Nu har jag haft ont i ett öra igen. Dessa himla hörselgångsinflammationer!
Minnesgoda bloggläsare kanske minns hur fasansfullt ont jag hade i våras. Då värkte höger öra något så vansinnigt att jag inte sov en blund på två nätter. Två gånger var jag på jourcentralen och andra gången jag kom dit blev läkaren riktigt förskräckt när han såg hur svullen jag var i hörselgången så han remitterade mig genast till Öron-, näsa-, halsmottagningen, där experten snabbt konstaterade att jag hade en mycket ilsken extern otit.
Dit fick jag sedan gå varannan dag för att till slut bli bra i örat igen och dygnet runt fick jag hälla sprit i örat, så det skulle läka sig. Vilken pärs det var! Särskilt som jag inte tar några värktabletter - inte ens på inrådan av läkare, eftersom jag så
lätt blir dålig av läkemedel.
Mitt beklagande blogginlägg av öronvärken uppmärksammades av
Amellnova och vips fick jag ett mejl där de frågade om jag möjligen ville ha en flaska
Otinova alldeles gratis utifall att jag skulle drabbas ännu en gång. Otinova är nämligen ett receptfritt medel mot just extern otit och kan även tas i förebyggande syfte, när man känner att värken är på gång.
Eftersom jag redan hade haft hörselgångsinflammation några gånger, dock inte i närheten av graden jag hade i våras, tidigare tackade jag direkt ja, trots min rädsla för läkemedel. Jag blev så glad över att det finns människor jag inte känner som vill hjälpa mig att jag skrev
ett glatt blogginlägg om saken.
Min lilla fina flaska fick åka med till Grekland i somras för även barnen drabbas ibland av hörselgångsinflammation när de badar mycket och får vatten i öronen. Som tur var klarade vi oss alla och flaskan förblev oöppnad.
Men förra veckan var det tamejsjutton dags igen. Den här gången var det vänster öra som krånglade. Trots att jag varit löjligt försiktig där jag duschat, så det inte ska komma in onödigt mycket vatten i örat så att ph-balansen rubbas, fick jag hörselgångsinflammation ännu en gång. I två dagar funderade jag på att prova den där flaskan jag fått, men jag är ju en fegis av sällan skådat slag, så jag väntade lite till.
Jag hade absolut inte så ont att jag inte kunde sova, men jag kunde inte ligga på vänster sida med örat mot kudden för så pass ont gjorde det ändå.
Till slut tog jag mod till mig. Ibland måste man våga göra saker man egentligen inte törs, för annars är man bara en liten lort, ni vet. Och det vill jag ju inte vara. Så jag gick ner i källaren och kikade i min resemedicinpåse som är fullständigt överfull av plåster, solkrämer, febernedsättande till barnen och lite annat smått och gott. Där låg flaskan.
Jag läste på förpackningen att jag fick spreja örat 2-3 gånger om dagen så jag satte igång direkt. Redan första dygnet, efter tre sprejningar, var jag väldigt mycket bättre och efter två dygn och sex sprejningar var all värk borta. Genast ångrade jag mig förstås att jag inte använt Otinova direkt när jag kände värken komma, för det gjorde inte det minsta ont att spreja och jag blev inte vimsig i huvudet, som jag har blivit av värktabletter en gång när jag tog dem mot tandvärk.
Nästa gång kommer jag faktiskt inte att tveka, utan kasta mig över min magiska flaska direkt när jag känner eländet dyka upp igen. Tids nog måste ju även jag lära mig att allt i medicinväg faktiskt inte är farligt, utan rent av kan underlätta livet för en arm krake.
Det är ändå väldigt skönt att vara smärtfri. Och det är jag nu!