Matens himmel och helvete

Skaldjursrisotto med rökt laxoch babyspenat
är en favoriträtt just nu.

Dagens fotoutmaning är Favourite food och jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om mat. Jag älskar god mat. Och jag hatar äcklig mat.

De flesta hatar väl äcklig mat, tänker ni, och jo, så är det förstås, men mitt bekymmer är att så mycket är äckligt. Jag önskar faktiskt att jag var mindre kräsen. Tänk så underbart få jubla åt gatuköksmat. En korv med mos och bostongurka - hurra. Nä, blä, säger jag tyvärr.

Skolmaten, då? Hurra, så gott med kalops. Nä, fy tusan vad äckligt.

Men mormors omvittnad goda söndagsstek, då? Mums! Nä, superblä. Det spelar ingen roll att andra andra slickar sig belåtet om munnen och framhärdar att det smakar ljuvligt. Det smakar äckligt i min kräsna mun.

"Måste jag äta köttet?" brukar min tålmodiga mamma säga var den första meningen jag sa. Sedan fortsatte jag att säga det tills jag var stor nog att välja bort köttet. Tolv år gammal var jag den första på min skola som fick vegetarisk mat, men då åt jag fortfarande lite kött hemma, för att "växa och bli stor och stark".

Ytterligare några år senare slutade jag äta både kött och kyckling helt och hållet och då decimerades snabbt den äckliga maten. Först och främst var det ju kött jag avskydde. Jag ryser när de arma amatörkockarna i Sveriges Mästerkock ska smaka på en gryta för att kunna avgöra vad som finns i den. Det spelar ingen roll att en av Sveriges främsta proffskockar lagat grytan, för så länge den innehåller kött smakar den pyton för mig.

Fortfarande har jag dock kvar mina känsliga smaklökar och jag är ännu en mycket kräsen person. Fast jag äter fisk och skaldjur är det mycket som inte skulle komma över mina läppar. Ostron och musslor är till exempel inga favoriträtter. Inte heller skulle jag äta hajfenssoppa.

Hemma är det alltid jag som lagar maten och då ökar möjligheten att jag ska gilla det. Jag tycker faktiskt om att laga mat och mina vänner säger att det jag lagar smakar gott.

Idag kommer vi att äta lunch någon annanstans än hemma, för vi ska åka på en dagsutflykt för att barnen ska få åka skidor.

Jag undrar redan hur det kommer att smaka ...

Efter en kväll följer en dag

Skaldjursrisotto med babyspenat och rökt lax.

Vi fick en fantastiskt trevlig kväll igår, mina fyra härliga väninnor och jag. Ovan ser ni en bild på den goda huvudrätten och det var skaldjursrisotto toppad med babyspenat, grovriven parmesan och rökt lax. Efter att ha sett alla tre sända avsnitten av årets Sveriges mästerkock har jag insett att risotto är trendrätten som gäller sedan en tid tillbaka.

Min blev väldigt god. Jag smakade av riset ett par gånger för det gäller att inte få det under- eller överkokt. Det är en konst minsann och proffskockarna på TV4 är inte nådiga mot de arma tävlande när de inte når perfektion. Jag hällde i lite extra vitt vin och rörde ner massor av parmesan för att det skulle bli riktigt krämigt och gott.

Mina väninnor är inte lika kritiska som de bistra kockarna på TV, men de uppskattade i alla fall maten och det var trevligt. En liten portion blev över och jag drygar ut den med bröd så räcker den till lunch för mig idag - perfekt.

Kvällen gick otroligt snabbt och vi fnissade en hel del. Att hålla det hela på en hyfsad nivå rent ljudmässigt, av hänsyn till de tre familjemedlemmarna som redan lagt sig, var inte det lättaste för ibland räckte det inte med att fnissa. Det blev gapskratt också.

Klockan hann med råge passera midnatt och lite till innan flickorna lämnade mig och på denna trevliga afton följde en extremt kort natt. När klockan ringde efter drygt fyra timmar kändes det som om jag just lagt huvudet på kudden.

Thank God it's Friday, skulle man kunna säga.

Uppdatering: Den som tröttnat på tacos på fredagar (eller av annan anledning är nyfiken) hittar receptet under fliken Matigare recept ovan. Och självklart finns även apelsinsalladen under Sötare recept.

