Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

lördag 30 juni 2012

Legoland alltid härligt

Vi har haft en underbar dag i vår favoritpark Legoland och det är minsann ett härligt och annorlunda land!

Tur med vädret har vi haft men det var ovanligt många besökare här idag, tyckte vi.

På eftermiddagen kom en mycket kär väninna och hennes familj och eftersom det är första gången de är här känner vi oss som grymma guider i ett främmande land!

fredag 29 juni 2012

Mot ett annat land


Den här helgen är det dags för en av årets stora höjdpunkter - vi ska åka till ett annat land, som vi alla tycker är väldigt trevligt att besöka. Vid lunchtid drar jag och barnen norröver för att sammanstråla med käre maken och sedan bär det av åt ett helt annat håll.

På bilden ovan ser ni vår hotellrumsdörr från förra året och frågan är vilket land vi ska åka till ...?

Gissa gärna!


torsdag 28 juni 2012

Egenutgivarna i tidningen




Äntligen har jag, tack vare skrivarkollegan Kristina Svensson, fått ett exemplar av tidningen Skriva där vi i Egenutgivarna är med på ett helt uppslag. Visserligen är det enbart styrelseordförande Kristina som intervjuas, men hon säger massor av kloka saker och vi som startade föreningen är ju med på en grymt stor och snygg bild i alla fall.

Uppslaget är dessutom riktigt läckert layoutat med den turkosa färgen, som vi gjort till Egenutgivarnas signum, även i faktarutan - tjusigt!

Det är kul att det finns ett så stort intresse kring att ge ut böcker och det är därför vi tror att vår bok Förverkliga din bokdröm kommer att bli höstens storsäljare. Den är så fullproppad med tips, råd och entusiasm från ett drygt tjugotal grymma egenutgivare att den bara kan bli en succé.

Japp, det tror vi faktiskt.




onsdag 27 juni 2012

Grattis far/svärfar/farfar!


Idag fyller min svärfar 75 år och det är väldigt svårt att tro. I vintras åkte han vasaloppet för ungefär hundrade gången och han paddlar, fjällvandrar och spelar golf. Han lever inget stilla pensionärsliv alls och jag är så glad att mina barn har hans friska, pigga gener, för jag vill gärna att de små hjärtegrynen får leva långa och lyckliga liv.

Kanske lika långt som svärfars egen mamma? Hon bor fortfarande i eget hus och fyller 102 om några månader. Medge att jag hamnat i en imponerande släkt!

Nu drar vi norröver mot min kära gamla hemstad Trollhättan för ett flott firande.

Massor av grattis på födelsedagen, far/svärfar/farfar!


tisdag 26 juni 2012

Vi tänkte oss en havsbild

Kristina slängde sig ner på parkbänken vi genast gillade.
Idag var det äntligen dags för mig och Kristina Svensson att försöka ta en bild till omslaget till vår bok Förverkliga din bokdröm. Vi har pratat ihop oss om hur vi vill att omslaget ska se ut eller snarare vad vi vill att det ska signalera. Exakt hur det skulle se ut var vi inte helt säkra på även om vi hade tänkt oss havet som kuliss, men känslan var vi helt överens om.

Vår bok ska andas inspiration, lust och glädje. Det ska vara enkelt, kul och härligt att ge ut sin egen bok och inte svårt, krångligt och besvärligt. Detta ville vi skulle komma fram på omslagsbilden, så vi funderade lite på hur man förmedlar det på en fackbok som är så pass faktaspäckad och intensiv som vår faktiskt ändå är.


Ganska snart kom vi fram till att hårt slit i kombination med flärd är rätt charmigt, så vi bestämde oss för fyllda champagneglas och jordgubbar på bilden tillsammans med högar ev egenutgivna böcker och så en dator och ett anteckningsblock till oss. Det lät som en perfekt kombination av alla ingredienser.

Idag köpte jag rekvisitan (jordgubbarna) och så begav vi oss ut i det strålande solskenet mot havet. Vi hann inte långt innan vi insåg att varenda klippreva en dag som denna skulle vara fullkomligt överbefolkad av badsugna och högljudda sommarlovsfirare. Grubblande styrde vi om våra tankar och for mot Tjolöholm istället. Där finns mycket grönska och dessutom hav, om vi till slut ändå skulle vilja ha det.


Vi släpade stativ, kamera, champagne (nåja, typ i alla fall), jordgubbar och mängder av böcker längs landskapet tills vi kom till en parkbänk under ett enormt träd. Där såg det så himla mysigt ut. Tänk att få ha det som arbetsplats. Vi riggade för att känna om vi tyckte att det kändes bra och det tyckte vi, faktiskt.

