onsdag 31 oktober 2012
Creeper head och Hello vin
Flitige och grymt ambitiöse sonen har arbetat många timmar med att göra sitt Creeper head från Minecraft. Tålmodigt har han suttit och klippt fyrkanter så att alla sidor på den kvadratiska kartongen skulle kunna täckas helt och hållet. Sedan började han att klistra på alla delar och många timmar senare var den till slut klar.
Nu travar han runt med sin kompis i området och säger "Bus eller godis?" och har jättekul.
Själv har jag fått två ljuvliga grannflickor på besök och när den första kom hade hon med sig ett tomt vinglas och sa "Bus eller vin?" Jag sa självklart "vin" direkt och hällde upp i hennes glas.
Efter en liten stund kom nästa fina granne och nu har vi alla sagt "Hello vin" till varandra och skålat.
I år gjorde jag för första gången en pumpa med ögonbryn. Visserligen var det lite besvärligt i början med att gröpa ur alla pumpakärnor, precis som alla andra år, och att ta sig igenom det rätt så hårda skalet när man skär till själva ansiktet är alltid lite bökigt, men när jag väl var igång var det ändå hyfsat enkelt. Och väldigt kul.
Hoppas ni alla njuter av en härlig halloweenkväll och också säger "Hello vin"!
tisdag 30 oktober 2012
En sväng i Ullared
När barnen har höstlov brukar vi flirta med oss mormor och passa på att åka en tur till Ullared och shoppa lite på Sko-Boo och Gekås. Idag var det dags igen.
Vi begav oss när klockan var 7.30 och eftersom resan tar en rimlig timme så var vi där i väldigt lagom tid för att få en bra parkeringsplats och slippa köer in. Och självklart blev det lite poserande i Vinkrutan.
Planen var att köpa julklappar till julklappsleken (två klappar á 20 kronor styck för alla som vill delta och här får man verkligen valuta för sina selmor), köpa chokladkalendrar till barnen och slutligen köpa bra vinterskor, även det till barnen. Vi lyckades faktiskt med allting.
Och lite till. (Hehe...)
måndag 29 oktober 2012
Vackert geléljus sprider värme
Idag kom min lilla mamma på besök inför morgondagens äventyr och då fick jag det vackra geléljuset på bilden. Det passade helt fantastiskt bra med sina toner i orange till vårt redan framtagna halloweenpynt på matsalsbordet.
Notera särskilt den lilla, svarta spindeln och det minimala vita spöket i förgrunden...
söndag 28 oktober 2012
Den vackra hösten
Visserligen är jag en sommarälskare av stora mått, men det hindrar inte att jag tycker att hösten är vacker.
Kall är den och värre blir det hela tiden, men fin, jo, det måste jag nog ändå erkänna.
lördag 27 oktober 2012
Dags att tänka på 2013
Idag har jag suttit och bläddrat bland mina bilder från 2012 för det börjar bli hög tid att tänka på almanackor till nästa år. Jag gör alltid en till mina föräldrar, en till svärföräldrarna och en till oss. Alla tre är olika även om en del bilder återkommer.
På varje månad ska det finnas en stående bild och två liggande. Det går att ha en eller två bilder per månad också och att variera mellan antalet hur man vill över året, men tre bilder är max och därför brukar jag alltid välja det.
Det är mycket trevligt pyssel en dag i oktober.
fredag 26 oktober 2012
Moderna regnbågsmuffins
Säga vad man vill om söta dottern, men hon är extremt ambitiös och väljer inte alltid den lättaste vägen. Idag bakade hon och en kompis regnbågsmuffins. Det betydde att grundsmeten delades upp i fyra olika delar och färgades med olika karamellfärger. Därefter pytsades de ut tjusigt så de inte skulle blandas alltför mycket.
Sedan gräddades de och när de svalnat var det dags för chokladfrosting med riven vit choklad ovanpå.
Så otroligt fina de blev. Och säkert lika goda som vackra.
torsdag 25 oktober 2012
I dagens Kungsbacka-Nytt
Som ni säkert ser är det inte jag på bilden, utan en annan författare. |
Det är alltid kul att bli kontaktad av media och nu har jag blivit det igen. Den här gången är det Kungsbacka-Nytt, som är en gratistidning som når samtliga hushåll i Kungsbacka kommun, jag är med i. Artikeln handlar om att författare i dagens läge inte enbart sysslar med att skriva böcker utan en stor del av arbetet handlar om att vara synlig i sociala medier och marknadsföra sig själv och sin bok.
Mycket intressant ämne, tycker jag, och det är alltid kul att få prata om både Förverkliga din bokdröm och Egenutgivarna.
onsdag 24 oktober 2012
En ljuvlig solnedgång och kväll
Vilken vacker afton vi fick! Jag handlade lite medan söta dottern var på musikalträning och sedan såg vi de kärlekskranka bönderna hemma hos min syster.
Tyvärr är min syster inte hemma för tillfället, men våra föräldrar är där och passar finfina barn och vi ler gärna åt samma typ av program, så TV4 var på.