Konsten att förgylla en torsdag

Det är inte lätt att hinna träffa alla underbara vänner som man så innerligt gärna umgås med. Då känns det fint att kunna sno åt sig en alldeles vanlig iskall torsdag och locka hit fyra flickor på lite mat och vin. Det kommer att bli mycket trevligt och extra bra är det att det inte är någon fast konstellation, utan bara fyra härliga tjejer bland mina fina vänner.

Två av dem känner varandra rätt väl sedan många år, den tredje är min syster och hon har träffat alla vid något eller några tillfällen men är inte nära vän med någon av dem och den fjärde är en före detta arbetskompis till mig och hon har träffat ett par av de andra, men troligen inte alla tre.

Jag gillar när det blir så. Den gemensamma nämnaren är jag och att det är trevliga människor, helt enkelt. Min erfarenhet av kvällar av den här sorten är att det brukar bli spännande samtalsämnen eftersom det blir en salig blandning av helt nya diskussioner och gamla kära snackisar som alltid tenderar att dyka upp.

Vinet står på altanen och efterrätten är förberedd. Idag har jag dammat av en gammal klassiker; apelsinsallad med dressing av sockerlag, kanel och apelsinlikör. Till den serveras vaniljglass.

Vad vi ska äta mer vågar jag inte skriva, för jag har så moderna väninnor att de mycket väl kan slänga ett öga på bloggen innan de drar hit. Hehe.

Nyårsdagen på Long Island

Viss fördröjning får man räkna med när man befinner sig på andra sidan Atlanten jämfört med de flesta läsarna av denna blogg, så här kommer en glad rapport från vår soliga och fina nyårsdag en smula i efterhand.

Dagen började väldigt flott med ännu en underbart god frukost och den här hade dessutom ett extra tjusigt inslag, nämligen champagne. Det blev ett par flaskor över efter nyårsfirandet och ibland när familjen vi bor hos äter brunch på söndagarna dricker de champagne till, så de tyckte att det var helt givet att göra det på nyårsdagen och vi protesterade inte det minsta.

I övrigt bestod frukosten av nygräddade belgiska våfflor som serverades med färska jordgubbar, björnbär, jätteblåbär en vispgrädde. Sagolikt gott och en underbar start på 2012. Om man ska se frukosten som en symbol för resten av året kommer detta år att bli en dröm. Hoppas det stämmer!

Eftersom vädergudarna verkligen varit på vår sida under vår vistelse här i USA passade vi på att göra en lite utfykt och få frisk luft medan solen stod som högst på himlen. Vi åkte till Montauk som ligger allra längst ut på Long Island och där finns en fyr som är 200 år gammal och våra vänner tycker att det är så exotiskt eftersom USA är ett så pass nytt land, att inte speciellt mycket är flera hundra år gammalt.

Vi tog en blåsig promenad på stora stenblock runt fyren och till en och annan mötande önskade vi gott nytt år med ett leende. Så charmigt att hälsa på det sättet.

Hummer är ju väldigt exklusivt i Sverige, men här är det inte lika dyrt, så när vi var ute på vår biltur stannade vi till på en bondgård där det fanns allt möjligt spännande och bland annat humrar till försäljning. Exakt hur färska de var får ni själva föreställa er, för jag inte tänka på det, för i så fall vill jag inte äta den.

På gården fanns fullt av gäss som sprang omkring lösa och kacklade, hundar som skällde i stora burar, massor av olika sorters höns i burar och enorma kar med vattenlevande djur, som till exempel humrar. Ett par gummibröst fanns också nedgrävda mitt på gårdsplanen ...

Ett par olika stränder besökte vi också och det är så vackert med vågorna. Blåsigt var det som vanligt vid havet, men underbart friskt och soligt.

Vi fick också en guidad tur i de mest flotta kvarteren i East Hampton och där kostar husen mellan 20 och 30 miljoner styck. De är enorma och har stora trädgårdar. Många har också en fullständigt hänförande havsutsikt. En trädgård hade en väldigt hög häck och fullt av kameror i varje hörn och där fick vi veta att Steven Spielberg bor. Själva huset låg så långt in på ägorna att vi inte kunde se det.