Nog var det en inspirerande miljö att sitta och skriva i - även om vi för all del låtsasskrev. Kristina satt med sin laptop i knät och jag satt med min anteckningsblock för att få lite variation i bilden. Eftersom vi inte har något fjärrutlösare fick jag ställa in skärpan på Kristina och sedan trycka på timer, så jag hade tio korta sekunder på mig att ta mig till min position och dessutom se lugn och avslappnad ut innan två bilder i taget brändes av.


Vi satt på några olika sätt och jag sprang fram och tillbaka som en tätting mellan kameran och bänken med en energi som jag inte trodde att jag hade. Det var rena rama gympingpasset och måste sett helt galet ut för alla som passerade oss. Inte blev det bättre av att mitt lockiga hår blåste år alla håll och mestadels framför hela nyllet. Långt över hälften av bilderna är oanvändbara just för att mitt hår helt täcker ansiktet. Typiskt nog.

När vi var färdiga vid bänken drog vi vidare med all vår packning till andra sidan slottet och kom till en stenportal. Den tyckte vi såg lite väl sakral ut, så där blev det bara en provbild innan vi drog vidare till en skogsdunge. Där var det för mörkt och för skogsaktigt för att signalera den känsla av flärd och avslappning som vi ville uppnå, så vi åkte hem.

Exakt vilken bild vi funderar på att använda lägger jag inte ut här idag, men ledtråden är att den är tagen vid parkbänken - fast annorlunda än dem vi har sett här.



Att kånka runt på allt, inklusive två champagneglas som inte fick spillas ut var ett äventyr och vi var båda rätt utmattade när vi äntligen kom hem och kunde avnjuta en mysig macklunch på Bulgarienaltanen.

Det var en härlig och efterlängtad lunch för två utsvultna fotomodeller.

Vi slog oss ner klockan 16.25 ...




Lockande baksidestext?

Fingerad bild. Bilden har inget med texten att göra.
(Men nog är den lite kul?)

Jag tror minsann att jag och Kristina Svensson är på upploppet när det gäller vår bok Förverkliga din bokdröm. Ännu återstår det sista finliret och korrekturläsningen blir ett tufft jobb som vanligt.

Idag har äntligen solen tittat fram igen och då ska vi jobba med omslaget. Det betyder att vi måste ses IRL. Annars har vi klarat oss förvånansvärt bra med Skype, chatt och mejl fram och tillbaka ett otal gånger. Ibland har vi hörts flera gånger om dagen trots att vi befunnit oss i olika länder, så tekniken är verkligen fantastisk.

Idag bjuder jag på den tänkta baksidestexten och så här tror vi kan vara bra:




Drömmer du om att skriva en bok? Du inte ensam! Fler och fler väljer att ge ut sin bok själv. Det är inte svårt. I den här boken får du tips och råd om vad du behöver tänka på. Du får veta hur du skaffar kollegor, hur ett bokomslag kan se ut och hur du kan använda sociala medier till marknadsföring. Du får också läsa om olika typer av böcker, vikten av korrekturläsning, avtal med bokhandeln och mycket mer.


Joanna Björkqvist och Kristina Svensson har förverkligat sina bokdrömmar och delar nu med sig av sina och sina skrivvänners många erfarenheter och bästa tips.



Vad tycker ni? Verkar texten lockande? Kommentera mer än gärna!

måndag 25 juni 2012

Så sprang den dagen iväg



Igår pysslade jag lite hemma på förmiddagen, skrev en artikel (jobba en söndag - fy på mig!) och gjorde tre röror som jag skulle ta med på tjejlunch vid 14-tiden. Jag hann också läsa lite och laga lunch till söte sonen. Blogga tänkte jag göra lite senare på kvällen, för då skulle jag säkert ha fina bilder på tjejlunchen.

När jag kom till min underbara granne visade det sig att vi var elva glada flickor där och alla hade tagit med sig mat till buffén. Och vilken mat det var! Jösses, så mycket gott på en gång. Helt otroligt att det finns så mycket gott att äta.

Vi åt och drack och åt och åt och drack och åt medan vi babblade på om allt möjligt i timme efter timme. En lunch förvandlades i ett nafs till en helkväll. Det borde jag ju kunnat räkna ut med tanke på att jag träffat alla flickorna förut och vet exakt hur supertrevligt vi alltid har. Vi har inte så tråkigt att vi går hem klockan 17 precis...