Utanför mataffären var himlen så bedövande vacker att det nästan var syndigt att gå in och scanna fil, flingor och bananer.
tisdag 23 oktober 2012
Pinsam bilförare erkänner
Jag hade verkligen inte tänkt att skriva det här inlägget. Verkligen inte. Det finns flera orsaker till att det förmodligen vore smartast att låta bli. Jag vill nämligen inte framstå som helt förvirrad och fullständigt korkad. Dessutom vill jag inte att min käre make ska få veta detta.
Men jag kan ändå inte riktigt låta bli att berätta dagens galenskap, för jag vill ju gärna få er, kära bloggvänner, att dra lite på munnen.
(Som bakgrund kan jag börja med att berätta att jag en gång för många, många år sedan bodde i Trollhättan och skulle till Göteborg för att gå på krogen med en väninna som flyttat till storstan. Jag hade med mig tre gemensamma bekanta i min bil hemifrån och på stället vi kom till dök även väninnans lillebror upp.
Efter många trevliga danstimmar blev det dags att styra hemåt och lillebrorsan frågade om jag kunde köra honom från centrala Göteborg till Hisingen. Inga problem, så han hoppade tillsammans med de andra tre in i bilen och jag körde enligt hans anvisningar hem till honom. Problemen började när jag skulle köra hemåt.
Hisingen är inte min hemmaplan alls, men jag tänkte att det i princip bara var att köra tillbaka till stora leden, så skulle jag hitta hem lätt som en plätt. Det blev allt annat än lätt som en plätt. Det var väggbygge i mitt körfält och vägen avspärrad, så jag fick ta en annan väg. Väldigt snart var jag helt förlorad. Det tog hur lång tid som helst att komma rätt och jag minns inte de exakta siffrorna eller den exakta tiden, men om jag säger att det är 15 mil tur och retur Trollhättan-Göteborg så stod trippelmätaren på typ 27 mil när jag väl utmattad kom hem i gryningen.
Detta hade jag aldrig tänkt att avslöja för käre maken, för det var ju så sjukt pinsamt, men han hade av någon märklig anledning koll på hur långt bilen gått, så självklart undrade han varför alla de där extramilen fanns och bara skakade förundrat på huvudet åt min enorma vilsenhet.)
I går kväll voltade arme sonen med sin sparkcykel och blev liggande på marken. Jag rusade ut för att hjälpa honom upp och det visade sig att han skrapat upp knäna och ena armbågen rejält samt fått en stor svullnad och ett mörkblått blåmärke på ena smalbenet. Han kunde knappt gå och fick baddas med rent vatten.
Det var dålig tajming för idag var det Elevens val på skolan och han hade valt att spela golf. Alla barnen skulle dessutom cykla till golfbanan. Normalt cyklar han varje dag de nästan tre kilometerna till skolan och idag skulle han alltså lägga till sådär fem-sex kilometer för att komma ill golfbanan.
Det gick inte att cykla med hans onda knän. Dels hade båda knäskålarna fått sig ordentliga smällar och dels stramade de handflatestora såren rejält när han böjde benen. Jag erbjöd mig att köra honom istället. Men först bestämde jag mig för att tanka för en hundring (mer hann jag inte), för det lyste gult på bensinmätaren och jag hade inte riktigt koll på hur långt det var till golfbanan.
Det betydde att jag först körde till skolan och där var det först samling och avbockning. Sedan tog jag med mig sonen och en klasskompis som varit sjuk i några dagar och helt glömt bort att det var cykeltur på schemat och därför blivit skjutsad av sina föräldrar.
Vi satte oss i bilen en liten stund efter det att cykelgänget begett sig och fast vi körde och körde så kom vi aldrig i kapp dem. Jag började bli riktigt stressad, så jag gasade på lite till.
Till saken hör att golfbanan ligger väldigt nära tre av sonens kompisar, så jag åker dit då och då för att lämna och hämta honom. Idag åkte jag dock inte samma väg som jag brukar hemifrån oss, eftersom vi mellanlandade på skolan först.
När vi åkt länge och väl frågar jag sonen om vi inte borde vara framme hos hans vänner snart. Då svarar han att de inte alls bor här och att vi alltid brukar ta en annan väg till dem. Då inser jag att jag faktiskt tagit fel väg. Frågan är bara hur jag ska komma rätt. Jag fick för mig att jag skulle ännu längre västerut så när jag såg en skylt till en hamn svängde jag av och tänkte gena.
Gena?! Jag?! Haha! Hur tänkte jag där? Jag kan inte sånt. Istället hamnade jag i en återvändsgränd i en båthamn och fick köra tillbaka hela "genvägen" tillbaka igen. Nu var jag lika vilse som nyss och hade dessutom förlorat ett antal viktiga minuter ännu en gång.
