fredag 31 december 2010
Sagolik och sprakande nyårsafton
Vi vaknade till fågelsång och strålande sol och jag och dottern begav oss i förväg ner mot stranden, för att tillbringa några härligt slappa timmar innan det skulle bli dags för nyårsfirande.
Nar vi kom fram upptäckte vi att varningsskylten för maneterna var på plats igen, men vi lät oss inte nedslås utan gick försiktigt ut i vattnet. Eftersom vågorna är så vilda och vattnet så skummande är det omöjligt att se om det är en Blue Bottle på väg, så vi hoppades bara på det bästa. Det tog ungefär två minuter så kved dottern till och så var den friden slut.
Ett svidande rött märke i knävecket satte stopp för badandet och vi gick med raska kliv, lätt morrande, hemåt igen. Maken och sonen hann inte ens gå utanför dörren, innan vi var hemma igen.
För att skölja bort stinget lite och för att svalka min irriterade och svettiga panna gick vi ner till poolen och tog en snabbt dopp. Vi hann inte ens upp ur vattnet innan maken ropade att yngste sonen i huset var på besök med sin sambo och som bonus hade sambon med sig en kusin från Frankrike.
Raskt fick vi gå upp igen och jag slängde på mig en klänning och berättade om bravaderna på stranden på förmiddagen. Sonen, som är både triathlonutövare, och därmed simmar mycket, och läkare hade själv bränt sig på två ställen på armen samma dag, och rekommenderade oss att inte bada i havet innan varningen var borta, för en del bränner sig ganska illa och det gör ont i flera dagar.
Kusinen kämpade sig fram på knagglig engelska och när han frågade varifrån vi kom och maken svarade "Sweden" kunde vi inte låta bli att skratta när han hörde fel och trodde att vi kom från Sudan! Riktigt roligt!
På bilden med huset som våra vänner bor i ser man maken stå på den vår balkong och allt ni ser på den våningen till hör lägenheten vi bor i. Den är enormt stor med sina 198 kvadratmeter och det finns inte en enda yttervägg utan allt som vätter mot omvärlden är panoramaglas. Otroligt tjusigt, men självklart som ett växthus när man vaknar och solen bränt på glaset i ett par timmar, så därför har de skaffat en sorts plast som man sätter upp på glaset innan man går och lägger sig. Då är det bara sådär 28-30 grader när man vaknar. På dagarna står solen rakt ovanför huset och då försvinner både problemet och solen, så alla balkonger hamnar i skuggan.
På eftermiddagen tog maken och dottern en tur till köpcentret igen, medan jag och sonen slappade vid poolkanten. Det var underbart varmt och en stilla havsbris som svalkade precis lagom. Shopparna var lika nöjda som vi, för de kom hem med bland annat ett tjugotal strumpor, en keps och en badtröja.
Lite blandade badbilder måste jag bjuda på och jag tycker att den på mig är precis lagom skarp...
Redan vid 17-tiden korkade vi upp den första flaskan med bubbel och det var underbart lyxigt att få sitta utomhus i sommarvärme en nyårsafton och njuta av bubbel i glasen och tilltugg!
Vid sjutiden åt vi en fantastiskt middag med lax och det kändes som att den var fångad alldeles nära där vi bor, men den var lokalt fångad från Nya Zeeland, så det var lite extra flott.
Så småningom drog vi oss ner mot hamnen och fyren och fick se ett härligt fyrverkeri. Förra gången vi var i Australien åkte vi till Sydney och såg deras spektakulära fyrverkeri på plats, men denna gång nöjde vi oss med det som Wollongong kunde uppbringa och det var inte heller fy skam. Massor av vackra och sprakande färger lyste upp den annars så kolsvarta natten. Fyrverkerierna i Sydney kostade i år hela 5 miljoner australiska dollar och det betyder ungefär 35 miljoner kronor och nog för att det alltid är otroligt vackert, men är det försvarbart? Tveksamt.
Dottern fick ett blinkande diadem, som ni ser på den första bilden, och priset var 5 dollar. Mer lagom tycker vi.
Här i Australien får privatpersoner inte köpa fyrverkerier bara för att det råkar vara nyår, utan det blir ett vackert fyrverkeri som anordnas av staden och sedan är det över. Här var fyrverkeriet schemalagt klockan 21.30, så vid tolvslaget fick vi blåsa i egna flärpar och kasta lite serpentiner för att ska bli stämning hemma på balkongen. Det kändes märkligt att inte kunna tjuvkika på alla grannars fyrverkerier, som vi brukar göra, men samtidigt tror jag att alla hundägare är väldigt glada, för de tio minuter som fyrverkeriet pågår i hamnen borde de flesta hundar kunna stå ut med!
