Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

torsdag 29 november 2012

Snöfri november snart slut

Kungsbackafjorden är vacker en solig dag i november.

Imorgon är det sista november och än så länge har vi inte haft någon snö på våra breddgrader. Mycket skönt, tycker jag, som alldeles för ofta fryser. Visserligen har jag frusit en hel del redan nu, men jag är ändå glad över att snön inte fallit och det har varit så gott som uteslutande plusgrader så här långt.

Jag har inte hittat några perfekta vinterkängor, bortsett från de pälsfodrade Dr Martens jag såg härom dagen men som jag tyckte var väl dyra för jag vill ju ändå helst inte vara ute när det är kallt, så imorgon ska jag lämna in mina gamla ofodrade vinterstövlar till skomakaren. Ena dragkedjan är sönder, så den behöver lagas.

Sedan får väl även jag vara redo för december och vintern. Fast det är motvilligt.

Mycket motvilligt.

onsdag 28 november 2012

Vilket jobb ska man välja?


Söta dottern går i årskurs sju och funderar en del över vad hon ska bli när hon blir stor. (Att hennes mamma funderar på exakt samma sak för sin egen del behöver vi inte bry oss om just nu...)

Dottern är grym på appar, mobiler och tekniska prylar i allmänhet, så att hon har en app där hon kan kika på eventuella framtida jobb förvånar mig inte speciellt mycket. Klart att hon i god tid innan det är dags att välja gymnasieprogram vill kolla läget inom de olika yrkeskategorierna.

Det som istället gör mig lite förbryllad och rätt så full i skratt är de två bilderna hon visade mig här. Rubrikerna har jag inget svårt att förstå alls. Några yrken är det lätt att få jobb inom och några är det svårt inom. Så har det alltid varit och så kommer det helt säkert alltid att vara.

Det som är festligt är istället symbolerna. Den glada gröna gubben där det är lätt att få jobb känns ju rätt gjuten. Rätt färg också - grönt ljus för de här jobben och så här glad blir du när du får ett av dem.

Men den röda? En halvsur figur i gult hade jag kanske räknat med, men inte den här totalt tokledsna röda stackare.

Tårarna sprutar och han är högröd i ansiktet av frustration och ilska. Lilla krake!

Är det så ledsen och förtvivlad man blir när man utbildat sig till något av det som står nedan? Det är inte utan att jag känner för att bryta ihop.

Jag är ju ändå journalist.


tisdag 27 november 2012

En julstjärna inhandlad


Häromdagen skrev jag om fina julstjärnor som jag hittade på Shopello, men eftersom jag var så himla velig kunde jag inte bestämma mig för vilken jag skulle välja, trots att jag faktiskt är i behov av en ny. Så går det när det finns för mycket tjusigt att välja bland.

Idag slog jag i alla fall till. Jajamensan! Jag köpte en rosa julstjärna översållad med ett fantastiskt glitter och är så nöjd med mitt köp.

Fast det är klart; den lyser inte och jag kan inte hänga upp den i fönstret hur vacker och glittrig den än är...

Typiskt!

måndag 26 november 2012

Instagram i trädgården


Jag tycker att det är kul med de specialeffekter man kan få med instagram och använder dem väldigt gärna. Det har till och med blivit svårt för mig att lägga upp vanliga bilder för jag tycker att de ser så enkla och trista ut. Det är mycket roligare att poppa upp dem med lite glitter och stjärnor och annat kul.

En del bilder behöver dock inte poppas upp alls. Bilden här ovan är tagen i vår trädgård en solig eftermiddag för några dagar sedan. Det var först idag som jag upptäckte att den påminner om instagrams effekter trots att den är helt oredigerad.

Naturen klår ändå det mesta - fascinerande.

söndag 25 november 2012

Sonens rafflande helikopterfärd



När sonen hade sin födelsedagsfest för ett par veckor sedan fick han en liten söt helikopter som det behövs små batterier till. Den typen av batterier saknade vi och eftersom det är så gräsligt lätt att glömma den typen av saker när man handlar, så var det först idag som han fick fart på helikoptern.


Och vilken fart det blev! Helikoptern, som är en blandning mellan helikopter och rymdskepp, heter passande nog Nano UFO och lyfte så smidigt ifrån matsalsbordet.


Den är så otroligt söt och blinkar som ett litet rymdskepp där den far fram i vardagsrummet. Den var lika ofta uppe i taken så på golvet, men eftersom bilderna blev roligast när den var nära söte sonens fascinerade ansikte är det de bilderna som blev bäst.


