Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

torsdag 31 oktober 2013

Hallååå viiiin!


Förra året var det inte bara utklädda spökbarn som ringde på under halloweenkvällen och hojtade om bus eller godis, utan även vackra, om än utspökade, kära väninnor, dök upp. Med ett tomt vinglas i handen och en försynt fråga:

- Bus eller vin?

Svaret från mig var förstås givet:

- Hallå vin!

Här firar vi gärna hallåvin! Undrar om jag har lika stor tur ikväll. Jag har i alla fall i god tid sett till att välkomna alla gäster med både pumpa och döskalle på trappan.

Nu återstår att se om någon törs ringa på...






söndag 27 oktober 2013

Sushikväll och kanonrecension


Vilken fantastisk helg som nu går mot sitt slut. I fredags körde jag upp höstlovsbarnen till mina föräldrar och efter en underbar fiskgrytslunch vände jag hemåt igen - till en lugn och alldeles ensam kväll med bara Idol, facebookchatten och ett glas vin som sällskap.

Lördagen blev fantastisk trevlig med fina flickor på besök och tillsammans gjorde vi sushi som vi sedan åt med mycket god aptit. När jag var på Systembolaget för att köpa ett vin som skulle passa till sushi fick jag mycket fin hjälp av en tjej som jobbar där och även om det var lite väl sött och fruktig för mig i vanliga fall måste jag säga att det faktiskt passade väldigt bra till maten. Till efterrätt bjöd jag på vaniljpannacotta med en botten av knaprigt havreflarn och även till efterrätten hade jag fått hjälp med vinet och då föll valet på ett mycket gott bubbel.

Vi pratade och skrattade hela kvällen och framåt natten ökade vi volymen på stereon och började dansa. En efter en droppade gäster av och till slut var det bara jag och en tjej, som skulle sova över, kvar så vi insåg att det nog var dags att runda av, vi också. Jag höll bokstavligen på att svimma när jag fick det oväntade svaret på frågan hur mycket klockan var.

- 4.14.

Helt galet! För andra lördagen i rad har jag alltså partat framåt halv fem på morgonkvisten. Det börjar bli en grym och skojig vana.

Mitt i allt skoj fick jag dessutom en fantastisk recension av Elisabeth Jönsson som driver inspirations- och kulturprojektet Punctum saliens. Hon har läst min roman Närmare dig och hade så mycket gott att säga om den att jag blev alldeles varm om hjärtat. Det känns som om hon verkligen lärt känna och förstått min huvudkaraktär Saga Allerlöv och det gör mig så himla glad. Jag vill ju att läsarna ska känna igen sig i henne och helst också tycka om henne.

Jag är både glad och tacksam varje gång någon sprider att Närmare dig finns och när boken dessutom sprids med så fina ord blir jag faktiskt både stolt och lycklig också. Inte minst för att Elisabeth är en mycket klok och reflekterande läsare och har det skrivna ordet som sitt livselexir, som hon själv uttrycker saken.

Det var roligt att Elisabeth valde att ta med ett stycke ur boken i sin recension, för dels tycker jag att hon valde ett bra och typiskt stycke som säger en hel del om boken och dels kan läsarna av recensionen se lite av min stil.

Hela recensionen finns att läsa på Boktipset.se och så här fint skriver Elisabeth innan hon varmt rekommenderar boken:

Närmare dig är en inkännande roman berättad tätt inpå livet. Som läsare får jag en rik inblick i den intre värld som präglar Sagas första år som mamma. Skickligt växlar författaren mellan Sagas inre och yttre värld. Joanna Björkqvist gestaltar med fingertoppskänsla hur Sagas mammas dagböcker påverkar hennes tankevärld och livsval. /…/ En mycket bra skriven bok med målande beskrivningar och ett nyanserat och vackert språk.”

