Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

söndag 31 mars 2013

Påsklov - - - > bloggpaus


Eftersom jag har påsklov funderar jag på att ta en bloggpaus. Eventuellt blir det alldeles tyst här under en vecka. Skulle tro att det inte är så dumt, men helt säker kan man aldrig vara.

Ha det så fint, kära bloggvänner, så får vi se när vi ses igen!

lördag 30 mars 2013

Påskfirande som heter duga


Åh, så underbart att få ha både finaste systern med familj, bästa föräldrarna och hela min egen familj här denna ljuva påskafton.


Vilken god mat vi avnjutit. Så många fina snapsvisor vi sjungit. Och så härligt vi haft det. Med mig i min påskblus med något mönster som ser ut som ägghalvor...



Mamma hade gjort en jättefin bakelse med rökt och gravad lax, kavring med smör ovanpå och slutligen creme fraiche och stenbitsrom. Otroligt gott!


Till efterrätt fick vi himla god saffransglass som jag gjort och pyntat med hallon och marsipankycklingar.

På kvällskvisten såg påskfjädrarna självlysande ut när solen lyste så fint på påskpyntet som vätte mot gatan. 

GLAD PÅSK!!!




fredag 29 mars 2013

Härligt lång fredag


Nog är det härligt att vara ledig en fredag så man hinner med en massa trevliga saker. Vid elvatiden begav min promenadvännina och jag oss ut på en rejäl powerwalk i grannskapet. Vi gick över fyra kilometer och pratade som sjutton hela tiden, för vi hade inte setts sedan i måndags och sedan dess har en massa saker hänt.

Strax efter tretiden blev jag bjuden på ett glas lättvin hos min fina väninna och vi satt ute i en hel timme medan en och annan snöflinga dansade för oss denna sena marsdag.


Lite senare var det dags för långfredagsmys hos syrran och medan vi drack bubbel gjorde vi sushi. Supertrevligt och dessutom otroligt gott.



Medan vi gjorde sushi gjorde barnen marsipanfigurer och de blev så himla fina.

Nu softar vi till Let's dance och har ett glas vitt inom räckhåll - under stolen, så ingen välter ut glaset.



torsdag 28 mars 2013

Påskpresent på jobbet


Jag har faktiskt jobbat i några år. Både här och där. I olika städer och i olika yrken. Jag har liksom upplevt en del på skärtorsdagar genom åren och min erfarenhet säger mig att just skärtorsdagar är ruskigt lika andra torsdagar. Jag har aldrig haft ett jobb där man på just skärtorsdagen går hem vid lunch. Jag har heller aldrig tänkt att det borde vara så för alla.

När jag kom till jobbet i morse var det alltså skuttande (såklart - jag har ju ett jobb att skutta till!), men ändå på ett vardagligt sätt jag låste upp dörren till mitt och två kollegors arbetsrum. När jag hängt av mig jackan såg jag något.

Men va??? Vad låg på mitt skrivbord? Ett påskägg? Och ett fyrkantigt paket misstänkt lik en bok! Vem hade lagt det där? Påskharen? Finns hen???

Jag stirrade en stund och sträckte mig sakta fram för att kika i påskägget. När jag delade på det för att se innehållet konstaterade jag direkt att det var en fin blandning i ägget. Jag tycker i och för sig att påskgodis i form av ägg i allehanda skepnader är trevliga, men jag vet att många tycker att det bara är socker och utfyllnad. Det här ägget var fyllt med "riktigt godis". Sånt som alla gillar. Och jag med, förstås, för på godisfronten är jag smidig och gillar faktiskt allt (till skillnad från matfronten där jag nobbar typ 90 %...).

När jag satt ihop påskäggsdelarna igen blev jag väldigt nyfiken på paketet. Absolut en bok, men vilken? Och fick alla på jobbet samma (jobbrelaterade???) bok?

Jag blev jätteglad när jag öppnade det fina paketet och såg att jag fått Morgon i Jenin. Jag förstod direkt att det var rektorn som valt boken explicit till mig, för det är förvisso en mycket bra bok, men ingen skolbok av den typen att alla pedagoger på skolan borde läsa den, utom möjligen för att bredda världsbilden... Enda nackdelen är att vi redan haft den som bokcirkelbok, men jag uppskattar verkligen valet och blev supersuperglad. Så underbart att ha en chef som redan efter några få månader förstår vad jag gillar!