Min tallrik var full av rårakor med löjrom, lax, sallad,
mozarellabollar, röror, kex... Båda gångerna.

Så av gårdagens bloggtanke blev inget och idag har jag som vanligt tokjobbat och skrivit fyra artiklar än så länge. Alla handlar om guldutställarna i Egenutgivarnas monter och vem som är först ut att porträtteras ser ni HÄR.

Nu ska jag inte dregla mer över dessa fina rätter, utan snabbt sno ihop en lunch till mig och sonen som är ensamma hemma och sedan ska jag skriva minst två artiklar till om mina fantastiskt inspirerande kollegor.

Så springer även den här dagen snart iväg.

Ljuvlig rabarperpaj med vaniljglass.

lördag 23 juni 2012

Mina vänner och jag



Vid lunchtid igår började våra underbara vänner att droppa in och efter ett par munnar välkomstvin på Bulgarienaltanen kom så de förväntade regndropparna. Som tur var hade vi ju vårt flotta partytält så snabbt och smidigt ilade vi in där och slog oss ner.

Precis lagom tills alla fått mat på tallrikarna kom det ösregnet som vi var så inställda på och då satt vi och hörde smattrandet på tälttaket. Ibland var det så högljutt att vi fick kämpa för att överösta regnet när vi sjöng alla våra härliga snapsvisor. Vilken stämning det blev!

En av gästerna, som bor i England men var på besök under midsommar, var mycket imponerad av att vi hade så många olika snapssorter att bjuda på så hon radade upp alla och tog en bild. Det tyckte jag också såg kul ut, så även jag tog en bild. Ibland roar jag mig med att checka in mig via iPhonen, så jag checkade in mig på Festligaste Partytältet och la upp den bilden med orden "Firar midsommar med tjugo underbara vänner".

Det tog bara ett par minuter så skrev min kvicktänkta granne, som firade midsommar någon helt annanstans, följande hysteriskt roliga kommentar på Facebook:

"Jag ser bara 11 av dina vänner..."

Hahahaha! Det var ju sinnessjukt roligt. För den som känner sig orolig kan jag berätta att jag har riktiga vänner av kött och blod också. Inte bara dem ni ser på bilden ovan...

En annan rolig vän skrev ytterligare en grym kommentar:

"Både halvfulla och fulla redan, ser jag!" Vilka härligt humoristiska vänner jag har!

Runt tresnåret var alla mätta och glada och då kollade käre maken hur den exakta regnprognosen såg ut för resten av dagen. Det visade sig att det skulle komma en liten, men välkommen, lucka i molntäcket strax före klockan 4 och denna lilla frist skulle vara i max en halvtimme. 

Fantastiskt nog råkade klockslaget sammanfall med den satta tiden för midsommarfirande på lekplatsen med dans kring stången. Några minuter i fyra klädde vi på oss lite extra kläder och begav oss under våra paraplyer till festplatsen. Mycket riktigt blev det sedan uppehåll i ungefär 20 minuter och det var precis lagom tid för att vi skulle hinna sjunga om både de små grodorna och den raskande räven. 

När regnet föll igen drog vi oss alla hemåt och så blev det mysprat, grillning och jordgubbar och glass. Kvällen avslutades med dans ända fram till fyra på morgonen och det var lika kul som vanligt.

Då hade solen för länge sedan gått upp. Och det hade slutat regna för flera timmar sedan.

fredag 22 juni 2012

GLAD MIDSOMMAR!




När jag gick upp vid sjutiden i morse var det strålande sol och det kändes väldigt konstigt att tänka sig att det ska komma ösregn om bara några timmar. Vi vill till varje pris sitta ute och tack vare det enorma partytältet kan vi göra det även i år.

Det var min svärfar som köpte tältet när han fyllde jämnt för några år sedan och sedan fick vi snällt nog ta över det. Idag passar det utmärkt när vi kommer att vara 21 personer kring bordet redan till lunch.


På midsommar börjar vi alltid festligheterna kring 12.30-tiden och i år blir det sill, potatis, knäckebröd, ost, köttbullar, korv, smörgåstårta, Janssons frestelse och västerbottenpaj. Mums, vilka godsaker vi ska stoppa i oss.



Till detta blir det givetvis en och annan iskall nubbe och öl eller vin till den som vill. Själv dricker jag faktiskt bara nubbe och vatten till lunch. Jag tycker ju att det är så himla kul att sjunga snapsvisor och om jag inte ska kasta upp allt det där goda jag just har stoppat i mig gör jag nog klokt i att inte spä på med vin också.

