Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

torsdag 30 juni 2011

Väldigt hemlig och kul inspelning

Jag har googlat för att kolla vad jag kan lägga ut på bloggen när det gäller filmen vi var statister i idag, men det verkar stört omöjligt att hitta något på den och eftersom jag har skrivit på ett kontrakt om tystnadsplikt så är det munkavle som gäller, tyvärr.

Det jag i alla fall törs säga var att det var en väldigt trevlig inspelningsdag och att den varande i nästan exakt tolv timmar. Först vid 23-tiden på kvällen var det hela över och vi fick bege oss hemåt igen i sommarnatten.

Vid det laget var de arma barnen trötta och längtade hem till sina sängar. Denna roliga bild tog jag när jag bad dem se ut ungefär som de kände sig...

Hela dagen har de statistansvariga sett till att vi fått frukt, mackor, kakor, kaffe, saft och mat, så vi har verkligen ingenting att klaga på. Att vi sedan dessutom fick vara på inspelningen av några riktigt grymma scener gjorde knappast saken sämre.

Ovanpå det kan läggas att en av mina absoluta favoritskådespelare (inte Jonas Karlsson idag!)  hade en av rollerna och jag blev så himla glad över det, för det är en fantastisk skådespelare som trots sina ibland riktigt otäcka och osympatiska roller verkar mycket trevlig och har en otroligt behaglig röst.

Vi var många statister på plats idag och jag råkade höra vad en sa till en annan. Den negativa statisten sa:

- Det var väldigt vad vi får vänta hela tiden. Hela dagen går ju åt!

Den positiva statisten kontrade klockrent med:

- Det är ju samma sak om du läser en bok eller löser ett korsord. Det tar också tid.

Mycket klokt, tänkte jag som tjuvlyssnade. Allt handlar som vanligt om din inställning och hur du väljer att se på livet.

onsdag 29 juni 2011

Jag har spelat mot Jonas Karlsson!

Vilken underbar dag vi fick som statister idag, barnen och jag. Vi skulle träffas vid lunchtid och då började snart inspelningarna av den första scenen. Vi fick vara med lite i bakgrunden allihop och som vanligt vågar jag inte säga vad vi fick göra, men självklart kan jag berätta lite om vad filmen handlar om.

Den handlar om Valle som får sparken från sitt pilotjobb och söker flera nya jobb utan att lyckas få dem. Han inkvoteras till slut på ett jobb tack vare att han söker det som kvinna och när han blir hjälte (eller hjältinna) efter en flygincident riktas alla blickar mot honom.

Valle spelas av en av mina absoluta favoritskådespelare, Jonas Karlsson, och efter att ha sagt hej till honom märkte vi inte så mycket av honom i första scenen, för vi hade fullt upp med vårt.

Glade sonen fick en lite större roll än vi andra i den första scenen, men vem vet vad som syns i slutändan i alla fall?

När den andra scenen skulle spelas in bytte vi inspelningsplats och där fick jag en stor roll mot självaste huvudrollsinnehavaren! Scenen togs om på olika sätt och det ska bli väldigt spännande att se vilken de väljer till slut. Jag och barnen var de enda statisterna som fick följa med till den andra inspelningen, så det var kul.

Min stora roll filmades bakifrån och varar bara i max tio sekunder, så mest troligt är det bara de som känner mig väldigt väl, eller har blick för mitt krulliga hår, som kommer att känna igen mig, men jag är ändå supernöjd, för jag fick ta om scenen på alla de sätt som regissören Mårten Klingberg ville för att vara fri att välja i efterhand och det betydde en massa roliga tagningar med Jonas Karlsson en decimeter ifrån mig. Superkul!

Jag tog en del bilder under dagen, men jag får behålla dem för mig själv, av hemlighetsmakeriskäl...

En sista hälsning från Kreta


En vecka på en underbar grekisk ö springer förstås iväg, men vi njöt av allt in i det längsta.