Här är det redan 2011 sedan ett par timmar tillbaka och nu är det dags att sova några timmar innan det är dags att bege sig ut på resa igen. I morgon åker vi mot Melbourne, men vi kommer bara halvvägs för det är hundra mil dit...
Gott Nytt År!
torsdag 30 december 2010
Djur och odjur i regnskog och hav
Regnskogen Minnamurra är ett mycket uppskattat turistmål och man kan välja mellan den långa turen, där man till slut kommer till ett vattenfall, eller den kortare turen, då man helt enkelt promenerar bland enorma träd och annan trevlig växtlighet.
Förra gången, när barnen var fyra och sex år gamla, tyckte vi att det kunde vara kul att få se ett fint vattenfall, så vi kämpade oss upp i hettan och var fullständigt utmattade när vi äntligen kom fram till vattenfallet. För oss, som är uppvuxna med Fallens Dagar i Trollhättan och dessutom har sett Niagarafallen från den kanadensiska sidan där de verkligen kommer till sin rätt, var vattenfallet i Minnamurra ett obeskrivligt antiklimax. Det hade varit torka i landet så länge att skogsbränder härjade både här och var och det berömda vattenfallet såg mest ut som en droppande kran, där det någon gång då och då kom någon deciliter.
Det var svårt att få barnen att behålla entusiasmen när vi själva var oerhört snopna. Det var bara att promenera ner igen i den fuktiga 35-gradiga värmen...
Den när gången hade vi lärt oss vår läxa och trots att det var fullt av vatten i bäckarna i parken, vilket torde tyda på betydligt större vattenfall denna gång, så hoppade vi helt över turen till vattenfallet i alla fall och njöt av den vackra grönskan istället. Det är ont om djur i regnskogen, åtminstone på ett synligt plan, men syrsorna spelar för fullt i träden, så det är ett enormt oväsen på ett härligt sätt.
Det var lätt att se varifrån skaparna av filmen Avatar hade fått sin inspiration till Livets träd, för det växte verkligen här. Otroligt vackert.
Två levande varelser, bortsett från oss själva, lyckades vi trots allt fånga på bild och det var dessa färggranna skalbaggar och en leguan, som är svår att upptäcka på bilden, men som med svansen inräknad nästan var en meter lång.
Senare på eftermiddagen blev det en tur till stranden igen och då hade det kommit upp läskiga skyltar som varnade för blå flaskor. Det var inte vårdslösa turister som slängt dricksflaskor omkring sig utan en typ av manet, som har långa trådar som kan slingra sig runt människor. De är inte livsfarliga, så stranden var öppen som vanligt, men det kan göra ont särskilt om man får en tråd på känsligare delar av kroppen som ansikte och under armarna.
Maken och sonen struntade i varningen och hoppade glatt i tillsammans med säkert hundra andra modiga badare, men jag och dottern gick istället hem till poolen på gården och tog ett underbart och tryggt bad, helt utan vilda vågor, skrikande medbadare och otäcka maneter.
Ikväll ska barnen få en av sina favoriträtter; Spagetti Bolognese. Det kommer nog att kännas nästan som hemma, för vi kommer att ha nötkött i köttfärssåsen. Här nere är det inte alls givet, utan det finns förutom nötkött och fläskkött både kalkonfärs och kycklingfärs att köpa. Något som de däremot inte har är fiskbuljongtärningar och svampbuljongtärningar, utan endast kött- och kycklingvarianterna.
Men å andra sidan har de M&M med mintsmak och chips med ketchupsmak...
onsdag 29 december 2010
Blåshål och pizza i parken
Denna underbart soliga dag åkte vi till några olika småorter i närheten och vi började med Kiama, som visade sig vara en väldigt trevlig liten ort med oerhört mjuka och sköna gräsmattor, där man kunde ligga och njuta av solen nästan hur länge som helst.
Det finns ett hål mitt i alla klippor, The Blowhole, och en blåsig dag skjuter vattnet upp som en gigantisk stråle här, men idag var det både för vindstilla och för fint väder, för att vi verkligen skulle förstå hur fantastiskt det kan vara. Vi har hört att vattenstrålen kan skuta upp så mycket att allt, inklusive de arma turisterna som står redo med kameran, blir fullständigt genomblött, så vi kanske trots allt ska vara glada att det var en lugn dag.
