Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

lördag 31 augusti 2013

Smygfirat söta dottern


Idag har vi besökt av mor, far och lilla hunden Alice för att smygfira söta dottern som fyller år nästa vecka. Det var lite kyligt väder så vi fick sitta inomhus, men ryktet säger att det ska bli varmare snart igen och det passar bra för det brukar alltid vara sommarvärme på dotterns födelsedag. Innan hon har fyllt år är sommaren inte över...

Hon hade beställt en tårta med svart marsipanlock och det fick hon förstås. Alla de fina hjärtana hade söte lillebror gjort och allt var mycket gott.

Imorgon fortsätter vi firandet på Sveriges största turistmål enligt dotterns eget önskemål...


Mormor hade stickat fina strumpor och i varje
strumpa låg det pengar!

torsdag 29 augusti 2013

Vita kuvert hit och dit



Det ser ut som vi håller på med något skumt i vår familj, för vita kuvert åker fram och tillbaka mellan oss och min snälla svärmor. Om jag inte skickar iväg ett, så får jag ett och ibland kan jag till och med både få ett och skicka iväg ett samma dag.

Som idag.

På förmiddagen kom posten med sändningen från svärmor och på eftermiddagen postar jag innehållet igen för vidare transport hem till svärmor igen.

Anledningen till allt postande är att svärmor syr en klänning till min söta dotter. Det är otroligt snällt av henne, för hon är en klippa på att sy medan jag fullständigt saknar både talang och tålamod i tillräcklig utsträckning.

Mycket av det vi behöver diskutera kan vi ta via mejl, men det vi skickar emellan oss är faktiskt själva klänningslivet, för det ska provas, så passformen blir perfekt. Svärmor är till och med så noga att hon först tråcklat ihop ett klänningsliv i bomullstyg, för att sedan när allt är utmätt och provat ge sig på det riktiga tyget.

När jag nyss var nere i källaren hittade jag faktiskt en bunt med bruna kuvert också. Tänk om jag skulle överraska lilla svärmor med en helt ny färg på våra leveranser?

Tyvärr har jag inga kuvert i den färg som klänningen ska ha och som är dotterns absolut favoritfärg.

Någon som törs gissa vilken?

tisdag 27 augusti 2013

Provbok och fotosession


Det är lika nästan spännande med alla olika delar av en bokutgivning, men det är ändå något alldeles extra när man för första gången håller provboken i sin hand och det gjorde jag idag. På söndag släpps e-boken Närmare dig och planen var att den bara skulle bli e-bok, men jag har lite svårt att helt och hållet välja bort pappersvarianten, så min förläggare Annika BengtssonGrim förlag och jag bestämde oss för att göra en liten exklusiv pappersutgåva också - som en liten bonus.

Formatet kommer att bli storpocket och jag är mycket nöjd med det beslutet. Texten i boken är lagom stor, typsnittet snyggt och allt ser helt perfekt ut, även om omslaget är aningen för lila just nu. Annika har redan finjusterat originalet, så det blir mer rosa på den slutgiltiga utgåvan.

Det har varit en spännande och intensiv dag på flera sätt, för dels passade vi på att ta lite bilder i det fina sensommarljuset och dels har vi nu gått ut och berättat om den nya föreningen Seriff, som vi startat tillsammans med andra eldsjälar inom bokutgivningsbranschen. Tanken med föreningen är att på olika sätt ge författare som väljer att ge ut böcker i egen regi en extra skjuts mot toppen.

Fast vi officiellt endast funnits i några timmar märker vi ett stort intresse för Bokutgivaresällskapet Seriff, både via sajten och Facebooksidan, och det är riktigt kul.

Imorgon ska jag lusläsa provboken och jag hoppas att jag inte upptäcker ett enda korrekturfel...





söndag 25 augusti 2013

En ljuvlig helg är över


Vilken fantastiskt trevlig helg vi har haft, lilla morsan, fina systern och jag. Vi har ätit fantastiskt gott varenda gång vi fått något på tallriken, sippat underbart vitt vin både med och utan bubblor, njutit av strålande sol, shoppat snygga kläder och lite småsaker och framför allt umgåtts med varandra.

Det blev verkligen en fin helg att plocka fram ur minnets vrå när vädret är kallt och trist och avståndet till våra föräldrar känns eländigt långt.