Fina mamma och söta dottern köpte likadana coola solglasögon och de lyste upp Gamla Stan i Chania med både sina brillor och sin charm.

Lilla pappa fick stå och posera på vår balkong, så vi vet till en annan gång vilken vi hade, för det vore kul om vi fick exakt samma igen. Rum 301 kan vi också lägga på minnet, men jag vet av erfarenhet att det är väldigt lätt att glömma ett hotellrumsnummer.

Varje gång vi stod och väntade på hissen log vi åt denna roliga skylt, för det är klart att det är svårt för grekerna med våra svenska ord och dessutom det latinska alfabetet. Vi gjorde vad vi kunde för att akta oss för dörpen i alla fall.

Vi passade på att utnyttja havet så mycket vi bara kunde och en bit ut var det lugnt och skönt, men in mot stranden rullade rätt stora och härliga vågor.






Den sista kvällen vi skulle sova på Kreta avnjöt vi lokalt vin på vår svala och sköna balkong och vi insöp  atmosfären med alla våra sinnen.

Den allra sista dagen badade vi som vanligt på förmiddagen och när bussen hämtade oss i skymningen beundrade vi den vackra solnedgången genom bussfönstret. Flygresan gick smidigt och bortsett från att vi på hemresan inte kunde skåla i lite vitt vin hade vi det riktigt mysigt trots den sena timmen.

När vi kom ut till parkeringen fick oss dessvärre en rejäl överraskning. När jag klickade på fjärrkontrollen för att öppna bilden hände absolut ingenting alls. Jag trodde att det var själva kontrollen som fått sand i sig eller så, men det visade sig snart att bilen var fullständigt stendöd, trots att det är en trygg Volvo av 2004 års modell.

Min desperation ökade i takt med att klockan gick, för det är sannerligen inte lätt att få hjälp med en svårflirtad bil klockan tre på natten. Ulf och Helena som kom förbi och hjälpte oss genom att hålla oss sällskap hade inga startkablar, men var snälla nog att låta de huttrande barnen sitta en stund i deras bil i väntan på hjälp.

Så småningom kom en man med startkablar och då gick den rackarns bilen äntligen igång. Sedan skakade mina knän av nervositet när jag var tvungen att bromsa vid utkörningen för att jag skulle sticka in betalkortet i en automat. Jag var livrädd att bilen skulle dö igen, för mina hjältar hade redan lämnat platsen.

Som tur var gick det fint, hemresan grumlades av att dottern plötsligt kommer på att hennes handväska inte tycks vara med. Det gick bara inte att vända på motorvägen och jag tordes i alla fall inte slå av motorn, så det var bara att köra hem.

Vid femtiden ringde jag till flygplatsen, men de hade inte fått in någon väska. Samma sak gjorde jag varje dag, så även idag, men det var bara nej och nej. Idag tipsade dock tjejen som svarade att jag kunde ringa städbolaget som städar flygplanet och jag hade förstås redan kikat på deras hemsida om vad de gör med upphittade saker och det stod att de lämnas till flygplatsens personal.

Jag ringde förstås i alla fall på vinst och förlust och jodå, dotterns handväska med iPod, nya solglasögonen och pengar fanns minsann där - hurra! Så imorgon ska vi åka till flygplatsen och få tillbaka den! På bilden ser ni henne med både brillor och väska och hon har saknat dem så.

Först därefter kan vi helt sätta punkt för denna fantastiska resa. Faktum är dock att det kommer ett inlägg till framöver och det handlar om vackra saker som vi köpt.

Tills dess får ett hjärta avsluta vår fina Kreta-resa och vi hoppas att vi snart får återvända tillsammans igen.






tisdag 28 juni 2011

Ännu ett par dagar förlöt på Kreta


Efter några kvällar på stan bestämde vi oss för att skippa bussturen och shoppingen och istället tillbringa en afton i Nea Chora, där vi bodde. Det finns en lång gata full av restauranger med havsutsikt och vi hade tur att pricka in ett alldeles utmärkt ställe.

