Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

måndag 22 december 2014

En månad i nya huset


Idag har vi bott i vårt nya hus i exakt en månad och det är samma dag som ljuset börjar återvända så det känns väldigt symboliskt. Nu ska det bara bli ännu bättre hela tiden. För det har ju faktiskt enbart varit bra sedan vi väl landade här. Hur bra ska det bli? Finns det några gränser? Hoppas inte det!


Vi bor bara några meter från havet och så gott som varje morgon ställer jag mig på altanen (ofta i pyjamas och med bara fötter trots decemberkylan - det erkännes) för att fotografera soluppgången. Det är så hänförande vackert att orden inte räcker till. Alla bilderna här har jag tagit från altanen och vi har samma utsikt från sovrummet, så jag antar att jag inte ens behöver säga att rullgardinen är oanvänd.


Jag kan inte förstå att ett hav, där varje droppe är transparent trots att det brukar uppfattas som blått, kan innehålla så otroligt många färger som det gör här. Så gott som varje dag förundras jag över magin i naturen. Även de dagar då det är grått är det vackert.


Bilderna i detta blogginlägg tog jag igår och eftersom det var en söndag var hela familjen samlad. Var tionde minut ropade jag på käre maken och sa att han var tvungen att släppa allt han höll på med (typ montera det sista i köket) för att komma och och se den spektakulära naturen.


Hur kan naturen vara så här vacker helt utan filter? Om någon målat en tavla som såg ut som bilderna här hade jag tyckt att konstnären tagit i onödigt mycket, för riktigt så blaffigt är det faktiskt aldrig på riktigt.

Men jo, det är ju det.



Framåt eftermiddagen var solen på väg ner igen. Då var färgerna mildare, men de var lika vackra då med. Varje dag vid vattnet är en gåva. Nu har vi fått en månad.

Jag hoppas på många fler.



lördag 6 december 2014

En decemberdag vid havet


Idag är det exakt två veckor sedan flyttlasset gick från underbara Solvändan, där vi bott i hela femton år, till vackra Lönnvägen, där vi förhoppningsvis kommer att bo under resten av våra liv.

Vi har havet alldeles inpå knuten och det är så bedövande vackert att det inte finns ord som täcker den magi som uppstår när naturen är som allra mest storslagen.

Utsnittet under dagen kan variera lite, men vyn är trots allt densamma. Tänk att så mycket händer på samma plats under bara några timmar. Ingen bild är det minsta manipulerad så det är naturen själv som står för alla växlingar och jag har lagt in alla bilder i den ordning jag tagit dem under dagen.

Detta kan vara jordens vackraste plats...








fredag 31 oktober 2014

Happy Hallå viiiin!


Eftersom vi är mitt i flyttstöket är det inte så mycket ordning på saker och ting. Men Halloween måste vi i alla fall fira och i år var första året som fina barnen både valde pumpa och sedan fixade till den helt själva.

Det blev ju fantastiskt bra!


Åsså blev jag bjuden på ett glas vin hos finaste syrran och då kändes det förstås fint att det var Hallå viin idag!


Finaste dottern (jooo, hon är finast oavsett lite läskig bild här) har gjort sig väldigt snygg dagen till ära. Tillsammans med en läskig kompis var de rätt grymma...

Kvällen avslutades med att lille Kompis fick sig en vattenslurk direkt ur kranen. Dagen till ära var han orange... En väldigt trevlig Hallå vin-kväll!



lördag 25 oktober 2014

Tjuvstart på Halloween


Igår var sista dagen för våra elever inför höstlovet och eftersom Halloween infaller när de är lediga ville de ha en festlig fredag. Mycket trevligt, tyckte jag, som gärna klädde ut mig. Det är trots allt lite kul att göra sig väldigt läskig och ful när man till vardags försöker se snäll och trevlig ut.

Fast lite synd tyckte jag om eleverna som hade mig på lektionen innan festen började. Det är ju lite svårt att vara seriös när man ser ut så här och låter som en kvittrande kanariefågel samtidigt.


söndag 12 oktober 2014

Käre maken firades med vindsurfingtårta


Eftersom vi befinner oss mitt i renoverings- och flyttstöket blev det ingen storslagen fest med 100 gäster  för käre maken som fyllde 50 år igår, men självklart fick han bli lite firad ändå och vi som var där hade enormt trevligt. Det blev så mysigt på alla sätt och vi var i nya huset fast det inte finns något alls där. Inte ens riktigt golv. Bara masonitskivor.

