En oförglömlig kväll

Vilken start vi fick på dagen igår när jag efter nionyheterna på morgonkvisten vann fyra biljetter till Justin Biebers exklusiva spelning i Oslo samma kväll genom att kommentera på Morrongängets Facebookinlägg.

Efter ett kort inhopp i skolan fiskade jag hem dottern och två av hennes kompisar så vi skulle kunna åka i god tid mot Oslo. Första delen av resan gick utmärkt. Vi kom smidigt och lätt fram till det snygga och nybyggda Clarion Hotel Post, som stod bakom evenemanget, och fick våra biljett-dummies som senare skulle bytas ut om handledsband på ett hotell i Oslo.

I början gick resan mot Norge alldeles utmärkt. Tre glada flickor var pirriga och nervösa och såg fram emot en fantastisk dag och jag kände mig lugn rent tidsmässigt, för vi startade hemifrån 13.00 och hade fått besked om att konserten skulle börja klockan 20.00. Eftersom det brukar ta max 3,5 timme till Oslo var jag övertygad om att vi hade gott om marginal.

Så vansinnigt mycket folk kunde det ju inte komma dit, eftersom det skulle vara en mindre exklusiv spelning, så det borde vara lätt att få parkering, tänkte jag i min enfald. Det visade sig vara fullständigt fel. De sista kilometerna in till Oslo tog minst en timme. Bara i tunneln blev vi sittande i nästan 40 minuter.

När vi väl såg ljuset igen var det komplett kaos där ute i trafiken och vi körde tre varv i rondellen innan vi kunde bestämma oss vart vi skulle. Det var avstängt, fullt och allmänt kaos som rådde.

Om kaos är granne med Gud är han väldigt nära just nu, tänkte jag.

Efter många samtal med vår trevlige kontakt på Clarion Hotel Post fick vi åtminstone besked om att de skulle hålla biljetterna lite extra åt oss, för sista klockslaget för att hämta ut dem hade passerat för länge sedan när vi äntligen, efter över sex timmar i bilen, äntligen nådde den norska huvudstaden.

Många såg och hörde konserten från vattnet också. 

Mitt stora problem var att det var helt omöjligt att hitta en parkeringsplats. Det fanns inte en enda och allt var avstängt. Min käre make rapporterade hemifrån via internet att 25 000 fans befann sig i området och att polis och räddningstjänst vädjade till alla som kunde att stanna hemma.

Efter de där tre rundorna i rondellen körde jag av mot ett håll där det inte verkade vara så mycket kö, för det låg inte jättemånga hus där. Jag hittade en extremt bulig sandplätt på säkert 100 kvadratmeter och där körde jag in. Jag fick verkligen ta det försiktigt för bulorna var rejäla och parkeringsförbud var det också.

Alldeles efter mig körde en reporter från NRK in på parkeringen och jag slängde mig ur bilen och gick fram till honom och frågade vad som var det värsta som kunde hända om jag parkerade där. Skulle någon bogsera bort bilen? Nejdå, sa han, möjligen ge mig böter och i så fall på 500 eller 700 kronor. Som hittat, tänkte jag desperat och ropade åt flickorna att stiga ur bilen. Reporten konstaterade för övrigt att polisen antagligen hade lite annat för sig denna afton och det var lätt att misstänka att han hade rätt.

Tusentusentusentals fans och föräldrar trängdes och till slut hamnade
vi lite på ena sidan där det inte var lika trångt men långt bort.

Sedan stegade vi på i någon kvart innan vi kom till det hotell där biljetterna till slut, efter mycket fix och trix skulle finnas. Glada i hågen gick vi sedan mot Operahuset där vi sent omsider fått veta att konserten skulle vara.

Det visade sig att det inte alls var någon liten spelning utan en gigantisk gratiskonsert för sådär 25 000 fanns. Några tusen, förutom oss fyra, hade dessutom likadana gula armband och vi blandades friskt med de som inte hade några alls först. Alldeles innan konserten började fick vi gå till ett annat ställe, men fortfarande väldigt långt ifrån scenen och svårt att se för alla som stod framför.

