Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

söndag 29 mars 2015

Sommartid och boktävling



Äntligen är vintern över på riktigt, för nu har vi sommartid! Hurra!!!!! Som vi har längtat! I alla fall jag.

Snart är det dessutom påsk och det ser jag fram emot för då kommer både svärföräldrarna på påskafton och föräldrarna på påskdagen och det ska bli så härligt att få träffa dem igen och få visa vad som hänt i huset sedan senast. Ombyggnaden är ju i full gång så det händer saker hela tiden.

Jag skulle gärna vilja lägga Våra älskade orkade inte leva i någons påskägg nästa helg. Därför har nu Grim förlag och jag en tävling på Facebook och där kan du vinna ett signerat exemplar av den gripande reportageboken Våra älskade orkade inte leva som handlar om att vara nära anhörig till någon som tagit sitt liv.

HÄR får du veta hur du ska göra för att ha chansen att vinna!

Lycka till!

lördag 28 mars 2015

Den magiska morgonen


En sådan som jag ska bo där jag bor. Så är det bara.

När vi flyttade hit var tomten full av enorma träd som skymde den fantastiska havsutsikten, men var det något vi skulle ändra på så var det ju det. Jag älskar att fotografera och har alltid gjort det. Mitt första sommarjobb, när jag var fjorton år gammal, gav mig tillräckligt mycket pengar för att köpa min första kamera och den kostade 575 kronor. Den blev väldigt flitigt använd och hängde med i flera år innan jag hann jobba ihop mer pengar för att köpa en mer avancerad systemkamera.


Vi flyttade in i slutet av förra året och det tog tre månader innan jag kunde dra ner rullgardinen i sovrummet för jag älskade att vakna till soluppgångens ljuvliga strålar.

Sedan ett par veckor försöker jag dra ner när det är helg (även om det är en smula motvilligt, men det känns onödigt att vakna kring sexsnåret även på helgen...) men fortfarande låter jag rullgardinerna vara uppe fem dygn per vecka. Det kan betyda att jag vaknar lite tidigare än när klockan ringer 5.45 men det är värt varje sekund av vakentid.

Jag älskar att få vakna till en ny dag - oavsett om det är dimmigt, regnigt eller soligt.


Igår tyckte jag att det var så vackert när jag gick upp klockan 05.45 att jag genast plockade fram kameran. Det var dimmigt i horisonten, så E6:an som jag vanligen ser i fjärran var inbäddad i himlen och bara en tunn ljusstrimma av morgonsolen lyste i havet.

Jag satte på tevattnet. Och gick snart förbi fönstret igen. Så förändrat det var! Jag tog en bild till.

Därefter gick jag in i badrummet och gjorde mig iordning  medan jag väntade på att tevattnet skulle svalna. Sedan gick jag ut i köket igen och passerade då vardagsrummet. Då hade naturen förändrats igen, så jag tog en bild till.


På bara 28 minuter hann naturen förändras så mycket som bilderna visar och inte en enda av dem är det minsta manipulerad.

Vilken vacker värld vi har. Och i den finns vi.

Det är ganska fantastiskt.



lördag 21 mars 2015

Vin & deli för alla sinnen


Så fort jag fick veta att Göteborg skulle ha en Vin & delimässa blev jag väldigt intresserad. Under många år besökte jag och min väninna Dagens hushåll på Svenska mässan, men sedan var det Passion för mat på Eriksberg som gällde. Jag hängde med även dit och var en trogen kund under några år, men Hisingen i halt väglag var inte så skoj så jag hoppade över eventet under ett par år.

Men en Vin & delimässa på Svenska mässan betyder att vi båda kan åka kollektivt på ett smidigt sätt och det bestämde vi oss för att göra. Klockan 11 öppnade mässan idag och klockan 19 stängde den. Mitt tåg kom in 11.08 och jag trodde att vi skulle hänga på mässan fram till klockan 14. Eller möjligen 15. Inte längre än så, för hur spännande kan den vara?

Hehe, jättespännande visade det sig.

Döm om min förvåning när mässan hann stänga innan vi lyckades lämna stället.

Dagen har varit fullständigt underbar på alla sätt. Min kära väninna och jag har hunnit prata, vi har provsmakat fantastiska viner och vi har träffat Markus Aujalay, min absoluta favorit i Svenska mästerkocken. Han är en stor anledning till jag ser  programmet och varje gång ha spänner ögonen i de tävlande är jag både glad över att det inte är mig han ser på och nyfiken på vad han ska hitta att kommentera denna gång - han är rasande skicklig.

Då ska man ändå veta att att Leif Mannerström alltid har en speciell plats i mitt hjärta eftersom min söta lilla pappa gjorde lumpen som kock tillsammans med just denne Mannerström. Pappa har en massa härliga lumparminnen med Mannerström och jag kan inte låta bli att le åt att en av dem fortsatte kockbanan och den andre blev ingenjör...

Denna bild är från bokmässan i Göteborg 2012.

