Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

torsdag 26 februari 2015

Tre år har passerat ...


Det är så svårt att förstå att det idag gått tre år sedan den fasansfulla dagen då jag väcktes av ett telefonsamtal som chockade mig och förändrade hela min värld. Efter en fantastiskt festnatt med goda vänner smög jag hem när klockan passerat fem på morgonkvisten och redan strax efter åtta skrällde telefonen vid mitt öra.

Yrvaket svarade jag och vägrade ta in det som sades. Min älskade storebror var död. Nej, sa jag. Jag vägrade ta in det. Nej, upprepade jag. Jo, det är så, hörde jag igen.

Helt bedövad och fullständigt omtumlad klädde jag på mig, packade ett par ombyten och åkte med min fina syster till våra föräldrar. Där fanns polisen och vår fine lillebror hade just kommit. Poliserna sa några få ord innan de lämnade oss med vår sorg, smärta och fullständiga förtvivlan.

Tre år har gått idag. Tre år utan att vi har fått krama den fantastiske man som var min bror. Tre år då vi inte fått höra hans skratt. Eller kittla honom när vi ska ta en familjebild.

Tre år utan honom. Utan den bror som alltid funnits. Jag är redan äldre än han någonsin blev och det gör ont att ens tanka tanken. En storebror är en storebror är en storebror .... Ska för alltid vara en storebror ...

Under mitt arbete med reportageboken Våra älskade orkade inte leva har jag tänkt så mycket på alla känslor som jag gick, och fortfarande går, igenom. Jag förstår så väl de anhöriga i boken som berättar om sin förtvivlan, sin smärta, sin sorg, sin kärlek och den ständigt närvarande frågan "Varför?". Även om min bror omkom i en trafikolycka och inte genom suicid är många av känslorna desamma och saknaden har vi definitivt gemensamt. Inget blir sig någonsin likt igen, för livet har bytt riktning.

Min smärtsamma erfarenhet har betytt mycket för mig under arbetet med boken och min älskade storebror har därmed varit ständigt närvarande, så mitt i allt elände känner jag ändå att han är nära mig. Det kommer han alltid att vara för han finns för evigt i mitt hjärta.

Det kan inte åren som går ändra på.



onsdag 25 februari 2015

Fullt upp med reportageboken Våra älskade orkade inte leva



Vilket härligt tempo det är i mitt liv liv. Rena rama actionfilmen och det föredrar jag helt klart framför ett drama.

Förra veckan släpptes reportageboken Våra älskade orkade inte leva på Grim förlag och på själva releasedagen var jag med i två radioprogram. Hela helgen gick sedan i firandets tecken och det var så otroligt kul att få träffa flera av mina intervjupersoner igen och skåla med dem för det fina arbetet vi gjort tillsammans när det gäller boken.

Det var också trevligt att så många av mina vänner kom för att fira med mig och för att köpa ett rykande färskt exemplar av boken. Jag skrev hälsningar och autografer så pennan glödde och det var riktigt kul att vi sålde så mycket, för jag vill ju att boken ska nå ut med sitt viktiga budskap; vi måste våga prata mer om självmord för att bryta de tabu som finns.

Jag har också fått höra mycket positivt om boken redan. Först och främst att den är fin att se på, och det är ju väldigt roligt med tanke på att det är jag som målat omslagsbilden, men också att den är svår att lägga från sig när man börjat läsa och det är verkligen glädjande. Jag har känt samma sak under själva skrivandet. jag har inte velat sluta för dagen och gå och lägga mig, utan jag har velat fortsätta att skriva och skriva och skriva.

På det sättet har faktiskt arbetet med boken varit lustfyllt trots det tunga och svåra ämnet suicid.

Bara ett par dagar efter att en väninna köpt boken fick jag ett trevligt meddelande där det stod att boken är det bästa jag har gjort och att den håller världsklass. Så himla fint skrivet - inte undra på att jag är både glad och stolt.