Synnerligen charmig liten leksak, måste jag säga.



lördag 24 november 2012

Mästarnas mästarmiddag


Ikväll ska vi fira den fantastiska tävlingssäsongen för våra idrottsstjärnor med en riktigt fin middag. Vi kallar den Mästarnas mästarmiddag, för männen i familjerna är alla mästare i sina idrottsgrenar.

På hemmaplan finns den svenske mästaren i speedvindsurfing 2012 och det är förstås min käre make. Hans vapendragare i vått och torrt, men även hans stora konkurrent om pallplatserna, blev europamästare 2012 i samma gren. Han och hans fina familj kommer till oss ikväll och vi har knappt setts sedan vi var på Karpathos tillsammans i somras så det ska bli riktigt kul att få kramas IRL och inte bara höras via sociala medier.

Ytterligare en mästare kommer med sin familj och det är den svenske mästaren i duathlon. Han var också den svensk som placerade sig allra bäst när VM i Ironman gick av stapeln på Hawaii i höstas. Han bor på vår gata och där finns bara 23 hus, så nog är det ganska imponerade att det får plats två svenska mästare på denna lilla vägsnutt?

Även denne mästare har en supertrevlig familj, så det ska bli väldigt trevligt att hinna prata med varandra mer än vi gör när vi vinkar till varandra på gatan.

Vi firade midsommar tillsammans med båda dessa familjer, så de har träffats förut och jag tror att alla ser fram emot en riktigt fin kväll tillsammans.

Jag gör det verkligen och har stått i köket så gott som hela dagen - alltid trevligt pyssel!


fredag 23 november 2012

Blinka lilla stjärna där


I år har jag verkligen kämpat för att inte sätta upp julstjärnorna och min ljuvliga blinkande vinterstad för länge sedan. Jag längtar alltid efter de där vackra ljusskenen som sprider värme och hemtrevnad denna urtrista och grå månad, men i år har det varit tydligare än vanligt.

Snart är det dags i alla fall och jag funderar på att köpa en ny julstjärna. Sanningen att säga funderade jag på det redan förra året, men hittade ingen som var helt perfekt och då tänkte jag att jag lika väl kunde vänta ett år. Så står jag på samma ruta igen och funderar så här i slutet av november.

Hjärtat som vi brukar ha - dags att byta...?
De senaste åren har vi haft ett hjärta i fönstret mot gatan, men jag skulle kunna flytta det till ett annat fönstret, för jag skulle gärna vilja ha en stjärna ut mot gatan.

Jag är lite trött på våra gamla klassiska julstjärnor, även om vi har ett par stycken. En gick till och med sönder förra året efter säkert tio års trogen tjänst, så det vore sannerligen på tiden att pimpa hemmet med lite nytillskott.

Eftersom jag sitter vid datorn så gott som dygnet runt kikade jag runt lite på nätet efter lite roligare och mer annorlunda julstjärnor. Via Shopello hittade jag faktiskt flera varianter som var både billiga och snygga. Jag hittade faktiskt en del annat också på sajten, för där finns en hel del roliga grejer. Jag blev väldigt sugen på en supersnygg adventsljusstake som spännande nog passar lika bra på sommarbordet som vid jul och en fuskpälskrage skulle jag absolut behöva. Jag är både frusen och djurvän, så det är en perfekt mix för mig.

Men nu var det ju en julstjärna jag var i behov av. Den blå julstjärnan blev min spontana favorit, men samtidigt har vi lite vinrött i gardinerna så kanske den röda passar bättre? Den skulle i så fall hänga ovanför julstaden så utifrån det passar vilken som helst lika bra.

Eftersom jag är lite tveksam när det gäller färgerna funderar jag på en vit också. Vitt är ju alltid gångbart och passar till allt. Den är är dessutom en hel meter i diameter, så det skulle nog bli väldigt maffigt i vårt vardagsrumsfönster och glädja dem som går förbi på gatan.

När jag var liten hade vi alltid en röd pappersstjärna i klassisk modell, men jag tycker att det är väldigt kul att det finns så många olika varianter numera. Ett år köpte jag en i svart och silver, men det verkade roligare i butiken än när jag kom hem, så jag har faktiskt aldrig hängt upp den.

Har ni samma julpynt år efter år eller byter ni...? Vad gillar ni för stjärnor? Kan jag få lite smakråd, kanske...?

torsdag 22 november 2012

Torsdagskväll i mörkret


Jag sparade en fin bild från julmarknaden igår. Tänkte att den kunde lysa upp vår torsdagskväll i väntan på att fredagen kommer.