Vi bodde i ett mysigt rum på The Mayfair Hotel, där också The Beatles två medlemmar Paul McCartney och George Harrison tillbringat en afton 1967. På väggen hänger en artikel om det flotta besöket och en massa andra kändisar har bott på hotellet och skrivit hälsningar som pryder en av väggarna.

Det har varit hotell där i 100 år, men byggnaden har betydligt äldre anor än så. Redan 1307 började källarvalven, där det dukas upp en mycket trevlig frukostbuffé varje morgon, att användas. Idag heter den The Beatles Lounge efter besöket för 46 år sedan.

Det var en väldigt gemytlig känsla på hotellet och redan första gången vi kom tillbaka hade receptionisten koll på vilken nyckel vi ville ha. Sådant gör alltid att man känner sig lite utvald och värdefull som gäst.


Igår kväll hade vi i förväg bokat bord på Via Napoli och vi visste att det var en liten bit att gå, men vi tyckte att stället i sig såg så lockade ut att det kunde vara värt en liten promenad. Lite lurade blev vi av gps:en i mobilen som skickade oss på en rejäl rundtur innan vi kom rätt, men när maten väl kom in var allt glömt och förlåtet. Pastan med räkor och avokado var ljuvlig, den vedugnsbakade pizzan fantastisk och vinet, som kom från servitörens hemtrakter, fullständigt perfekt.


På vägen hem (och då tog vi den betydligt kortare och mer direkta vägen) såg vi ett upplyst slott och även om bilden inte gör känslan rättvisa, tror jag att man kan få en vink om hur fint det var.

Idag överraskade syrran och jag mamma med en tur till Köpenhamn när vi ändå var i krokarna. Det blev en synnerligen trevlig tur och självklart en skön promenad längs Ströget till Nyhavn.



Vi är så nöjda med vår tripp söderut och nu har vi laddat batterierna rejält med både sommarsol och kärlek. Perfekt när hösten strax är i antågande.

lördag 24 augusti 2013

Montazami och Malmö

När lilla morsan fyllde år i maj gav min syster och jag henne i present en resa till Malmö och den här helgen är vi här och njuter av underbart sommarväder, Malmöfestivalen och livet.

Vi har sett Oskar Linnros, Maria Montazami med familj och en av mina fina väninnor med pojkvän.

Vi har ätit underbar sushi på Hai och ikväll vankas det italienskt. 

Imorgon blir det nya äventyr innan vi styr kosan hemåt.


fredag 23 augusti 2013

Grym egoboost



Jag är tillbaka på det trevliga gymnasiet jag arbetade på förra terminen för några dagars vikariat. Det är härligt att få vara på plats igen och träffa mina "gamla" elever och dessutom få stifta bekantskap med nya begåvningar. Även arbetskamraterna var det underbart att få träffa igen och jag har verkligen saknat dem under sommarlovet.

Det är mycket som gör skolan så himla trevlig och när ni ser konversationen nedan kommer ni att förstå hur lätt det är att trivas på min arbetsplats. Jag har just upplevt en grym egoboost som jag förnöjt suger åt mig av allt jag orkar och kan.

Läs och gläd er med mig:

Jag sitter i filmstudion (bara en sån sak - det finns en tv- och filmstudio!) med en klass och de har fått en spännande uppgift om filmfestivaler av den ordinarie läraren. Jag hade klassen i svenska förra året, så vi känner varandra.

Elev 1: Hur gammal är man om man är född 1979?
Jag blixtsnabbt: 34 år i år.
Elev 1: Oj, vad var snabbt!
Jag: Japp, jag kan min matte!
Elev 2: Hon kan det för att hon är född 1979!

Tada!!!

tisdag 20 augusti 2013

Man hinner titta lite också


När jag är ute på promenad själv eller med väninnor hinner vi faktiskt se oss om lite i naturen också, även om vi går visslande snabbt.

De här söta rådjuren stannade till och frös till is när vi sportade förbi. Jag kunde inte låta bli att ta en bild. De ser lite förvånade ut över att väninnan och jag kom älgande förbi just vid den trädgården de hade hittat. De ramades in så vackert av grönskan, tyckte jag, och de rörde inte en fena.