Och nu, kära bloggvänner, börjar påsklovet! Bring on the värme, för annars kommer vi att ha termobyxor ända fram till kräftskivan och det vill vi (eller i alla fall jag) verkligen inte.

onsdag 27 mars 2013

Morsan är Mästerkocken


Sveriges Mästerkock, som sänds idag och andra glada onsdagar, är ett väldigt trevligt program. Även om jag inte äter kött och därmed ibland ryser av obehag är det en spännande programide att låta vanliga hemmakockar göra upp om en mästartitel.

Idag kände jag dock att min egen mamma vann utmaningen med guldstjärna i kanten; smakrik omelett med stuvade räkor och rökt lax var helt ljuvligt.

Mmmmmm, så gott!



måndag 25 mars 2013

Vårkänslor på gång


Idag när min promenadväninna och jag terrängspatserade tre och en halv kilometer längs en slinga i skogen hade nästan all snö försvunnit. Det kände underbart att även de skuggiga partierna i skogen äntligen börjar bli snöfria. Fortfarande ligger isen i små vattendrag, men vänta bara.

Om några veckor är det dags för blommor igen. Bilden ovan tog jag den 13 april förra året. Jag undrar när jag får ta en liknande i år, men tanke på hur sen våren är.

13 maj?

söndag 24 mars 2013

Katten och jag promenerar


Visserligen har det varit lite kyligt, men vilket fantastiskt vårväder vi har haft hela helgen. Det har jag passat på att utnyttja genom att både sitta på altaner i området och att promenera runt halva Onsala.

Igår var jag ute på en rask långpromenad med en ljuvlig väninna och vi gick över en halvmil tillsammans medan vi passade på att uppdatera oss på varandras liv den senaste veckan.

På kvällen kom sedan två familjer som vi brukade umgås med mycket innan vi fick barn, men sedan blev det allt mer sällan vi alla tre sågs. Vi konstaterade för några veckor sedan att det är sådär sju år sedan vi sågs senast och det kändes helt galet, så därför var vi helt enkelt tvungna att få till en dejt. Igår var det äntligen dags och det blev precis så mysigt som jag hade hoppats.

Extra mysigt blev det förstås när vi släckte ner allt under Earth Hour.

I förmiddags bestämde jag mig för att gå en rask promenad igen och då följde min trevlige svåger med. I trekvart traskade vi runt i solskenet och det var jättehärligt. Och faktiskt varmare än jag vågade tro.

Någon som hade en besvärligare promenad denna helgen än jag hade var grannes katt. Den hade på något märkligt sätt hoppat upp på räcket kring vår altan och vågade inte ta sig ner. Den gick fram och tillbaka och sträckte ner ena tassen för att kanske våga, men nej. Den ångrade sig.

Vid ett par tillfällen måttade den avståndet till soptunnan och funderade på att använda den som ett mellanläge, men antagligen tyckte den att det såg för osäkert ut.

Vi försökte få hjälpa till genom att bära ner den, var det var inget som lockade alls utan då smet den bara åt andra hållet. Till slut lyckades den hoppa över till ett träd och klättra ner sakta och försiktigt gren efter gren. Som tur var.

Nu har barnen önskat spelkväll. Det blir en perfekt avslutning på en mycket trevlig helg.





fredag 22 mars 2013

Påskpynt med stil


Redan nu har jag tjuvstartat med påskpyntet. I slutet av nästa vecka kommer påskriset in, men det här pyntet är roligare. Jag föredrar ändå vuxenpynt och vad kan passa bättre denna fredag än detta?

Jag köpte ett megastort påskägg, klippte lite med en sax och stoppade in en baginboxvinpåse. Vips var påskgodiset klart! Tjohoo!

Precis den sortens godis som jag uppskattar. Självklart blir man aldrig för gammal för påskägg - det handlar bara om vad man fyller ägget med!

Skål, fina vänner!


torsdag 21 mars 2013

Ny tjusig baddräkt


Just som jag är som allra tröttast på vinterkylan går jag och köper något som får mig att drömma om varmare dagar. Något som ger mig hopp om en mindre kylig framtid.