Vi fick också Paul McCartneys bostad utpekad och även huset som Bill och Hillary Clinton hyrt för några veckor sedan visades upp. Faktum är att frun i familjen vi bor hos träffade på både McCartney och Clintons nyligen. Båda gångerna var det på stranden och McCartney var väldigt trevlig och presenterade sig för både henne, dottern och dotterns kompis. Clintons hälsade när de möttes när de gick på promenad, men stannade inte för att prata och i släptåg hade de två säkerhetsvakter. Exotiskt och kul, för det var ju inga b-kändisar direkt.

När vi kom, lätt åksjuka efter allt snurrande på gatorna, var det snart dags för middag och då fick vi hemgjord pizza. Degen sattes redan på lördagsmorgonen och nu bakades den ut för att täckas av allt möjligt gott. Jag tror att det blev 12 stycken olika pizzor och inte en enda var den andra lik, utan det var olika fyllningar på alla. Otroligt gott!

Efter ett par timmar var det dags för de där två pundshumrarna vi köpt tidigare på dagen och de var verkligen gigantiska. De vägde alltså över ett kilo styck och vi fick varsin. Efter att ha ätit en massa underbara pizzaslizar.

Vi åt dem på klassiskt amerikanskt sätt med smält smör och pressad citron och det var väldigt, väldigt gott. Hur mycket jag än ansträngde mig kunde jag dock inte äta upp hela. De två enorma klorna var en hel måltid i sig och stjärten ska vi inte tala om. Som att äta flera kilo räkor på en gång kändes det.

Idag ska vi packa igen och försöka stuva ner nyinköpen från New York i de befintliga väskorna. Jag förstår inte riktigt hur det ska gå till, för även om vi absolut inte tokshoppade i NYC, så blev det i alla fall ett och annat plagg och det var trångt i väskorna redan innan.

I eftermiddag drar vi vidare med inrikesflyg till Orlando i Florida och efter ett par lugna och fina dagar på landet ska det bli kul med lite puls igen. Våra vänner tror att det inte kommer att vara jättemycket folk på Disney World och liknande ställen eftersom jullovet redan är över för de amerikanska skolbarnen. En och annan turist får vi förstås räkna med, men trängseln som vi upplevde på bland annat Times Square tror de att vi kommer att slippa och det låter skönt.

Jag hinner inte titta in på era bloggar så mycket som jag skulle vilja, men jag blir alltid lika glad över era kommentarer hos mig i alla fall och hoppas att ni har det fint på det nya året.

Nu ska jag dricka en kopp morgonte. En chaivariant köpt på Starbucks - supergott!

Mot gamla hemstaden

Det blev en riktigt härlig julafton igår och vi åt nästan hela tiden, som vanligt. Allt var supergott och paketleken blev precis så rafflande som vi hade räknat med. Jag vann en tomteflicka i porslin och fick nöja mig med ett paket. Våra barn hade däremot turen på  sin sida och lyckades vinna fyra paket, båda två. Sonen hade dessutom ett tag hela sex paket hos sig, men när någon slog en sexa valde de vid ett par tillfällen att ta ett från honom, eftersom han hade så många.

Medan jag, mamma och syrran fixade med maten till julbordet gjorde barnen fina figurer i mandelmassa och det blev ett uppskattat inslag på gottebordet framför Kalla Anka och hans glada vänner.

Äntligen fick lilla Alice den fina stoppade filten som duktiga dottern gjort i slöjden. Hon lade sig genast på den och verkade njuta av den fluffiga julklappen.

Nu lämnar vi hemmet i ett par dagar och åker till gamla hemstaden Trollhättan för att hälsa på svärföräldrarna. Ingen av dem har någonsin jobbat på Saab, så vi hoppas att det tråkiga beskedet att Saab går i konkurs inte påverkar julstämningen hos dem. Däremot har jag flera vänner som jobbar på Saab och är hårt drabbade. Det är verkligen tråkigt för dem och förstås ett extra hårt slag i de familjer där både hon och han jobbar där. Dem tänker vi förstås mycket på och håller tummarna för att de hittar nya bra arbeten där de kommer att få utnyttja sin kompetens och trivas utmärkt.

Hoppas ni alla njuter av julen och det tror jag ni gör, för antalet besökare på bloggen minskade drastiskt igår. Precis som det ska vara!