Till slut körde jag hela vägen tillbaka till skolan och 40 meter innan man svänger av dit ser jag en väg som jag misstänker borde leda rätt så jag kastar mig in där och kör längs en slingrig väg i ovanligt hög fart för att vara mig. Jag brukar inte ens kunna hålla hastigheten på denna typ av vägar för jag blir för åksjuk, så vi snackar inte olagligt hög fart, utan snarare normal - objektivt sett.
Till slut ser jag golfbanan - hurra! Och just då ser jag dessutom skolkamrater till de båda pojkarna bromsa in och parkera sina cyklar. Mycket nöjda över att vi faktiskt är i tid går jag fram till lärarna och förklarar varför jag kommer med två pojkar i bil. Hennes fråga är genast var fikat är.
Öh, fika också?! Det har jag aldrig glömt förut i hela mitt föräldraliv, men med det tumult som var med sonens skador och huruvida han alls kunde spela golf föll det helt i glömska. Inte heller kompisen hade med något fika förstås. Jag erbjöd mig att åka och köpa varsin dricka och göra ett par skinkmackor till dem, så det fick bli så.
Vägen till butiken, som ligger mycket nära vårt hem, var lätt att hitta när jag nu förstått var jag befann mig, så när jag köpt drickor och varsin bulle åkte jag hem och gjorde tunnbrödsrullar med skinka. Sen åkte jag tillbaka till golfbanan och överlämnade fikat innan jag vände hemåt igen.
När klockan närmade sig elva var det dags att köra hem pojkarna igen, så jag åkte dit för tredje gången. Denna gång helt utan att köra vilse. Dessutom fick jag med mig en pojke till för hans cykeldäck var helt platta och inte alls cykelvänliga. Vi slängde in cykeln i bagaget och så fick även han åka bil i min taxiverksamhet.
När jag kom hem tittade jag på trippelmätaren som jag nollställt i morse, för jag var lite nyfiken på hur långt det egentligen är till de där vännerna som bor mitt emot golfbanan utifall att sonen skulle vilja cykla dit någon dag, och såg att den stod på 52,3 km. Jag var tvungen att googla det verkliga avståndet mellan vårt hem och golfbanan och konstaterade att det var 4 km. Och ändå hade jag lyckat köra över 52 kilometer.
Asså, jag kan köra långt, jag!
Och vilken tur att jag tankade innan...
måndag 22 oktober 2012
Jag i Karlavagnen på radion
Det är spännande att befinna sig i bloggvärlden för rätt som det är dyker det upp kul saker. Flera gånger har min bokcirkel hittats och vi har fått vara med på trevliga reportage i olika tidningar och även på TV.
Även den här bloggen hittas emellanåt och idag fick jag mejl från Karlavagnen på Sveriges Radio med en fråga om jag kan tänka mig att ställa upp i direktsändning ikväll någon gång mellan 21.40 och 24.00.
Självklart kunde jag det, så någon gång under aftonen kommer min mobil att ringa och då är jag beredd.
Ämnet vi ska diskutera är kanske inte det ni förknippar mig allra mest med, men det är nog så spännande ändå. Jag ska prata om hur det är att vara mamma till en dotter som har en stor idol och upprinnelsen till detta hittade radion HÄR.
Håll tummarna för att jag inte sätter i halsen, stammar eller på annat sätt gör bort mig. Det skulle dottern tycka vore förfärligt pinsamt.
Uppdatering: Det var riktigt roligt att vara med och jag tror att jag skötte mig hyfsat. Kanske kan ni höra mig via den här länken. I högerkolumnen finns Lyssna i en lilarosa ruta och det är den ni ska klicka på!
söndag 21 oktober 2012
Jippie, snygg väska och läcker plånbok från Desigual!
Framsidan på min ljuvliga, sprillans nya väska. |
När jag fyllde år fick jag en kanonpresent av min käre make, nämligen presentkort som gäller i Nordstan i Göteborg. Vilken toppenpresent!
Vi hade nog båda tänkt att jag skulle köpa kläder i första hand, men de senaste veckorna har jag upptäckt att min handväska är för bedrövlig i botten. Faktum är att den är så sunkig att jag dragit mig för att lägga saker i den och så kan man ju knappast ha det i längden.
Jag hittade flera supersnygga väskor på Desigual, men alla var förstås dyra och jag kände inte att jag ville lägga alla pengar på en väska. Och då är det ju ändå inte fråga om väskor för 13 000 eller 45 000 kronor som somliga andra köper.
För att få perspektiv gick vi runt även i andra butiker och kikade. Ingen annan affär kunde över huvud taget mäta sig på väskfronten med Desigual. Jag var förlorad och tvungen att gå tillbaka.
Ivrigt påhejad av kloka dottern, som påpekade att en handväska faktiskt är något man använder varje dag, slog jag till slut till, men helt enkelt var det inte för det fanns alldeles för många att välja på. Alla var snygga, men efter noggranna funderingar kom jag fram till att någon var för fyrkantig, någon för brun, någon för stor, någon för liten, någon för svår att stänga osv osv.
Baksidan av min ursnygga och färgglada väska!. |
Till slut hade jag bestämt mig och nu är jag otroligt nöjd med mitt köp och vill bara klappa den fina mjuka väskan.