Vi körde dit några bord och några stolar och beställde mat via catering, eftersom vi inte ens har en kastrull där. Det var första gången i mitt liv jag beställde cateringmat, men vilken grym grej! Det var inte sista gången! Så himla fint upplagt och allt var otroligt gott. Och galet generöst tilltaget. Både lunchen  och middagen idag var given - rester.

Jag hade i alla fall gjort en liten tårta till käre maken. En glasstårta, för det vet jag att han gillar. På den hade jag lagt en ätbar bild som jag beställt via nätet. Den kom på bara ett par dagar och blev så himla fin, tycker jag. Busenkel att få av från arket den låg på också.

Det känns så otroligt bra att vi haft en liten fest i nya huset, för med det kommer en gemytlig atmosfär som gör att jag tror att jag kommer att trivas fantastiskt bra där också. Precis som jag gjort i huset vi bor i nu.


Idag har vi fortsatt att arbeta. Nu är spröjsen borta på fönstren mot havet. Nog blev det lite luftigare och lite modernare?

Det är alltid många vackra svanar som simmar i fjorden precis nedanför fönstret och idag var de extra fina vid solnedgången då de verkligen lyste i oktobersolen. Vi har också både rådjur och en liten kanin på tomten allt som oftast. Det är verkligen en naturtomt....

Och så underbart det låter när man står ute och solen har gått ner. Det är helt tyst. Man hör bara en enda sak.

Havet.





lördag 11 oktober 2014

Min älskade make fyller 50



Jag var på jobbet en vanlig dag. Allt var som det brukade denna förmiddag i februari. Jag var 23 år gammal och arbetade som högstadielärare på en skola som drog sin sista suck. När sommaren kom skulle den läggas ner och det visste jag redan när jag fick jobbet.

När jag promenerade i korridoren på väg mot min sal mötte jag studierektorn som gick bredvid en ung man. I samma stund som jag såg denne unge man tänkte jag ”Wow! Herrejösses! Det här kan aldrig sluta väl! Vilken snygging!”

Vi närmade oss varandra och studierektorn sa att killen vid hans sida skulle vikariera fram till sommarlovet. ”Jaha, hej, välkommen”, sa jag så svalt och neutralt som jag förmådde.

Knäsvag gick jag vidare till min sal. Inte visste jag då att jag träffat mannen jag skulle gifta mig med och få två underbara barn med, men det var något i luften. Det var som om en livsenergi frigjordes och jag kunde inte påverka flödet det minsta. Jag kände instinktivt att vi hörde ihop, även om det tog några månader innan jag erkände det för mig själv och andra.

Kärlek vid första ögonkastet, ja det var det ju helt klart, men jag vägrade kännas vid det. Jag hade mött mitt livs kärlek men jag både visste det och vägrade ta in det för det skulle ställa mitt välordnade liv på sin spets.

23 år senare är jag oändligt tacksam för att jag följde mitt hjärta. Den skitsnygge killen i korridoren blev min äkta make och idag fyller han år.

50 grymma år fyller han och han har inte förspillt ett enda. Han är lika förbaskat snygg ännu (OCH han har en insida som jag inte kände till då!!!) och hade jag mött honom i korridoren idag hade jag känt samma sak – Honom ska vi ha (som de säger i Tjuren Ferdinand på jul)!!!! Det är fasen i mig värt att fira.

Massor av grattis, käre maken! Du är så bäst!





onsdag 8 oktober 2014

Renoveringen i full gång


Renoveringen av vårt nya hus är i full gång och det kommer att bli så fint så. Egentligen borde alla som ska flytta få ledigt från jobbet i ett par månader för hur ska man kunna hinna allt när man jobbar hela dagarna? Både att renovera och att packa tar galet lång tid.

Idag var det otroligt vackra moln på himlen när vi kom dit alldeles innan skymningen. Utsikten är verkligen magisk.


Vardagsrummet är under full omgörning och där tänker jag sitta vid kaminen i minst fyra månader i ett sträck framöver. Jag ska bara äta praliner och dricka champagne medan jag njuter av havet utanför fönstret. Eller får man inte ledigt från jobbet ens när man HAR flyttat???

Typiskt.


Tapeterna i köket vinkar vi hej då till. Det finns så otroligt många läckra tapeter men nackdelen är att väldigt speciella och utstickande tapeter har mycket kort hållbarhet. Det är lätt att tröttna på alltför avancerade mönster. Därför kör vi genomgående vitmålat till att börja med.

Sedan får vi se vad vi gör om ett halvår eller så, men troligen får gardiner, kuddar och tavlor stå för färgprakten ett tag här hemma. Det är trots allt enklare att byta ut några kuddar än att tapetsera om.