Jag har minsann köpt en ny baddräkt. Och jag kommer att se ut som antingen en gigantisk karamell eller som en muterad flygsvamp när jag slappar vid poolen om ett par veckor. Ingetdera är direkt lockande, men vad gör man...?

Det är knappast säsong för baddräkter, så jag hade att välja på två onda ting. Antingen köper jag en baddräkt, vilken som helst, eller så badar jag inte på vår påskresa. Det sistnämnda lät om möjligt ännu värre än det förstnämnda, så ivrigt påhejad av söta och stöttande dottern begav jag mig på shoppingtur.

Jag började på Stadium och Pulssport, för där borde det finnas baddräkter året runt. Jodå, det gjorde det. För tävlingssimmare. De såg ut därefter. Jag beundrar Therese Alshammar något alldeles enormt, men det betyder inte att jag passar att klä mig i dräkter som är perfekta för henne.

Jag traskade vidare och kom till Change. Där hade de fått in två sorters baddräkter och lika många bikinis. Utbudet var alltså inte mycket att hoppa jämfota över och prova dem hade jag sannerligen ingen lust med.

Alltså köpte jag en på vinst och förlust. Vild som jag är.

Som tur var visade det sig att den passade när jag kom hem, så nu får det bli så.

Karamell eller flugsvamp. That's me.

tisdag 19 mars 2013

Denna jäkla kyla...


Jag som varit så flitig och kommit igång med promenader i förra veckan har plötsligt helt gett upp. Jag misstänkte att det inte skulle bli någon långlivad hobby, för det ligger helt enkelt inte för mig att vandra upp och ner när det finns så mycket annat roligt att göra.

Men det är faktiskt inte i första hand min lathet som gör att jag inte promenerat varken igår eller idag. Det är kylan. Jag är så in i hoppsan trött på att frysa. Oftast när jag har gått en stund får jag upp värmen och då går det rätt så bra, men när det blåser och river är det inte lätt att reglera värmen med hjälp av halsduk, vantar och luva. Och nu ger jag upp innan jag ens kommit utanför dörren. Motståndet från vädermakterna är för starkt.

Igår kväll var jag hembjuden till en mycket trevlig och klok kvinna, som jag lärt känna tack vare att vi båda skrivit och gett ut böcker, och det blev en riktigt mysig kväll. Fiskgrytan var supergod och jag blir alltid lika glad av god mat. Drycken var finfin; ett par matskedar vin, eftersom jag skulle köra några timmar senare, och vatten fullt av fina citronskivor.

Vi som var på besök slog oss ned i soffan och pratade om allt möjligt spännande i livet. Till slut kunde jag inte hålla mig längre. Jag frös så förfärligt. I ren desperation bad jag om en filt och på en sekund hoppade värdinnan upp och kom med två fina filtar. Jag slog in mig själv som en liten ljusblå julklapp i filtarna.

Uppmärksam som värdinnan var tyckte hon antagligen att jag fortsatte att huttra trots filtarna, för hon kom med både dunsockor och ett underbart täcke. Där jag satt jag. Med två filtar, dunsockor och täcke i en soffa jag aldrig besökt tidigare.

Jag tinade nästan upp innan det var dags att åka hem, men nästippen var lika fullt iskall hela kvällen. Till saken kan läggas att det bara var jag i sällskapet som var en fryslort. De andra såg ut att mer än väl kunna hantera temperaturen, så det handlade knappast om att det var minusgrader inomhus.

Det är bara det att min kropp är så fett trött på kylan att den vrålar konstant.

På jobbet har jag fått ett litet extraelement som jag har på min kontorsarbetsplats när jag inte har lektioner och jag vet inte hur jag ska komma tillräckligt nära för att verkligen avnjuta den ljuvliga värmen som strålar ut alldeles intill mina ben. Ibland vill jag pussa mitt element av pur kärlek, men jag brukar hejda mig av hänsyn till kollegorna i samma arbetsrum.

Så än en gång konstaterar jag:

Varken jag eller min kropp (idrottare refererar alltid till sina kroppar som om de vore fristående personer och här passar det mig utmärkt att göra sammalunda) orkar med mer kyla. Vi har fått nog.

Har du och din kropp också fått nog...?