Ni förstår väl vilken underbar och härlig helg jag har haft på alla sätt?



torsdag 24 oktober 2013

Käre maken drar på äventyr


Nu har han åkt - käre maken har dragit på äventyr. Strax före klockan 14 idag var surfkompisens bil fullastad med massor av vindsurfingsaker och så bar det av. De två vindsurfande vännerna lämnade sina familjer och sina jobb för att under fyra veckor ge järnet i Afrika.

Först gick resan till Landvetter - det är hanterligt, för det tar bara trekvart från vårt hem. Där steg de ombord på planet till Turkiet för att sedan fortsätta med annat plan till Kapstaden i Sydafrika. Väl i Afrika är det bil som gäller och då går turen till Namibia. Det innebär en liten nätt bilresa på långt över 100 mil.

Lite sådär käckt sa käre maken att han skulle ringa när han kommit fram. Det blev jag som alltid glad över och undrade när det kunde tänkas bli, så jag kan vara beredd.

På lördag kväll, blev svaret.


söndag 20 oktober 2013

Vilken fantastisk återträff!


I år är det imponerande 30 år sedan vi slutade grundskolan och i helgen som gick hade vi en storslagen återträff med 80 härliga människor. Jag hade sett fram emot festen i månader, för vi bokade dagens datum redan i våras och det blev som tur var minst lika roligt som jag hade hoppats på.

På fredagseftermiddagen begav jag mig till Landvetter för att hämta jag en kille som redan i årskurs 8 lämnade vår klass och han bor numera i Finland. Trevligt nog tog han flyget till oss för att vara med på festen och trots att vi inte setts på 31 år kände jag igenom honom i samma sekund som jag såg honom. En annan klasskompis kom resande från Tyskland och jag blir riktigt rörd när de gör sig omaket att åka så långt för att träffa oss. Då är det inte bara jag som tyckte att vår klass hade något väldigt speciellt tillsammans.

Bilresan varade i en dryg timme från flygplatsen och under färden var det inte tyst en sekund. Han pratade fortfarande utmärkt svenska och  var precis lika trevlig som han var när han var tonåring. Skönt!

På lördagen inledde vi redan klockan 16 med förfest hemma hos mina föräldrar. De bor bara några minuter från Folkets hus där festligheterna senare skulle äga rum, så det var ett perfekt läge. Jag hade tillsammans med mamma gjort små snittar och några röror och snart droppade mina före detta klasskompisar in en efter en. Det var underbart att se hur fina alla var och hur lika de fortfarande var sina 15-16-åriga jag.

Stämningen var hög redan från start och vi skrattade och pratade oavbrutet. Fantastiskt att det kan kännas så naturligt och självklart med tanke på hur otroligt sällan vi ses.

Ett par timmar senare promenerade vi till Folkets Hus och där var det full rulle med alla människor som redan hade samlats. Det var kramkalas till höger och vänster och riktigt kul att träffa alla igen.

Tacobuffén var framdukad och det var till och med bordsplacering klassvis, så arrangörerna (två eldsjälar i en parallellklass) hade verkligen jobbat för att få till allt perfekt.

Oväntat nog hade de även bjudit in några lärare och det var fascinerade att möta dem 30 år senare. Nu var alla ungefär i 70-årsåldern och somliga lite svåra att känna igen vid första anblicken, men det tog bara någon minut så hade vi full koll på dem igen. Mycket trevligt att de valde att komma till oss en lördagkväll - riktigt smickrande!

Dansen i Folkets Hus blev sådär, trots min gedigna partylista, för ljudet var väldigt lågt trots att vi maxade det allt vad vi kunde. Vi hade gärna sett ett par mer rejäla högtalare, men det hade vi tydligen inte betalat för så det var bara att gilla läget. Vi dansade ändå och hade förstås superkul.

När vi var tvungna att lämna lokalen redan klockan 1 på natten forsatte vi med efterfest några kilometer bort och trots att det var lite segt att få tag på det antal taxibilar vi hade behövt (det blev istället en enda som körde i skytteltrafik) blev det himla kul. I den nya lokalen var ljudet inga problem, utan där fick jag istället sänka volymen vid flera tillfällen för att vi skulle slippa få tinnitus.