#praktiskkvinna

söndag 28 september 2014

Nytt hus, födelsedag och SM

Söta dottern, finaste föräldrarna och söte sonen
på nya tomten. Och så lilla ulltotten Alice!

I fredags var en väldigt speciell dag för då fick vi nycklarna till vårt nya hus. Vi köpte det i maj, men först nu är det vårt på riktigt. Det ligger otroligt vackert och extremt havsnära, så det kommer självklart att bli oerhört fint att få bo där. Samtidigt är det så mycket som jag älskar med stället vi bor på nu.

Framför allt älskar jag våra grannar. Världen finaste syster råkar vara just min och hon är vår granne dessutom. Bara tanken på att flytta ifrån henne gör att jag gråtit i timmar. Samtidigt får jag försöka tänka på att vi flyttar tre och en halv kilometer norröver. Inte till Nya Zeeland. Eller till Korpilombolo. Vi kommer kunna träffas även i framtiden. Även spontant en tisdagskväll.

Andra ljuvliga grannar kommer jag också att sakna, men en av dem har betytt enormt mycket för mig den här tiden, för hon tycker att allt är så fantastiskt med nya huset. Att få göra om. Att få havsutsikt. Att ändå få bo nära varandra. Tre kilometer är ju ingenting, menar hon och försäkrar mig om att hon kommer springande allt som oftast. Guld värt för en lipsill.

Den här bilden tog jag en sen kväll när jag just fyllt 47. Med det blev jag
den första av mina föräldrars barn att fylla 47. Min älskade storebror
blev bara 46 och det gjorde ont att tänka på...

Själva huset vi bor i nu älskar jag också. När vi köpte det trodde jag att det var ett hus som vi skulle bo i ett tag. Tills vi hittade ett bättre. Så blev det förvisso, men det tog femton år - inte ett eller två som jag trodde. Det ser inte mycket ut för världen, men jag trivs så otroligt bra och tycker fortfarande att vårt kök är galet snyggt. Vi slängde ut allt i det 26 år gamla köket när vi flyttade in och det vi valde är jag fortfarande supernöjd med.

Det bästa är att även de nya köparna gillar vårt hus. Och de håller med mig om att köket är fint! Hurra för dessa kloka och fina människor! De är under trettio år och påminner så mycket om hur käre maken och jag var när vi flyttade in en solig junidag 1999. Då hade vi en bebis på gång, men i övrigt låg allt framför oss. Huset kom att bli en stor del av våra liv. Det mesta i våra vuxna liv har hänt här. Vi har haft så mycket kul i det här bruna tegelhuset, på dessa soliga altaner och i den prunkande trädgården.

Båda barnen har börjat sina liv här. Ett har till och med blivit till här. Sådant sätter sina spår.

Och jag gråter igen bara jag tänker på det...


Lördagen var också speciell. Då firade vi två födelsedagsbarn; systersonen och mig. Min underbara syster hade gjort sushi, som jag tycker är så otroligt gott. Särskilt hennes. Vilken fantastiskt fin present! Jag njöt i fulla drag.


Min systerson är imponerande på så många sätt. För det första blev han svensk mästare i BMX redan när han var åtta år. Nu fyllde han nio och gjorde massor av volter på studsmattan. Både framlänges och baklänges. Han är som en fullfjädrad cirkusartist och jag är livrädd hela tiden. Jag tror alltid att han ska bryta nacken eller armen eller vad som helst. Hjärtat är konstant i halsgropen på arma mostern, men han är verkligen otroligt fysisk. Han har en kroppskontroll och en känsla för sina kroppsdelar som jag aldrig ens varit i närheten av. Vad månde bliva av denna lilla stjärna?


Vi passade också på att besöka nya huset. Jag tog med mig både föräldrarna och syskonen vid två olika tillfällen. Vi tog en tur både inomhus och i den vackra trädgården. Vi har egen liten skog och i den bor två rådjur som stirrade på oss när vi kom. Jag hann ta ett par bilder men sedan tyckte de att det var klokast att ge sig av. Särskilt långt bort sprang de troligen inte för jag har sett dem där förut, så de kommer nog tillbaka.



Det har varit en fantastiskt fin helg och på toppen av allt har käre maken seglat SM i Speedvindsurfing och han kom glatt hem med en tjusig silverplakett för ett par timmar sedan! Jag tycker att han är imponerande som kunnat fokusera så på sin sport mitt i allt med det nya huset.

Nästa år kan vi kanske se SM från tomten. Det vore något det!