När jag stod i kassan för att betala upptäckte dottern en låda med läckra plånböcker och det var också något som jag verkligen behövde. Den jag hade var urgammal och så sliten att plasten, som täcker facket där man kan ha ett foto på sina barn, helt och hållet släppt i kanten. Dessutom var den tämligen oformlig efter att jag proppat den full med en massa plastkort och kvitton, som jag berättade om igår.
Framsidan på min underbara plånbok. |
På stående fot gjorde jag ett impulsköp och köpte en ny plånbok också. Den är i minsta laget, men den är snygg som sjutton. Och det avgjorde.
Så nu sitter jag här och tindrar och är utan tvekan Desiguals mest nöjda kund den här helgen.
Baksidan på min snygga plånbok - klok text! |
lördag 20 oktober 2012
Gamla fynd i plånboken
Jag vet att jag inte städar plånboken speciellt ofta. Ibland tar jag ett röj i sedelfacket och där brukar jag hitta rabattkuponger som gått ut för fem månader sedan och kvitton som jag borde förvara på ett bättre ställe. Några sedlar hittar jag dessvärre ytterst sällan.
Jag vet inte när jag rensade bland mina kort senast. Jag har massor av plastkort och stämpelkort från allsköns ställen i plånboken och de ligger där de ligger. Ibland får jag en ny stämpel i något butik och ibland drar jag mitt medlemskort för att få poäng eller erbjudanden.
Idag tänkte jag att det var dags att både städa i sedelfacket och rensa lite bland kortet. Som vanligt fanns inte en enda sedel i facket, men det var rysligt gott om värdelösa kvitton, erbjudanden som gått ut och handlingslappar, som jag ändå ofta glömmer att titta på.
I kortfacken hittade jag betydligt mer spännande saker. Vads sägs om ett solkort från i mars 2009? Jag kände mig så blek och eländig att jag var i akut behov av lite fin färg inför en större fest på vårkanten. Jag solade aldrig upp kortet inser jag nu och självklart har det för länge sedan gått ut. Ännu roligare är att själva solarierna monterades ner för två år sedan efter de senaste larmrapporterna, så de finns inte ens kvar. Men jag har ända fram till idag ändå glatt gått omkring med solkortet i plånboken.
Jag hittade också ett av mina allra första visitkort från 1996. Det var lite kul att återse det, för jag minns ännu hur stolt jag var när jag beställde dem med mitt namn och min titel. Journalist, stod det minsann. Jag hade precis börjat jobba på Sveriges Television och tyckte det var så trevligt med visitkort som man kunde dela ut.
Allra festligast bland saker jag hittat idag är ändå två telefonkort. Telefonkort! Jag hade helt glömt bort deras existens. Det finns säkert pengar kvar på dem dessutom. Helt obegripligt att jag burit runt dem i plånboken så otroligt länge. Jag har ju haft mobiltelefon sedan 1994 eller möjligen 1995! När hade jag tänkt att använda dessa kort?
Jag tror att jag bör rensa plånboken lite oftare än jag gör. Faktiskt. Lite, lite oftare i alla fall.
fredag 19 oktober 2012
Familjen äntligen samlad
Efter många hektiska helger under hösten är nu äntligen hela familjen samlad en fredag. Jag tror att det är första gången på sex veckor. Behöver man leg för att komma in då...?
Så underbart med tacos och X factor - precis lagom!
torsdag 18 oktober 2012
RunKeeper ger sundare liv?
Jag är milt sagt ingen hurtbulle. Jag är så eländig på att motionera att jag skäms. Trots att jag vet att jag borde så kommer jag mig aldrig för att bege mig på någon form av aktivitet. Jag borde verkligen satsa på en sundare livsstil - det är jag medveten om.
Att träna i grupp är inte min grej alls, så det går bort. Att springa ger mig huvudvärk för att det skumpar så. Då vill jag förstås ha till protokollet att jag inte provat sedan gymnasietiden då jag hade idrott på schemat senast.
Min extrema ovilja till motion är förstås ännu mer besvärande om man betänker att jag råkar vara gift med en idrottsman. Hur kunde jag gifta mig med en svensk mästare? Min enda förklaring och ursäkt är att han inte var svensk mästare på den tiden.
Idag har jag i alla fall aktiverat appen Runkeeper på min mobil. Jag tänkte att den skulle hjälpa mig till en sundare livsstil och göra rörelseaktiviteter lite roligare.
Planen var att bege mig ut på promenad vid lunch, så jag stod i hallen och var redo att snöra på mig skorna. Då upptäckte jag att det regnade. Alltså, där får ju gränsen gå. Om jag nu ska börja röra på mig en smula behöver jag ju inte välja en regnig dag.
Därför gick jag lugnt in och satte mig för att arbeta vid datorn igen istället.
Och den där appen? Inte hjälpte den mig till en sundare livsstil idag i alla fall.
