en förfest på lokal.

Istället ringde vi spontant upp goda vänner som vi misstänkte skulle på festen på kvällen och vi var välkomna hem till dem istället. Eller rättare sagt, vi fick komma dit, trots att både maken och sönerna var på hockeymatch och väntades hem först efter en timme.

Min outfit för kvällen. Suddig
bild? Passar en nattsuddare.

Efter myspys med min egen grymma låtlista Vild mix på Spotify i deras vardagsrum med tre meters takhöjd drog vi vidare mot hotellet när klockan närmade sig 19. Där var feststämningen på topp och de flesta av de 187 gästerna hade redan anlänt. En knallblå välkomstdrink satt fint innan vi gick vidare till den enorma matsalen där vi alla skulle sitta.

Jag hade inte med mig kameran, för jag ville inte ha något att släpa på, men det är klart att jag ångrar det lite. för hur mycket jag än berättar om den vackra dukningen och den ljuvliga maten, så hade en bild eller två berättat det hela ännu bättre. Stolarna var klädda med svarta överdrag och även borden hade svarta dukar. Mitt på brann ett tjock och högt ljus och runt detta låg minst ett halv kilo rött godis som bordsdekoration tillsammans med en slinga murgröna.

Det var otroligt coolt och väldigt snyggt med alla ferarribilar, gelehallon, döskallar och gelehjärtan, som vi självklart började mumsa på innan det blev dags att ta för sig av buffématen. Vi inledde med en potatis- och purjolökssoppa med fantastiskt gott bröd till. Det fanns också saker att stoppa i soppen, t ex osttärningar och en röra. Sagolikt gott.

På buffén serverades det sedan rökt lax, kummel, grillat kött, vårrullar, oliver, betor, sparris, bönor, paj, såser, röror, ostar ... Nästan allt man kan tänka sig, helt enkelt. Allt smakade himmelskt och från att ha varit riktigt hungrig blev jag plötsligt proppmätt. Jag undrade hur jag skulle kunna orka en enda pytteliten dessert.

Men jodå, det slank ner en fantastisk creme brulee med hjorton och en liten bit mjuk chokladkaka också. Till allt detta underbara drack jag ett mycket gott vitt vin och faktiskt en liten snaps också. Jag bet av den i fyra små delar och så mesig brukar jag inte vara, men en sådan här fin fest gäller det att inte dricka för mycket, för det blir alltid dans efteråt och man vill ju orka svänga sina lurviga.

Jag svängde dem rejält i flera timmar och hade fruktansvärt roligt. Vi var ett stort gäng som dansade ihop och ibland gick någon och så kom en annan till. Jag var dock kvar timme efter timme, för jag älskar att dansa.

Framåt halv fyra på morgonkvisten, tyckte vi att det var lagom att smyga iväg till hotellrummet och krypa ner i den sköna sängen efter en fantastisk afton och natt.

Nu undrar ni säkert varför jag har fotograferat en femhundralapp och lagt upp den här. Jo, det ska jag minsann berätta. Det var den trevlige mannen till höger om mig vid middagen som beställde en bok till sig och en till sin bordsdam. Mellan middagen och desserten ilade han iväg på kvicka fötter och hämtade pengar, så jag skulle kunna skicka ett par böcker till honom, så fort jag får hem dem.

Han blev min första betalande bokkund. Ni FÖRSTÅR vilken magisk och trevlig kväll jag hade. Jag bara ler fortfarande.

Men presenterna är kvar

Den här vackra boken fick jag igår och den passar
mig helt perfekt - jag som älskar mingel!

Jag tycker alltid är det är lite tråkigt när festen tar slut, fast jag förstås inser att den inte kan pågå för evigt. Då är det trevligt att presenterna i alla fall finns kvar, trots att gästerna har åkt iväg.

Vid lunchtid hämtade jag min fina väninna som åkt tåg från Malmö och hon är trevligt nog fortfarande kvar, så vi kan runda av gårdagskvällen med lite mysprat kring frukostbordet innan det är dags att köra henne till stationen igen.

De här tjusiga rosorna fick jag av
chardonnayflickorna!

Igår började vi med att ta ett glas vin på altanen på eftermiddagen och där blev vi sittande både länge och väl. Den klassiska chardonnaytimmen började redan halv fyra när en underbar granne, som för övrigt är den som lanserat begreppet chardonnaytimme vår bekantskapskrets, dök upp tillsammans med en härlig väninna som jag har haft nöjet att träffa på flera fester förut.