Det fanns många fina små butiker i Kiama och underbart god glass. Jag tog en kula med Baileys and Almonds och den var otroligt god. Barnen föredrog tuggummiglass och käre maken cappuccino.
Efter en liten tur i butikerna i Kiama, där man egentligen ville köpa allting, som Getmjölkstvål och diverse extremt pimpade väskor samt tofsar ( real tassels alltså som skulle fått Maria Montazami att gå i taket av lycka) samtidigt som man inte behövde en enda pryl, åkte vi vidare till Gerringong och Berry.
I Berry hittade vi en stolpe med massor av olika orter och vi blev väldigt glada över att se att Stockholm fanns med! Hurra, Sverige var med på kartan! Det stod 1912 bredvid och de flesta skyltar hade en siffra efter ortsnamnet och så ett antal kilometer som det är till den orten, men här var det lätt att räkna ut att siffran 1912 stod för något annat och med Berlin 1936 som referensram var det lätt att räkna ut att det handlande om vilka länder som varit värdnation för de Olympiska spelen genom åren.
Stockholm står på vänster sida ungefär halvvägs och det är märkligt vilken effekt namnet på vår huvudstad tillsammans med den svenska flaggan bredvid har på mig när jag är utomlands. Det är ändå något speciellt på andra sidan jorden...
I Berry fanns det inte så mycket i lunchväg som lockade barnen, eller oss för den delen, så vi åkte tillbaka till Kiama och åt pizza på Dominos och vi fick den i pizzakartonger och tog med oss den till parken bredvid och åt upp den i solskenet. En otroligt mysig lunch!
På väg tillbaka mot bilen såg vi otroligt stora fikonträd och de hade en helt annan stam än vara träd hemma, tyckte barnen. De var lätta att klättra i och såg väldigt coola ut.
Vi avslutade vår härliga tur med ett dopp i havet och det var som vanligt otroliga vågor. På bilden kan man se sonens hår fladdra i vinden och livvakterna hade denna dag ett styvt jobb. Alla turisterna tenderade att åka bortom flaggorna, så det blåstes frisk i visselpiporna mest hela tiden idag...
tisdag 28 december 2010
Vilt badande i Jamberoo Action Park
Det var strålande sol när vi vaknade i morse, men fram på förmiddagen molnade det på igen så frågan var hur vi skulle tillbringa dagen. Vi bestämde oss för att åka till ett vattenland, för där vill vi ändå inte ha stekande sol, för det är bara jobbigt att skydda barnen en hel dag.
På slingriga och kuperade vägar for vi mot Jamberoo Action Park och det var massor av folk som fått exakt samma idé denna ledig dag. Hemma i Sverige är detta en vanlig mellandag, då många arbetar, men här i Australien är det helgdag, trots att det borde vara en vanlig tisdag. Det beror på att om juldagen och annandagen infaller under helgen, som den gjort i år, flyttar man fram de lediga dagarna, så ingen ska förlora de två värdefulla lediga dagarna. Ett väldigt trevligt system!
Barnen tyckte att det var jättekul att bada och hoppa i de fullständigt enorma artificiella vågorna där en massa andra människor trängdes, medan deras mesiga mamma som vanligt föredrog att stå vid kanten och istället dokumentera de vilda vattendjuren. Faktum är att jag blev lite yr bara av att stå bredvid, för det var verkligen enorma vågor som böljade fram.
Till barnens stora glädje hittade vi ett ställe som hade det passande namnet Burger Barn och är det några barn vi har så är det just hamburgerbarn, så lyckan var stor när de fick varsin stor burgare, en mugg med pommes frites och en burk läsk. Även den vegetariska varianten var helt okej, även om den tycktes bestå mest av packat potatismos och kokta gröna ärtor och majs. Skumt, men helt okej.
Mjukstarten, då alla fick varsin stor badring och sakta åkte fram i en ränna var perfekt. Sedan valde de en väldigt lång rutschkana och den åkte de två gånger på raken, trots att det var en rejäl backe att gå uppför.
Allra roligast var nog ändå en mörka inkapslade turen som avslutades med att man spottades ur ur en drakes väldiga gap. Dottern ville genast åka och hennes käcke pappa hängde med. Sonen valde att avstå för alla som var inne i röret gallskrek och han gillar inte folk som skriker i öronen på honom.