När klockan närmade sig lunchdags blev min väninna och jag lite småhungriga så vi åt en härlig smakportion av pasta med gorgonzola och friterad svamp. Otroligt gott signerat Gothia Towers.


I slutet av september 2015 är det dags för Bokmässan och Grim förlag kommer att finnas på plats. Det betyder att även jag kommer att befinna mig där och inför denna begivenhet kan det vara smart att kika på olika montrar och se vad det är som gör att min väninna och jag gillar dem. Självklart är det vi klurar ut fullständigt ovetenskapligt, men jag tänker att det ändå kan finnas en poäng med hur vi tänker.

En monter ska gärna bjuda på en överraskning och få oss att bli på gott humör på något sätt, konstaterade vi. Idag har vi skrattat galet mycket. Det är nyttigt och värdefullt.


Bilden nedan visar en monter vi båda tyckte var riktigt snygg. De hade gjort något extra av det lilla utrymme de hade och dessutom var det de bjöd på riktigt gott. Till råga på allt var det alkoholfritt och baserat på Gotlands vildvuxna slambär. Mums, tyckte vi!


Vår absoluta favoritmonter var ändå utan tvekan O.P Anderson för där hade de ett väldigt genomtänkt tema. Alla drycker serverades tillsammans med tillbehör - så när som på fördrinken som bestod av Hallands fläder och tonic.

Men när den var slukad gällde till exempel skagenröra eller tapanade med väl utvald sprit. Det var så himla gott att  det enda som hindrade oss från att slå läger vid montern var att vi inte hade campingstolar eller ett tält med oss.


Mitt favoritvin alla kategorier är Bonterra och när vi lyckades hitta montern där just detta vin fanns var provsmakningen slut, så vi fick den allra sista skvätten innan de stängde, även om vi gärna slurpat i oss en hel deciliter eller ännu mer ...



Vilken succé mässan var. Jag kommer definitivt åka dit nästa gång också!




Sammantaget har vi haft en helt grym lördag. 
Skål, säger vi från vingolvet!



söndag 8 mars 2015

Lyckan hand i hand med sorgen



När jag skrev på reportageboken Våra älskade orkade inte leva drevs jag så otroligt starkt av känslan av att det jag gjorde var viktigt på riktigt. Jag grät ibland, men trots tårarna var det på något märkligt sätt lustfyllt. Detta dels på grund av att jag kände mig hemma i reportageformen och verkligen ville förmedla vad jag fått höra och dels för att jag kände att ämnet var så angeläget.

Men nu sitter jag här, ett par veckor efter det att boken släppts på Grim förlag, och får en klump i magen. Boken säljer bra och det är glädjande, men jag får också personliga beställningar. Beställningar där mammor vill köpa boken för att de mist ett barn i självmord. Det gör mig så ont.

Lyckan över att sälja böcker går hand i hand med sorgen över att människors älskade inte orkade leva...

torsdag 26 februari 2015

Tre år har passerat ...


Det är så svårt att förstå att det idag gått tre år sedan den fasansfulla dagen då jag väcktes av ett telefonsamtal som chockade mig och förändrade hela min värld. Efter en fantastiskt festnatt med goda vänner smög jag hem när klockan passerat fem på morgonkvisten och redan strax efter åtta skrällde telefonen vid mitt öra.

Yrvaket svarade jag och vägrade ta in det som sades. Min älskade storebror var död. Nej, sa jag. Jag vägrade ta in det. Nej, upprepade jag. Jo, det är så, hörde jag igen.

Helt bedövad och fullständigt omtumlad klädde jag på mig, packade ett par ombyten och åkte med min fina syster till våra föräldrar. Där fanns polisen och vår fine lillebror hade just kommit. Poliserna sa några få ord innan de lämnade oss med vår sorg, smärta och fullständiga förtvivlan.

Tre år har gått idag. Tre år utan att vi har fått krama den fantastiske man som var min bror. Tre år då vi inte fått höra hans skratt. Eller kittla honom när vi ska ta en familjebild.

Tre år utan honom. Utan den bror som alltid funnits. Jag är redan äldre än han någonsin blev och det gör ont att ens tanka tanken. En storebror är en storebror är en storebror .... Ska för alltid vara en storebror ...

Under mitt arbete med reportageboken Våra älskade orkade inte leva har jag tänkt så mycket på alla känslor som jag gick, och fortfarande går, igenom. Jag förstår så väl de anhöriga i boken som berättar om sin förtvivlan, sin smärta, sin sorg, sin kärlek och den ständigt närvarande frågan "Varför?". Även om min bror omkom i en trafikolycka och inte genom suicid är många av känslorna desamma och saknaden har vi definitivt gemensamt. Inget blir sig någonsin likt igen, för livet har bytt riktning.

Min smärtsamma erfarenhet har betytt mycket för mig under arbetet med boken och min älskade storebror har därmed varit ständigt närvarande, så mitt i allt elände känner jag ändå att han är nära mig. Det kommer han alltid att vara för han finns för evigt i mitt hjärta.