Jag har börjat umgås med gamla vänner igen. Mina fiktiva. Det är faktiskt riktigt, riktigt roligt. Jag tycker om dem. Jag ska vårda dem lite till och se om de kan bli ännu mysigare att umgås med.

Vi får väl se vad detta kan leda till i framtiden...

onsdag 21 november 2012

Julmarknad på Tjolöholm


Julmarknaden på Tjolöholm brukar vara fantastisk vacker och trevlig på alla sätt. Idag begav barnen och jag oss dit för årets första julmys. Slottet var tänt och påminde på håll om ett pepparkakshus.


Första anhalten blev ståndet med kanderade äpplen och donuts. Allt såg enormt gott ut och barnen valde varsitt tjusigt äpple.


Söte sonen valde ett med mini-M&M på toppen ...


... medan söta dottern valde ett med knäckkulor på. Båda var mycket nöjda med sina val och mumsade i sig dagens frukt i ett nafs.

Lite shopping blev det också förstås och som vanligt mest godis. I mitt tycke gör Mariannelunds Karamellkokeri världens absolut godaste marknadsgodis. Jag blir alldeles nostalgisk när jag tänker på alla de gånger min mamma, barnen och jag åkt till Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby och på vägen stannat i Mariannelund för att köpa godis.


Första gången hade vi ingen aning om hur gott vi skulle tycka att det var, men de följande åren planerade vi noggrant in stoppet varje år, för utan godiset var halva resan förstörd. Ett år kom vi riktigt tidigt en morgon och upptäckte till vår stora fasa att det var stängt i butiken.

Vi deppade stort tills en annan familj dök upp och erbjöd sig kasta grus på rutan på lägenheten ovanför, för där visste de att rätt personer bodde. Mycket riktigt - det tog bara några sekunder så tittade en kvinna ut från fönstret och frågade om vi vill att hon skulle öppna. OM vi ville!

Vi var så lyckliga när vi skuttade in och köpte halva lagret på ett bräde. Ungefär som idag, alltså. Säljaren idag påpekade att fudgen går att frysa, så den håller den sig färsk länge. Jag försäkrade honom över att den inte skulle bli långlivad i vårt hem, så här stoppas minsann inget i frysen.

Tretton påsar köpte jag idag - fniss och hurra.


Självklart behövde vi lite marsipan också och vi slog till med två cigarrer och två griskultingar från Bräutigams, som har sin fabrik bara någon mil härifrån. Lokalt är alltid trevligt och idag valde vi pistage och irish coffee.

När vi shoppat oss nöjda såg vi en helt fantastisk eldshow. Det är svårt att fånga allt det spektakulära på bild, för det blir lätt oskarpt, men jag hoppas att man ändå kan få en känsla av hur otroligt vackert det var.

Tänk att eld kan vara så fantastiskt tjusigt.




tisdag 20 november 2012

Kungsmässan är julpyntad


De har slagit in hela köpcentret Kungsmässan som en julklapp! Det ser otroligt vackert ut med det röda juklappssnöret som går längs hela byggnaden och dessutom finns ett par fantastiskt fina och enorma rosetter på husväggen.

Eftersom jag inte hade med mig kameran, utan fick nöja mig med mobilen, blev inte bilden så jättebra, men jag ska åka tillbaka och ta en ny någon dag, för det är verkligen tjusigt.

På rondellen utanför måste jag också ta en bild, för där står tre enorma paket fulla av lampor på i samma stil som rosetten. Enormt vackert och mycket stämningsskapande, måste jag säga.

För den som skulle vilja använda sig av sociala medier i yrkeslivet, och inte enbart privat, har jag idag skrivit om en alldeles utmärkt bok i ämnet. HÄR kan du läsa om den superintressanta och moderna boken Blogga, tvittra och fejsbucka -kommunicera effektivt i sociala medier av Jenny Forsberg.

måndag 19 november 2012

Gillar inte gammal glass


Jag tycker att det är mycket praktiskt att vara självscanningskund på Ica. Bortsett från äggen, som verkar vara ett hyfsat sunt inköp, ligger vi risigt till om man kikar på vad jag stoppat ner i påsarna. Fryspizza, läsk och snacks - ja, det är bara att erkänna att det blir så ibland. Jag hade glömt att köpa onyttiheter så jag fick ta mig en extra tur till affären, tyckte barnen, och då blev resultatet så här  spännande.

Men även om chips och ostbågar inte är det allra nyttigaste jag kan komma på, så är det ändå det som står längst ner som är allra värst.