Sånghäftet blev riktigt fint i år och det är underbart att barnen nu är så stora att det låter som en hel kör när vi sjunger. Det ger sådan stämning med lite sång och alla 23 visorna ska vi ta oss igenom.



Vid 16-tiden blir det dans kring stången, men exakt då lär det ösregna så vi får väl se vilka som törs bege sig till lekplatsen och dansa. Käre maken klär just nu i alla fall stången tillsammans med söta dottern och några andra entusiaster. Söte sonen fixar här hemma med mig och jag kan behöva lite hjälp, för det är en del pyssel en dag som denna.

Kransarna blev fina, tyckte vi, och eftersom de sitter på världens finaste barn kan det ju inte bli annat än fantastiskt tjusigt, förstås.

Framåt kvällen är det grilldags och om vi har tur sitter vi sedan uppe tills solen går upp.

Precis som vi brukar denna underbara afton.

GLAD MIDSOMMAR, KÄRA BLOGGVÄNNER!



torsdag 21 juni 2012

Myskväll med kransar




På eftermiddagen gjorde jag en fin potatissallad med soltorkade tomater och grovriven parmesan och sedan även en couscoussallad med broccoli och purjolök. Mycket trevligt kökspyssel, tycker jag, och självklart ska vi ha allt i morgon när det är midsommar.


Min söta syster kom också en sväng och så gjorde kransar ihop. Vilket underbart litet handarbete det är. Vi hade köpt några blommor var, men när vi var små gjorde alltid våra föräldrar kransar med vilda blommor. På den tiden var det lätt att hitta rödklöver, hundkex och annat att fylla kransen med. Idag är det betydligt svårare.

Barnen brukar alltid hitta lite hundkex, men rödklöver ser vi aldrig till i tid, så jag brukar köpa några blommor jag gillar. De blå rosorna blev fina i år med efter att ha sått i blå karamellfärg ett dygn, men faktiskt inte lika knallblå som förra gången. Brudslöjan däremot var underbart blå.



Söta dottern har redan i år bestämt att hon gör sin egen krans nästa år, för hon gillar också att handarbeta. I år nöjde hon sig med att göra en liten krans till sin kusins favoritgosedjur. Bedårande, minst sagt.

Hur kransarna blev...? Det får ni se imorgon!



onsdag 20 juni 2012

Blommorna köpta



Nu närmar sig midsommarafton med stormsteg och allt är planerat. Idag har jag köpt blommor till blomsterkransarna till barnen, för det tycker jag hör till. Söte sonen ville gärna ha blå blommor som han fick förra året och söta dottern valde orange.

Till dottern fanns två riktigt fina kvistrosor i olika orange nyanser, en orange brudslöja och så köpte jag en vit. Det var den enkla biten.

Sonens blev mer av en utmaning. För att blommorna ska hinna bli blå var jag tvungen att köpa dem idag och nu står de och drar upp karamellfärg. Det verkar gå lite småtrögt, men så var ju de helvita rosorna slut i butiken idag också. De väntar en ny sändning i morgon, men då blir det tajt att hinna med att hinna dra upp färgen innan vi ska binda kransarna, för det ska vi göra imorgon kväll.

Alla blommor får stå på altanen under natten så de håller sig svala och så hoppas vi att de är fantastiskt fina i morgon kväll när de ska bindas.

Och minst lika fina på fredag när de ska bäras på huvudet...



tisdag 19 juni 2012

Ljuvlig båttur i skymning


Klockan var egentligen alldeles för mycket när käre maken fick för sig att vädret var perfekt för en båttur in till stan. Inte ens jag kunde motstå äventyret, så vi kastade oss alla flytvästklädda ner i båten och for in mot Harrys.

Det var riktigt mysigt att få en glass och något att dricka i skymningen och barnen fick till och med mer än så. Vår otroligt snälla servitris kom med varsin nalle till barnen och de blev otroligt glada. Hon var rädd att barnen var för stora, men jag kan säga att båda blev väldigt glada och jag med. Vilken fin gest!

I övrigt instämmer jag i talesättet att en bild säger mer än tusen ord, så här kommer några härligt somriga bilder med härlig vind som virvlar i håret.























måndag 18 juni 2012

Dags för sånghäfte igen

Förra året gjorde jag ljusblå blommor med hjälp av karamellfärg till sonen
och han vill ha likadana i år, så de får stå och dra över natten.