Eller tror de att de innerst inne är beskedliga trädgårdstomtar utan möjlighet att röra sig?

söndag 18 augusti 2013

Konsten att säga ja


Nog är det oändligt mycket roligare att säga ja än att säga nej? Ja låter livsbejakande, härligt, spännande och alldeles, alldeles underbart. Nej låter avvisande, inskränkt, andefattigt och förfärligt, förfärligt tråkigt.

Sådan vill jag inte vara. Nänä. Jag vill inte säga nej och vara trist. Jag vill ropa JA och vara förtjusande och levande.


Mitt på dagen denna söndag tog jag en inplanerad powerwalk med en av mina käraste väninnor och vi var så flitiga att jag, enligt RunKeeper, lyckades sätta två nya personliga rekord; både i sträcka och i antalet brända kalorier. Gött.


På kvällskvisten ringde en annan mycket ljuvlig person som jag gärna promenerar med och frågade om jag hade lust att hänga med ut en sväng. Det är nu jag sätts på prov. Jag hade redan gått drygt sju kilometer i raskt takt, men jag vill inte vara en trist nej-sägare, så självklart beger jag mig ut ännu en gång.

Och vilken härlig promenad det blev.


Eftersom mobilen är med är kameran också det och jag fick några riktigt talande bilder för hur skön denna kväll var (bortsett från regnet som överraskade oss, så vi fick ta skydd under ett träd som hade lite fler blad än dem jag fotograferade...).


Moderfastigheten till hela vårt område är extremt förfallen numera och det är faktiskt lite sorgligt att se det en gång så pampiga huset när man går förbi. Det går massor av rykten om huset och det sägs finnas både döda människor och hästar kvar i byggnaden...


Utanför huset står träd som förstärker intrycket och inte ser det minsta levande ut. Det var länge sedan grenarna hade löv som pirrigt och nyfiket slog ut en vacker vårdag.


När vi närmade oss vårt hus lyste en vacker regnbåge upp himlen och minsann - det är sant det som sägs; att vid regnbågens slut ska man finna en skatt. Det gjorde vi. Vårt hus.


Jag gillar inte att en vecka börjar på en söndag, men tydligen är det så på RunKeeper, så idag började en ny vecka och jag tycker att det ser riktigt lovande ut än så länge. Nästan elva kilometer första dagen borde borga för en hygglig vecka, men vi får väl se. Jag är trots allt ingen idrottare.

Men jag gillar att säga ja.




fredag 16 augusti 2013

RunKeeper och jag

En av mina favoritslingor.

Jag är ingen sportig typ, minst sagt. Jag sitter mycket hellre vid datorn än motionerar. Men. Men. Det är tyvärr inte nyttigt varken för kropp eller själ att sitta stilla så mycket som jag gör. Jag är fullt medveten om detta.

Det är nyttigt att komma ut i naturen och få frisk luft. Det är sunt att röra på kroppen så länge man har den.

Trots att jag vet allt det där är det svårt att komma igång och även de gånger jag hurtigt har kommit igång tappar jag alldeles för snart intresset igen. Då kommer kylan, halkan, regnet, snön och allt annat väderelände man kan tänka sig och jag bortprioriterar mina raska promenader på grund av tidsbrist och andra dåliga ursäkter.

Dagens fina prestation.

Jag blir så trött på mig själv då och önskar att jag kunde vara en sådan där genuint sportig kvinna som utbrister:

- Åh, att springa är det bästa jag veeeet! Det är höjdpunkten på dagen när man får svettas och flåsa!

Eller kanske:

- Det fiiiiiinns inget dåligt väder! Det finns bara dåliga kläder!

Tyvärr är det ungefär så långt ifrån mig man kan komma. Jag har inte ens några träningskläder, utan jag promenerar i tunika eller klänning.

Förra veckan levde jag det ljuva livet på Karpathos
och nöjde mig med dagliga promenader till stan,
men denna vecka har jag gått över 33 km!

Nu är jag i alla fall inne i ett litet stim av promenader och jag kämpar på så fint så gott som varje dag. Eftersom jag vet att det kan ta slut när som helst (jag känner mig alltför väl...) passar jag på att malla mig lite över mina resultat medan jag faktiskt har dem.