Jag menar, den fungerade inte alls som paraply och lyckades inte trolla fram solen heller.
onsdag 17 oktober 2012
Pinsam mamma på speeddejt
Jadå, både ni och jag vet är jag är en gift kvinna, men idag har jag faktiskt ändå varit på speeddejting. På 13-åriga dotterns skola har de en samtalseftermiddag mellan klockan 15 och 17 en gång per läsår. Då får man skriva upp sig på tider hos de undervisande lärare man vill träffa.
Det låter ju utmärkt bra på alla sätt. Problemet är bara att varje tid man kan boka är på tio minuter. Sedan står det någon annan förälder och rycker i dörren. Inom samma tio minuter ska man dessutom promenera till nästa klassrum där nästa pedagog är redo.
Salarna man ska till är fascinerande ologiskt numrerade. Numren som kommer efter varandra när man räknar ligger inte alls nödvändigtvis på rad i samma korridor, utan några nummer kan ligga i korridoren bredvid. Det är inte heller så logiskt att det handlar om jämna och ojämna nummer, utan numreringen är helt enkelt väldigt spännande och kreativt gjord.
Salarna ligger dessutom på två olika våningsplan, så det gäller att rusa snabbt för att hinna till nästa.
I runda slängar betyder det att man får sådär sju minuter med varje lärare. Om inte personen innan är försenad förstås, för då krymper samtalstiden ytterligare.
Speeddejting kallar jag det istället för samtalseftermiddag och på dessa få minuter man pratar med en lärare hann jag börja gråta (säger dottern bestämt, medan jag tafatt hävdar att jag bara blev lite rörd) redan inne hos lärare nummer två.
Jag hann knappt öppna munnen innan hon sa:
- Först av allt måste jag bara säga att din dotter är artig, trevlig, positiv och ....
Ungefär där blev orden så många att jag inte längre minns dem och ögonen blev alldeles tårfyllda. Så himla fint sagt och så vansinnigt smart. Nu tror jag inte för en halv sekund att hon sa det för att vara det minsta beräknande, för då hade det inte låtit så äkta, men resultatet av det hon sa leder till en enorm positiv spiral för ALLA inblandade.
Dottern kommer alltid att bli glad när hon ser sin lärare och hon kommer att känna sig motiverad att göra sitt allra bästa för hon vet att läraren uppskattar henne och då vill man prestera samtidigt som man själv känner sig peppad att göra det.
Jag kommer som förälder att ligga i som en iller för att dottern ska sköta sina läxor i alla ämnen, men om det någon gång blir tajt om tid, kommer helt säkert läxan i just detta ämne att få företräde. Och det beror inte bara på att jag tycker just detta är ett särskilt viktigt ämne.
Jag blir så rörd när jag ser lärare som brinner för det de gör och som talar så gott om sina elever. Tilläggas kan att det inte bara var dottern läraren var positiv till utan gruppen som helhet. Ännu bättre, faktiskt, eftersom det är precis en sådan värld jag vill ha.
Lite pinsamt tyckte dottern förstås att det var att jag satt där och snörvlade, men det får hon ta. Hon får skylla sig själv för att hon är så underbar och fantastisk. Så det så.
tisdag 16 oktober 2012
Firat födelsedagsbarn med trerätters
Igår kväll kom han äntligen hem, käre maken, efter årets tävling i speed vindsurfing i Weymouth, England. Och idag var det dags att fira honom eftersom han passade på att fylla år i sin bortavaro.
Barnen fick vara med och välja vad trerättersmenyn skulle bestå av och till förrätt blev det en klassisk bruschetta med hemgjord pesto. Till efterrätt gjorde barnen en glasslastbil där antennerna var ljus. Något får man ju ha att blåsa ut, även om maken fyller lite mer än två år!
Varmrätten bestod av lax med currysås och ris. Alltid gott och trevligt.
Till allt detta serverades vitt vin. Denna lyxmåltid var precis vad vi behövde för att överleva en grå tisdag medan regnet smattrar utanför.
Snart börjar Svenska Hollywoodfruar och idag är det säkert inte lika exotiskt som förra gången då konditorn Emanuel Andrén, som gjorde vår mycket vackra bröllopstårta för femton år sedan, var med i programmet. Jag jublade så fort jag såg honom och barnen gladde sig åt att en TV-personlighet (nåja, nästan i alla fall - han var ju med!) gjort vår vackra tårta!
Men något tokigt ska säkert de spännande fruarna bjuda på.
måndag 15 oktober 2012
Tipsa gärna era bibliotek
Idag har jag nästan kramp i höger arm och det känns som jag jobbat vid löpande bandet hela dagen. Numera sköts väl de flesta extremt montona sysslorna med hjälp av robotar och automatik och även om det antagligen betyder att många arbetstillfällen försvunnit så kan jag förstå det. För det är utan tvekan fysiskt ansträngande att göra samma sak i åtta timmar eller fler.
Jag sitter så gott som alltid vid datorn timme efter timme och borde variera mig mer varje dag så på det sättet är det inget nytt, men idag har jag gjort exakt samma sak hela tiden och det har involverat ovanligt mycket klickande med musen. Antagligen är det det som gör att just högerarmen tycks väga något kilo mer än vanligt denna afton.