Vi hade en fullständigt magisk kväll och natt och klockan var nästan halv fem på morgonen när jag till slut klev innanför dörren hos mina föräldrar igen. Då sov de sedan länge gott och det gjorde jag snart också.

Efter en helt otroligt rolig, härlig och lång återträffsfest.






torsdag 17 oktober 2013

Extern otit botad!


Nu har jag haft ont i ett öra igen. Dessa himla hörselgångsinflammationer!

Minnesgoda bloggläsare kanske minns hur fasansfullt ont jag hade i våras. Då värkte höger öra något så vansinnigt att jag inte sov en blund på två nätter. Två gånger var jag på jourcentralen och andra gången jag kom dit blev läkaren riktigt förskräckt när han såg hur svullen jag var i hörselgången så han remitterade mig genast till Öron-, näsa-, halsmottagningen, där experten snabbt konstaterade att jag hade en mycket ilsken extern otit.

Dit fick jag sedan gå varannan dag för att till slut bli bra i örat igen och dygnet runt fick jag hälla sprit i örat, så det skulle läka sig. Vilken pärs det var! Särskilt som jag inte tar några värktabletter - inte ens på inrådan av läkare, eftersom jag så lätt blir dålig av läkemedel.

Mitt beklagande blogginlägg av öronvärken uppmärksammades av Amellnova och vips fick jag ett mejl där de frågade om jag möjligen ville ha en flaska Otinova alldeles gratis utifall att jag skulle drabbas ännu en gång. Otinova är nämligen ett receptfritt medel mot just extern otit och kan även tas i förebyggande syfte, när man känner att värken är på gång.

Eftersom jag redan hade haft hörselgångsinflammation några gånger, dock inte i närheten av graden jag hade i våras, tidigare tackade jag direkt ja, trots min rädsla för läkemedel. Jag blev så glad över att det finns människor jag inte känner som vill hjälpa mig att jag skrev ett glatt blogginlägg om saken.

Min lilla fina flaska fick åka med till Grekland i somras för även barnen drabbas ibland av hörselgångsinflammation när de badar mycket och får vatten i öronen. Som tur var klarade vi oss alla och flaskan förblev oöppnad.

Men förra veckan var det tamejsjutton dags igen. Den här gången var det vänster öra som krånglade. Trots att jag varit löjligt försiktig där jag duschat, så det inte ska komma in onödigt mycket vatten i örat så att ph-balansen rubbas, fick jag hörselgångsinflammation ännu en gång. I två dagar funderade jag på att prova den där flaskan jag fått, men jag är ju en fegis av sällan skådat slag, så jag väntade lite till.

Jag hade absolut inte så ont att jag inte kunde sova, men jag kunde inte ligga på vänster sida med örat mot kudden för så pass ont gjorde det ändå.

Till slut tog jag mod till mig. Ibland måste man våga göra saker man egentligen inte törs, för annars är man bara en liten lort, ni vet. Och det vill jag ju inte vara. Så jag gick ner i källaren och kikade i min resemedicinpåse som är fullständigt överfull av plåster, solkrämer, febernedsättande till barnen och lite annat smått och gott. Där låg flaskan.

Jag läste på förpackningen att jag fick spreja örat 2-3 gånger om dagen så jag satte igång direkt. Redan första dygnet, efter tre sprejningar, var jag väldigt mycket bättre och efter två dygn och sex sprejningar var all värk borta. Genast ångrade jag mig förstås att jag inte använt Otinova direkt när jag kände värken komma, för det gjorde inte det minsta ont att spreja och jag blev inte vimsig i huvudet, som jag har blivit av värktabletter en gång när jag tog dem mot tandvärk.

Nästa gång kommer jag faktiskt inte att tveka, utan kasta mig över min magiska flaska direkt när jag känner eländet dyka upp igen. Tids nog måste ju även jag lära mig att allt i medicinväg faktiskt inte är farligt, utan rent av kan underlätta livet för en arm krake.