Justin Bieber är förstås helt grym på scenen.

Tur att jag har en så pass bra kamera att bilderna ändå blev hyggliga.

Det blev inte alls som vi tänkt oss. Vi kom inte ett dugg nära Justin Bieber och det var verkligen galet mycket folk.

När den unge artisten äntligen kom upp på scenen drog han sex låtar och sedan var allt över. Hoppsan. Visserligen är han en entertainer av rang och han pratade glatt och kärleksfullt till sina fans, men vi hade gärna sett mycket av honom, så klart.

Lite svårt att se scenen långt där framme, men våra tre flickor
visade ändå sin idol kärlekstecken.

Det är klart att flickorna kände sig snopna. När den värsta besvikelsen lagt sig och vi satt i bilen på vägen hem och pratade igenom kvällen tyckte de ändå att det hade varit en trevlig kväll. Vi hade väldigt mysigt ihop och jag var glad över att jag hade med en rejäl matsäck till oss alla fyra, för det var inte lätt hitta något att äta.

Jag var också glad över att ingen av våra flickor behövde tas om hand av all sjukvårdspersonal som fanns på plats.

Vidare var jag också glad över att bilen stod kvar och inte fått en bot och att hemresan mitt i natten gick utmärkt. Vi var hemma strax före klockan 2 och det var knappt en kotte ute på vägen. Visserligen var det stort vägarbete, så trafiken leddes om genom Strömstad, men ändå. Det gick smidigt och jag var pigg hela vägen.

Och min söta dotter och hennes två vänner fick se sin stora idol Justin Bieber live.

Det är ändå inte illa.

Justiiiiin Biiiiieber!

Den här fina festinbjudan hade söta dottern när hon
fyllde år 2010. Ett stort fan redan då!

Jag kan inte tro att det är sant! Jag har vunnit en helt fantastisk vinst! Men det måste vara sant, för jag har faktiskt själv pratat med Morrongänget på Mix Megapol i direktsändning och de sa att det var sant. Är det några man kan lita på så är det Morrongänget, så jag vågar snart, snart tro att det är sant!

Ikväll ska vi få se och träffa Justin Bieber!


När vi gjorde kalasinbjudan ovan 2010 kunde jag inte i hela mitt liv föreställa mig att jag någon gång i framtiden skulle kunna ta en liknande bild. Passande nog hade söta dottern sovmorgon i morse och det betydde att hon faktiskt låg och sov när Morrongänget ringde mig. Det kändes helt fantastiskt att som mamma kunna väcka sin älskade dotter med orden:

- Vi ska se Justin Bieber ikväll!

Jag fick syn på deras tävling i morse på Facebook och skyndade mig att skriva en kommentar på inlägget för att få chans att vinna. Visserligen är det klassaktivitet med söta dotterns klass ikväll och jag är en av de arrangerande föräldrarna, men som jag skrev i kommentaren:

Hey, Justin går före!

Jag och dottern har ändå redan förberett allt inför kvällen genom att skriva inbjudan till klassen, samla in deltagarlappar, skriva en tipspromenad, köpa vinster till de tre pristagarna i promenaden och stekt pannkakorna som dottern skulle fika med. Nu får de andra klassföräldrarna ta över, för i eftermiddag drar vi.

Vi åker till Oslo! TJOHOOOOO!

De här fina paketen har dottern slagit in till de tre lyckliga
vinnarna i kvällens klasstävling. Men lyckligast; det är
utan tvekan hon själv!!!

Funkar örnskit?

Vilken hektisk dag. Jag bara skriver och skriver och skriver på den där sablans fantastiska boken om att ge ut böcker. Tangenterna glöder och ögonen blöder.