Det jag har gjort är att jag har kopierat ett informationsblad om Kristina Svenssons och min bok Förverkliga din bokdröm och klistrat in i ett mejl. Då behövdes musen. Därefter har jag fört över en bild till mejlet och då blev det en ny rörelse med musen. Sedan har jag kopierat en mejladress från en lista och det gjordes också med ett musklick. Slutligen skickade jag iväg mejlet och då var det dags för det avslutande musklicket i just det mejlet.
Om man tänker att jag skickat mejl till fler hundra adressater under dagen är det lätt att räkna ut hur mycket samma-samma-lika det faktiskt blivit medan timmarna gått.
Det jag hoppas på nu är att mitt idoga arbete ger resultat. Väldigt många av dem jag mejlat idag arbetar nämligen på bibliotek och det vore riktigt kul om de ville köpa in vår bok. Kanske har inte alla författaraspiranter råd att lägga 200 kronor på att köpa en egen bok och då är det ju toppen att det finns bibliotek där man kan låna boken alldeles gratis.
Jag blev jublande glad när dagens första beställning droppade in bara någon timme efter att de fått vårt mejl. Genast begav jag mig till brevlådan med vår fina bok och nu är den på väg till sitt första bibliotek. Den ska faktiskt ända upp till Norrland, så det känns extra kul att första biblioteksboken åker på långresa.
Kanske är också du nyfiken på vår bok och vill tipsa ditt bibliotek om att köpa in den? Gör gärna det, så blir vi så glada så!
Jag sitter så gott som alltid vid datorn timme efter timme och borde variera mig mer varje dag så på det sättet är det inget nytt, men idag har jag gjort exakt samma sak hela tiden och det har involverat ovanligt mycket klickande med musen. Antagligen är det det som gör att just högerarmen tycks väga något kilo mer än vanligt denna afton.
Det jag har gjort är att jag har kopierat ett informationsblad om Kristina Svenssons och min bok Förverkliga din bokdröm och klistrat in i ett mejl. Då behövdes musen. Därefter har jag fört över en bild till mejlet och då blev det en ny rörelse med musen. Sedan har jag kopierat en mejladress från en lista och det gjordes också med ett musklick. Slutligen skickade jag iväg mejlet och då var det dags för det avslutande musklicket i just det mejlet.
Om man tänker att jag skickat mejl till fler hundra adressater under dagen är det lätt att räkna ut hur mycket samma-samma-lika det faktiskt blivit medan timmarna gått.
Det jag hoppas på nu är att mitt idoga arbete ger resultat. Väldigt många av dem jag mejlat idag arbetar nämligen på bibliotek och det vore riktigt kul om de ville köpa in vår bok. Kanske har inte alla författaraspiranter råd att lägga 200 kronor på att köpa en egen bok och då är det ju toppen att det finns bibliotek där man kan låna boken alldeles gratis.
Jag blev jublande glad när dagens första beställning droppade in bara någon timme efter att de fått vårt mejl. Genast begav jag mig till brevlådan med vår fina bok och nu är den på väg till sitt första bibliotek. Den ska faktiskt ända upp till Norrland, så det känns extra kul att första biblioteksboken åker på långresa.
Kanske är också du nyfiken på vår bok och vill tipsa ditt bibliotek om att köpa in den? Gör gärna det, så blir vi så glada så!
söndag 14 oktober 2012
Some serious sushimaking
Vilken underbar kväll vi fick. sex av mina ljuvliga väninnor och jag. Vi började med att skåla i bubbel och äta tre supergoda röror.
Sedan började det stora äventyret med att göra egen sushi. Min syster är expert och nu skulle hon lära oss hur det går till innan bitarna blir sådär små och söta som praliner.
Jag har gjort sushirullar med henne ett par gånger förut, men för alla andra var det första gången och det är hantverk som kräver både kreativitet och noggrannhet. Vilket min syster var snabb att påpeka, om hon tyckte att någon inte gjorde som hon hade tänkt. Mycket skratt blev det och riktigt roligt hade vi det.
Dessutom blev allt så vackert att det nästan var syndigt att sätta tänderna i det och totalt mosa sönder de små konstverken.
Men det var otroligt gott och det tyckte faktiskt alla. Som vanligt sprang tiden iväg medan vi satt och pratade och jag trodde knappt mina ögon när jag konstaterade att klockan passerat fyra på morgonkvisten innan jag gick och lade mig.
Bilden nedan tog jag exakt klockan 3.52 och anledningen till att jag över huvud taget tog den var att jag ville dokumentera mitt hår, som jag dagen till ära först plattat och sedan lockat med dotterns locktång, för att få mer Hollywoodlockar jämför med mitt naturliga burr.
När jag berättade för min lilla mamma vad jag höll på med i ett par timmar för att få lockar i håret sa hon mycket träffande:
- Snacka om omväg!
fredag 12 oktober 2012
Grattis, grymma grabbar!
