Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

onsdag 26 februari 2014

Två år har gått



Till minne av min älskade storebror

Två år har gått sedan du rycktes ifrån oss
men minnet av dig och kärleken till dig
lever för alltid inom oss

(minnesannons i lokaltidningen hemmavid, men då med hans namn som rubrik istället ...)

Fortfarande har jag inte kunnat förmå mig att titta i albumen från när vi var små och min storebror alltid fanns där för mig. När vi vaknade tidigt och byggde med lego. När vi fick en mugg med lättsaltade potatischips till lördagsprogrammet på tv. När vi byggde snögubbar och bad om en morot till näsa. När vi hade likadana tröjor, men i olika färgsättningar, som mamma hade stickat.

När vi drack liptonte och åt ostmackor på lördagsmorgnarna. När vi tävlande sprang bredvid varandra och andra barn med en potatis vinglande på en sked i handen på midsommarafton. När vi spelade rullpingis i källaren. När vi hängde med kompisarna i kvarteret.

När vi var barn med hela livet framför oss.

En hemsk februaridag för två år sedan förändrades allt på en enda sekund och livet blir aldrig detsamma igen. Livet går vidare för att det är så livet gör, men ännu gör det för ont att ta fram de där fina bilderna i albumen. De påminner alltför mycket om hur roligt vi hade och hur goda vänner vi alltid var.

Älskade storebror, vad du fattas mig.

söndag 23 februari 2014

Äntligen coolt kalas




Idag har söte sonen haft födelsedagskalas tillsammans med sex av sina närmaste vänner. Det är lätt att tro att han då fyller år ungefär så här dags på året. Det brukar liksom sammanfalla med när kalaset äger rum.

Men näsch, så förutsägbara och tråkiga är inte vi. Nänä, vi lägger istället kalaset rätt så mitt emellan hans tolfte och trettonde födelsedag. Det blir betydligt mer spännande så. Den första anledningen till att vi inte hade kalaset när han fyllde år är att alla har sommarlov då och att många är bortresta. Därför brukar vi istället ha det i början av hösten.

Hösten i år var dock så vansinnigt kort att vi inte hann andas innan den redan var förbi. Vintern likaså.

Men nu fick vi i alla fall till det och alla var så väldigt nöjda att jag faktiskt tror att det var värt att vänta på. Sonen var helt på det klara med att han ville ha laserdomekalas och det fick han såklart.

Nytt för i år är att det finns en supercool minigolfbana i samma hus och att man kan boka både laserdome och minigolf på kalaset, så det gjorde vi. Mellan de båda aktiviteterna serveras korv med pommes frites och alla fick dessutom läsk, glass och godispåse.

Det var härligt att se alla toksvettiga ungdomar slå sig ner vid bordet i väntan på maten och de pratade och skrattade hela tiden, så det var verkligen underbart att höra dem också. Nu för tiden sitter de ju mest vid sina datorer och umgås inte som vi barn gjorde när jag var liten, men de vet verkligen hur man gör när man träffas i alla fall. De hade verkligen skoj och de flesta är dessutom klasskompisar, så jag kan tänka mig att de har rätt roligt även i skolan.

Sonen vill absolut ha ett likadant kalas nästa gång han fyller år också. Det är ju faktiskt bara ett halvår till dess.

Inte så dumt.









söndag 16 februari 2014

Stirrande, blodtörstigt monster



Det här stirrande science fictionmonstret stirrade blodtörstigt på mig från grannens tomt i Branäs. Tur att vi har åkt därifrån nu och landat i vår trygga hemmiljö.

Jag är säker på att den anfallit mig annars.

lördag 15 februari 2014

Snöoväder i Branäs


Det har snöat på tvären hela dagen idag och varit komplett snöstorm. Det hindrar dock inte barnen från att åka snowboard. Fast det är väldigt svårt att ta bra bilder eftersom min fina kamera inte är vattentät. Jag imponerades av barnens coola åk med makens vattentäta kamera i handen.