Jag hinner bara göra just det och köra barn på diverse aktiviteter, laga mat, steka pannkakor inför två evenemang imorgon, tvätta tre synnerligen nödvändiga maskiner med tvätt, tokstäda köket så att ingen (det är faktiskt sant; INGEN) kommer att tro att de är hemma hos oss när de tittar in. Det är skinande rent nu.

Inte har jag hunnit blogga förrän nu. Och inte hinner jag kika in till er, mina fina bloggvänner heller. Jag lider och skäms.

Inte har jag hunnit umgås med mina härliga lirare i Wordfeud eller Rumble heller.

När jag kikade in tidigare under dagen hann jag inte lägga något mot min lilla mamma, men jag kunde inte låta bli att le när jag såg vilket ord som lade sig alldeles själv bland de bokstäver jag kan välja på.

Örnskit.

Jagsägerdådet.

Vilken badhelg vi fick

Sommarvärmen har bestått hela helgen och det har varit riktigt vackert väder hela veckan. Uppemot trettiograder är inte alls fel, utan precis lagom, tycker jag.

I lördags fyllde vi poolen med iskallt vatten, men redan på söndagen nådde den 15 grader. Alldeles för kallt för mig, men barnen badade friskt och klagade inte. Själv nöjde jag mig med att lyssna till deras stojande medan jag firade Mors Dag med ett glas vitt på pooldäcket.

Det blev bad i havet för familjen också. Även detta premiärdopp stod jag över, men det berodde kanske mest på att jag inte var med på båtturen över huvud taget utan stannade hemma. Tanken var att de bara skulle ta en kort tur och ett snabbt dopp, men eftersom det var hela 21,3 i vattnet blev de borta längre än planerat och då kändes det lite knasigt att jag valt att inte åka med.

Det är ganska ofattbart att det redan i slutet av maj är över 21 grader i havet. I vårt nordliga land. Helt fantastiskt och härligt och bådar gott inför sommarlovet som är i antågande.

Nu ska jag jobba mycket koncentrerat på boken, för snart måste den vara klar. Mycket bra och inspirerande blir det och det är så spännande när vi nu börjar se slutet av allt skrivande!

PS. Det HÄR verkligen humor i min smak. Klicka bort reklamen så ni ser den svenska texten. Nu vet vi vad Babuschkorna faktiskt sjunger.

Skvätt, skvätt på syrran som tar bilderna. Tur att kameran är vattentät.

Solen speglar sig så vackert i vattnet.

Jag tror minsann att jag ska slänga lite sand på syrran.

Japp, det gjorde jag. Haha!

Världens finaste mamma

Tänk att just jag fick världens finaste mamma. Det är faktiskt inte illa. Idag är det Mors Dag och strålande sol - vilken härlig kombo.

När jag var liten var mamma hemma med oss i barn i många år, för hon tyckte att det var en så viktig och värdefull tid. Ofta satt vi och ritade och jag ville alltid att mamma skulle rita prinsessor, så det gjorde hon. Hundratals söta prinsessor med långt hår, krona på hjässan och vida klänningar i vackra färger har hon tecknat fram genom åren. Ibland gjorde hon en hel kungafamilj på spelkortstema och så var kungen Kung Spader, drottningen Drottning Hjärter och tillsammans hade de barnen Prins Klöver och Prinsessan Ruter. Deras kläder bar de tjusiga symbolerna och de var bedårande, allihop.

När vi kom hem från skolan doftade det ofta nybakat och vi fick äta hur många bullar vi ville. Mums, vad vi åt. Och alla sagor som hon läst. Alla plåster hon satt på såriga knän. Alla gånger hon sagt att det ordnar sig...

Även som vuxen har jag väldigt nära och tät kontakt med min mamma och det var så otroligt värdefullt när jag själv fick barn och undrade massor. Mamma är inte bara mamma, utan även en klok distriktssköterska med erfarenhet av hundratals barn genom sin BVC-mottagning. Inte undra på att jag ringde henne så fort jag hade funderingar över mina små barn. Och det gör jag faktiskt ännu.