Vilken härlig alliteration att få skriva Grattis, grymma grabbar! Min käre make och hans tävlingspartner/konkurrent Daniel har tävlat färdigt i speed vindsurfing i Weymouth i England för den här gången.
Som vanligt var det dramatiskt, men när allt var över stod Daniel som segrare trots att maken gjorde fantastiska rundor idag och faktiskt vann delheaten.
Min plan var att lägga ut fina bilder från i somras då båda tävlade på Karpathos, men inte en enda bild hittar jag i min dator, tyvärr. Antagligen har maken i sin iver laddat in surfbilderna på sin dator och raderat dem, så här sitter jag utan vindsurfingbilder. Mycket snopet, eftersom jag tagit hundratals.
Tur då att vi har haft ett härligt höstväder, så jag kunde ta mig en fredagsdrink utomhus. Den tog jag självklart bild på, men det var ju knappast den som skulle stå i fokus idag.
Men skål, grabbar, och alla andra som kämpar för att förverkliga sina drömmar! Gött jobbat!
Uppdatering: Åsså kom det ett mejl! Från käre maken mitt i natten. Så här och glada fina är grabbarna! HURRA och ett jättestort GRATTIS! Ni är grymma; Daniel etta och maken trea!
onsdag 10 oktober 2012
Star for Life i Göteborg
För sju år sedan startade Star for Life i ett försök att påverka läget i Sydafrika, där alltför många smittas av hiv och aids. Som Göran Rudebo, från Triple and Touch, sa på konserten:
- Vad är det för mening med att gå ut skolan med toppbetyg om man ändå ska dö vid 28...?
Ja, men eller hur? Nummer 1 är ju att få folk att överleva längre än så. Det idoga arbetet de lägger ner har resulterat i att hela 100 000 sydafrikaner fått utbildning och mellan 1999 och 2009 har antalet nysmittade minskat med hälften!
Det var en härligt svängig konsert i Scandinavium med stjärnor som The Moniker, Shirley Clamp, Sofia Karlsson och Panetoz. Artisterna sjöng inte bara de mer självklara låtarna så klickar ni på deras namn så ser ni vad jag valt att lansera som deras sång för kvällen. Men allra mest jubel blev det nog ändå för den HÄR låten, som självklart spelades alldeles innan det var dags för en paus i halvlek.
Ovanpå detta var det en massa grymma afrikanska rytmer och danser som kan göra vem som helst grön av avund. Vilken rytm! Vilka trumtakter! Vilken dans! Och vilket rumpskak!
Fett najs, helt enkelt.
Bakom artisterna på scenen fanns en helt gigantisk kör från skolorna runt omkring och jag måste säga att det är fascinerande hur snyggt det är när hundratals ungdomar svänger med armarna åt samma håll eller lyser med sina mobiler på given signal. Självklart lät de också fullständigt fantastiskt och det gav ett enormt tryck åt konserten.
Jag kan malla mig med att skolan jag jobbade på för några år sedan hade sin skolkör med och jag tycker att det är underbart att den här typen av aktiviteter genomförs. Så troligt viktigt ur så många perspektiv.
Avslutningen tärde på tårkanalerna. Den sydafrikanska och svenska nationalsången varvades. Med artisterna, den maffiga kören och alla de tusentals i publiken som sjöng med, åtminstone i de svenska delarna, var det en fantastisk upplevelse.
Oerhört vackert.
tisdag 9 oktober 2012
Finbesök av talgoxe
Eftersom det är pappersinsamling på torsdag tog jag en bunt tidningar och gick ut för att lägga dem i pappersåtervinningen. Jag gick ut genom köksdörren och i ögonvrån såg har hur något fladdrade till i vardagsrummet.
Alldes vid fönstret såg jag något som rörde sig, men i samma sekund var det borta igen. Jag tittade en gång till och jodå, nog rörde gardinen sig. Plötsligt komm en orolig och flaxande talgoxe fram och jag rusade förstås efter kameran i samma handvändning som jag öppnade våra två altandörrar och hojtade åt dottern att även öppna ytterdörren.
Den söta fågel tog sig en tur till köket och provade att sitta på flera platser innan den kände vinddraget och begav sig ut i det fria igen.
Det var trevligt med ett litet fågelbesök, även om det inte alls var lika spektakulärt som förra gången vi fick fågel på visit.
söndag 7 oktober 2012
Nu blir det andra bullar
Idag har barnen och jag bakat bullar. Det var dotterns idé och det var länge sedan, så det var en mycket trevlig idé. Det tar några timmar att baka bullar, men när man väl gjort det så känns det alltid väldigt värt besväret.
Vi bakade dubbel sats och det resulterade i 97 härligt väldoftande och vackra bullar.
Eftersom ingen av oss är direkt förtjust i kanelbullar, utan tycker att de känns lite förutsägbara och småtrista, valde vi helt och hållet bort den varianten idag. Istället gjorde vi vaniljbullar, mandelmassebullar och slutligen kakaobullar.