Jag hade lite småfix kvar inför att tjejgänget skulle drälla in vid 18-tiden, men självklart kunde jag inte motstå det mysiga i att fira c-hour utomhus, så jag kastade alla plikter åt sidan och bänkade mig med vin, crostini och en skaldjursröra.

Tiden sprang verkligen iväg och när jag två och halv timme senare frågade vad klockan var, för det hade blivit rätt mörkt kring oss, var den 18.06! Jösses! Jag som inte ens bytt om och sminkat på ett extra festlager! Mina väninnor kunde ju komma när som helst!

Och jodå, det gjorde de också. Jag hann inte mer än resa mig upp, så plingade det på dörren!

Denna fina blomstergrupp pryder nu matsalsbordet!

Jag rusade mot dörren och bestämde mig hastigt och lustigt för att de kläder jag redan hade fick duga, för visserligen var det ingen klänning, men åtminstone en tröja med glitter i och det kan ju aldrig vara fel.

Sedan droppade resten av gänget in allteftersom och strax efter sju tog vi farväl av c-hour-flickorna och fortsatte med middagen inomhus.

Vi fick en helt underbar kväll tillsammans och Malmökompisen är kvar, men i övrigt är det mest presenterna som fortfarande påminner mig om den mysiga kvällen igår...

Specialimport, minsann!

Mysig kväll i bilder

Vilken mysig och trevlig kväll vi fick! Vi har pratat och funderat och analyserat och njut i en salig blandning. Nu börjar det bli dags att summera kvällen och så satsar vi på en grym söndag också.

Jag kokade quinoan i samma vatten som jag kokat rödbetorna och då blev den fantastiskt rosaröd och vacker som ni ser ovan.

Förra gången jag hade fina flickor på besök glömde jag att ta fram tomat- och mozzarellasalladen, men idag kom den fram.

Eftersom jag gillar kalla såser blev det en kall variant med fetaost.

Till efterrätt blev det mjölkchokladpannacotta med hallon.

Och sen drack vi mer vin. Och gillade att det såg ut som en schackruta i glaset.

Åh, så fina presenter!

Detta underbara halsband fick jag av en av mina
fantastiska väninnor. Hon har gjort det själv i
silver och så står det Solstråle på, för att hon tycker
att det passar på mig! Jag blev så glad och rörd!

Vilken fantastiskt trevlig festkväll vi fick igår! Ibland kommer gäster sent, men mina härliga väninnor plingade på dörren så gott som på slaget klockan 18, allihop och det gillade jag, för då kunde vi genast korka upp bubblet.

Temat på förrätten var ost och jag hade dukat upp flera sorter. En hel brie hade jag täckt med hackade valnötter och hackade aprikoser och runt om lade jag physalis. Det såg väldigt vackert ut, men i min iver glömde jag att ta en bild.

Den här vackra buketten fick jag av
en väninna - jag älskar blommor!

En parmesanröra hade jag också gjort och det är världen enklaste röra, men alltid en favorit som alla älskar. Den smakar ljuvligt trots att den endast består endast av grovriven parmesan och creme fraiche.

En fin färskost med pepparrotssmak ställde jag också på bordet och jag hade klippt bitar av rökt lax som man kunde ha till. Så supergott!

Slutligen hade jag klickat ut skedar med Philadpehiaost och hällt sweet chilisås över. Det är förföriskt gott och man äter det med fördel till tortillaschips som jag också ställt fram.

En modern variant av änglaspel och dessutom
tyst fick jag av ytterligare en vännina. Så fint!

Till dess fyra ostvarianterna hade vi två sorters Finn crisp, crostini och tunnbrödschips från Mörsjödeli, som genast blev alla favorit.

Efter denna rejäla start på kvällen väntade vi en stund med huvudrätten och nöjde oss med att fylla på in vinglasen en stund istället.

Vanilj- och saffranspannacotta med färska hallon - mums!

Så småningom var det i alla fall dags för laxen och den var fantastiskt gott. Typiskt nog glömde jag att ta fram den vackra tomat- och mozzarellasalladen. Jag kom inte på det förrän två timmar senare och då var det ju så dags. Väldigt irriterande, men så är det när man har mycket omkring sig.

Mamma och pappa kommer hit med barnen i eftermiddag och då får de hjälpa mig att äta upp den.

Till efterrätt blev det pannacotta och då hade jag först gjort en med vaniljsmak och när den hade stått i kylen i några timmar hällde jag på ytterligare ett lager med saffranssmak. Vid serveringen garnerade jag med färska hallon och små chokladhjärtan som jag gjort tidigare under dagen. Det såg så fint ut och smakade himmelsk, om jag får säga det själv. Och det får jag ju - det är ju ändå min blogg.