Jag vill inte ha gammal glass.

söndag 18 november 2012

Festkväll och myskväll



I går var vi på en underbar fest i Skara och jag tycker att det är helt fantastiskt att vi har så goda vänner där. Två gånger per år brukar en stor fest anordnas på Skara stadshotell och igår var det dags igen. De här festerna brukar vara så otroligt roliga att det krävs en kniv mot strupen eller en dödlig sjukdom för att vi inte ska gå.

Gårdagen blev precis lika underbar som vanligt. Maten var ljuvlig, vinet svalt och sedan dans fram till tresnåret. Ett strålande koncept i kombination med härliga vänner som vi ser alldeles för sällan. Så mycket som jag skrattade och njöt! Ofattbart härligt.

Vid lunchtid idag kom vi tillbaka till hemmet och då hade mor och far passar våra barn medan vi roade oss. Efter myslunch tillsammans var det dags för de fantastiska barnvakterna att bege sig av hemåt igen och då blev det lite spännande familjespel här hemma.

Snapshot är lite småsvårt, men ändå trevligt, så vi fick en riktigt trevlig stund tillsammans.

Vem som vann...? Mig kvittar det alltid! (Men dottern är mera noga med det och då passade det ju bra att det var hon som vann...)


lördag 17 november 2012

Höstfest i Skara


Åh, så underbart det är att få komma till Skara på höstfest med helt underbara vänner! Nu blir det mat, prat och dans kvällen lång!

fredag 16 november 2012

Fina systern överraskas


Idag fyller världens allra bästa och finaste lillasyster år och för att glädja henne har jag redan hämtat hennes två barn på dagis (okejrå, förskola) och fritis (efterskola...?), så hon bara kan glida hem till fredagsdrinken när hon kan, utan att behöva stressa av och an.

Nu sitter hennes barn tillsammans med min påhittiga dotter och gör chokladbollar.

Under tiden gräddas en tårtbotten, som dottern har vispat ihop i ett nafs, och den ska vi så småningom göra ännu finare. Ett av dottern absoluta favoritprogram på TV är Hela Sverige bakar. I den sekunden TV4 bestämmer sig för att göra en ungdomsvariant kan jag säga en denna trettonåring kommer att jubla. Det vore väl en trevlig programidé? Eller överhuvud taget något med ungdomar i köket vore kul, tycker jag. Mycket bättre än Ung och bortskämd och Mammor och minimodeller till exempel.

Det är så härligt att bo så här nära varandra, som syrran och jag gör, och det är också väldigt kul att kusinerna får växa upp tillsammans.

Jag har köpt en liten sak som syrran har önskat sig och den ska hon få. Eftersom hon var med och köpte den gör det inget om jag säger redan nu att det är en supersnygg äggklocka som jag köpte i det gigantiska köpcentret Emporia Malmö i den HÄR otroligt flotta butiken full av läckra saker.

Annars hade hon kunnat få Cayenne - kryddpojken med bett av Annika Bengtsson. Det är en himla charmig bok full av härliga kåserier om en katt vid namn Cayenne. Den har jag skrivit om i bokcirkelbloggen idag och den är tänkt som en trevlig gå-bort-present. Det bästa är att den inte är allergiframkallande alls, inte ens för mig som inte tål pälsdjur.

Nu ska syrran firas!

torsdag 15 november 2012

100 000 besökare är fantastiskt


När jag gick och lade mig strax efter midnatt var det fortfarande ett femtiotal besök kvar innan jag skulle nå den magiska gränsen 100 000 besökare sedan starten av den här bloggen för två år och fyra dagar sedan. När jag nu kikade in hade gränsen passerats med råge. Så fantastiskt roligt!

Vilka inlägg som är blivit mest lästa under tiden ser ni vänsterspalten och jag ska ärligt erkänna att jag fortfarande då och då läser både inläggen och kommentarerna som finns där på kvällarna. Då fylls mina ögon återigen av tårar och mitt hjärta av kärlek.

Tänk att det finns så mycket kärlek, värme och omtanke i denna värld ändå. Det är lätt att glömma mitt i den stora sorgen, den vardagliga stressen och den tumultartade verkligheten.

Tusen tack, alla ni som hälsar på hos mig. Ni betyder mycket för mig. Tack vare er blir mitt universum större.

Precis som jag vill ha det.


onsdag 14 november 2012

Dr Martens alltid rätt


Jag älskar Dr Martens kängor. Så är det bara och jag har skrivit om det förut. När jag i vintras köpte mina vårkängor var jag så himla nöjd och jag kan säga att jag haft dem så gott som varenda dag sedan dess.