Maten var mycket god och servitören Antonio väldigt trevlig, så vi beslutade på stående fot att äta där igen den sista kvällen på ön, för då skulle vi inte hinna in till stan innan transferbussen skulle svepa förbi hotellet och plocka upp oss. (När vi återkom efter några dagar blev han jätteglad och bjöd på tre flaskor vatten och ett glas vin till mor, som inte skulle köra bil från den svenska flygplatsen sedan. Det uppskattades mycket av oss alla!)

Lilla morsan var ovanligt nöjd med den obligatoriska Chicken Souvlakin och så här fin var den. Två spett och en underbar dressing på salladen, som även jag fick till min svärdfisk. Vinet var också väldigt, väldigt svalt och gott. Jag tror att stället hette Cappucio, utan n, för den som vill åka dit och provsmaka.


Just som vi ätit upp gick solen ned, så jag bad barnen springa med mig ner till stranden för att ta några fina bilder i den sjunkande solen och de käcka barnen ställde genast upp. De poserade glatt på avstånd och när jag ville ta några närmare bilder gav de varandra kaninöron och gjorde grimaser. Sötnosar!

De första dagarna var havet stilla och lugnt och vågorna minimala, men allteftersom ökade både vinden och vågorna och barnen kunde hoppa och skvätta som de älskar. Jag kämpade med att få bra bilder, för det går så snabbt innan vågen är över och barnen försvunnit i vattnet.




Jag och söte sonen simmade ut till en liten klippa som finns en bit ut på havet och där ställde han sig, så det ser ut som om han står på vattnet. Jag ville inte simma alltför långt ifrån honom, för klippan var hal och jag ville vara nära för att kunna rädda honom om han skulle trilla i vattnet och slå sig, men det syns ändå att det ser lite kul ut.

Kvällen därpå var vi tillbaka i Chanias hamn igen och båda barnen köpte en tublikande tygsak som kan användas både som halsduk och huvudbonad. Här nedan ser ni några av alla de varianter som sonen testade under kvällen.

Vi åt på ett helt fantastiskt ställe där maten var extremt riklig, faktiskt så riklig att arme servitören kom ut och frågade om jag inte gillade pastarätten för att jag lämnat så mycket kvar trots att jag tuggat och tuggat i säkert en halvtimme och var proppmätt, mycket god och dessutom billig.

Vi fick en hel liter av husets vin i en karaff, läsk till barnen och middag till oss alla fem för 520 kronor! Veckan absolut mest prisvärda måltid! På skylten står det vad restaurangen heter och dit måste ni gå, om ni åker till Chania!



måndag 27 juni 2011

Härliga bilder från Kreta


Äntligen kommer första inlägget om vår fina och mysiga resa till Kreta. På mina föräldrars 47-åriga bröllopsdag lyfte flyget mot den grekiska ön och nog var det kul att jag som inte ens fanns då fick följa med på bröllopsresa en massa år senare och dessutom tillsammans med mina egna barn, som absolut inte var påtänkta när deras morföräldrar vigdes 1964.

Flygresan var extra trevlig eftersom vi förbokat sittplatser på raderna efter varandra. På det viset kunde vi hojta lite mellan stolraderna och även bjuda varandra på ett glas vin, vilket kändes väldigt lyxigt en torsdagsafton.

Vi hade bett om att få hotellrum i närheten av varandra också och även det fick vi, så vi var mycket nöjda och glada över detta. Förra gången vi var på Hotel Christina i Nea Chora tillsammans fick rummen mitt emot varandra och det bad hotellpersonalen om ursäkt för, för de hade hellre erbjudit oss rummen bredvid varandra, för då hade vi kunnat prata över balkongerna.

Vi såg dock fördelarna med att ha en balkong på varsin sida av huset för det betydde att det alltid var skugga någonstans och det går inte att sitta på balkongen om det är full sol och vindstilla.

Förra gången åt vi frukost på föräldrarnas balkong och tog ett glas vin på kvällskvisten på min, men i år fick vi äta frukost inne på rummet och så kunde vi sitta ute på eftermiddagen och kvällen istället.

