Underbara Legoland

Ingen vädersajt skvallrade i förväg om regnet som föll hela förmiddagen på Legoland. Trots vätan hade vi det trevligt och ännu bättre, mysigare och härligare blev det förstås när solen kom fram vid lunchtid.

Nu ser vi fram emot en god middag, men var ska vi finna den...? Lunchen med pizzabuffe var i alla fall hyfsad, inte minst tack vare den fräscha salladen. 

Mot ett speciellt land

Igår eftermiddags kom en underbar väninna på besök. Vi bor några elaka mil ifrån varandra så vi ses inte lika ofta IRL som vi skulle önska. Igår var det i alla fall äntligen dags och vi började med en Cosmopolitan, för att sätta den rätta flärdfulla tonen på vår afton.

Sedan följde en lång och härlig kväll full av mat och prat och jag kom inte i säng förrän vid tresnåret på natten - underbart.

Nu på kvällskvisten packar jag inför morgondagens resa till ett mycket speciellt land.

Ni kan nog lätt gissa vilket land av bilderna från senaste besöket att döma.

Grym dag på Liseberg

För andra dagen i rad har vi haft rejäla heldagar på Liseberg och jag tog flera fina bilder, men det finns ingen som är lika supergrym som den här! Vilken underbar bild, om jag får säga det själv. Det kan faktiskt vara den bästa bilden jag tagit, för här går det undan. Inget poserande. Inget planerande. Inget ljuscheck. Inget extra allt. Bara pang bom. Och så satt den. Knivskarp mitt i all action.

Sällan vinner en bild på att förstoras rejält, men den här gör faktiskt det.

Coolaste svågern i fokus med ett härligt kroppsspråk och så hans underbara fru, aka min fina lillasyster, till vänster i bild och slutligen deras fine son bredvid sin mamma. På andra sidan om svågern finns båda mina barn, eftersom de är betydligt modigare än jag som aldrig någonsin skulle sätta mina fot i en så här läskig attraktion.

Himlen suddades ut i färgväg och kvar var bara en euforisk känsla.

Känner ni den också?

Uppdatering fem minuter senare:
Jag hittade en bild till som var lika fantastisk! Se nedan!

Bilder från Lotta på Liseberg

Vilken tur vi hade med vädret ändå! Enligt föhandsrapporten skulle det kunna komma några regnstänk då och då, men mitt på eftermiddagen vräkte regnet ner och det såg så grått ut att vi knappt vågade tro på en förbättring.

Men lagom tills det var dags för genrepet till kvällens Lotta på Liseberg bröt solen fram igen och det blev riktigt skönt väder helt utan stämningssänkande regndroppar.

Bonnie Tyler hade kvar sin karaktäristiska röst även denna afton och det kändes lika delar märkligt som roligt att hennes gamla hitlåt It's a heartache blev en allsångslåt.

Som vanligt sjöng Shirley Clamp fantastiskt bra.

Även Anna Sahlene sjöng väldigt fint och både hon och Shirley Clamp passade så bra ihop röstmässigt när de sjöng tillsammans.

Lotta Engberg är en utmärkt och proffsig programledare, tycker jag. Hon gör att allt känns väldigt hemtrevligt och mysigt och hon har hela tiden full koll på allt som händer och ska hända under sändningen. Dessutom är hon på ett strålande humör.

Skylten jag hjälpte till att göra igår kom väl till pass och jag fick många meddelanden under kvällen om att vänner känt igen både skylten och oss under tv-sändningen - trevligt!

Kvällens höjdpunkt var trots allt Robin Stjernberg för det var tack vare honom som vi begett oss till Liseberg denna måndag. Dottern tycker att han är världens bästa sångare och hon var så lycklig över att hon pratade med honom och fick hans autograf. Dessutom fick hon ta en bild på honom och sig tillsammans med sin mobilkamera. Glada bildbevis finns här, förstås.

Vilken lycka!

Robin Stjernberg på Liseberg

Söta dottern har sina musikaliska favoriter. Senast var det Justin Bieber vi åkte för att se i Stockholm och idag är det dags för Robin Stjernberg att uppträda på Liseberg. Det är en betydligt mindre insats för vår del, eftersom vi bort sisådär tre mil från nöjesparken och både dottern och en av kompisarna som ska med har Guldpass, vilket innebär fria entréer och fria åk hela sommarsäsongen (när man väl betalat en hel del, förstås).

