Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

fredag 7 augusti 2015

Ljuvliga Karpathos i bilder


För sjunde året i rad har vi besökt vår favoritö i den grekiska övärlden - Karpathos. Det är alltid lika underbart att komma dit och trots att vi varit där så många gånger förut lyckades jag ta 1 478 bilder under de två veckor vi var på plats.

Det är ju inte särskilt konstigt med tanke på hur vackert det är. Här kommer några bilder på hus i Pigadia, även kallad Karpathos stad, och Olympos som ligger fantastiskt fint mitt uppe i bergen.

Ibland behövs det inte så många ord, så jag låter bilderna tala för sig själva.











lördag 27 juni 2015

Andra upplagan av Närmare dig




Den här trevliga bilden kom på mejl från min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag. Det är den alldeles rykande färska andra upplagan av min roman Närmare dig. Det är nämligen så trevligt att den första upplagan är så gott som slutsåld och inför Bokmässan i slutet av september behöver vi ha ett gäng böcker att sälja.

Jag har ägnat så mycket tid åt min senaste bok Våra älskade orkade inte leva på sistone att jag nästan har glömt bort att jag faktiskt har en roman som också förtjänar några läsare. Även om döden är ganska närvarande även i den boken är det en feelgoodroman och på det sättet skiljer den sig rejält från reportageboken som handlar om att vara anhörig till någon som tagit sitt liv.

Att få skriva olika sorters böcker är verkligen en ynnest och båda hittar sina läsare, vilket gläder mig oerhört.

Om man inte vill vänta med att köpa boken till i höst går det förstås alldeles utmärkt att beställa den redan nu. Den finns både på AdlibrisBokus och många bibliotek.

Närmare dig är en varm berättelse om dåtid och nutid, relationer och livet självt, men framför allt om en mammas kärlek som är så stark att den går igenom allt. Till och med döden.

Låter inte det perfekt läsning på stranden, i hängmattan eller i solstolen i sommar?

måndag 1 juni 2015

En ambulerande konsult?



Jag är egentligen en typisk konsulttyp.

Sedan flera år tillbaka arbetar jag med olika saker. De allra flesta av mina vänner har en enda uppdragsgivare och visserligen kan deras dagar se olika ut, men i det stora hela gör de ungefär samma saker vecka efter vecka.

För mig varierar det oerhört.

Jag har under läsåret som gått jobbat 40 % som gymnasielärare och på fredag tar terminen slut, så då är det projektet över. Parallellt med lärarjobbet har jag skrivit min reportagebok Våra älskade orkade inte leva. Under arbetet med den har jag åkt land och rike runt för att intervjua människor som drabbats av ett, två eller rent av tre självmord i familjen.

Jag har också jobbat som redaktör och läst andra författares manus innan de ges ut på förlag. Det har varit otroligt roligt och alla manus som jag har redaktörsläst har fått mycket fin kritik för både språk och innehåll, så jag suger gärna åt mig lite av den äran, även om det självklart är författarna själva som kämpat med sina manus så att de har blivit så fantastiska som de blivit.

Även andra ordrelaterade uppdrag har jag haft, för jag har skrivit texter för företag och dessa används i såväl broschyrer som på webben.


Förr om åren har jag gjort smycken i såväl silver som annat material och tjänat en del pengar på detta med, men numera hinner jag dåligt med smyckestillverkningen. Samma sak med att måla tavlor. Trots att det är jättekul så hinner jag knappt plocka fram penslarna.


Till hösten behöver jag som vanligt fundera på hur mitt arbetsliv ska se ut. Det finns så väldigt mycket roligt att jobba med att jag skulle vilja göra lite av varje. Lite som en IT-konsult, för det vet man ju i alla fall vad det är, men inom olika områden. En ambulerande konsult, som rycker in lite här och lite där, skulle man kunna säga.

Så här skulle en vecka kunna se ut:

måndag – undervisningskonsult: undervisar i svenska på gymnasiet (det är så roligt att lära ut och jag skulle gärna rycka in på olika skolor i projekt)

tisdag – manuskonsult: redaktörsläser manus (det är så spännande att få läsa böcker som inte getts ut än)

onsdag – smyckes- och konstnärskonsult: tillverkar silversmycken och målar tavlor (jag saknar att få banka, fila och löda i en smedja och jag har flera canvasdukar som väntar på att fyllas med färg)

torsdag – textkonsult: skriver texter till olika medier och företag (skönt med lite kortare texter ibland)

fredag – författarkonsult: skriver på en ny reportagebok och hjälper andra författare med tips och råd kring skriv- och utgivningsprocessen (jag har flera olika idéer till nästa reportagebok, men har inte bestämt mig vad jag ska satsa på ännu och jag får ofta frågor från blivande författare om hur de ska göra med olika saker som har med skrivande och böcker att göra)

Låter inte detta som en perfekt plan inför hösten…?