Hotellet består av två byggnader, den längst till vänster och den längst till höger och vi bodde i huset till vänster med alla flaggor, men vår balkong syns inte från havet just där vi badar, även om vi hade fin havsutsikt. Det är min lilla mor som flyter runt och svalkar sig på bilden.

Mina fina grekiskt blåmålade tår fångades också på bild. Och förstås fina dottern och min lilla far. Badmadrasserna fick barnen redan för två år sen av mina föräldrar och de håller fortfarande, så vi packade med dem tillbaka till stranden där de köptes.

Det blev en del shopping i Chania framåt kvällen och bland annat köpte vi tre flickor varsin ring som vi genast kallade för kompisringar. Så nu är vi tre generationers kompisar och det känns fint.

Första kvällen på Kreta gick vi till Petrides, som är en väldigt trevlig restaurang nere i Chanias hamn och det var faktiskt riktigt roligt att Pojkarna som vi kallar dem som jobbar där, direkt kände igen båda mina föräldrar! De sträckte genast fram händerna och hälsade välkomna åter och det var förstås jättekul, eftersom vi genast kände igen dem.

Trogna och återkommande gäster bjuds på en knallblå drink före maten och den var lika svalkande och läskande som vanligt och efter den svettiga dagen godare än någonsin.

Pizzaälskande sonen beställde en skinkpizza och den fullständigt flödade av smetig och god ost, så han var mycket belåten med sitt menyval.

Min mamma väljer varenda kväll Chicken Souvlaki, så med tiden har hon blivit något av en expert på just denna rätt och känner alla små nyansskillnader som finns. Hon har dessutom lyckats locka in söta dotterdottern på samma bana, så nu sitter de där med varsitt kycklingspett och njuter.

Pappa är lite mer flexibel och äter gärna lamm när han är i Grekland. Själv blev det svärdfisk på min egen tallrik denna första afton.

När solen gått ner vandrade vi sakta hemåt och njöt av att det äntligen blivit lite svalare i luften. Efter ett glas vin på altanen var det dags att somna och det var ljuvligt att genom den öppna balkongdörren höra havets vågor slå mot stranden och känna den ljumma vinden smeka våra trötta kroppar...

söndag 26 juni 2011

Underbar dag på Liseberg


Det är alltid trevligt att åka till Liseberg, men idag hade vi tur med vädret, trevlig sällskap och lyckades dessutom vinna ett par saker, så vi var ovanligt nöjda.

Att dottern till råga på allt vågade åka tre nya, extremt läskiga attraktioner var också en bonus, som vi alla gladde oss åt.

För att orka med en äventyrlig dag började vi med en riktigt flott hotellrukost med fem sorters bröd, ostar, skinka, salami, kokta ägg, nygräddade pannkakor, kex, jordnötssmör, marmelader, juicer, några olika yoghurtvarianter, filmjölk, tre sorters müsli... Bordet var överfullt och vi blev proppmätta innan vi begav oss till Göteborg i ett strålande solsken.

En indiankanin hälsade oss välkomna alldeles innanför porten och snart började karusellturerna. Till en del attraktioner var det lång kö, men med tanke på att det faktiskt är midsommarhelg var vi ändå nöjda med antalet människor i parken, för vi har upplevt betydligt värre. Det var säkert ännu fler igår, så 25 minuter i kö här och var får man räkna med.

De tre största barnen i gänget hade dagsåkpass och kunde därmed åka hur mycket de ville och det utnyttjade de verkligen, så det kändes bra.

Söte sonen fräste runt i en polisbil, medan modiga dottern och hennes tre norska väninnor föredrog femtiotalsbilarna i Jukebox, som är en av de åkattraktioner jag aldrig någonsin skulle sätta mig i. Jag höll andan när dottern, som lätt blir åksjuk i en alldeles vanlig Volvo på en alldeles vanlig väg, ett tag såg lite blek ut om nosen, men hon överlevde och tyckte till och med att det var kul.