Lek gärna med gröten

Mitt allra mest lästa inlägg genom tiderna (tiderna är i det här fallet sedan jag började blogga i november förra året) är det som heter Lek gärna med maten. Hundratals människor har läst det och kanske har någon testat att göra det också. Rätt så kul måste jag säga.

Nu har vi lekt med maten igen. Närmare bestämt med gröten.

Det var käre maken som tyckte att risgrynsgröten behövde få sig ett ansiktslyft.

Pistou och hoppsan i bokcirkeln

Pizza Pistou - vit och grön, utan röda inslag, perfekt för tomatallergiker.

Igår kväll hade vi vår mysiga decemberträff i bokcirkeln och just den månaden brukar vi träffas på en restaurang och äta något gott tillsammans istället för att vara hemma hos varandra i julstöket.

Efter att ha gått till samma restaurang i flera år bytte vi i år och bokade bord på Cyrano, som har ett franskt koncept och är allra mest kända för sina läckra provensalska pizzor som är bakade i en äkta vedeldad stenugn. Deras pizza Pistou, som ni ser på bilden består av bland annat av getost, räkor och pesto, men av färgen att döma listar ni säkert ut att den inte har någon tomatsås. Den som tror att pizza är lika med tomatsås och ost är alltså helt fel ute, för här är det inte alls givet.

Gott var det i alla fall, tyckte vi allihop, och priserna var mycket humana. En trerättersmiddag kostade 179 kronor och det får ändå anses vara ett rimligt pris.

Vi brukar alltid börja med att prata om förra månadens bok, så vi inte ska glömma bort det (jag menar, vi är ju ändå en bokcirkel och inte bara ett gäng babbliga tjejer som älskar att snacka!), men den här gången gick det ovanligt snabbt.

Ingen (jag upprepar och utvecklar; inte en enda person) hade läst Elefantskötarens barn av Peter Høeg. Det var ju trist för värdinnan som valde den förra månaden, men nog måste man ändå som författarkollega (hrmpf...!) säga att det är ännu värre för herr Høeg. Det kan inte vara trevligt att vara en så extremt ickelockande författare alternativt ha skrivit en så otroligt otilltalande roman att inte en enda i vårt gäng tagit sig igenom den.

Visserligen var några inte på plats igår, men av oss som var där hade ingen ens börjat läsa den trots att flera hade köpt den. Flera hade också låtit bli att köpa den. Otroligt märkligt.

För min egen del är det första gången jag har varit så här slarvig och det beror förstås att jag varit fullständigt absorberad av min egen roman att jag inte kunnat intressera mig för några andra bokstäver än mina egna.

Under december läser vi alltid årets nobelpristagare i litteratur och för den som inte känner för det brukar vi alltid ha ett mer lättsamt alternativ.

Den här gången är alternativet Nära dig av petite moi. Då kommer ingen jäkel att våga låta bli att läsa den, I guess.

Frågan är sedan om de vågar säga vad de tycker om den och om jag törs lyssna på dem. Hjälp.

Mmmm, så gott allt ser ut

Ost är ju alltid gott. Och bollar är fint.

På tisdagar kör jag mitt marathonpass i köpcentret en mil bort medan sonen gör konstnärliga ting tvärs över gatan. Idag är det trevlig shopping som står på listan, för det är dags att köpa hem en del av det jag tänker bjuda på när jag har releaseparty på lördag.

Älskar röror. 

Det finns de som tycker att releasepartyt är viktigare än själva boken (jag träffade en sådan kvinna i fredags, men tilläggas bör kanske att det var hennes svåger som skrivit boken och inte hon själv) och spontant kan det ligga något i det, för nog är det trevligt med lite festligheter.

Så här på morgonkvisten sitter jag och dreglar över Systrarna Eisenmans helt underbara mingelmat och om jag kunde skulle jag göra nästan allt som finns i den boken, för det ser helt fantastiskt ut alltihop.

Annat trevligt som står på dagordningen är att skicka en inbjudan till grannarna om att de är välkomna på glögg på söndag och att de btw då kan passa på att köpa en bok när de ändå är här. Om de vill. Annars måste de.

Jag ska också ta mig till den andra Bokiabutiken vi har i stan. Den första köpte ju fem böcker på stående fot i fredags, så självförtroendet borde vara gott, men jag tycker ändå att det är jobbigt att promota mig själv. Det gäller att spotta upp sig och bara göra det.