Alla blev fantastiskt goda och nu är det "bullfest, bullfest hela dan" som gäller!
lördag 6 oktober 2012
Höstpromenad i solsken
Jag tog med mig söte sonen och så gick vi på en promenad ner till havet. Det doftade både skog och hav längs vägen och vi njöt båda av den sköna höstluften som fyllde våra lungor. Självklart fick kameran följa med och nu är det otroligt vackert i naturen.
Jag hade tagit på mig vinterjackan, men behövde inte knäppa den och när vi gick hemåt var det så varmt att jag faktiskt tog av mig den. Vilken ljuvlig dag.
Nu ska jag ta en filt och sätta mig med Operation Nordvind av Kaj Karlsson. Det ska bli mycket intressant läsning.
torsdag 4 oktober 2012
Dags att börja läsa igen
Efter några galet hektiska veckor börjar livet återgå till lite mer vanlig rutiner, även om kollegan Kristina Svensson och jag har ett intensiv säljarbete med Förverkliga din bokdröm framför oss. Idag är det precis en vecka sedan boken släpptes och jag har postat några böcker som ska få fara ut över landet. Underbart och pirrigt är det.
Jag tycker fortfarande att det är en fantastisk och inspirerande bok och ser fram emot att få höra vad läsarna tycker. Alla som medverkar, och det är 25 grymma kollegor, får boken alldeles gratis som tack och jag är otroligt nyfiken på vad de kommer att tycka om den. Hoppas de är lika stolta över att vara med i den som jag är över att de är med i den.
Igår hade vi bokcirkelträff här hemma hos mig (och det blev en supermysig kväll, så läs gärna blogginlägget!) och då pratade jag om boken igen och den blev en av två som jag valde som värdinna, för det var minsann min tur att välja denna gång. Så bra det passade när jag just haft bokrelease!
Den andra boken jag valde som alternativ, för dem som faktiskt inte är så värst intresserade av bokutgivning, är Kaj Karlssons bok Operation Nordvind. Den är jag grymt nyfiken på, för författaren har lyckats sälja 8 000 exemplar av sin debutbok under sitt första år. Det är en imponerande siffra.
Det ska bli så härligt att få börja nöjesläsa på allvar istället för att korrekturläsa och läsa texter jag själv eller kollegan skrivit för sjuttiotrettonde gången. Jag tror att Operation Nordvind är perfekt för ändamålet.
Och jag ska läsa den utan att ha en penna i handen för att kunna anteckna. Skönt.
tisdag 2 oktober 2012
Min fina, generösa vän Maria
Bloggen har utan tvekan öppnat en helt ny värld för mig. Människor jag aldrig träffat IRL skriver varma och snälla saker och delar med sig av sina liv på ett sätt som jag för några år sedan trodde var omöjligt.
En kvinna som jag blev nyfiken på sent i våras förra året var Maria Engelwinge. Hon dök upp här och var i min bloggsfär och hon var alltid klok och genomtänkt i allt hon skrev. Jag började följa henne och beställde snart boken En shot till tack direkt från henne alldeles innan vi skulle åka till Karpathos förra sommaren.
Under ett par härligt soliga dagar läste jag boken om några ungdomar som upplever en sommar på Gotland och kontakten med Maria fortsatte. Hon har ibland skrivit saker på sin blogg som fått mig att gråta, men hon har också fått mig att känna av den enorma styrka som hon bär på. Maria vet vem hon är, hon står för det hon tror på och hon har ett hjärta av guld.
För några veckor sedan fick jag en present som var så fantastisk att det tog mig flera dagar (jag skojar faktiskt inte - det tog flera dagar!) att smälta. Jag var fullständigt stum över allt arbete hon lagt ner på mig och visade alla som dök upp i vårt hem vad jag hade fått. Vilken present!
Och nu har jag fått en till. Fast jag redan fått så mycket.
För första gången fick jag träffa underbara Maria IRL på Bokmässan och det blev ett härligt kramkalas. Hon var precis lika vacker och underbar som jag föreställt mig, men med kortare hår, trots att jag innerst inne visste att hon klippt sig alldeles nyligen. Vi kramades och kramades - mitt i Egenutgivarnas monter och ingen ville släppa taget. Äntligen i min famn, denna ljuva kvinna med änglavingar!
Eftersom jag fyllde år i torsdags hade Maria gjort en vacker ask till mig och fyllt den med choklad och hjärtan. Jag blev så glad över den vackra asken och chokladen är fullständigt ljuvlig den med. Tänk att jag fick en handgjord present till! Mmmmm...
När hon kom hade jag ingen aning om hur jobbigt det varit för henne innan hon vågade ta steget. Jag kunde inte föreställa mig hur mycket tankekraft och styrka hon behövde uppbåda för att ta sig till bokmässan. Läs hennes blogg om du har en näsduk till hands. Och imponeras av henne.
Tusen tack, underbara Maria, för att du är en så fantastisk, varm och generös person. Vilken lycka att få ha dig i mitt liv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)