När hon ändå var snurrig i knoppen fick det bli en tur i slänggungan, tänkte hon, och det har var den andra grejen hon provade för första gången, så nog var det lite nervöst att se hur hon skulle se ut när hon vacklade ur gungan, men även det gick bra. Hon och kompisen sitter på innersta raden ungefär klockan fyra på bilden.

Styrkt av sina nyvunna erfarenheter gav hon sig till och med på Uppswinget och det måste vara en av de absolut värsta sakerna nöjesparken har att erbjuda, för där kastas åkarna rakt ut över hela området i en gigantisk gunga. jag vågade knappt titta, men jodå, vi överlevde allihop även detta hiskeliga äventyr.

Att ta en bra bild på Uppswinget är ingen lätt match, men här sitter hon i alla fall och när man ser hur små husen är i botten av bilden, så förstår man hur högt uppe hon är, den lilla modiga, galna stumpan.

Vi åt mycket god lunch på Café Taube och barnen valde som vanligt nio plättar med jordgubbar och grädde medan jag fick en bakad potatis med underbar skaldjursröra och käre maken en Pasta Boscaiola.

Varje gång vi är på Liseberg skjuter käre maken vatten i bensintanken på en bil som skumpar och guppar, så bara en bråkdel av vattnet som kommer ur kranen landar där det är tänkt. Han vinner alltid sitt race, men brukar få en liten nyckelring som pris och vara hyfsat långt ifrån att vinna det stora, fina priset. Idag lyckades han dock med det, till sonens stora förtjusning, så han fick en mjuk och gosig Cars-bil!

Jag vann ett förstapris på Plopp-hjulet också och därmed var efterrätten säkrad, så det kändes trevligt.

Eftersom det var en solig och vacker dag fick barnen åka Flume Ride och det var en lika blöt och härlig historia som vanligt, men de torkade snabbt i solen igen.

Efter en härlig dag var det så slutligen dags för oss att ta farväl av våra fina norska vänner för denna gång och vi konstaterade att vi inte varit på Liseberg sedan de var här senast strax före jul, så fast vi bor tre mil från Göteborg, så är vi där lika ofta som våra vänner från Oslo. Intressant.


lördag 25 juni 2011

Idel godsaker på midsommarhelgen


Vilken härlig midsommarafton vi fick med fina vänner från både när och fjärran! Totalt var vi 25 personer som samsades på vår altan och vi började tappert ute, men de kraftiga vindarna gjorde att vi för första gången någonsin var tvungna att flytta in framåt tiotiden på kvällen.

Vi började med en underbar lunch vid 13-tiden och bortsett från sill, färskpotatis, köttbullar och prinskorvar åt vi två sorters underbart goda och inte minst vackra smörgåstårtor och en ost- och laxpaj.

Båda smörgåstårtorna, som en av mina fantastiskt kreativa väninnor hade gjort, gjorde stor succé så fort de nådde mat bordet och den ena var med skaldjur och den andra med ost.

Självklart blev det en del snapsande under lunchen och vi sjöng igenom hela sånghäftet med 24 glada snapsvisor och sånger. Perfekt sätt att skapa god stämning redan från start!

Efter lunchen hade barnen ordnat med tävlingar och lekar och alla hjälptes åt att pricka ballonger, skjuta ner tomma läskburkar och äta upp ett godissnöre utan att ta hjälp av händerna på kortast möjliga tid.

Sedan bar det av till lekplatsen, där vi dansade kring midsommarstången. Då kom också den efterlängtade norska invasionen, för då anlände våra fina vänner från grannlandet i väster.

På kvällen grillade vi en massa godsaker och njöt av detta läckra tilltugg. Det är en philadelphia ost, som han stjälper upp på ett fat och på den häller man sweet chilisås. Sedan äter man detta till tacochips med ostsmak. Det är förföriskt gott och väldigt enkelt!

Ikväll bryter vi av midsommarmaten med tacos.