Nytt för i år är att man kan boka två sittplatser per stamkort (det finns olika varianter) till Lotta på Liseberg och det har självklart båda fansen gjort, så nu har vi fyra fina sittplatser som väntar på oss i eftermiddag.

Andra stjärnor vi ska se ikväll är Shirley Clamp, Anna Sahlene, Anna Sise, Tobias Persson och Bonnie Tyler, som jag lyssnade halvt ihjäl mig på som tonåring och då var det självklart den HÄR låten jag spelade om och om igen.

Eftersom showen direktsänds i TV4 ikväll lägger jag redan nu upp en bild på skylten som jag gjort till dotterns stora förtjusning. Hon började så fint, men tuschpennor är ju rätt så klena skapelser, så jag krämade på med blått A4-papper istället och så lite utklippta hjärtan. Hon blev nöjd och glad, så nu hoppas vi på följande i fallande ordning med det bästa scenariot överst:

• Robin Stjernberg kommer och säger hej till sina största fans i någon paus
• Robin Stjernberg ser skylten och därmed dottern  
• TV4 filmar skylten och dottern

Håll utkik efter oss klockan 20!

Lättläst språk, men mer avancerat än kändisarnas

När jag gick på JMG, fortfarande allmänt kallad Journalisthögskolan, i Göteborg pratade vi en del om läsbarhetsindex, ofta förkortat lix. Vi fick hör att alla ord med fler än tre bokstäver uppfattas som aningen besvärliga och att de över sex bokstäver är tämligen hopplösa att begripa sig på. Självklart log jag åt detta, men faktum är att jag alltid har det med i bakhuvudet.

"Vill du bli läst och förstådd eller vill du imponera med dina kunskaper?" fick jag som omdöme på en av mina texter efter bara några veckor på skolan. Jag tog åt mig enormt. Min text var totalt färgad av min intervjuperson och han svängde sig med facktermer som jag knappt begrep själv, utan fick fråga om. Ändå, tog jag pinsamt nog med dem i min text och det dessutom utan att förklara vart och ett av dem.

Det var en läxa jag aldrig glömmer. Den viktigaste i mitt skrivarliv, faktiskt.

När jag och en klasskompis i kursen statskunskap lite senare skulle skriva om hur en svensk lag blir till från idé till färdig lagtext, lade vi oss vinn om att allt skulle vara förståeligt för alla medborgare med normalintelligens. Det var ju långt innan det blev lag på att alla offentliga myndigheter måste använda ett enkelt, begripligt och vårdat språk, så vi var något av pionjärer där.

När läraren skulle dela ut allas texter stod han med just vår, fast det visste vi inte då, rapport i handen och sade:

- Den här ska jag dela ut på torget på lördag! I den här får man veta exakt hur en lag blir till och det är skrivet på ett sätt som alla kan förstå!

Oj, tänkte jag imponerat, vilka begåvningar som skrivit den texten. Jag blev alldeles rörd när han kom fram till mig och min klasskompis med häftet. Vi hade lyckats över förväntan och jag var så stolt över att jag sugit åt mig den första svidande kommentaren, för den skämdes jag över att ha fått.

Detta har sedan följt mig genom livet, både som journalist och som lärare; jag vill helt enkelt att människor ska förstå vad jag pratar om.

Samtidigt som jag vill vara begriplig vill jag ändå ha ett lite fint språk. Jag älskar själv vackra meningar, även om jag inte är förtjust i långa otympliga ord. En balans, helt enkelt. Såväl i språket som i det verkliga livet.

En skrivarvän till mig heter Torsten Larsson och han har via en annan skrivarvän fått tips om att skriva en berättelse utifrån att 400 resväskor hittades på vinden på ett mentalsjukhus 1995. Väskorna kom dit mellan 1910 och 1960 tillsammans med sina ägare, alltså patienterna, och genom att tjuvkika i väskorna kan man föreställa sig lite kring hur deras liv kan ha tett sig en gång i tiden.

Jag valde att skriva om den första bilden och den föll jag för att den innehåller guldskärp, paljetter och fransar. Alldeles för mycket flärd och glädje för att tillhöra en mentalpatient, tänkte jag, och fick genast upp en massa bilder i mitt huvud. Vad hade hänt egentligen? Varför hade denna unga kvinna, för det kände jag direkt att det var, hamnat på mentalsjukhus?