Nu har jag kikat efter en mindre somrig variant, för vita, småblommiga kängor är inte helt rätt året runt i vårt kalla, mörka land. Men det är svårt, som Chris O'Neill säger. Det finns ett par underbara klassiskt svarta med pälsludd inuti. Underbart sköna, men är de inte lite trista när man nu vet att man kan få ännu roligare varianter...?

Den HÄR kängan provade jag idag. Mattsvart känga och blanksvarta detaljer - döskallar och någon form av bladrankor, tror jag... Alla Dr Martens brukar alltid sitta perfekt med den här var faktiskt inte perfekt alls. Övergången från fronten till plösen/tungan var alldeles för hård, trång och tajt. Det gick nästan inte att gå i skon. Så synd, för jag var trots priset väldigt sugen.

Nu sitter jag här och undrar vad jag ska ha på mig på festen på lördag och på fötterna under hela vintern.

Jag trivs ju bara i kängor.

tisdag 13 november 2012

Almanacka 2013 klar


Japp, där satt den. Äntligen har jag fått till alla almanackorna inför 2013 och skickat iväg beställningarna. Det var ju tre månader där det fattades bilder, har jag berättat tidigare när jag avslöjade mitt fuskande, så när solen plötsligt sken i söndags lockade jag med mig barnen till havet.

Det är världens tappraste och snällaste barn som ställer upp på sin mammas nycker. Dessvärre hade jag helt och hållet tappat rösten och eftersom de var så långt ifrån mig kunde jag absolut inte ropa. Istället fick jag veva med armarna hit och dit försöka få dem att förstå vad jag menade.

På bilden ovan tyckte jag att de var för långt ifrån varandra, så då fick jag vifta att det skulle gå ihop. Men med kameran i ena handen såg det tydligen mest ut som om de skulle kliva av bryggan, för de kom glatt skuttande mot mig.

Då busvisslade jag och gjorde stopptecken med handen. Förvirrade blev de då stående, de arma barnen. men jag var nöjd, för de var närmare varandra.

Nu skulle de bara sluta se så förbryllade ut och le istället. Även om det inte direkt syns på det här avståndet. Det kan ju faktiskt vara nästan vilka barn som helst när man ser bilden. Fast det är det ju inte.

Det är de tålmodigaste och de är mina.

måndag 12 november 2012

Tankar kring Operation Nordvind


Vilket lyft det är för läsningen och analysen att ha kontakt med författaren bakom en bok. Jag har blivit lite bortskämd med det det senaste året, så nu vill jag helst bara läsa böcker där det kan bli eftersnack. Boken och upplevelsen blir ju så mycket större då.

Det började egentligen redan när jag skrev min B-uppsats i litteraturvetenskap på 1990-talet. Då valde jag att skriva om FödelseDagen av Ulla Isaksson och senare samma år var hon gäst på Bokens Dag i Göteborg. Då tog jag med mig min uppsats och gav henne den, för det kunde ju vara intressant läsning för författaren och jag hade trots allt lagt ner åtskilliga veckor på analysen.

Hon blev mycket glad och skrev sedan ett långt brev där hon berättade att jag haft helt rätt i mina tankegångar. Faktum är att jag hade haft mer rätt än hon själv visste om, så hon uppskattade mycket att jag tagit mig tiden och jag å min sida värdesatte hennes svar otroligt mycket.

Under det senaste året har jag läst ett antal böcker av egenutgivarkollegor och det har varit mycket intressant, eftersom jag då kunnat ha kontakt med författarna efteråt. I samband med att Kristina Svensson och jag skrev Förverkliga din bokdröm har jag också intervjuat med 25 spännande kollegor och haft möjlighet att prata om allt möjligt som rör ett författarskap.

En av dem är Kaj Karlsson som skrivit Operation Nordvind. Under sitt första år lyckades han sälja imponerande 8 000 exemplar av sin debutbok och om detta berättar han generöst i Förverkliga din bokdröm. Han har många konkreta tips på hur man gör för att lyckas. Under bokmässan i september träffades vi för första gången IRL och när det i oktober var min tur att välja månadsbok till bokcirkeln passade jag på att välja Kajs bok, för naturligtvis var jag nyfiken på boken bakom försäljningssuccén.