Det var så idén till min roman föddes. Om man inte har en mamma att ringa i tid och otid, hur gör man då? Hur mår man då? Dåligt som sjutton, tänkte jag och så föddes Saga Allerlöv, som jag lät förlora sin mamma redan vid 15 års ålder. tack vare dagböcker som hennes mamma skrev när Saga var bebis återknyts kontakten, för hon får dagböckerna när hon själv fött sitt första barn. De blir ett stort stöd för henne och mamman får en viktig roll i hennes liv igen.

Jag är så glad och tacksam över att min mamma lever, alltid finns där för mig och är så fantastisk som hon är. Hon har precis gått igenom det allra svåraste man kan uppleva i sitt liv, hon har förlorat sin förstfödde son, men hon kämpar så varje dag. Jag beundrar henne för det och precis allt annat som hon är och gör.

Älskade mamma, jag är så glad över att just du blev min mamma! Jag älskar dig!

Aldrigheten och evigheten

Idag är det tre månaders sedan jag väcktes av det hemskaste telefonsamtalet jag fått hittills i mitt liv. Hela dagen förflöt som i en dimma och jag hade aldrig kunna tänka mig hur många tårar som skulle trilla. Vilken bottenlös förtvivlan jag skulle känna. Hur urgröpt min själ skulle kännas. Och hur maktlös jag skulle känna mig.

Jag är en fixare. Jag fixar saker. Om det är något som krånglar så brukar jag lösa det. Kanske inte alltid själv, men jag kan i alla fall hitta någon som kan hjälpa mig. Jag ser alltid möjligheter, lösningar och utvägar. Och vips, så är problemet löst.

Min älskade storebror hade lovat att ringa mamma och pappa när han kom fram till Thailand, så de skulle veta att allt var okej, men han gjorde aldrig det. Efter ett par dagar var oron förstås stor och då kom jag på att jag har en före detta klasskompis som är syster till en annan kille som var där nere samma tid. Jag skrev ett meddelande till henne på Facebook och frågade om hon möjligen kunde kolla med sin lillebror om allt var okej med min storebror.

Det tog bara någon timme så fick jag svar tillbaka. Båda bröderna satt i baren och hade trevligt. Min bror hade försökt ringa våra föräldrar massor av gånger, både från sin egen mobil och från andras, men det var något som gjorde att det inte fungerade. Det kändes underbart att kunna ringa till mamma och berätta att allt var bra. Jag fixade och mina föräldrar blev glada. Antagligen blev även min bror lättad, eftersom han förstod att vi var oroliga för honom.

Ett par dagar senare lyckades han till slut ringa och även mejl och sms fungerade, så vi kunde ha kontakt allihop.

Det som hände den 26 februari kunde jag inte fixa. Jag kunde inte göra någonting alls för att olyckan skulle bli ogjord. Det enda jag kunde göra var att gråta och förbanna det fullständigt meningslösa och orättvisa att att vi förlorat någon vi älskade så mycket.

Min förre rektor, som är en mycket klok och varm människa, skrev att han läst om en kvinna som förlorat ett av sina barn och hon sa att det är aldrigheten som är det värsta. Exakt så känner jag med. Det går inte att ta in att jag aldrig ska få kramar min bror igen. Att jag aldrig ska få höra hans röst. Att vi aldrig ska ta en bild på oss fyra syskon för att glädja vår mamma igen. Aldrig någonsin. Aldrig, aldrig, aldrig - vad vi än gör och hur mycket vi än anstränger oss.

Det är aldrigheten som är det allra värsta och mest smärtsamma och den pågår i evighet.