Det är ändå väldigt skönt att vara smärtfri. Och det är jag nu!


söndag 13 oktober 2013

Angel City - vilken upplevelse!


Idag tog vi en tur till Stenungsund för att njuta av Kjell Engmans glaskonst genom utställningen Angel City och trots höga förväntningar (jag vet ju hur skicklig Engman är!) överträffades mina förväntningar rejält.

Vilka otroligt magnifika konstverk vi såg i bergrummet, där utställningen läckert nog var.

Om ni har den minsta möjlighet att ta er till Stenungsund kan jag säga att det verkligen är värt besväret. Helt makalöst allting och även om konstverken kostar en del om man vill köpa något är det faktiskt gratis att gå in på utställningen. En tjuga i parkeringsavgift var det enda vi betalade för och det gillar jag. Härligt med lite gratis kultur så fler har råd att uppleva den. Utställningen pågår en vecka till, så än finns chansen för er som ännu inte hittat dit.

Jag tog över 200 bilder på allt det vackra och här kommer ett litet axplock. Om ni tycker att bilderna är fina kan jag bara säga att verkligheten är ännu vackrare.

Ren magi.
















lördag 12 oktober 2013

Vilken höstdag! Vilken värme!



Idag blir det bara bilder. Bara ljuvliga, underbara, härliga bilder. Bilder av det som kan vara livets allra vackraste höst.

Vilka färger. Vilken värme.  Vilken skönhet.

Och mitt i allt står vi.

På eftermiddagen var vi ett gäng flickor som var bjudna på chardonnaytimme hos en underbar väninna.

Det vankades inte bara vin, utan även ostar, halvtorkade jordgubbar (herrejösses, vilken smaksensation!!!!) och kex, så vi njöt i fulla drag.

Solen var fortfarande het från himlen och samtalsämnena tog aldrig slut...







fredag 11 oktober 2013

Käre maken fyller år!


Vilken härlig dag det har varit. Vi började med att sjunga för käre maken, aka pappan i familjen, redan 6.45 och så fick han en massa fina presenter av oss alla. Fokus i år har varit på att han ska ha kul i Namibia även om det inte blåser och därför var presenterna av den sorten.

Han fick böcker att läsa om det är vindstilla, en kortlek att roa sig med om det inte blåser och ett örngott att luta sitt trötta huvud emot efter en hård dag.

Kortleken var lite kul för på baksidan var förstås han själv när han surfar, men de klädda korten var lite speciella. Knekten i spader, klöver, ruter och hjärter var söte sonen, damen av alla de sorter var jag, kungen var käre maken och esset var söta dottern. Det blev en väldigt kul kortlek, måste jag säga.

På eftermiddagen kom mina svärföräldrar för att fira sin fine son och vädret var så härligt att vi kunde dricka champagne och njuta av tilltugg utomhus. Helt underbart och ännu ett tillfälle för mig att använda mig av det strålande portabla bordet jag fick när jag fyllde år för två veckor sedan.

Vi började som sagt kvällen med skumpa och tilltugg men sedan följde en trerätters meny bestående av en varmrökt laxröra på hjärtformat rågbröd, grillat kött eller grillad lax med rotsaker och slutligen en pannacotta på havreflarnsbotten. Till varmrätten bjöds det på 16-årigt rödvin, så det kändes lite extra flott.

Jag kan tycka att det är tur att vi fyller år, så vi får en anledning att både träffas, fira och njuta av livet.

Det har vi verkligen gjort idag.








Som en akvarellmålning


Vilken vacker natur vi har i Sverige på hösten. Idag har jag varit ute och fotograferat den och jag fick massor av helt fantastiska bilder. Det här är en av dem.

Det ser mer ut som en akvarellmålning än ett foto, tycker jag, och då är bilden helt omanipulerad.