Tvi, tvi. Spott, spott. Jorå, det ska nog gå.

Denna ljuvliga bok rekommenderas varmt.

Vägen till mannens hjärta ...

... går som bekant genom magen, så på Fars Dag har vi uppvaktat pappan i vår familj med mat som vi vet att han tycker om. Självklart fick det bli trerättersmeny redan till lunch.

Vi började med vitlöksbröd med massor av ruccola, tomater och parmesan. Sedan blev det färsk pasta med pesto som jag gjort själv och kycklingfiléer kryddade med souvlakikrydda som vi köpte i Grekland i somras.

Käre maken, och den far vi alltså firar idag, är inte så värst förtjust i desserter, men lite glass slinker alltid ner så det fick bli två sorters väldigt god glass från Lejonet och Björnen; lakritsglass och italiensk choklad som är en fyllig chokladglass med en touch av apelsin.

Till kvällen har vi hyrt två filmer och maken var inte med i butiken utan sa bara när vi åkte att vi skulle hyra något som inte var för barnsligt, utan med massor av action och våld, men utan alltför mycket blod. Jag, som känner honom sedan tjugo år, förstod att han sa det på skoj.

Så därför blev det Rio och The social network.

Enkel och god veggiemat

Det finns så många olika varianter av vegetarianer att det är omöjligt att säga om maten passar alla, men de två luncherna jag gjorde igår och idag passar de flesta icke-köttare i alla fall.

Under fliken Matigare rätter hittar ni nu både morotsröran från igår och dagens spenatsås, som jag tycker är otroligt god i all sin enkelhet. Båda två passar dessutom att ha till en bit fisk eller kanske rent av en bit kött, för dem som gillar det. Själv brukar jag helt enkelt ha dem till pasta.

Prova gärna, för det är jättegott och riktigt busenkelt!

Veggieväninna på besök

Idag kommer en långväga väninna på besök och vi har inte setts på ett par år, så det ska bli väldigt kul. Hon är lite speciell när det gäller maten, så det känns som om jag inte riktigt kan bjuda henne på något flott, utan det blir rätt så enkla maträtter.

Hon är nämligen betydligt mer vegetarian än jag är och jag tycker att det känns lite enkelt att bara bjuda på grönsaker i princip, men hon vill inte ha oxfilé eller lax, så det får bli så. 

Jag äter själv varken kött eller fågel, men i övrigt slinker det mesta ner. Min väninna äter inte kött, fågel, fisk, skaldjur, ägg, gelatin eller ost med löpe i.

Däremot äter hon mjölkprodukter som creme fraiche och grädde, så det känns bra. Jag har funderat en del på menyn och idag blir det en krämig morotsröra med äggfri pasta till lunch och veggietacos till middag ikväll. Jag har till och med lyckats hitta en ost utan löpe som hon kan riva till.

Det känns nästan lite busigt att äta tacos en lördagkväll, eftersom det har blivit den absoluta fredagsmaten. Vi passade på att äta lax och rotsaker i ugn i går istället.

Till efterrätt ikväll blir det pannacotta och då använder jag som vanligt det finurliga Gelésocker multi, för det är vegetariskt till skillnad från gelatinet. En pannacotta känns i alla fall lite elegant, så det blir en fin avslutning på middagen.

Det är lite uppfriskande med någon som äter annorlunda än en själv eftersom man då får tänka i lite andra banor och det vi ska äta idag är saker som jag själv gillar mycket, så det kommer att bli gott.

Barnen får de sista köttbullarna som deras snälla mormor har gjort till lunchmorotsröran, så får de i sig lite protein i sina växande kroppar - perfekt.

Myskväll på stan

Vi har bara varit på Hard Rock Café med barnen en enda gång förut och det var på sonens födelsedag för drygt två år sedan. Båda blev väldigt förtjusta i stället och idag var det dags för ett återbesök. Inredningen var lika cool som vanligt och maten lika god som vanligt.

Min veggie burger - med två ringar rödlök och två krutonger.

Jag som inte äter kött måste säga att deras vegetariska burgare är väldigt god, men det borde den vara när det kostar 169 spänn för en vegetarisk burgare med enbart sallad till. När jag fick frågan om jag ville ha sallad eller pommes till hajade jag till, för jag tycker att man kunde få lite av varje för 169 kronor.