Och inte nog med det; BTJ, som förut hette Bibliotekstjänst och recenserar de flesta böcker som ges ut i Sverige och därefter skickar ut omdömena i häften så att bibliotekarier runt om i landet vet vad som finns att beställa, recenserade Våra älskade orkade inte leva rekordsnabbt. Det brukar ta ett par, tre månader innan man får sin recension, om man över huvud taget får en numera, för det är inte längre självklart.

Den här gången tog det en enda vecka, som kom recensionen. Imponerande redan där, men det allra bästa med den är att den är allt igenom positiv. Så här skriver Therese Nordholm i BTJ-häfte nr 8, 2015:

"Författaren vill med sina texter spegla de känslor som finns runt ett självmord, ge stöd år anhöriga och genom att tala om suicid också vara en del i att bryta ett tabu. Detta lyckas författaren uppnå i denna välskrivna och viktiga bok."

Jag kunde inte fått ett finare omdöme. Våra älskade orkade inte leva är både välskriven och viktig - hurra!

Jag har också fått veta att Myndigheten för Tillgängliga Medier, MTM, vill göra talbok av boken och även detta är mycket glädjande för jag vill ju att så många som möjligt ska kunna få tillgång till den. Redan veckan efter releasen kom frågan till Grim förlag och det kändes fantastiskt. MTMs uppdrag är bland annat att se till att alla ska ha tillgång till litteratur och samhällsinformation utifrån sina egna förutsättningar oavsett läsförmåga eller funktionsnedsättning. En väldigt viktig myndighet, alltså.

För den som är intresserad av att köpa boken finns den både som e-bok och danskt band på både Adlibris och Bokus. Det går också att köpa direkt via mig. Allra billigast är förstås att låna den som e-bok på biblioteken eller be närmaste bibliotek beställa hem pappersboken. Vilket som är välkommet, för jag blir väldigt glad om boken sprids.

Det är mina intervjupersoner, som så öppenhjärtigt berättar om sina tankar, känslor och erfarenheter kring självmord i familjen, verkligen värda. De är fantastiska.


onsdag 11 februari 2015

Nu är reportageboken hos mig





Det är så härligt att kunna säga att min reportagebok Våra älskade orkade inte leva är tryckt och klar! Nu har den tryggt och säkert landat på Grim förlag, där min förläggare Annika Bengtsson tagit väl hand om lådorna fulla med böcker och placerad dem i fina staplar på lagret.

Vi har också passat på att luncha ihop och då fick jag flera lådor med rykande färska böcker som jag ska ge bort till de fantastiska anhöriga som medverkar i boken och även kunna sälja själv när någon vän vill köpa en bok.

Trots att boken inte släpps förrän på måndag, tickar beställningarna in på nätbokhandeln redan nu. Det var många som hade satt boken på bevakning (fler bevakningar än någon annan bok tidigare på Grim förlag, så det gladde mig mycket!) och nu när boken finns i lager går den att beställa. Den finns både på Adlibris och Bokus och mer information om boken finns på min författarblogg.

Jag hann inte mer än hem med mina lådor, så ryckte jag med mig ett antal ut i det vackra eftermiddagsljuset för att ta några bilder på boken i sin hemmiljö.

Nu håller jag tummarna för att Våra älskade orkade inte leva tas emot väl av läsarna för det är många gripande historier och jag tycker att omslaget blev precis så vackert som jag hoppades på när jag målade bilden.


lördag 7 februari 2015

Fina fåglar förgyller faktiskt


Jag är, som många andra människor, fascinerad av fåglar. Någon ornitolog lär jag aldrig bli och jag prickar absolut inte i ett block av fåglar jag ser. Jag tycker bara att de är spännande. Vackra. Intressanta. Annorlunda. Det räcker för mig.