Och se så långa fina promenadben jag har fått!





torsdag 15 augusti 2013

Finaste pappan fyller år!


Idag har vi haft en underbar dag med besök av mamma och pappa, som fyller år idag. Jag utgår ifrån att alla ser på tårtan hur mycket han fyller, lille pappsen. X + 1 år. Rätt!

Vi har haft enorm tur med vädret och kunnat vara ute hela dagen. Även middagen intogs utomhus innan vi vid 21-tiden smög in för att titta på film som söta dottern valt. Vi kände oss alla So undercover där vi satt i soffan...

På eftermiddagen var det härligt varmt och skönt på altanen och lilla söta Alice gosade in sig vid pappas fot och sov väldigt snart som en liten stock. Jag tror inte att pappa frös om lilltån med den pälsen på. Själv satt jag faktiskt med fina yllesockor som mamma stickat.

Det har verkligen varit en härlig dag och just nu - sådär fem minuter i midnatt - pågår en övertalningskampanj. Den handlar om att få mamma och pappa, eller kanske mest av allt mormor och morfar, att stanna en natt till. Vi har ju så trevligt ihop!

Och massor av grattis till världens allra finaste pappa!






tisdag 13 augusti 2013

Nostalgisk promenad


Igår åkte jag spontant upp till mina föräldrar för att passa på att hälsa på dem innan höstens alla aktiviteter drar igång. Det var som vanligt jättetrevligt på alla sätt och den här gången passade vi på att gå en härlig promenad i mina barndomskvarter. Vi tittade på hus vi bott i, skolor jag gått i och även garage som jag cyklade rakt in i.

I oktober är det dags för återträff med alla årskurs nior som gick ut tillsammans för exakt tio år sedan (host host - det KAN möjligen vara lite längre sedan...) så promenadens första bild tog jag på entrén till Fuxernaskolans högstadium. I det stora hela är det sig likt på mitt gamla högstadium måste jag säga, i alla fall på utsidan. Det känns tryggt och bra.


Alldeles bredvid högstadiebyggnaden ligger idrottshallen. Dörrarna är numera försedda med kodlås, men i övrigt ser den också ut nästan precis som jag minns den. Även om det inte direkt var ett favorittillhåll för min del.

En gång i tiden var detta biblioteket vi alltid hängde på.
Ett favorittillhåll var däremot biblioteket. I avsaknad av fritidsgård hände vi alltid där tills de stängde klockan 20 varje vardagskväll. Då gick vi vidare till bowlinghallen och hängde där någon timme innan vi gick hem. Idag är biblioteket flyttat till helt nya lokaler som uppförts där det en gång stod ett stort hotell. Det brann ner under mycket dramatiska former när jag var tonåring.

Längs vår tur kom vi sedan till Brudstigen (fint namn på en gata, tycker jag) och där ryste jag genast till när jag såg garagelängans vitmålade sida. När jag var sju år och hade en enda vecka kvar på mitt livs första skolår körde jag med dunder och brak rakt in i väggen. Bromsen på min enväxlade cykel hade slutat fungera och jag hade ingenstans att ta vägen. Till höger fanns en bom och kurvan till vänster var för skarp, så jag körde rakt in i väggen i god hastighet eftersom det är en backe innan.

I bakgrunden garageväggen jag körde in i ...

Resultatet blev ett kraftigt brott på båda benpiporna på höger handled, ungefär en decimeter innan handflatan börjar. Så som jag står med handen på bilden - exakt så såg det ut fast en extraled en decimeter längre ner. Det var fruktansvärt att se och jag har kvar ett litet diskret ärr efter äventyret fortfarande. Hela sommaren gick jag med gips ända upp till axeln och armen i fixerad 90-gradersvinkel. Inget bad den sommarens inte.

Dessutom satt mamma och sydde en examensklänning till mig just den helgen, men med min stela arm gick det inte att komma i den, så mamma fick sy något nytt. Det blev en kjol och en cape som dolde armen och ändå lite grann såg ut som en klänning. Mycket fint!

Sista huset jag bodde i innan jag flyttade hemifrån och in i en lägenhet.

Bara en gata ifrån olycksplatsen bodde vi i ungefär fem år och det var ifrån det huset jag flyttade hemifrån. Det var fortfarande mycket välhållet och fint, så det var kul att se det igen.