När jag visade upp boken jag valt kom det direkt spontana utrop kring bordet om att det var ett oväntat val och jag höll med. Jag läser varken deckare eller spänningsromaner så värst ofta och en bok om en före detta officer och terrordåd känns inte adresserad till mig alls. Dock var min nyfikenhet så stor att jag absolut ville läsa den och då passade det bra att kunna bolla mina tankar med andra läsare, eftersom vi alltid har spännande diskussioner i bokcirkeln.

Operation Nordvind handlar om Gustav Sterner, som är en före detta officer vid Särskilda skyddsgruppen, Försvarsmaktens hemliga specialförband. När han bevittnar en kallblodig avrättning är han själv nära att bli nästa offer och han kontaktar Katarina Wallin, som är analytiker hos den militära underrättelsetjänsten och före detta kollega. Hon ha kommit över uppgifter om att en grupp terrorister planerar ett dåd där tusentals människors liv står på spel.

Kaj Karlsson har själv en bakgrund som kustjägarkapten och är utbildad vid specialförbandet Särskilda skyddsgruppen, så självklart är det extra intressant att se vad någon med insyn i den världen har skrivit.

Inledningskapitlet var rent plågsam läsning. Det gör mig ont att så brutalt kastas in en värld av utstuderad ondska, men det ger mig också omedelbart en förståelse för huvudpersonen Gustav Sterners framtida agerande, så på det sättet fyller våldet en funktion i berättelsen.

Jag är ingen expert på genren, så jag kanske gör det enkelt för mig om jag säger att Operation Nordvind  påminner om Hamilton-serien av Jan Guillou, där jag läst de första böckerna i serien för ett antal år sedan. Kanske är det ändå ganska nära sanningen för det finns likheter och det är spännande, actionspäckat, initierat och välformulerat hela vägen. Jag tror inte att jag har fel om jag säger att den är skriven i Hamiltons anda i alla fall.

Gustav och Katarina håller som karaktärer ihop väl i sina konturer och författaren har varit mycket mån om att ge dem varsin bakgrund som kan förklara deras handlande. Det finns för övrigt inget slarv i boken på något område, utan allt är genomtänkt och det är en känsla som följer mig genom hela läsningen. Varken Gustav eller Katarina har haft det enkelt och båda är märkta av livets ovarsamhet.

Visst kan det bli lite klichéartat ibland med vissa av karaktärerna och handlingarna, men samtidigt tycker jag inte att det är fel att vi som läsare möts av det vi förväntar oss. Om jag läser en spänningsroman med terrorinslag förväntar jag mig något annat än om jag läser en romantisk komedi. Jag ser ingen konflikt i det så länge det inte alldeles tippar över och det tycker jag inte att det gör här.

Det är en rätt grabbig bok (om jag törs säga det så hänger det ihop med genren) med mycket muskler, vapen och testosteron, och mycket riktigt norpade två av bokcirkeltjejernas män boken direkt och fullständigt älskade den. Det är utan tvekan en bok man, självklart oavsett kön för i grund och botten handlar det mycket mer om smak än om kön, kan ta med på semestern som underhållning i actionkostym. Perfekt under ett parasoll eller efter en dag i skidbacken.

Det är lättläst och rappt hela vägen, men samtidigt får man vara lite skärpt för det är en del termer och kopplingar man bör hålla i huvudet längs vägen. Det får inte vara för många drinkar under parasollet och heller inte för mycket öl på After Ski:n.

Analytikern Katarina Wallin hade gärna kunnat få ta ännu mer plats, men jag gillar att hon inte är sådär fånigt ljuv som kvinnor ibland ska vara både i filmer och böcker. Och för all del även i verkligheten. När författaren skriver "Kjoldräkterna lämnades orörda och hon bar istället vita sneakers, svarta byxor och en ljusblå, ärmlös blus som framhävde hennes biceps" kan jag inte låta bli att le en smula. Av alla charmiga kommentarer och komplimanger jag själv fått genom åren har nog inte en enda person lagt märke till mina biceps och de har definitivt inte sagt något om dem. Det kan bero på att de är obefintliga, men ändå - det känns nytt och lite uppfriskande skrivet om en kvinna.

Det är många målande miljöbeskrivningar i boken och många scener känns filmiska. Det är en actionrulle jag ser medan jag läser.

När vi diskuterade Operation Nordvind i bokcirkeln tog jag upp det som händer i den tredje delen av boken och där blev det en mycket intressant och givande diskussion. För att inte förstöra spänningen för framtida läsare vill jag inte gå in på vad som händer, men det som sker fick mig att ifrågasätta Gustav Sterner som hjälte. Det som var svartvitt och tydligt blev mer grått.

