Båttur i fjorden i solskenet

Jag får nog jobba väldigt hårt om jag ska bli någon form av båtmänniska. Rent generellt är jag inte så värst förtjust i vatten om det inte gäller att dricka det eller titta på det. Det tycker jag om.

Söte sonen på upptäcktsfärd på ön - bra utsikt!

Men att bada? Skvätta? Få vatten i ögonen? Åka båt? Hoppa av i farten som en graciös hoppilandkalle? Halka på hala klippor? Dyka på okänt vatten direkt från klipporna? Brännas av brännmaneter? Doppa sig i nittongradigt svenskt havsvatten? Som är så mörkblått att det är svart?

Nej tack. Det lockar inte nämnvärt.

Ändå begav jag mig ut med familjen idag, för det är ju så trevligt att umgås och få spendera några värdefulla timmar ihop.

Pannkakor gräddades, bröd, räkost och chips packades ner och så for vi ut på böljan den blå. Eller i alla fall böljan den bruna, för vattnet var mer insjöliknande än havsblått idag. Troligen berodde det på det myckna regnandet tidigare.

Mellan öarna i Kungsbackafjorden for vi fram. Tittade lite här och där. Kanske skulle vi lägga till här? Njae, det verkade lite grunt. Där då? Nope, det var för många båtar redan. Okej. Vi tar ett varv till.

Men där, då?! Jodå, där ligger ett par båtar, men det verkar vara ett bra ställe. Käre maken gör en liten fickparkering och snabbfotade dottern kastar sig upp på en klippa medan den arma modern ber en snabb bön om att hon inte ska halka och slå ut framtänderna.

När vi kommit i land allihop kan vi inte låta bli att skratta. På andra sidan ön ligger minst ett tiotal båtar till och de har dessutom kunnat lägga till vid en fin sandstrand, utan de där läskiga klipporna man kan halka på. Vi som trodde att vi var lite typ Robinson, som hittat en egen ö. Visst var fredag redan på plats med sina typ kusiner, men ändå. Vi trodde vi var tre familjer. Inte femton. Eller tjugo.

Lunchen åts med stor aptit och sedan upptäckte barnen ön. Dottern kom ivrigt springande tillbaka och sa att det fanns gott om björnbär, så hon fick en mugg att fylla. Självklart var hon tillbaka på två röda och bad om en mugg till som lika snabbt fylldes.

När vi kom hem bakade hon ljuvliga björnbärs-muffins alldeles själv. Den söta elvaåringen hörde mig närma mig köket vid ett tillfälle och då ropade hon att jag absolut inte fick titta och det gjorde jag förstås inte. När jag väl fick se bakverken blev jag mycket imponerad. Så vackra de var! Med florsocker och allt!

Dessutom hade produktiva dottern gjort egen lemonad på sex citroner, socker och vatten. Under veckorna på Karpathos var den hemgjorde lemonaden på hotellet det godaste hon visste, så nu ville hon prova att göra egen. Hon blev inte alls besviken. Den smakade alldeles förträffligt.

Det första receptet hon hittade var dock riktigt roligt efter som det var så uppenbart översatt rakt av från engelska. Läs och le:

"Ett kylt glas lemonad är salighet i varma svettiga dagar. Det är ett av de enklaste njutning att vem som helst kan gå till. En riktig höjdare under varma dagar, är lemonad en uppfriskande dryck som är hög i smak och kalorier. Så kan du ha valfritt antal glasögon som du känner.

Om du vill göra en perfekt glas lemonad följ instruktionerna nedan:"

Jag skrattade gott åt  det där antalet glasögon som man kan känna!

Med båt och bil till västkusten

När vi idag åkte till mina svärföräldrars stuga i Mjölkeröd gjorde vi det med packning för några dagar, men också med hela båten i släptåg efter bilen!

Självklart ville käre maken visa upp sin nya ribbåt för föräldrarna och nu ligger den och vilar ut i deras hamn. Planen för morgondagen är att ta en tur till någon liten ö i närheten och det ska bli trevligt.

På kvällskvisten passade barnen på att fånga krabbor och stolte sonen drog upp den första, medan belåtna dottern lyckades fånga den största. Så skönt när båda är nöjda med sina bedrifter.

Efter att ha bjudits på en jättegod fiskgryta full av lax, räkor, svamp och annat gott fick vi vaniljglass med jordgubbar och barnen passade genast på att strö lite extra socker över både glassen och bären.

Nu är det dags att sova och vi har lyckats sprida ut oss rejält i tre olika rum, så det är lyxigt att sommarstugan är så stor att det går att göra så...

Dramatisk premiärtur med båt och bil

Ojojoj, vilken dramatisk premiärdag det blev för mig på kvällskvisten. Jag fick mig en tur både i den nya bilen och i den nya båten.

Det började sjövilt (!) med att båten dunsade ner via rampen på ett sätt som inte var planerat. Jag som inte visste alls hur det BORDE gå till hajade till över smällen, men tittade bara lite aningslöst tills jag hörde arme makens rop om hjälp.

Två ungdomar hjälpte till att häva upp båten på kärran igen, för det var någon sprint som lossnat och gjort att båten fick fart alldeles av sig själv, så det gick betydligt hastigare och vildare till än tänkt. Som tur var blev det inga personskador, men stackars maken får kontrollera hur det egentligen gick med båtkraken.

Min längtan till havet, som ändå inte är speciellt stor, mattades av betydligt, men efter en tydlig försäkran från maken om att båten var farbar begav vi oss ut på böljan den blå. Jag visste att det var en hyggligt snabb båt, men jag höll ändå på att svimma när kaptenen drog på.

Herre jösses, vad undan det gick!

Fartglade sonen hade klokt nog tagit av sig kepsen och höll stadigt i solglasögonen medan akterdottern njöt av att håret fladdrade en bit bort från mig och kameran.

När jag diskret påpekade att det skulle bli en fasansfull smäll om vi krockade tittade maken förbryllat på mig och undrade varför vi skulle krocka mitt ute på havet och i så fall med vem. Jag, som alltid kan se en annalkande katastrof, hade inga svårigheter alls med att se det scenariot, men var både glad och tacksam över att jag slapp uppleva det.

Vi for fram i ungefär 25 knop och då påpekade speedsurfande maken att han knappt hade planat om han stått på vindsurfingbrädan. Där gillar han om han får köra i minst 35 knop och helst ännu mer. Jag hade avlidit.

Det blev i alla fall en väldigt vacker tur i skymningen och nog är det lite härligt när håret rufsas till i vinden. Ändå var jag allra nöjdast när jag äntligen fick fast mark igen under fötterna.

Vi överlevde allihop. Till och med jag. Fast nog var det lite på gränsen - om sanningen ska fram.

Nya båten har anlänt!

Käre maken har fått för sig att han vill ha en gummibåt och efter en halvdag i en marin butik, där de söta barnen med dottern i spetsen tokdissade de begagnade båtarna som var till salu, bestämde han sig.

Det fick bli en sprillans ny båt till barnens stora förtjusning.

Faktum är att till och med jag, som inte är så kinkig med nyhetens behag och inte heller är så hysteriskt intresserad av själva båtlivet heller på grund av min extrema fallenhet för sjösjuka, höll med barnen om att de båtar som hade några år på nacken var synnerligen oattraktiva. De var antingen lappade och lagade, hade tappat färgen eller allmänt kantstötta.

Somliga var lite av varje, så jag kan förstå att entusiasmen över att eventuellt köpa en båt kom av sig.

Idag kom i alla fall den alldeles fabriksnya båten hem till oss och jag är redan säker på att den kommer att bli mycket omtyckt av familjen.