Nedräkningen mot midsommar har börjat och det börjar bli dags att sätta ihop årets alltid lika uppskattade snapsvisehäfte. Som vanligt kommer det att bestå av massor av sånger och det är ett underbart sätt att få igång stämningen redan till lunch på midsommaraftonen.

För några år sedan bestod häftet av 67 sånger, men om man ska ta en snaps efter varje sång kan det bli lite väl vilt och tokigt, så förra året nöjde jag mig med 24 härliga sånger och då kunde vi lätt sjunga allihop.

Jag varvar alltid sångtexterna med fina bilder på alla närvarande, så det är ett rejält häfte som ligger på vid varje dukat kuvert. I år kommer vi att vara 22 personer till lunch på vår altan och där kommer vi att sitta oavsett väder. Det gör vi jämt. Så det så, säger jag bestämt till vädergudarna.

En uppskattad nykomling bland sångerna förra året var den om Älgen Hans. Om ni inte redan kan den, så kommer den här. Jag vill ju gärna sprida lite stämning runt om i hela landet, så smygsjung lite redan idag, så ni kommer i stämning inför fredagen, tycker jag.

Brukar ni sjunga snapsvisor?


Älgen Hans
(mel: Helan går)

Älgen Hans, han äter både sten och grus
Älgen Hans, han välter stora hus
Älgen, älgen, älgen-älgen
Älgen, älgen, älgen-älgen
Älgen Haaaaaaaaaaaans...
...han har så stora horn!





söndag 17 juni 2012

Åh nej, redan slut?


När jag bodde i Karlstad och gjorde min praktik på Sveriges Television var jag en fattig student. Vintern 1994 (måste det ha varit) hittade jag en jättefin yllekofta på Indiska i stan. Jag stod där och drog i den både länge och väl. Jättesnyggt snitt. Perfekta lite vida ärmar. Dragkedja framtill. Cool och trendig luva i nacken.

Jag ville ha den. Jag ville absolut ha den. Men 349 kronor var mycket pengar för en fattig student. 349 spänn kunde jag inte avvara. Näää, jag fick nöja mig med att sukta om jag skulle ha råd att åka hem varje helg  till min sambo som bodde i vårt gemensamma hem i Göteborg.

Sedan kom rean. Jag ilade till Indiska igen och vågade nästan inte tro mina ögon. Min erfarenhet sa mig att de finaste kläderna aldrig finns kvar när rean väl börjar, för de är köpta för länge sedan. Den här gången hade jag fel. MIN kofta hängde på reastället och jag tror att den var nedsatt till 199 kronor. Jag tvekade inte en halv sekund, utan köpte den genast.

Som jag har älskat denna ljuvliga kofta. Som jag har använt denna fantastiska kofta. I alla dessa år. Jämt. Vinter som sommar. Höst som vår. I arton långa lyckliga år.

Så sent som i helgen, när jag ännu en gång tog på mig koftan, tänkte jag att det lär bli svårt att hitta en ersättare om den någon gång i framtiden skulle gå sönder. Inte kunde jag då ana att den var koftas egna sista ord jag hörde. Inte trodde jag att den faktiskt sjöng på sista versen - att det var det jag hörde...

Vad ska jag nu ha på mig när jag vill var lite klädd eller när jag fryser?


lördag 16 juni 2012

Bye bye, bebis

Denna fina champagneflaska fick jag av
mina fina föräldrar så vi kunde fira flott!

Nu är det gjort! Bebisen är ivägskickad och det är inte utan att det värker lite i mammahjärtat, för man kan aldrig veta hur mottagarna tar emot ens älskade lilla bebis, hur fin den än är i föräldrarnas ögon.

Föräldrarna till den här bebisen är jag och Kristina Svensson och det är förstås vår bok Förverkliga din bokdröm som nått sitt andra stadium och nu nått sina första testläsare. Nu väntar vi med spänning på vad de fyra utvalda ska säga.

Vi har med stor omsorg valt ut två som själva gett ut fler böcker än jag och Kristina har gjort, så de har stor erfarenhet av hela bokutgivningsprocessen. Där är vi väldigt nyfikna på om de saknar något som de brukar tänka på när de ger ut sina böcker. Kanske har vi glömt något avgörande? Så bra då att vi får deras fräscha, kritiska och erfarna ögon på bebisen.