När jag läst klart mejlade jag författaren mina funderingar och fick då ett mycket intressant och långt svar om mekanismerna bakom agerandet. Eftersom jag inte vill störa läsningen väljer jag att inte gå in på detaljer kring det hela. För trovärdighetens skull är det antagligen det enda rätta att skriva som Kaj gjorde här. Säkert är det så här det går till. Det tror jag nu och det faktum att jag bara fick ett litet medhåll på mina tankar i bokcirkeln säger att gemene man inte nödvändigtvis tänker som jag. En bra bok får gärna ha lite tuggmotstånd och lämna lite till läsaren att fundera över.

Jag vet att Kaj skriver på en uppföljare och jag kommer absolut att läsa den också. Kanske blir jag helt såld på genren till slut?

söndag 11 november 2012

Världens finaste pappa firas

Min fine far med min söte son.

Idag tänker jag så på min fina lilla pappa. Samtidigt som Fars dag alltid är en påminnelse för alla dem som mist sin pappa är jag så tacksam och glad över att jag fått behålla min. Han är ändå världens finaste pappa och alltid en fantastisk supporter.

När jag var liten ställde pappa alltid upp. Det gör han förstås fortfarande, men jag tänker på alla de gånger han körde mig och mina kompisar hit och dit till exempel. Jag minns när jag var 14 år och skulle ta bussen från Lilla Edet till Trollhättan en lördag för att köpa julklappar. Det var första gången jag och tre kompisar skulle bege oss ut på ett så spännande äventyr och vi hade i god tid kollat upp både busstider och priser, så allt skulle funka när vi väl skulle åka.

Resan dit gick utmärkt och vi fick köpt det vi hade tänkt oss i lagom tid innan eftermiddagsbussen skulle komma. Vi stod och väntade på busshållplatsen länge och väl innan vi började misstänka att något var fel, för den där bussen kom ju aldrig. Vi läste på skylten igen och jodå, den skulle komma.

Eller, förresten. Vänta lite. Det står en liten siffra efter klockslaget. Hmmm, en fotnot. Den kanske vi ska ta och kolla upp längre ner på skylten. Japp, det borde vi gjort. "Gäller ej lördagar" stod det retsamt längst ner. Vi tittade när nästa buss skulle gå och konstaterade att det var ungefär tre timmar kvar.

Det blev en del pustande och stånkande, milt sagt. Jag bestämde mig i alla fall för att stoppa en enkrona i mynttelefonen som fanns på torget i Trollhättan och ringde min pappa och frågade om han möjligen kunde komma och hämta oss tre.

Självklart gjorde han det. Precis så snäll är han. Istället för att muttra över att vi borde lärt oss läsa kom han åkande med bilen de 22 kilometerna, enkel väg.

Många år senare kom han och hjälpte käre maken och mig när vår bil plötsligt tvärdog mitt på vägen. Då fick han åka ännu längre.

Någonstans mellan de här utryckningarna var han också fyllechaufför när en väninna till mig var så berusad att hon knappt kunde stå. Hon ringde hem till sina föräldrar och sluddrade i luren att hon ville bli hämtad, men hennes föräldrar var kallsinniga och sa att hon fick ta sig hem bäst hon ville när hon nu försatt sig i denna situation. Jag ringde förtvivlad till min pappa, som genast kom och hämtade henne och körde hem henne. Ytterligare fem mil i pappas omfattande taxiverksamhet.

Eftersom han är så snäll såg han till att hon kom in och sedan åkte han hem, men hade det varit jag hade jag ringt på dörren och skällt ut föräldrarna.

Det är underbart att ha en pappa som man vet alltid är på ens sida och som alltid ställer upp.

Grattis, min älskade finaste lilla pappa på Fars dag, för att just jag fick dig som pappa!


lördag 10 november 2012

Emporia imponerar och Rica Hotel äger - vilken helg!


Vilken helt fantastiskt resa mamma, syrran och jag fick när vi begav oss till Malmö. Allt blev fullständigt perfekt på alla sätt och jag skulle gärna göra om resan igen. Och igen. Och igen. Ofta, rent av.

Vi bodde på ljuvliga Rica Hotel mitt i stan och jag hade ingen aning om vart vi skulle, eftersom fina systern bokat och jag inte brytt mig om att forska i det hela, utan utgått ifrån att det blir kanonbra om hon spanat in något.

Det blev ännu bättre än jag räknat med, trots höga förväntningar när syrran fixar. Underbart fint rum. Fräscht och rent. Utmärkt läge vid Lilla Torg. En frukostbuffé som var fullständigt galet fin. Kort sagt, det går inte att bo någon annanstans om man ska bo i centrala Malmö.