Stora bokbytardagen = bokkul

Äntligen är den här, Stora bokbytardagen. I tisdagens lokaltidning kunde kungsbackaborna läsa att jag kommer att hålla i ett bokbyte vid Onsala kyrkas parkering mellan klockan 16 och 17 idag. Jag ser fram emot att få se många glada bokbytare dyka upp och har har själv redan plockat fram fem böcker som jag har tänkt ska få nya ägare. Kanske hittar jag fler under dagen, men minst fem blir det i alla fall.

Jag tycker det är kul om det inte bara är gamla tummade böcker som man själv inte gillar som man passar på att byta bort, så därför har jag med omsorg valt ut några böcker som jag faktiskt tycker om och dessutom tre olika typer av böcker.

På pocketfronten valde jag två böcker som vi läst i bokcirkeln och vill ni veta mer exakt vad vi tyckte om dem kan ni läsa det HÄR. Jag gillade i alla fall båda, även om jag reagerade på att ordet "matos" användes hela tre gånger i Linda Olssons roman. När jag påpekade det i bokcirkeln var det någon som undrade om jag för anteckningar över orden medan jag läser, men det gör jag förstås inte. Det är bara det att jag själv inte ens kan minnas när jag sa matos senast och då tycker jag att tre gånger i en enda bok blir väldigt mycket.

Två kokböcker passar jag också på att byta bort, för det måste inte vara romaner det handlar om. Jag valde två som är både snygga och bra och tänker att de kan vara inspirerande för någon att bläddra i.

Min tolvåriga dotter kommer också att vara med och byta bort någon bok och hon kommer förstås att ta med sig minst en barn/ungdomsbok, så det blir mycket bra spridning bland våra titlar.

Som avslutning vill jag ha något riktigt exklusivt och då slår jag till med ett signerat exemplar av min egen roman Nära dig. Min förhoppning är att det blir något av en stafettbok, så att den nästa år får en ny ägare på Stora bokbytardagen. Om jag ska byta bort den vill jag ha någon riktigt bra bok tillbaka och det hoppas jag att jag får.

Kanske av dig? För du kommer väl?

Finfika på solig altan

Söta dottern är en riktigt konditor och idag bakade hon ljuvliga muffins i två olika smaker. Varför nöja sig med en smak när man kan göra två?

I vaniljmuffinsen var det hackad vit choklad i i chokladmuffinsen mörk choklad. Båda var himla goda kan jag rapportera, för självklart tog jag en av varje. Det gick alldeles utmärkt att mumsa i mig båda två, för det var inga amerikanska jättemuffins direkt. Av den översta bilden att döma kan det vara svårt att se hur små de är, men när dottern håller upp dem syns det tydligt.

Hon har dessutom varit så finurlig att hon har gjort en frosting-tärning och lagt på varje. Eftersom hon vet att motstående sidor på en tärning alltid blir sju ihop, så gjorde hon så att de två som hon, sonen och jag skulle fika på var precis så. Jag fick 2+7, sonen 3+4 och hon själv 1+6 och det betydde att alla fick sju silverkulor var att knapra på.

Det ska inte bara vara gott och vackert, utan det ska vara rättvist också.

Våra släktingar aporna

Vilken ljuvlig liten nyfödd makakunge! Jag ville bara ta hem den.

Ölands djurpark är väldigt trevlig, särskilt i strålande sol som vi hade senast. Våra favoritdjur är utan tvekan aporna och det finns många olika sorter att charmas av.

Därför blir det ett kort inlägg med massor av fina bilder idag.

Högt upp i trädet satt björnen och slappade.

För fem kronor kan man köpa lite mat till
getterna. Och sen kan man klappa dem.

"Jag tror jag ser en liten loppa här, så ligg still, älskling!"

En helt utslagen kamel.

Apan vill såklart sträcka ut handen och hälsa på fina dottern.

Här hänger jag och solar ryggen.

Bedårande Herr Nilsson. Nog ser det nästan ut
som om han har koftan på sig också?

Äntligen temperaturer värdiga en tiger.

Vilket vackert och mäktig djur det är ändå.