Har man inte bråttom är den säkert grym, men jag blev väldigt stressad av att kunna ta tre bilder på ett helt åk istället för typ 43.

Men här fångades båda på en och samma bild. Najs.

fredag 14 februari 2014

Underbar Alla hjärtans dag


Vilken härlig dag vi har haft i Branäs! Just som vi ätit lunch ringer min mobil och i andra änden är en mycket myndig stämma från Sveriges Television. Det visar sig vara en före detta arbetskompis från min reportertid på SVT i Karlstad och han frågar om en påhälsning kan funka i stugan.

Tror sjutton det! Så himla glad jag blev när Rino, reporterkollega, och Camilla, fotograf som jag gjort otroligt många bra knäck med, dök upp på förstutrappen. Jag började nästan gråta av glädje, för vi har inte setts på sådär femton år. Ändå kändes det helt naturligt att kramas, catcha up och skratta ihop. Som om vi sågs förra veckan.

För människor som inte flyttar, byter jobb/liv eller på andra sätt ändrar sina liv är det nog svårt att förstå min glädje idag. Men oj, vad jag njöt. 

Vi hade en fantastisk stund ihop och började genast planera nästa träff. Så underbart att få dela minnen! Skulle kunna skiva ett par blogginlägg enbart om mina och Camillas nedslag i den värmländska verkligheten och hur otroligt ofta jag fortfarande pratar om henne. Det ska jag göra när jag är hemma vid datorn och har ett vettigt tangentbord. Det är det värt. 


På eftermiddagen testade kidsen att åka snowboard. Hur kunde jag få så modiga och grymma barn??? Jag är extremt imponerad.

Inga gener alls från mig. 


torsdag 13 februari 2014

Tjohoo i Branäs


Nu är vi tillbaka i härliga Branäs och njuter av all snö, även om det är lite grått och ingen blå himmel så långt ögat når.

Jag tycker ändå att bilden är mysig och förmedlar känslan vi har. Ljuset i bilden kan tas för dagens sista solstrålar.

I själva verket är det strålkastarna från käre makens bil, men det behöver vi väl inte avslöja?

Fint går före sanning.

lördag 8 februari 2014

Min systers söte Kompis


Min syster och hennes familj har skaffat katt. Han är helt bedårande söt, otroligt kelsjuk och har en ofattbart mjuk päls i en färg som jag aldrig sett förut. Den glänser av guld. Eller kanske brons. Han är så otroligt mysig och vill hela tiden bli gosad med. Inte lätt för mig som är allergisk mot pälsdjur att motstå denna lilla juvel. Lite var jag ju tvungen att klappa honom, men sedan fick jag tvätta händerna ordentligt med tvål och vatten...

Jag klarade i alla fall att vara på besök hos syrran i några timmar igår kväll utan att börja nysa och det är vi båda glada över. Vanligtvis brukar jag klara ungefär tre timmar i ett katthem innan jag börjar snörvla och det funkade denna gång också.

Tur det, för inte vill jag missa dessa ljuvliga chardonnaytimmar med mina fantastiska granfruar. Inför gårdagens c-hour hade jag hittat ett mycket passande vin och det var riktigt gott. Precis som ostarna, kexen, laxrullarna, oliverna och chokladstenarna ...

Åh, så härligt och gott vi har när vi ses.

Och nu får även lille Kompis vara med.




lördag 1 februari 2014

Längtar till våren


Åh, vad jag längtar till våren. Visst är snön vacker, men med den ständigt grå himlen blir det i alla fall inte så tjusigt som jag skulle önska. Alltså längtar jag ännu mer till våren.

Så nu har jag köpt en liten vacker vårblomma. Den blir perfekt att ha på bordet ikväll när två fina familjer som vi brukar träffa på Karpathos kommer hit och umgås med oss i sällskap av bubbel, röror och en massa mat.

Åh nej. Karpathos! Varför skulle jag börja tänka på det i vinterkylan?

Nu längtar jag genast till sommaren också ...