Uppdatering kl 23.27: Jag har tömt soporna i köket. Det var fullt av gammalt äckel och inte minst skalet från den varmrökta laxen som utgjorde middagen. Men har jag gått ut med soporna? Åh nej, aldrig i livet! Det är ju svinkallt mitt i natten! Påsen står vid ytterdörren och jag tar ut den imorgon bitti. För till jobbet ska jag. Till mitt element.

söndag 17 mars 2013

Fascinerande lika



När mamma, pappa och deras söta ulltott Alice varit på besök över helgen har vi verkligen passat på att umgås. Vi har pratat, ätit gott och spelat en hel del spel. Både fyrmansvist och Cluedo spelade vi med barnen IRL och emellanåt passade lilla morsan och jag på att spela Ordjakten på våra mobiler också.

Ibland vinner jag och ibland vinner hon, men aldrig förr har vi hittat så många lika ord som vi gjorde idag. Helt otroligt roligt och då valde vi inte ens de allra vanligaste orden vi kunde komma på. Eller vad säger ni om oomkullrunkelig, hovmästarsås och höftledsoperation...? Festligt!

Det tredje ordet tyckte jag också var riktigt kul för vi tänkte båda festtema, tydligen. Jag bjöd på en fin Rioja och mamma satsade på en rejäl Röjarskiva! För att uppnå det sistnämnda fick det nog vara rätt mycket rioja, konstaterade vi.

Och det kan väl inte vara fel...?





lördag 16 mars 2013

Champagne passar alltid


För första gången i år är världens finaste föräldrar och deras lilla ulltott Alice på besök och det måste självklart firas.

Nu korkar vi upp champagnen!


fredag 15 mars 2013

Räcker vackert väder?


Jag tycker alltid att vädermakterna (mer eller mindre) motarbetar mig, men jag tycker absolut att blå himmel är fantastiskt och oslagbart. Det är förstås ljuvligt att titta ut och se den klarblå himlen och veta att man varken behöver paraply i handen eller snökedjor på däcken.

Kanske ligger det något isblock här och var och kanske är både träd och buskar fortfarande kala, men det är väl ändå vår? Vi är i mitten av mars och då borde det vara vår.

Men vad hände med värmen? Var är den där sköna behagliga värmen som ska komma när våren nalkas?

Hur kan det komma sig att det fortfarande är tio minusgrader när jag sätter mig i bilen för att åka till jobbet? Vem är det som inte skött sitt sitt jobb? Vem är det som inte läst sin del av avtalet?

Vi är i mitten av mars.

Hallå, var är bevismaterialet för det?



torsdag 14 mars 2013

Spännande återseende


Idag har jag varit på studiedag med mina kollegor från andra Ljud & Bildskolor i västsverige och det blev en riktigt kul dag. Inte minst för att jag återsåg två killar som en gång i tiden var mina elever. Den förste kände jag igen direkt. Han var precis sig lik från när jag hade honom i sjuan för 24 år sedan.

Visst var han några decimeter längre, hade betydligt mycket mer skägg och var mörkare i håret, men dragen kände jag igen direkt. Och det var riktigt kul att se.

Jag gick fram till honom och berättade vem jag var, men han hade inget tydligt minne av mig och det förstår jag, för jag vara bara inne i klassen några få gånger. Dock har jag ett rätt så extremt minne för människor, så jag kände som sagt genast igen den lille 13-årige gossen i den nu vuxne 38-årige mannen. Jättekul.

Ännu roligare blev det lite senare när vi alla delades in i mindre grupper. Min grupp bestod av tre män och mig. Vi presenterade oss för varandra och berättade på vilken skola vi arbetade på och vilka kurser vi har. Jag kunde inte sluta titta på en av killarna. Det var något ruskigt bekant över honom.

Efter  någon timme tog jag mod till mig och sa att jag kände igen honom från förr och undrade om inte han också kände igen mig, men nej, det gjorde han inte. Jo, framhärdade jag, och frågade om han möjligen gått på den skola jag arbetade på. Visst hade han gjort det, men han kände ändå inte igen mig.

Jag fortsatte att envisas och berättade vem jag efterträtt och då minsann! Han visste plötsligt precis! Han berättade detaljer som jag bara skrattade åt, för det stämde ju precis. Bland annat kom han ihåg att det skvallrades om min eventuella romans med en kollega på skolan.