Det kan inte åren som går ändra på.



onsdag 25 februari 2015

Fullt upp med reportageboken Våra älskade orkade inte leva



Vilket härligt tempo det är i mitt liv liv. Rena rama actionfilmen och det föredrar jag helt klart framför ett drama.

Förra veckan släpptes reportageboken Våra älskade orkade inte leva på Grim förlag och på själva releasedagen var jag med i två radioprogram. Hela helgen gick sedan i firandets tecken och det var så otroligt kul att få träffa flera av mina intervjupersoner igen och skåla med dem för det fina arbetet vi gjort tillsammans när det gäller boken.

Det var också trevligt att så många av mina vänner kom för att fira med mig och för att köpa ett rykande färskt exemplar av boken. Jag skrev hälsningar och autografer så pennan glödde och det var riktigt kul att vi sålde så mycket, för jag vill ju att boken ska nå ut med sitt viktiga budskap; vi måste våga prata mer om självmord för att bryta de tabu som finns.

Jag har också fått höra mycket positivt om boken redan. Först och främst att den är fin att se på, och det är ju väldigt roligt med tanke på att det är jag som målat omslagsbilden, men också att den är svår att lägga från sig när man börjat läsa och det är verkligen glädjande. Jag har känt samma sak under själva skrivandet. jag har inte velat sluta för dagen och gå och lägga mig, utan jag har velat fortsätta att skriva och skriva och skriva.

På det sättet har faktiskt arbetet med boken varit lustfyllt trots det tunga och svåra ämnet suicid.

Bara ett par dagar efter att en väninna köpt boken fick jag ett trevligt meddelande där det stod att boken är det bästa jag har gjort och att den håller världsklass. Så himla fint skrivet - inte undra på att jag är både glad och stolt.

Och inte nog med det; BTJ, som förut hette Bibliotekstjänst och recenserar de flesta böcker som ges ut i Sverige och därefter skickar ut omdömena i häften så att bibliotekarier runt om i landet vet vad som finns att beställa, recenserade Våra älskade orkade inte leva rekordsnabbt. Det brukar ta ett par, tre månader innan man får sin recension, om man över huvud taget får en numera, för det är inte längre självklart.

Den här gången tog det en enda vecka, som kom recensionen. Imponerande redan där, men det allra bästa med den är att den är allt igenom positiv. Så här skriver Therese Nordholm i BTJ-häfte nr 8, 2015:

"Författaren vill med sina texter spegla de känslor som finns runt ett självmord, ge stöd år anhöriga och genom att tala om suicid också vara en del i att bryta ett tabu. Detta lyckas författaren uppnå i denna välskrivna och viktiga bok."

Jag kunde inte fått ett finare omdöme. Våra älskade orkade inte leva är både välskriven och viktig - hurra!

Jag har också fått veta att Myndigheten för Tillgängliga Medier, MTM, vill göra talbok av boken och även detta är mycket glädjande för jag vill ju att så många som möjligt ska kunna få tillgång till den. Redan veckan efter releasen kom frågan till Grim förlag och det kändes fantastiskt. MTMs uppdrag är bland annat att se till att alla ska ha tillgång till litteratur och samhällsinformation utifrån sina egna förutsättningar oavsett läsförmåga eller funktionsnedsättning. En väldigt viktig myndighet, alltså.

För den som är intresserad av att köpa boken finns den både som e-bok och danskt band på både Adlibris och Bokus. Det går också att köpa direkt via mig. Allra billigast är förstås att låna den som e-bok på biblioteken eller be närmaste bibliotek beställa hem pappersboken. Vilket som är välkommet, för jag blir väldigt glad om boken sprids.

Det är mina intervjupersoner, som så öppenhjärtigt berättar om sina tankar, känslor och erfarenheter kring självmord i familjen, verkligen värda. De är fantastiska.


onsdag 11 februari 2015

Nu är reportageboken hos mig





Det är så härligt att kunna säga att min reportagebok Våra älskade orkade inte leva är tryckt och klar! Nu har den tryggt och säkert landat på Grim förlag, där min förläggare Annika Bengtsson tagit väl hand om lådorna fulla med böcker och placerad dem i fina staplar på lagret.

Vi har också passat på att luncha ihop och då fick jag flera lådor med rykande färska böcker som jag ska ge bort till de fantastiska anhöriga som medverkar i boken och även kunna sälja själv när någon vän vill köpa en bok.

Trots att boken inte släpps förrän på måndag, tickar beställningarna in på nätbokhandeln redan nu. Det var många som hade satt boken på bevakning (fler bevakningar än någon annan bok tidigare på Grim förlag, så det gladde mig mycket!) och nu när boken finns i lager går den att beställa. Den finns både på Adlibris och Bokus och mer information om boken finns på min författarblogg.

Jag hann inte mer än hem med mina lådor, så ryckte jag med mig ett antal ut i det vackra eftermiddagsljuset för att ta några bilder på boken i sin hemmiljö.

Nu håller jag tummarna för att Våra älskade orkade inte leva tas emot väl av läsarna för det är många gripande historier och jag tycker att omslaget blev precis så vackert som jag hoppades på när jag målade bilden.