När de två första kom ner märkte vi att det var så pass glest mellan gummibåtarna man fick låna att det kunde vara ganska tyst i röret och då följde sonen med på andra åkturen och kom ner nöjd och glad och helt utan hörselskador. Dunset ner i vattnet när man landar i poolen gjorde att det skvätte en del och vi förundrades mycket över alla som valde att göra alla dessa vattenäventyr med vanliga dagkläder på. Överallt såg vi folk som hade blusar och jeans på sig och badade. Märkligt. Måste ta en evig tid innan de torkar igen.
Överallt växte vackra färgglada blommor och det fanns stora gräsmattor där man kunde sitta och äta medhavd matsäck eller bara slappa i solen. En väldigt fin vattenpark, tyckte vi.
Längst kö var det till gokarten, men det var så oemotståndligt att få åka i de läckra snabba bilarna att vi var beredda på en kötid på ungefär en trekvart.
Vi avslutade parkbesöket med en glass till sonen och en färgglad donut till dottern och sedan satte vi oss ganska utmattade i bilen igen. På vägen hem fascinerades vi av alla kor som levde på de höga kullarna. På bilden nedan ser ni i fjärran hur tiotals kor traskar omkring högt där uppe. Det såg väldigt trevligt ut och det såg ut att finnas gott om saftigt gräs att äta.
Hur roligt det än var i vattenlandet idag var det nog ändå sopbilen som fick mig att skratta allra mest denna dag. Det är de där små skillnaderna mellan våra länder som gör livet lite extra kul. Hemma är det en person som kör fram sopkärlet och så lyfter någon manick på bilen upp sopkärlet och tömmer det i sopbilen. Sedan rullar sophämtaren tillbaka kärlet där han tog det och åker vidare till nästa hus.
Så gör de inte här. Här parkerar de bilen så nära att en arm på sopbilen kan plocka upp kärlet själv och när det är tömt släpper de bara kärlet igen. Som ni förstår är sannolikheten att det landar prydligt och fint stående i samma snygga rad som det nyss stod i oerhört liten. Alldeles utanför vårt fönster var det bara ett enda sopkärl som stod upp efter tömningen och resten låg hej vilt på gatan.
Det såg ut som att sophämtaren varit tvärilsk, för att inte säga skitförbannad, och kastat allt omkring sig i frustration över att just han inte var ledig denna dag, när de allra flesta faktiskt var det!
måndag 27 december 2010
En dag precis som hemma
Idag har det känts som en helt vanligt måndag hemma i Sverige, för det har varit en riktig mellandag, utan stora äventyr och istället har hushållsbestyr stått i fokus. Vädret var inget vidare utan rätt så regnigt och även det kände vi igen hemifrån, trots att det just nu är lite väl kallt för regn där hemma.
Så fort vi ätit frukost började städningen inför värdparets återkomst framåt kvällen. Det är märkligt hur stökigt det kan bli på bara ett par dagar. Jag passade också på att tvätta tre maskiner och jag som inte har en torktumlare hemma hade glömt hur vansinnigt praktiskt det är trots allt.
Torktumlaren är klar med första tvätten precis när den andra är klar i tvättmaskinen och redo att stoppas in i nästan instans. Perfekt tajming och lätt att bara vika ihop kläderna och stoppa in dem i garderoben utan att behöva vänta två dagar på att de ska torka.
Vi tog en tur till en alldeles gigantisk Woolworths idag och passade också på att ta en tur i shoppingcentret den låg i. Precis där mötte vi en svensk tjej förra gången vi var här och hon hade varit på resa här för 16 år sedan, nu måste det alltså vara 21 år sedan, och tänkt att stanna i max ett halvår, men hade blivit kvar. Det är lätt att förstå henne, för det är verkligen lätt att förälska sig i landet.
Idag mötte vi istället en av gästerna från julafton och det var jättekul att kunna stanna till och prata med någon man kände, för det händer inte alltför ofta här nere!
I den enorma matbutiken köpte vi en hel den godsaker, men det allra sötaste som hamnade i vagnen var dessa bedårande små färgglada fiskar. Det visade sig dessutom att de var alldeles utmärkt goda, för de hade en perfekt seg konsistens och smakade ovanligt mycket, för att vara utländskt godis.
Barnen spelade Wii mest hela dagen, för inte ens de kände någon längtan ner till stranden i den kyliga luften, och just som jag skulle ta en bild fick dottern en strike, så självklart får den bilden vara med i dagens blogg.
Nu får det bli en härlig GT, för det är alltid rätt! Skål!