Jodå. Nog var det en spirande romans även om vi själva inte visste det då. Det tog några månader extra för oss att förstå det som de kloka eleverna fattat för länge sedan. Jag berättade att käre maken och jag fortfarande, efter nästan 22 år, fortfarande är tillsammans och numera har två barn ihop.

Tänk så spännande livet är ändå!


tisdag 12 mars 2013

Books & Dreams med mig


Nu är jag med i tidningen igen! Det är ju så trevligt att jag då och får vara med i olika tidningar av olika skäl och idag var det dags igen. Jag har väntat så på det nya numret av Books & Dreams och idag såg jag det äntligen i butiken när jag veckohandlade massor av god mat.

Spänningen var stor när jag bläddrade i det sprillans nya numret - och där var jag! Hurra! Jag tycker att det blev jättefint med mycket tjusig layout.

Vinjetten är Min story och jag berättar hur böcker alltid har genomsyrat mitt liv och hur jag bestämde mig för att förverkliga min bokdröm, som jag burit på sedan jag var liten.

Vill du ha mer läslyx i livet (härlig slogan på framsidan, tycker jag) är Books&Dreams ett utmärkt sätt att nå dit - även de nummer som jag inte medverkar i är trevliga att läsa! ;)




måndag 11 mars 2013

Välbehövligt byte



Alltså, ibland är måttet bara rågat. Då måste man agera pronto. Det har jag gjort nu. Jag har i all hast köpt ett nytt överdrag till strykbrädan. Och ni ser ju att det sannerligen var på tiden.


Det nya är riktigt fint, tycker jag. Men nog behöver det strykas lite? Det ser oroväckande skrynkligt ut...

Och så gick jag och fina grannen en rask promenad. Det börjar bli en riktigt vana att gå en sväng då och då och ett litet bildbevis måste jag ju lägga upp. Vi gick till Leksandsgården och vände. Den måste ju ligga i Dalarna? Från Onsala blir det sådär femtio mil eller så.

Tur att vi gick så raskt att vi hann hem innan natten!



söndag 10 mars 2013

Havspromenad och mello


Vilken mysig lördag hade igår. På förmiddagen gick hela familjen en promenad till havet och det blåste som tusingen, men det var ändå väldigt vackert att se hur isen börjar släppa. Om några månader kan vi förhoppningsvis bada i fjorden igen, men det kändes väldigt främmande denna kyliga dag.


Det känns nästan osannolikt att jag promenerat två gånger på samma vecka, men undrens tid är tydligen inte förbi. För att balansera upp det hela köpte vi lördagsgodis på vägen hem, för det får ju vara någon måtta på sundheten i den här familjen.

Här under porlar vårbäcken så vackert...

Båda barnen fick plocka varsin påse, som de skulle bjuda kvällens gäster på och själv plockade jag också ihop en. Det är alltid lika kul att se hur olika vi väljer. Min skål är den med bumlingar, engelsk lakritskonfekt och sockerbitar. Sonens är den med döskallar och dotterns är den med hallonmattor och djungelvrål.


Framåt fyratiden fick vi besök av två mycket goda vänner och deras sex barn. Trots att vi bara bor någon mil från varandra går det ibland alldeles för lång tid mellan våra träffar och nu hade det gått längre tid än någonsin förut, så det var ett riktigt kärt återseende.

Vi bestämde oss för att äta tacos tillsammans, för det är något som alla barnen tycker om. För att lyxa till det lite extra gjorde väninnan en fantastiskt god tomatsoppa med majs och svarta bönor i - himmelskt gott!

 Självklart såg vi Melodifestivalen tillsammans på kvällen och förvåningen var stor när det visade sig att Robin stod som segrare. Musikaliska dottern var inte lika förvånad som vi andra, men nog hade det känts mer innovativt och spännande att skicka Yohio till Malmö...?



lördag 9 mars 2013

Underbar tjejkväll med osttema


Vilken fantastiskt trevlig tjejkväll vi fick igår. Vi firade lite grann att en i gänget fyllde år, men hon ville hellre fira den internationella kvinnodagen och oss allihop, så mest gjorde vi det.

Alla hade med sig någon ost och det är alltid lika gott. Själv hade jag med mig en extralagrad herrgårdsost och syltad ingefära. För den som inte provat detta redan kan jag varmt rekommendera det. Det är en utomjordiskt god kombination.