Som vanligt överträffar verkligheten dikten.


torsdag 10 oktober 2013

Grattis till Alice Munro

Min bokhylla svämmar över av alla böcker, men det är också trevligt.


Idag har Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund avslöjat att årets nobelpristagare i litteratur är den kanadensiska författaren Alice Munro. Jag tycker att det är fantastiskt kul att de väljer någon som jag och många med mig både har hört talas om och till och med läst. Den korta och slagkraftiga motiveringen "den samtida novellkonstens mästare" är så kärnfull att att det inte finns en enda liten bokstav för mycket.

Jag minns med ett leende när jag satt som reporter i en SVT-bil tillsammans med en fotograf och åkte på de värmländska vägarna 1997. Mitt i en kurva sa den ständige sekreteraren att Dario Fo var årets nobelpristagare i litteratur.

- Va? En dramatiker? Det var oväntat! utbrast jag spontant.

Min arbetskompis tittade förvånat på mig, för han hade ingen aning om vem Dario Fo var. Men det visste jag minsann, för jag hade nyligen sett en pjäs av honom. Det är alltid lika kul när man känner till årets pristagare, för det är sannerligen inte ofta.

Stort grattis till Alice Munro som förutom äran får hela åtta miljoner kronor. Jag hoppas hon köper massor av champagne och chokladpraliner som hon avnjuter i en vilsam pose medan hon njuter av det faktum att hon just idag är världens allra bästa författare.

Det är riktigt najs.

tisdag 8 oktober 2013

Party i akvariet


I natt och på morgonkvisten har det tydligen varit fullt party i vår akvarium. Den stora algätaren, som var så liten och tanig när vi köpte den för sådär sex-sju år sedan, har vuxit sig gigantisk under åren och ser nu ut som något ur en skräckfilm. Den är ungefär två decimeter och har massor av långa läskiga spröt på nos och huvud.

Mestadels sitter den och suger sig fast bakom en stor sten som vi har långt bak i akvariet och då gör den inte så mycket väsen av sig. Det kan gå någon vecka utan att vi ser den.

Men ibland kommer den fram. När det vankas mat dyker den upp ibland och skrämmer iväg de betydligt mindre små malarna.

När jag kikade in i akvariet i morse hade den stora fisken bytt plats och befann sig helt oväntat i akvariets främre del. Där höll den ivrigt på att piska med sin stjärtfena vid en rot som vi lagt ner. Det slutade med att den hade förändrat hela landskapet.

Tidigare var det platt sandbotten men nu minsann har vi både hålor och berg.



söndag 6 oktober 2013

Denna vackra höst


Så otroligt vackert det är i naturen denna sköna höst. Och den klarblå himlen gör sannerligen inte saken sämre.

Jag tror att 2013 kommer att gå till historien på grund av sitt väder. Det var länge sedan vi hade så tydliga årstider som vi har haft i år. Först en smällkall vinter som dessvärre tog död på flera av mina växter i rabatten och på den en ljuvlig vår.

Sedan kom den varma sköna sommaren full av sol och värme. Nu njuter vi av hög och klar höstluft och så lite regn att det knappt ens finns.

Helt fantastiskt.




torsdag 3 oktober 2013

Äppelkaka och bokcirkel


Hur ska man hinna blogga när man har så fullt upp med att baka äppelkaka med ljuvliga äpplen från det egna fina äppelträdet och dessutom både jobba och hinna med bokcirkeln?

Vi hade en galet rolig bokcirkelkväll igår och skrattade så mycket att jag i efterhand knappt kan förstå vad det var som var så fruktansvärt rolig. Men det var rena skratterapin, det var det. Och det är klart att det ÄR roligt när en tjej på sin möhippa får tassels på bröstvårtorna och får lära sig att snurra dem åt olika håll. Hur ska man kunna hålla sig för skratt då? Omöjligt!

Nu ser vi fram emot att läsa detta humoristiska och feministiska manifest; Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran.

Någon som läst och gillar...?