Käre makens hamburgare med massor av pommes.

Efter maten drog vi vidare till Biopalatset och såg Tintin och Enhörningens hemlighet. Det var ett riktigt actionspäckat äventyr som vi alla uppskattade, men nog var Tintin betydligt rödhårigare än i böckerna? Jag har alltid sett honom som blond, men här var han väldigt rödhårig.

Kapten Haddock har ju alltid varit en skön lirare och det var han här också. Det var riktigt kul att se hur snyggt filmen var gjord och kastas tillbaka till tiden då man satt och andäktigt bläddrade i ett alldeles nytt Tintin-album. Det var tider det.

Mysig kväll i bilder

Vilken mysig och trevlig kväll vi fick! Vi har pratat och funderat och analyserat och njut i en salig blandning. Nu börjar det bli dags att summera kvällen och så satsar vi på en grym söndag också.

Jag kokade quinoan i samma vatten som jag kokat rödbetorna och då blev den fantastiskt rosaröd och vacker som ni ser ovan.

Förra gången jag hade fina flickor på besök glömde jag att ta fram tomat- och mozzarellasalladen, men idag kom den fram.

Eftersom jag gillar kalla såser blev det en kall variant med fetaost.

Till efterrätt blev det mjölkchokladpannacotta med hallon.

Och sen drack vi mer vin. Och gillade att det såg ut som en schackruta i glaset.

Fin mat på seg resa

I

Idag har barnens höstlov börjat och traditionsenligt har jag då kört upp dem till mina föräldrar, så de kan få några avkopplande dagar där och bara mysa och äta mormors fina husmanskost, som jag inte alls kan laga.

Vägen mellan Onsala och Lilla Edet är inte helt oproblematisk och idag var det riktigt spännande och intressant på många sätt. Vi åkte så fort dottern hade slutat skolan och packat det sista och då var redan klockan 15.15. Jag förstod att vi skulle komma mitt i rusningstid och jodå, det gjorde vi minsann.

Som tur var hade jag fått låna käre makens bil och den är en dröm att köra i köer, eftersom bilen helt och hållet själv sköter allt vad köer heter. Jag ställer in farten på 70 km/tim och sedan följer bilen snällt bilen framför, medan jag myspratar med barnen. Trots att vi kör i 15 km/tim...

Det är ungefär 8 mil mellan mitt nya hem och min gamla hemort och om man tänker lite filosofiskt att man kör i 80 knyck, så är man framme på en timme. Enkel matematik. Dessutom ska man ha med i beräkningarna att mer än två mil består av superbra motorväg där man kan köra precis hur fort som helst, men i alla fall i 110. Alltså kan det knappast bli tal om mer än en timme, eller hur?

Hur kan det då komma sig att det tar en timme och femtiofyra minuter att komma fram? 1.54! Det är låååång tid.

Rusningstrafiken är en sak, men en hel del handlar också om de enorma omläggningarna som blir i samband med utbyggnaden av E45:an. Det är riktigt trassligt att ta sig fram emellanåt.

När vi väl kommit fram fick jag helt underbar mat att äta och då kändes resan helt plötsligt värd besväret. En underbar laxbakelse och tre ljuvliga havskräftor fick jag tillsammans med gott och nybubblat vatten.

Hemresan gick  mycket snabbare, eftersom jag slapp köerna, men det var otäckt att åka hem eftersom det var kolsvart och alla vinklingar längs vägen var osäkra, för markeringarna i vägen var läskiga när man kom som första bil i en mindre bilkö.

Nu känns det skönt att vara hemma och kanske, kanske ska jag kosta på mig ett glas vitt, men vi får väl se...

Åh, så fina presenter!

Detta underbara halsband fick jag av en av mina
fantastiska väninnor. Hon har gjort det själv i
silver och så står det Solstråle på, för att hon tycker
att det passar på mig! Jag blev så glad och rörd!

Vilken fantastiskt trevlig festkväll vi fick igår! Ibland kommer gäster sent, men mina härliga väninnor plingade på dörren så gott som på slaget klockan 18, allihop och det gillade jag, för då kunde vi genast korka upp bubblet.