söndag 31 maj 2015

Kärlek, glädje och sorg på Mors dag



Idag är det Mors dag och jag tänker lite extra på alla mammor som förlorat sina barn och på alla barn som förlorat sina mammor, mormödrar och farmödrar. Flera av dem finns med i reportageboken Våra älskade orkade inte leva och där delar de med sig av sina gripande historier på ett fantastiskt sätt.
Själv är jag oerhört glad och tacksam över att min egen underbara lilla mamma fortfarande finns i livet och vi pratar med varandra så gott som dagligen i telefonen. Idag kommer dessutom mina två småsyskon att ringa henne och gratulera på dagen.
Men min älskade storebror, hennes och pappas första barn, kommer inte att ringa och det gör mig så ont. För drygt tre år sedan omkom han i en trafikolycka och även om det inte var ett självmord så kom det lika plötsligt och chockartat som ett suicid oftast gör. Vi hade enormt svårt att ta till oss den hemska nyheten och våra liv förändrades på djupet för alltid.
Glädjen över att våra älskade funnits finns alltid där men den går hand i hand med sorgen och saknaden...
Det gör så ont när en älskad person lämnar oss oavsett vad orsaken är, men jag tror ändå att de på något sätt ändå finns med oss i våra liv. Genom våra tankar, våra handlingar och små tecken här och var.
Som en ängel som vakar över oss.
 
 
(Den vackra ängeln på bilden är tovad av Tina Olsson)

lördag 30 maj 2015

Hurra, jag är med i mässkatalogen!





Så glad jag blev när katalogen med seminarieprogrammet på Bokmässan i höst damp ner i brevlådan. Helt oväntat fick jag vara med på bild! På samma sida som den betydligt mer kände och etablerade Henning Mankell! Det betyder mycket för ett litet förlag som Grim att få synas lite bland de större förlagen.

Redan för ett par månader sedan fick jag via min förläggare Annika Bengtsson veta att vi fått seminarietid och vi blev så glada, för det är inte så lätt att få det eftersom konkurrensen är stenhård och många författare har spännande ämnen de vill hålla föredrag om.

Lite senare fick vi veta att tiden vi tilldelats är fredag den 25 september klockan 12.30 och den tiden var vi mycket nöjda med. Kanske lite mitt i lunchen, men mycket hellre det än allra först på dagen, innan besökarna kommit innanför dörrarna eller sist på dagen när alla är utmattade. Perfekt tid, alltså.

På seminariet ska Elisabeth Lindström, som medverkar i min reportagebok Våra älskade orkade inte leva, och jag samtala om hur det är att prata om något så tungt och svårt som självmord i familjen när man inte känner varandra och aldrig ens har träffats. Hur hanterar man som journalist ett så känsligt ämne och vad vill man som intervjuperson dela med sig av? Det ska ju trots allt tryckas, bli till en bok och sedan läsas av massor av människor som man inte känner.

Välkomna till ett viktigt seminarium!



tisdag 26 maj 2015

Världens finaste mamma firad


Min lilla fantastiskt och fina mamma har fyllt år och när jag ser bilden jag tog av henne är jag säker på att någon har bytt siffrorna på årtalet. Hon ser alldeles för ung ut för att fylla 72 år.

När jag växte upp såg 72-åringar inte alls ut som min mamma. De var istället gråhåriga, rynkiga, hade enormt tjocka glasögon och var klädda i tantklänningar som luktade illa.

Ungefär så långt ifrån mamma man kan komma, alltså. När jag skickade bilden till henne påpekade jag noga att jag inte photoshoppat eller manipulerat bilden det minsta och så är det verkligen. Mamma är bara sådär fin och ungdomlig alldeles i sig själv. Utan manipulation och utan ansiktslyft. Så jag tror inte alls att hon är 72 utan 27. Det är betydligt mer rimligt.

Vi firade genom att umgås med hela familjen här hemma hos oss och det är alltid lika roligt att träffa även mina söta småsyskon och deras familjer, eller i alla fall delar av deras familjer som det blev den här gången.


Jag gjorde lite småplock som vi åt innan den sena lunchen och tre av snittarna är mina favoriter. Alla gjorde jag med vitt formbröd som bas för att vi inte skulle bli för mätta. Den första sorten bestod av crème fraiche blandat med orökt rom och toppad med räkor, finhackad rödlök och smulade ostbågar. Den andra bestod av crème fraîche blandat med hjortronsylt och toppad med varmrökt lax och en liten citronbit. Det är mammas favorit, så den hade hon önskat. Slutligen bestod den tredje av en varmrökt laxröra med färskost, citron och dill i. Otroligt gott!




Till efterrätt, som vi väntade med en stund, så att lunchen som bestod av grillad kyckling och grillad lax, hann sjunka undan lite, blev det mammas favorittårta som jag brukar baka till henne när hon fyller år - Margaretatårta. En söt tårta med vaniljkräm, mandelmassa och färska jordgubbar som blir alldeles glansiga av en sockerlag. Mums!


På kvällen tittade vi självklart på Eurovision Song Contest och ibland är det extra roligt att få säga "Vad var det jag sa?". För mig har Måns varit en självklar vinnare i flera veckor och det var ju också precis så det blev. Hurra!







onsdag 20 maj 2015

Äppelblomster vackrast av alla?


Åh, så underbart det är i vår nya trädgård nu! Det finns (efter vad jag har sett hittills) inte en enda planterad blomma. Inte en liten rabatt i något hörn av trädgården. Ingen nyfiken snödroppe, påsklilja eller tulpan har tittat fram på vårkanten.

Men vi har tre olika sorters äppelträd med tre olika sorters blommor.

Och de är så bedövande vackra att de (åtminstone den här säsongen - innan jag hinner plantera egna blommor inför nästa vår) gör att jag överser med det mesta.

Ett hundratal bilder tog jag idag. Detta är bara några och ingen av dem är det minsta manipulerad.

Nog är de förtjusande?