Så fort vi ätit frukost började städningen inför värdparets återkomst framåt kvällen. Det är märkligt hur stökigt det kan bli på bara ett par dagar. Jag passade också på att tvätta tre maskiner och jag som inte har en torktumlare hemma hade glömt hur vansinnigt praktiskt det är trots allt.
Torktumlaren är klar med första tvätten precis när den andra är klar i tvättmaskinen och redo att stoppas in i nästan instans. Perfekt tajming och lätt att bara vika ihop kläderna och stoppa in dem i garderoben utan att behöva vänta två dagar på att de ska torka.
Vi tog en tur till en alldeles gigantisk Woolworths idag och passade också på att ta en tur i shoppingcentret den låg i. Precis där mötte vi en svensk tjej förra gången vi var här och hon hade varit på resa här för 16 år sedan, nu måste det alltså vara 21 år sedan, och tänkt att stanna i max ett halvår, men hade blivit kvar. Det är lätt att förstå henne, för det är verkligen lätt att förälska sig i landet.
Idag mötte vi istället en av gästerna från julafton och det var jättekul att kunna stanna till och prata med någon man kände, för det händer inte alltför ofta här nere!
I den enorma matbutiken köpte vi en hel den godsaker, men det allra sötaste som hamnade i vagnen var dessa bedårande små färgglada fiskar. Det visade sig dessutom att de var alldeles utmärkt goda, för de hade en perfekt seg konsistens och smakade ovanligt mycket, för att vara utländskt godis.
Barnen spelade Wii mest hela dagen, för inte ens de kände någon längtan ner till stranden i den kyliga luften, och just som jag skulle ta en bild fick dottern en strike, så självklart får den bilden vara med i dagens blogg.
Nu får det bli en härlig GT, för det är alltid rätt! Skål!
söndag 26 december 2010
Kineser på drift i Sydney
Eftersom våra vänner fortfarande firar jul med familjen miltals härifrån är vi helt fria att göra vad vi vill och väderprognosen idag var minst sagt suspekt så vi valde att ta en tur till Sydney. För bara någon dag sedan såg det ut att bli lika strålande väder som igår i flera dagar framöver, men här kan allt hända, så idag förutspåddes regn helt oväntat.
Morgonpigge sonen vaknade redan vid sextiden och såg fel på klockan, så han gick upp i tron att den var strax efter åtta och undrade länge varför resten av familjen inte vaknade. När jag trasslade mig upp någon kvart efter sju, vilket ändå får anses tidigt med tanke på att vi faktiskt har semester, möttes jag av en skojig liten nioåring som vilt boxades i luften. Som tur var var jag inte alltför nyvaken den tidiga timmen till trots, utan jag skrattade högt åt honom och sa:
- Det är visst Boxing Day idag!
Då lyste han upp, såg nöjd ut och frågade om han kanske kunde få lite frukost, för vid det laget var han så gott som utsvulten.
Vid tiotiden packade vi in oss med regnkläder och tjocktröjor i bilen och styrde kosan mot Sydney. Efter bara fem minuter blev vi invinkade av ett gäng poliser och maken vevade ner rutan för att höra vad den närmaste av dem hade att säga. Han pratade på i en strid ström och avslutade med att fråga om maken druckit någon form av alkohol. Under tiden denna ordström for fram höll han fram en apparat mot makens mun och när maken till slut klämde i med ett "No" sa han att då var ju allt bra.
Förvånad frågade maken om han inte skulle blåsa också, men då sa polisen att det räckte så här, för allt var grönt. Då stack jag fram huvudet och tackade för äventyret och berättade att vi var från Sverige och tyckte att det var kul att få vara med om detta. Då blev polisen jätteglad och frågade om vi hade mycket snö hemma och vad vi tyckte om värmen. Riktigt trevlig start på dagen och ett otroligt viktigt arbete han gjorde, tycker jag.
Vi hann bara åka några hundra meter när det var dags för den första hastighetskontrollen, men även den klarade vi, så vi fortsatte mot vårt mål och passerade ytterligare fartkontroller med lätthet.
Väl framme i Sydney tog vi en tur till Market City, där vi småkikade på tröjor och andra souvenirer och sedan gick vi till Darling Harbour där vi åt pizzalunch på ett trevligt ställe. Efter att ha gått runt i gallerian ett par varv bestämde vi oss för att besöka Chinese Garden, där vi var även 2005. Det som är så speciellt med Chinese Garden är att det ligger mitt i Sydney och att man kan hyra kläder för en billig penning och promenera runt i parken som flotta kineser.