Världens finaste syskon; lillebror och lillasyster
med min dotter och systerdotter vid vårt nya hus!
Söta Alice fick sitta på en av bänkarna i trädgården!
Vit hund och röda höstlöv!

Alltså, allvarligt. KAN en hund vara sötare?????


söndag 7 september 2014

Härlig firarhelg!


I onsdags fyllde söta dottern femton år och igår var det dags att fira henne tillsammans med mormor, morfar och min syster med systerdotter. Det blev en härlig dag med strålande sol och riktig sommarvärme. Så skönt och lyxigt!


Något annat som vi passade på att fira igår var käre makens och min bröllopsdag. Den 6 september för 17 år sedan gifte vi oss en vacker sensommardag i Hjärtums kyrka. Det var en fantastisk dag på alla sätt!


Eftersom det var så vackert väder igår passade vi på att ta en tur med båten och det var så stilla och fint på havet. Vi åkte för att kika på vårt nya hus ifrån en annan vinkel, men det är så igenvuxet med jättestora träd framför huset att det knappt går att skymta. Eftersom vi vet hur grannarnas hus ser ut kan vi dock alltid lista ut var vårt hus ligger.


På kvällen bestämde sig barnen för att bada i poolen. Antagligen var det årets sista dopp och smart nog hade alla på sig våtdräkter, för det var bara 15 grader i poolen nu. I havet var det däremot hela 19 grader!


Nu har de fina gästerna precis lämnat oss och jag sätter mig återigen för att jobba en stund. Sakta men säkert håller min nästa bok på att växa fram - en gripande reportagebok är på gång.





onsdag 3 september 2014

Dramatiskt förarprov


Idag fyller söta dottern 15 år och det betyder att det är första dagen hon får göra förarprovet för moped. Sin sista körlektion hade hon redan för en och en halv vecka sedan, men förarprovet får man inte göra innan man fyllt 15 år. Vad kan då passa bättre än att göra det på sin födelsedag?

Hastigt och lustigt bokade vi in en tid och det blev så sent som möjligt på dagen för att slippa ta ledigt från skolan i onödan. Dagens sista tid var klockan 15, så den fick det bli. En halvtimme innan måste man vara på plats för att fotograferas och skriva in sig.

Eftersom jag tycker om att vara ute i god tid var vi där redan 13.45. När det var vår tid några minuter senare visade det sig att ingen på körskolan bekräftat via nätet att dottern var godkänd på det praktiska, så stor dramatik utbröt. Hon var tvungen att lämna kön, ringa körskolan och be dem att genast fylla i att hon var godkänd. Av säkerhetsskäl får förstås ingen som inte är godkänd på vägarna göra det teoretiska skrivprovet.

Det blev några nervösa minuter innan det stod klart att ändringen var genomförd - puh!

Sedan hade vi en hel timme på oss att småsnacka innan det var dags att gå in i skrivsalen och snacket var synnerligen enahanda, för det kretsade helt kring möjligheterna att bli godkänd. Jag sa att oroliga dottern självklart skulle klara provet. Vad annat kan en mamma säga i detta trängda läge? Och på hennes födelsedag? Hon MÅSTE bli godkänd, helt enkelt.

Som tur var fick jag rätt! Klart hon klarade provet!

Det blev en perfekt födelsedag med moppe och hjälm i present och så ett sprillans nytt körkort till det!

Grattis, finaste dottern! Kör alltid försiktigt!!!!

Av moster med familj fick dottern både bensinpengar och en dagbok!



Världens finaste dotter fyller 15


Åh, så fort åren går. Jag VET att kloka människor sa det när mina barn var små, men det går ändå inte att förstå HUR fort det går. Hur kan den där lilla ljuvliga bebisen som jag födde för exakt femton år sedan redan ha vuxit upp till denna fantastiska människa?

Så här var det (och det är jag säker på):

1. Bedårande liten bebis.
2. Underbar 15-åring.

Vad hände däremellan?????? Hur kunde man bara nysa lite, borsta tänderna och käka en ostmacka (nåja, hellre i en annan ordning, men ni fattar principen) och så är ungen 15? FEMTON ÅR! Hur går sånt till? Alltså, universums tillblivelse verkar lättare att förklara än det här miraklet.

Så klok, så omtänksam, så underbar på alla sätt är hon, min dotter. MIN dotter (jaja, sin fars, min käre makes, dotter också dårå, men ni fattar principen igen). Jag är världens malligaste mamma.

Grattis, finaste hjärtegryn (för det kommer du alltid att vara) på din stora dag!