Den här apan drack så fint ur handen som han stoppade ner i
vatten som var nedanför honom - sött.

En schimpans som sitter stadigt.

Maskrosor verkar smaskens. Han åt säkert tjugo stycken.

En avslutning i vattenlandet var inte fel denna heta dag,

Mycket rolig bil

Temperaturen den 23 maj klockan 20.26 enligt bilen; NOLL grader.

Jag har en väldigt rolig och charmig bil. Vintertid brukar jag säga att den visar den upplevda temperaturen utomhus och den är alltid avsevärt lägre än den verkliga temperaturen. Jag gillar att den liksom håller med mig, för jag fryser många månader om året och är helst inomhus mellan oktober och april.

Aningen varmare enligt hemtermometern.

Idag tycker jag nog att bilen tog i lite väl mycket i alla fall, för den visar att det var exakt 0 grader och varnar för halka med en röd liten snöflinga. Öh, det var inte riktigt det var jag var rädd för när jag hämtade hem sonen efter en dryg timmes dans i en danslokal där luften var slut redan innan lektionen började. Att jag skulle halka omkring på vägen hem fanns inte i min värld.

När jag kom hem tog jag en bild på termometern hemma och den visade nog faktiskt verkligheten aningen bättre, för det stod att det var imponerande 27,4 grader utomhus och 27,1 grad inomhus.

Även om jag gillar bilens sympatiska drag med att visa den upplevda temperaturen, så får jag nog ändå erkänna att det just idag inte riktigt stämde.

Den visade fel på exakt 27,4 grader. Och jag upplevde alla de där graderna, för varmt är det ännu, fast klockan drar sig mot 21.

Underbart.

Vackra orkidéer på Alvaret

Vi hade ett underbart väder på Öland och till skillnad från förra gången vi var där på besök betydde det att vi var ute en hel del. Självklart tog vi oss en tur till Alvaret, för att att kika på de vackra och vilda orkidéerna som växer där.

Jag hade ingen aning om att det finns hela 44 orkidéarter i Sverige och att imponerande 28 av dem finns på Öland. Det här är den perfekta tiden för att se orkidéerna blomma och nog var det vackert. Vi såg inte alla 28 arterna, men i alla fall flera stycken och det fick räcka för oss.

Idag får det bli ett riktigt bildinlägg, för det är kul att ha så många fina bilder och det gäller att få användning för dem. Jag vill ju gärna dela med mig av naturens skönhet.

När vi strövat runt på Alvaret en bra stund upptäckte sonen något som vi tyckte var ännu mer exotiskt än blommorna och det var en samling med larver. En del hade precis börjat röra på sig medan andra låg blickstilla fortfarande. Det var otroligt fascinerande att få se.

Vad det var för sorts larv vågar jag inte säga, för när jag kikat runt lite på nätet finns det flera som ser ut ungefär så här. Om det är någon som vet vad det är för sorts larver får ni gärna berätta det för mig. De var i alla fall väldigt söta och kommer säkert att bli något mycket flott i sitt nästa stadie också.

Vackra äppelträd stod också i full blom.

Massor av tjusiga väderkvarnar fanns det förstås också och även dem var jag tvungen att ta lite bilder på, för annars känns det inte som om vi varit på Öland. Vid den här nedan fanns ett litet bord, så där satt vi och åt lunch. Riktigt mysigt, men väldigt blåsigt var det. Den här väderkvarnen var riktigt stor och det syns både på hur litet bordet bredvid är och att sonen står högst upp på trappan och ser rätt liten ut.

Efter en lång dags utflykt var det som vanligt skönt att komma hem till våra mysiga stuga, som vi hyrt. Den ser kanske inte så stor ut, men den är inte alls liten inuti, utan riktigt rymlig och väldigt mysig.

Nu kan jag inte sitta och dregla över den vackra naturen och Öland längre.

Det är absolut dags att jobba!