Från mitt fönster där jag sitter och arbetar några dagar i veckan har jag nöjet att ofta se ett antal tjusiga svanar simma omkring. Jag undrar ofta vad de tänker. Vad de grubblar över. Om de fryser. Om de får någon mat även så här dags på året. Om de har trevligt. Vill svanar ha det trevligt? Bryr de sig om sådant? Eller är de så upptagna av nuet att de inte funderar på sådant? Mindfulness i sin ädlaste form?

Änder finns det också ofta på plats utanför fönstret. Ibland simmar de på ett sätt som gör att det blir väldigt vackra V eller andra mönster efter dem. De liksom plöjer vattnet. Otroligt snyggt.




När jag åkte hem efter radiointervjun i Halmstad i måndags efter att i en timme ha pratat om kommande reportageboken Våra älskade orkade inte leva såg jag på avstånd hur en svärm fåglar åkte hit och dit i fantastiska mönster om och om igen. Jag hade gott om tid att ta fram mobilen och ta ett par bilder och det var verkligen en upplevelse att gång på gång se hur mönstret i svärmen ändrade sig.




Alla coolast kommer nog dock alltid besöket av en hornuggla på altanen att vara. Det var magiskt att få se denna vackra rovfågel på så nära håll en tidig morgon i mars 2011.

Men jag hoppas förstås på fler magiska fågelmöten framöver. Snart är ju våren här.

Och kameran är alltid laddad.










tisdag 3 februari 2015

Jag var gäst på P4 Halland


Det är så mycket som händer kring mig och min kommande reportagebok Våra älskade orkade inte leva att jag knappt hinner med något annat än att jobba just nu. Men roligt är det förstås.

Igår var jag gäst på P4 Halland så under en hel timme pratade jag med Anna Carlsson som har förmiddagsprogrammet Carlsson & Co. Det blev en väldigt trevlig pratstund och jag tyckte nog att skötte mig ganska bra trots att jag inte är van vid direktsändningar.

Att få till en länk som både funkar och ser snygg ut verkar lite svårt, men jag hoppas att ni kan höra intervjun genom att klicka på den här långa länken: http://sverigesradio.se/sida/embed?url=http%3A%2F%2Fsverigesradio.se%2Fsida%2Favsnitt%2F497764%3Fprogramid%3D2163&start=3604


Den 16 februari släpps boken och det är fantastiskt att få möjlighet att sprida den redan innan den ens lämnat tryckeriet.

Efter besöket i radiostudion passade min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag och jag på att äta lunch tillsammans. Alltid lika gott och trevligt!


söndag 25 januari 2015

En underbar vinterdag


När jag vaknade i morse fanns ingen gräns mellan hav och himmel. Det var helt magiskt att få titta ut genom sovrumsfönstret med sömndruckna ögon och bara se piren i dimma.

Vi har nu bott i vårt nya hus i två månader och käre maken monterade genast upp rullgardiner för fönstret i sovrummet, men ännu har vi inte använt dem. Hur ska man kunna stänga ute det vackra? Tids nog kommer solen att gå upp så tidigt att rullgardinerna säkert behövs, men ännu njuter jag av naturen in på knuten.

I eftermiddags var vi ute på promenad i vintersolens glans och det var så vackert över allt. Självklart var kameran med över axeln för utan kameran känner jag mig lite naken och möjligheten att få ta bilder är ofta det som får mig utanför dörren...

Jag halkade inte en enda gång, trots att jag konstant var livrädd och gärna stödde mig mot stabile maken.








fredag 9 januari 2015

Boken är på tryckeriet



Det är så otroligt spännande dagar nu. Min nya bok Våra älskade orkade inte leva befinner sig just nu på tryckeriet i Danmark och här går jag och min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag och bara väntar på att få hålla resultatet i våra händer.

På min författarblogg har jag idag skrivit om hur reportagen byggts upp i boken. För mig var det en viktig sak hur allt skulle presenteras och med facit i hand tycker jag att det är både lättläst och tilltalande.

Jag kan knappt vänta till 16 februari då boken släpps...