De ser svarta ut, men de är vita och hänger så fint i
fönstret i vardagsrummet. Ett värmeljus brinner i botten
och sprider mysljus - fin present av min syster!

Jag använde mig av 81-procentig choklad och värmde som vanligt mer än det gick åt, så nu ska jag hitta ett sätt att förvara minst 30 chokladhjärtan utan att de går sönder. Perfekt att ha inför nästa fest.

Det är ingen nyhet att jag har världens bästa vänner, för det vet jag verkligen att jag har och det är jag otroligt tacksam över, men de är också helt fantastiska på presenter. Jag fick så mycket fint igår att jag höll på att svimma.

En hel bok om världens grymmaste band fick jag av två
av tjejerna och det ska bli spännande läsa den!

Ni ser på bilderna att jag har all anledning att bli både rörd och glad.

I like! Innerst inne är jag alltid just en hårdrocksbrud!

Dessutom pratade vi en del om min bok, förstås, och de peppade mig så grymt att jag plötsligt blev övertygad om att den nog inte är så dum i alla fall. Det behövde jag höra.

Klockan hade passerat tre på morgonkvisten när det började bli dags att avrunda kvällen och det var då som jag råkade komma för nära ljusstakarna vi har på väggen. Det är en förlovningspresent från mina föräldrar och vi tänder dem då och då när vi har gäster, för att sprida lite på ljusen.

Mitt i natten märkte plötsligt min syster hur det började ryka från mitt bakhuvud och då spred sig också en obehaglig doft av bränt hår. Jag flyttade mig genast och plattade till håret så att det inte skulle fortsätta att brinna. Min hand luktade pyton efter det.

Min syster plockar bort ett av mina stackars hårstrån som fastnat i ljuset.

I morse kände jag med handen om det fortfarande luktade illa i håret och det gjorde det, så nu har jag tvättat håret för andra dagen i rad. Det gör jag vanligtvis inte. Men å andra sidan brukar jag heller inte sätta eld på barret.

Om ett par timmar kommer mina älskade barn äntligen hem igen. Visserligen är det skönt att få en kväll med idel underbara tjejer, men nu längtar jag efter mina små hjärtegryn, som inte alls är så små längre. När jag vinkade av dem senast var det så tydligt att dottern med råge vuxit om sin mormor.

Och snart är det lunchdags för mig - perfekt med fina festrester!

Lyckat och svettigt kalas

Vilken härlig eftermiddag de sju kalaspojkarna fick tillsammans medan regnet vräkte ner utanför lokalen. Det var ett rasande tempo hela tiden och inte en enda död minut.

Först ut på listan över galna och roliga aktiviteter var laserdome och det var hela 40 personer som sprang runt på banan och sköt samtidigt. De har alltid flera kalas som går av stapeln samma tid, så de inte ska behöva leta alltför länge för att hitta någon att skjuta.

Att fånga kvicke sonen på bild var dessvärre betydligt lättare sagt än gjort.

Den översta bilden tycker jag ändå är rätt rolig för där är det hans röda lampor på västen som hinner röra sig längs hela uppgången innan slutaren på kameran sluts. Att ta med blixt, som jag gjorde på nästa bild när själva tävlingen var över, ger inte samma känsla och färger, så därför körde jag lite utan blixt också.

Alla var totalt genomsvettiga efter fyrtio minuters intensivt löpande och klurigt spaningsarbete efter fiender. Ansiktena var högröda, håret blött och det ångade genom kläderna när det var dags för korvåbröd och massor, massor av läsk. De var lika törstiga som om de vandrat en månad i öknen.

En liten godispåse hann de också få innan det var dags för nästa äventyr. Då blev det ridning på en mekanisk tjur och den var betydligt lugnare än den som tappra dottern satte sig på under skolresan i våras. Den här rörde sig hyggligt sakta och ändå flög stackars sonen av efter endast tre sekunder.

Som tur var fick han testa en gång till och då lyckades han hålla sig kvar i hela tolv sekunder. Det var i alla fall en ökning med hundratals procent och han var nöjd och glad.

Flest gapskratt rev sumobrottningen ner, för alla såg förfärligt festliga ut i den klumpiga dräkten och det var inte alls lätt att få ner motståndaren på mattan eller knuffa ut honom. De kämpade lika mycket som de skrattade och det var riktigt roligt att både se och höra dem.

Nu pustar nog alla ut  i hemmet lugna vrå och pysslige sonen har redan gett sig i kast med en av alla sina fantastiska och uppskattade presenter, en sprillans ny legosats.