Alldeles bredvid vårt hotell ligger Centiliter och gram (betydligt nättare än Liter och kilo...) och där stannade vi till och tog en drink efter middagen och då var klockan nästan 23. Så himla lyxigt att kunna stå ute, tycka det är varmt och ändå vara i Sverige i november.

Jag gick faktiskt fram till tjejen i utomhusbaren och frågade hur långt in på vintersäsongen det går att stå där ute och ta en drink. Jag bara älskade hennes svar; hela året. I den stunden var jag beredd att flytta till Malmö.

Tur att det gick över, för jag har ju ändå min familj 25 mil norrut.


Jag ville ha allt (nåja, utom möjligen det som var köttigt) på frukostbuffén och hur sjutton gör man när man har en magsäck av normal storlek och vill äta för 23 personer? Problem! Allt, allt, allt var fantastiskt gott och vi åt i en och en halv timme. Jag hade kunnat sitta i tre timmar till. Och plockat lite mer ost. Lite mer rökt lax. Lite frukt ...

Går det att se texten? VILDA HÖRNAN låter härligt.
Och så SINNENAS TRÄDGÅRD. Amazing.

Till slut uppbådade vi kraft för att kunna lämna hotellet och då begav vi oss till Emporia. Emporia gör skäl för sitt kejserligt klingande namn kan jag säga. Det är inte anspråkslöst på något sätt alls. Tre bokstäver beskriver allt ganska så på pricken, OMG. Oh my God. Vilket ställe.

93 000 kvadratmeter, 25 000 besökare varje dag och 3 000 anställda är en kort sammanfattning. Här fanns allt.

Men det som var mest spektakulärt var förstås inte alla butiker, för butiker har vi sett förut. Nej, det som gick utöver det vanliga var takparken (och kanske storleken också om man ska vara petig för här rymdes allt). Har ni någon gång besökt en takpark? Det hade inte jag heller, men den var helt otroligt vacker och enormt stor. Titta på bilden nedan. Går det att förstå att det är taket på ett gigantiskt shoppingcenter? Allt det där?

Ni ser väl all markyta? Den skarpa skuggan kommer sig av att jordhögen, där det såklart vuxit grönska, är knivskarp som på en pyramid. Folk som går på bilden går på shoppingcentertaket. Hajar ni? JAG förstår inte ens och då har jag ändå varit där. Helt tokigt att någon fått idén att bygga så här, men svinsnyggt och supercoolt.

Observera det blå långt bort i bilden. Det återkommer lite längre ner.



Det blåste som sjutton högt uppe på taket samtidigt som solen strålade. En riktigt härlig och livfull bild på mig blev det, tycker jag. Man riktigt ser solstrålarna från ena hållet. För övrigt samma håll som vinden kommer ifrån ...



Här nedan går min lilla mamma ner ifrån takparken och det var så vackert med allt grönt de gjort längs vägen. Över huvudtaget så var hela Emporia skitsmart med färger hela vägen. Den delen är blå och den är röd på alla våningsplan. Genomtänkt och smart. Färger är lättare att hålla ordning på än siffror och bokstäver och mycket riktigt lärde vi oss direkt hur det funkade. Någon har tänkt till. Det gillar jag.




Nedan ser ni den blå delen som jag lobbade för ovan. Här står mamma och syster och tittar ut genom knallblått glas. Där kan man sitta och ta det lugnt. Det finns föredömligt många platser där man kan sitta och vila shoppingtrötta promenadben, utan att behöva köpa fika. Mycket bra och sympatiskt.


Lunch, lunch, lunch... Trots att vi fått fantastisk frukost närmade sig lunchen med stormsteg och vi trasslade in oss på en food court, som man säger utomlands. Det var inte lätt att få en sittplats när vi väl hade fått vår mat, men vi hade till slut tur och kunde slå oss ner.



Efter fler timmar än vi planerat (för hur sjutton skulle man kunna åka iväg...?) lämnade vi Emporia för denna gång. Men jag kan redan nu säga:

Vi lär komma tillbaka. Till allt som är Malmö. Vilken trevlig stad.



fredag 9 november 2012

Mor och döttrar på vift


Åh, så mysigt vi har! Lilla morsan, fina syrran och jag befinner oss i Malmö och ska ha ett underbart dygn tillsammans. Det är första gången vi åker iväg ihop över natten så vi ska verkligen bara njuta och umgås.