Temat på förrätten var ost och jag hade dukat upp flera sorter. En hel brie hade jag täckt med hackade valnötter och hackade aprikoser och runt om lade jag physalis. Det såg väldigt vackert ut, men i min iver glömde jag att ta en bild.

Den här vackra buketten fick jag av
en väninna - jag älskar blommor!

En parmesanröra hade jag också gjort och det är världen enklaste röra, men alltid en favorit som alla älskar. Den smakar ljuvligt trots att den endast består endast av grovriven parmesan och creme fraiche.

En fin färskost med pepparrotssmak ställde jag också på bordet och jag hade klippt bitar av rökt lax som man kunde ha till. Så supergott!

Slutligen hade jag klickat ut skedar med Philadpehiaost och hällt sweet chilisås över. Det är förföriskt gott och man äter det med fördel till tortillaschips som jag också ställt fram.

En modern variant av änglaspel och dessutom
tyst fick jag av ytterligare en vännina. Så fint!

Till dess fyra ostvarianterna hade vi två sorters Finn crisp, crostini och tunnbrödschips från Mörsjödeli, som genast blev alla favorit.

Efter denna rejäla start på kvällen väntade vi en stund med huvudrätten och nöjde oss med att fylla på in vinglasen en stund istället.

Vanilj- och saffranspannacotta med färska hallon - mums!

Så småningom var det i alla fall dags för laxen och den var fantastiskt gott. Typiskt nog glömde jag att ta fram den vackra tomat- och mozzarellasalladen. Jag kom inte på det förrän två timmar senare och då var det ju så dags. Väldigt irriterande, men så är det när man har mycket omkring sig.

Mamma och pappa kommer hit med barnen i eftermiddag och då får de hjälpa mig att äta upp den.

Till efterrätt blev det pannacotta och då hade jag först gjort en med vaniljsmak och när den hade stått i kylen i några timmar hällde jag på ytterligare ett lager med saffranssmak. Vid serveringen garnerade jag med färska hallon och små chokladhjärtan som jag gjort tidigare under dagen. Det såg så fint ut och smakade himmelsk, om jag får säga det själv. Och det får jag ju - det är ju ändå min blogg.

De ser svarta ut, men de är vita och hänger så fint i
fönstret i vardagsrummet. Ett värmeljus brinner i botten
och sprider mysljus - fin present av min syster!

Jag använde mig av 81-procentig choklad och värmde som vanligt mer än det gick åt, så nu ska jag hitta ett sätt att förvara minst 30 chokladhjärtan utan att de går sönder. Perfekt att ha inför nästa fest.

Det är ingen nyhet att jag har världens bästa vänner, för det vet jag verkligen att jag har och det är jag otroligt tacksam över, men de är också helt fantastiska på presenter. Jag fick så mycket fint igår att jag höll på att svimma.

En hel bok om världens grymmaste band fick jag av två
av tjejerna och det ska bli spännande läsa den!

Ni ser på bilderna att jag har all anledning att bli både rörd och glad.

I like! Innerst inne är jag alltid just en hårdrocksbrud!

Dessutom pratade vi en del om min bok, förstås, och de peppade mig så grymt att jag plötsligt blev övertygad om att den nog inte är så dum i alla fall. Det behövde jag höra.

Klockan hade passerat tre på morgonkvisten när det började bli dags att avrunda kvällen och det var då som jag råkade komma för nära ljusstakarna vi har på väggen. Det är en förlovningspresent från mina föräldrar och vi tänder dem då och då när vi har gäster, för att sprida lite på ljusen.

Mitt i natten märkte plötsligt min syster hur det började ryka från mitt bakhuvud och då spred sig också en obehaglig doft av bränt hår. Jag flyttade mig genast och plattade till håret så att det inte skulle fortsätta att brinna. Min hand luktade pyton efter det.

Min syster plockar bort ett av mina stackars hårstrån som fastnat i ljuset.

I morse kände jag med handen om det fortfarande luktade illa i håret och det gjorde det, så nu har jag tvättat håret för andra dagen i rad. Det gör jag vanligtvis inte. Men å andra sidan brukar jag heller inte sätta eld på barret.

Om ett par timmar kommer mina älskade barn äntligen hem igen. Visserligen är det skönt att få en kväll med idel underbara tjejer, men nu längtar jag efter mina små hjärtegryn, som inte alls är så små längre. När jag vinkade av dem senast var det så tydligt att dottern med råge vuxit om sin mormor.