Lite chokladterapi hade jag också med mig och det är jag övertygad om är en utmärkt terapi. Den fungerar helt säkert.

Med tanke på födelsedagsbarnets namn passade välkomstdrinken alldeles utmärkt.

Till ostarna fick vi en synnerligen god och vacker sallad och det fanns flera buketter med vackra blommor i huset. Så mysigt och gott och underbart att få sitta ner och prata, prata, prata också. Tänk att vi alltid har så mycket att säga.

Samtalsämnena tar aldrig slut...









torsdag 7 mars 2013

Zzzzzzz


Sov så gott, alla fina bloggvänner! Dröm något mysigt och vackert!

onsdag 6 mars 2013

Bokcirkelpanik och tokstress


Klockan 6.04 i morse kom mejl från kvällen värdinna i bokcirkeln att hon behövde ställa in sitt värdinneskap på grund av sjukdom och hon frågade då om någon annan med kort varsel kunde tänka sig att ta över.

Eftersom jag känner ansvar för cirkeln (det var ju trots allt jag som startade den för över tio år sedan) erbjöd jag mig på stående fot att axla hennes mantel. Helt enkelt var det inte för jag hade redan dagen helt späckad med både jobb och barnaktiviteter ända fram till mötestiden 18.30, så det skulle bli på håret att jag skulle lyckas ro projektet i hamn.

Men det gick och vi fick en jättetrevlig kväll med massor av godsaker som jag slet åt mig på en löprunda på ICA minuterna innan bokcirkelflickorna skulle dyka upp. En mer utförlig rapport om kvällens träff kommer så småningom på systerbloggen Bokcirkel.se.

På bilden ser ni mars månads bokcirkelbok. Ser ni vilken det är?

tisdag 5 mars 2013

Käring på kvällspromenad

Jag började att gå mot Onsala kyrka.
När jag började mitt nya jobb hade jag ingen aning om vilka arbetskompisar jag skulle få. Jag kunde misstänka att de skulle vara trevliga, för märkligt nog har jag alltid lyckats få väldigt trevliga arbetskamrater. Precis som jag alltid får fantastiska elever.

En av mina nya arbetskompisar är en synnerligen trevlig, men ack så sportig, kvinna. Hon har flera gånger försökt övertyga mig om motionens underbara värld, men jag bara skakar på huvudet och suckar. Hur euforisk och övertygande hon än låter.

Kolla, kolla, dagens löpsedlar!

Jag vet att jag borde röra på mig mer. Egentligen gillar jag faktiskt att promenera, för det ger tankarna utrymme, man vidgar bokstavligt talat sina vyer och dessutom får man frisk luft. Ganska optimalt.

Bortsett från att det alltid är för kallt, för varmt, för sent, för regnigt, för halt, för mörkt och inte minst för ont om tid. Jag prioriterar alltid bort det och sitter istället och häckar framför datorn på ett eller annat sätt. Det är den bistra sanningen.

Idag sa denna härliga kvinna till mig på skarpen. Inte så att jag darrade av skräck, men det var något i hennes ton som gjorde att jag inte vågade annat än göra som hon sa. Hon sa att jag skulle gå en promenad och för att hon skulle se att jag verkligen hade gjort det idag skulle jag göra som kidnappare gör; fotografera dagens löpsedel så hon ser att bilderna är dagsaktuella. Jag kände direkt att jag var tvungen att lyda hennes bestämda uppmaning och gå en promenad - med mobilkameran i högsta hugg. 

Jag satte på RunKeeper och begav mig ut. Här ser ni resultatet och det är inte utan att jag är lite stolt över mig själv. Tack för att du pushade på mig, kära arbetskompis, för det var faktiskt en riktigt skön promenad - jag erkänner.

Men jag vågar inte lova att det blir någon vana. Kanske inte ens en repris. Det får ju vara någon måtta på vilka gigantiska förändringar man pallar med i sitt arma liv. Någonstans får man dra en gräns. 

Var går min...?

På Sovarekroken kändes det lockade att vila lite.

Jag tog en sväng förbi Blomstertorpet också.
Spana in den imponerade hastigheten.


Fasen vad bra jag är! Massor av personliga rekord!

Nästan fyra kilometer - fett bra!