De andra två testläsarna är lika noggrant utvalda, för de skriver själva och kanske kommer de att bli egenutgivare i framtiden. Då kan det vara utmärkt med en inspirerande handbok i den ädla konsten av ge ut böcker själv. Där är vi väldigt nyfikna på om de känner att de skulle klara att ge ut en bok efter att ha läst vår. Kanske har vi glömt något väsentligt? Perfekt med deras fräscha och öppna ögon.

Det har varit riktigt kul att samarbeta med en kollega kring en bok för första gången och den senaste veckan har varit galet intensiv. Jag har korrekturläst och tvättat alla texter och Kristina har klippt och klistrat. Vi har haft härliga roller i vårt samarbete, för jag är språkpolisen och Kristina är strukturfascisten och det är en mycket lyckad kombination, tycker vi själva.

Långt in på slutet har vi flyttat runt texter och strukit sådant som vi tycker är upprepningar. Till slut är det snudd på omöjligt att säga om det vi en gång skrivit ens finns kvar. Kanske tog vi bort det på alla tre ställen? Suck.

Tur att vi har våra fantastiska testläsare, som vi utgår från är både kritiska och ärliga och som kan leda oss rätt.


fredag 15 juni 2012

Fast vi kämpade ...


... för kung och fosterland räckte det inte riktigt hela vägen fram. Men vi hade trevligt i alla fall hemma i tv-soffan och de som var på plan var ändå så mycket bättre än jag hade varit på samma plats vid samma tid.

Det kanske somliga borde fundera på lite oftare.

torsdag 14 juni 2012

Äntligen kom Åsa Hellberg


Bloggvärlden är en underbar värld. Här kan man kika in i andras liv och småsnacka lite när man hinner. Så mycket värme och så många spännande personer som bor här. En av dem som jag trillat över genom någon annan bloggvän är Åsa Hellberg. Jag hade redan för länge sedan köpt hennes första bok Casanovas kvinna, men av någon anledning (som alltid är boven i dramat i grund och botten tidsbrist och ovanpå det mitt eget skrivande) blev boken stående i bokhyllan oläst.

Efter några veckor eller så blev jag allt mer nyfiken på att faktiskt läsa den där boken, för jag tyckte om sättet som Åsa skrev på i bloggen och då borde det finnas drag av detta även i boken. På bara ett par dagar läste jag ut hennes debut för det gick inte att sluta.

Det var en bok som berörde mig starkt och som jag fortfarande ofta tänker på. Hur det var att på riktigt leva med en sexmissbrukare kan jag faktiskt inte föreställa mig, men Åsa gav mig en inblick i sin värld och i en människas psyke som jag aldrig kommer att glömma. Jag skrev ner tankar jag hade efter att ha läst den och när jag idag blickar tillbaka, så håller jag med mig själv fortfarande.

De senaste månaderna har jag följt Åsas spännande väg till utgivning av hennes skönlitterära debut Sonjas sista vilja. Jag har följt med i hela processen och sett titeln förändras, omslaget bli till och slutligen boken ges ut. Vilken resa!

Jag frågade tidigt Åsa om hon sålde böcker själv så jag kunde få den signerad, men det gjorde hon inte. Med is i magen väntade jag på att hon skulle komma på signeringsturné lite närmare mig och idag var det dags. Äntligen kom Åsa Hellberg till Kungsbacka!

I fem timmar fanns hon på plats, glittrande glad och småpratade med mig och andra intresserade kunder. Jag hade söte sonen med mig och han påpekade diskret att Åsa och jag faktiskt pratade i över en timme. Hoppsan, vad tiden flyger iväg när man har trevligt.

Nu har jag i alla fall äntligen fått köpa mig ett eget exemplar av boken och ser otroligt mycket fram emot att läsa den, även om jag förvarnade Åsa om att jag har lite annat som jag måste ta tag i först.

Just idag fick faktiskt alla som köpte boken en flott present. En liten påse med ett nagellack och ett läppstift - så superkul och trevligt.

Jag läser ofta Tack-sidan först i en bok och jag antar att det beror på att jag är en så nyfiken typ. En liten vink om bokens tillblivelse och vem författaren är brukar det ge och sådant gillar jag att veta innan jag kastar mig in i berättelsen.

Idag höll jag på att svimma när jag läste tacket. JAG fanns med! Jo, det är sant! Det hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat tänka mig, men där stod mitt namn, minsann, och jag blev alldeles rörd, glad och underbart överraskad. Åsa tackar oss bloggare som gärna tittar in till henne på hennes blogg och en av dessa var alltså jag. Vilken underbar överraskning!

Nu ska jag försöka norpa åt mig lite tid att läsa boken också ...