Och snart är det lunchdags för mig - perfekt med fina festrester!

Lyxig fredagsmat utan vin

Nu har jag kört barnen till mamma och pappa för ett par mysiga dagar i min barndoms näste. Visserligen har de flyttat flera gånger sedan jag flyttade hemifrån, men mycket är sig ändå likt i hemmet och orten har de aldrig övergett, trots ivrigt tjatande från min sida.

Jag tycker att de ska bo betydligt närmare oss än åtta mil bort, men de hävdar bestämt att det var jag som flyttade och då tycker de att det är jag som ska flytta tillbaka också. Logisk kanske, men ingen bra idé. Jag säger som Ferdinand; Jag trivs bättre häääär!

Min snälla och påhittiga mamma hade som vanligt något gott och överraskande att bjuda på och idag blev det squashplättar med rökt lax och en kall sås med lime och parmesan. Till det en fin sallad full med färska räkor och dillpesto. Vitlöksbröd blev det också och det är alltid ljuvligt.

Utan överdrift kan jag säga att det smakade gudomligt. Särskilt som jag inte kunde äta någon lunch, för att jag lyckats bita av en tand redan medan jag fixade med maten och passade på att vräka i mig några jordnötter.

Tyvärr blev det inget vin till den vackra och goda middagen, eftersom jag skulle köra bil hem också, men nu ska jag kosta på mig ett glas i min ensamhet. Maken har rapporterat att han är framme i England, så nu vet vi åtminstone var alla är.

Alltid något när vi inte är tillsammans.

Egna kraväpplen äger

Det gröna äpplet kommer från Ica och det röda äpplet kommer från vårt vackra äppelträd. Det är en hel måltid så stort är det. Underbart i både färg, form och smak och alldeles, alldeles fräscht och nyttigt eftersom det är både kravodlat och närproducerat.

Ikväll ska jag roa mig med att kika runt på olika matsajter och leta efter goda recept inför helgens tjejfest. Eftersom jag inte äter kött eller fågel så känns det som om jag lagar ungefär samma saker varenda gång jag har tjejer på besök. Inspiration både önskas och behövs.

Har ni något supersmarrigt som ni brukar imponera med bjuda på?

Maken ordentligt firad

Eftersom sonen har konstundervisning som slutar klockan 18.30 brukar vi äta middag vid 19.30 på tisdagar, så det är den dagen vi är som mest sydeuropeiska. Normalt dricker vi inte vin till maten så där mitt i veckan, men idag hade vi laddat. Idag skulle det korkas upp.

Efter käre makens krasch på SM i söndags visste jag inte riktigt vilken nivå han ville lägga firandet på rent dryckesmässigt, för han har genomgått fem läkarbesök och har fortfarande ont, men jag hade i alla fall förberett med mat som jag vet att han tycker om. Klart att födelsedagsbarnet ska få mat han gillar!

En trerättersmeny var given så vi började med grillat vitlöksbröd med ruccola, plommontomater och grovriven parmesan. Det är en enkel förrätt som går snabbt att göra, men den är förföriskt god. Om man vill kan man byta ut parmesanen mot små söta bollar av mozzarella.

När maken såg vad jag dukat fram och jag ställde fram mitt modesta bubbelvin, eller skumvin som de säger på Åland, så bestämde han sig raskt för att det måste bli champagne trots allt!

Så där satt vi och skålade för att han föddes för ett antal år sedan och för att han ändå mår så bra som han gör en dag som denna.

Därefter var det dags för huvudrätten och då hade jag gjort egen pesto. Det vet jag att han uppskattar, så det var mat gjord med omtanke och kärlek och ändå i all sin enkelhet. Till detta blev det färsk pasta och grillad kyckling.

Käre maken är inte förtjust i sötsaker, för att uttrycka det milt, men söta dottern tycker att födelsedagar ska firas med tårta och jag kan inte annat än hålla med innerst inne, så hon fick välja. Valet föll på daimtårta och det var precis lagom avancerat en tisdag. Sött och busigt för att vara mitt i veckan, men inget märkvärdigt alls.

Så nu sitter vi här. Bubbliga och glada av champagnen och tycker att livet är rätt gott.

Och absolut värt att firas.