Ytterligare en gata längre bort kom vi till ett hus som min pappa byggde i mitten på 1970-talet. Då var det stort, grått och med blå fönsterluckor. Mamma som alltid varit och fortfarande är mycket trädgårdsintresserad gjorde jättefint i trädgården, som var som ett blankt papper när vi flyttade in. Alla hus på vår gata byggdes på det som tidigare var en äng, så det var var spännande att se allt ta form och frodas genom åren.

Muren som mamma murade är fortfarande fin, men mossig.

Idag är huset gult och trädgården en helt annan. Muren som mamma murade finns fortfarande kvar och på den satt vi och pratade med våra kompisar när vi var yngre. Då var den ny och helt mossfri. Idag ser den helt annorlunda ut, men det är fortfarande ett fint hantverk.

Ofattbart att vi åkte skidor och pulka här i flera år.

Backen som vi åkte pulka och skidor i alldeles bredvid huset är för länge sedan helt igenvuxen. Då fanns inte ett enda träd och inte ens sly där, men idag går det inte ens att se att det varit en skid- och pulkbacke för alla ungar i kvarteret.

Här är Kvarteret där vi hade mycket kul.
På tal om kvarteret så kallades området som låg två minuters promenad ifrån oss just Kvarteret. Min storebror hade många kompisar där så han var där så gott som jämt. När jag var 11-13 år följde jag och någon kompis också gärna med för att umgås med de äldre, coola killarna och det var alltid lika kul. Vi lekte sparka burken, pallade plommon eller bara snackade.

Vårt första hus med en gigantisk tomt - tyckte vi då.

Ytterligare ett hus, närmare bestämt det allra första som vi flyttade till på orten, kikade vi också på och det är numera rött istället för vitt. Den gigantiska trädgården med den långa, långa gången fram till huset känns extremt mycket kortare och järnvägen som gick precis bredvid tomtgränsen är ett minne blott.

Då järnväg med slipers - idag gångbana med asfalt.

Under alla år jag gick i skolan gick jag alltid längs järnvägsspåret, oavsett var vi bodde, men idag är det asfalterad där istället och det känns väldigt konstigt, trots att jag vet att tågen inte gått där på evigheter.


Jag avslutade promenaden med att slå mig ner vid entrén till Folket Hus, där återträffen kommer att äga rum om ett par månader och så lät jag mamma ta en bild på mig. Den bilden lade jag sedan upp i vår Facebookgrupp och skrev att nu var jag på plats, men var var alla andra?


Det blev en nostalgisk rundtur med lilla morsan och efter 4,5 km och 1 timme och 20 minuter var vi hemma igen. Fulltankade med minnen och känslor, men också hungriga. Då passade en räkomelett utmärkt.

Och det kunde vi behöva efter alla kalorier vi bränt.

söndag 11 augusti 2013

Sista bilderna från Karpathos


Jag tog 1 796 bilder på vår resa och ni ska slippa se dem alla, men här kommer några till som en liten avslutning på vår underbara resa till Karpathos sommaren 2013. Om ni till äventyrs vill ha ännu mer känsla kan jag varmt rekommendera käre makens grymma video som han har gjort. Nu är jag ju lättrörd så det räcker, men jag grät faktiskt när jag såg den första gången.

Och nu har jag sett den fem gånger till.

Vy från fiskerestaurangen i Lefkos. Samma bild som i headern just nu.

I bakgrunden Chicken Bay där nybörjarvindsurfarna övar.

Söte sonen vindsurfade en dag och var duktig!
Käre maken kom tvåa i den internationella tävlingen
Karpathosspeed.com.
Här är den stolte vinnaren av tävlingen!

Granatäpple som växer i trädgården
på hotellområdet.

Det underbara huset vi hyr. Lägg särskilt märke till den skuggiga
dungen till vänster i bild - en oas att njuta av.
Färska fikon som vi får äta hur mycket
vi vill av varje år.
Ett tjusigt staket.
Mitt på trappan står en båt.

Vackert gammalt fönster som beskådas
på väg till stan varje kväll.

Över bergen ligger ibland moln, men de kommer aldrig till varken
surfstranden eller hotellområdet - härligt.