Hela familjen bestämde sig för att hoppa på konceptet denna gång, för förra gången tyckte vi mest att det var en kul grej för barnen, men hur ofta får man chansen att vara en kinesisk kejsarinna? Vi var bara tvungna att bli kineser allihop och det var precis lika roligt som vi trodde, men betydligt svettigare, för det där regnet som vi fruktade lyste med sin frånvaro och istället lyste solen skarpt och klart.
Det är fantastiskt att tänka sig att denna oas ligger mitt i storstaden Sydney och när man tar bilder i trädgården och ser höghusen och utkikshjulet i bakgrunden känns det nästan surrealistiskt.
Vi gick omkring och tog bilder ur alla vinklar och vid varenda buske och jag skulle utan problem kunna lägga ut femtio underbara bilder, men det får ju vara någon måtta även på detta, tyvärr.
När vi kom tillbaka fick vi återigen hjälpt med att ta bilder på hela familjen och då passade de kinesiska uthyrarna på att förse maken med ett härligt skägg. Det blev minsann inga pussar med det skägget på, men skojigt såg det i alla fall ut.
Framåt kvällen blev himlen mörk och det vräkte ner regn samtidigt som det blixtrade friskt, men vid det laget var vi redan hemma i vår fina våning och kunde njuta av en sval GT och höra vinden vina längs knutarna.
Dottern skrattade högt när jag hörde fel när hon sa "Såg du den rejäla blixten?"
Jag tyckte hon sa "Såg du den jävla blixten?" och höll på att sätta i halsen, för så får man bara inte säga. Ibland blir en felhörning riktigt kul.
Det vackra hjärtformade bladet hittade jag i en damm i Chinese Garden och där flöt det omkring bland de fina näckrosorna.
lördag 25 december 2010
Juldagen bjöd på strålande sol
Vilket helt otroligt fint väder vi fick på juldagen! Redan vid niotiden på morgon var det nästan 30 grader och helt molnfritt. Vi bestämde tidigt att det skulle bli en tur till stranden, men först satsade vi på en rejäl brunch med croissanter, ugnsvarmt bröd, rökt lax och flera sorters ost och grönsaker.
Utanför barnens sovrumsdörr stod två fina strumpor fullproppade med godis och leksaker redan på morgonkvisten och de blev väldigt överraskade och glada över den fina gesten från våra vänner. Tyvärr sov vännerna när barnen upptäckte dem, men jag kan säga att de blev överlyckliga. Inte minst för att det var så oväntat.
Vännerna begav sig till sina släktingar för att fira jul och vi avundades inte dem att sitta i en bil i fyra timmar denna soliga vackra dag. Förra gången vi var i Australien åkte vi med dem till Nelson Bay, men den här gången bestämde vi oss av olika anledningar för att vara kvar här hemma. Det kan vara lite skönt att få ett par dagar i alldeles lugn och ro också.
Lägenheten vi bor i är på hela 198 kvadratmeter, men då ingår de enorma altanerna som täcker hela hörnlägenheten. Trots storleken är det endast tre rum, men det fungerar alldeles utmärkt. Vännerna har ett sovrum, våra barn ett, som i vanliga fall är mannens arbetsrum, och jag och maken har ett. Vi har dessutom en egen toalett med både dusch och badkar. De har en walk-in-closet och ett eget stort badrum. Köket hänger ihop med vardagsrummet, så det utgör en väsentlig del av lägenhetens totala yta.
På bilden kan ni se matplatsen. Genom fönstren ser man havet på två håll, men det faktum att det var så ljust när jag tog bilden gör att man inte riktigt ser att det bokstavligt talat är oceaner av vatten utanför.
Idag åkte vi till Towradgi beach för lite dopp i grytan och det var en underbar strand med hela sju livvakter på helspänn vis strandkanten. Två av livvakterna var tjejer i 18-årsåldern och när vi varit där i någon timme kom de rusande upp mot de mer erfarna vakterna och berättade att de minsann räddat en kille som varit väldigt trött ute i vågorna och nu satt han och pustade ut på stranden. De fick mycket beröm och alla var väldigt stolta. Helt fantastiskt skönt att höra av många olika anledningar; dels kunde jag som orolig mamma koppla av en smula när jag visste att de faktiskt jobbade och dels så var det kul att de peppade varandra så fint och gladdes åt det de gjort.
Kvällen kommer att tillbringas med ett glas gott svalt vin och myspys med familjen. En magisk juldag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)