Eftersom novellen (om jag törs kalla den så) jag skrev utifrån bilden är den senaste text jag skrivit, för bara ett par veckor sedan, valde jag att utsätta den för en genomgång enligt läsbarhetsindex, lix.

Aftonbladet skriver nämligen idag om om läsbarhetsindex och drar upp den gamla diskussionen om att Leif GW Persson kritiserade Camilla Läckbergs språk i hennes böcker och sa att hon skriver som Nicke Lilltroll pratar.

Ett företag erbjuder sig att räkna ut lix, och de har räknat ut spännande siffror för August Strindberg, Leif GW Persson, Camilla Läckberg och Björn Ranelid. Otroligt intressanta siffror rent av, tycker jag.

Stindbergs Hemsöborna landar på 37,3 och det innebär Lättläst; populär- och skönlitteratur. Samtliga andra tre författare hamnar fascinerande nog på Mycket lättläst; barnböcker! I reda siffror får Läckbergs Änglamakerskan ett lix på 23,2, Ranelids Ansikte av eld får 25,9 och slutligen hamnar Perssons Gustavs grabb 27,9.

Det betyder att Persson har ett mer avancerat språk än både Läckberg och Ranelid, men ändå trillar han inte över kanten till Lättläst; populär- och skönlitteratur.

Det gör jag däremot jag! Tjohopp!

Jag testade gratistjänsten lix.se och klippte in novellen jag skrivit och minsann. Spännande nog hamnade jag på 31 och då är mellan 30 och 40 Lättläst, populär- och skönlitteratur. Under 30 är alltså Mycket lättläst; barnboksnivå, enligt lix.

När jag hamnade så pass högt på en två sidor lång text blev jag förstås väldigt nyfiken på var min debutroman Nära dig skulle placera sig. Jag tog jag inledningen av boken, alltså den första dagen, som spänner över fem A4-sidor och det visade sig att även den hamnar på 31 i läsbarhetsindex.

Så jag är faktiskt lättläst, men samtidigt mer avancerad än de där framgångsrika Ranelid, Läckberg och Persson. Det var riktigt roligt att få veta.

Om du vill läsa novellen Ett annat liv och lyfta dig lite ovanför de kända författarnas språk (hehe ...) har jag lagt den på systersajten Bokcirkel.se. Novellen hittar du enkelt HÄR. För att veta vilken bild jag utgick ifrån kan du smidigt kika HÄR innan du läser eller när du läst och blivit nyfiken.

För den som undrar vilket läsbarhetsindex det här blogginlägget har kan jag avslöja att det har 38 och det betyder att jag faktiskt har ett mer avancerat språk än August Strindberg i denna text. 

Åt det måste jag förstås le en smula.

Glad midsommar på er!

Sådär ja! Nu är smörgåstårtan klar och de första regndropparna har börjar falla, så allt är i sin ordning. Precis som det ska vara brukar på midsommarafton!

Jag ber att få önska alla mina fina bloggvänner en riktigt underbar, härlig och

GLAD MIDSOMMAR!

Midsommarkransar

Min syster och jag, som dessutom har den stora lyckan och glädjen att vara grannar med varandra, brukar göra midsommarkransar tillsammans med våra barn. Sedan några år tillbaka gör vi dem dagen innan midsommarafton, då det är fullt sjå med allt annat, så idag var det dags.

Vädret var strålande och kransarna blev så fina! För första gången har jag en dotter som ville göra sin egen krans och den blev förstås alldeles fantastisk!

Fina sommarklänningar

Perfekt modell och längd - slutar ca 15 cm
ovanför knäet. Denna har jag på mig idag.

Igår eftermiddags begav jag till stan för läsårets sista After Work med mina trevliga före detta kollegor. Bussen kom in till stationen en kvart innan vi skulle ses, så jag passade på att ta en liten tur på Cassels. Förr tyckte jag att det var en riktig tantbutik full av blusar och plisserade kjolar, men det tycker jag inte alls längre. Även om jag sällan går dit (för att butiken ligger i innerstaden och inte i Kungsmässan, där jag dräller omkring betydligt oftare...) tycker jag faktiskt att butiken ändrat innehåll en hel del de senaste åren och det finns massor av kläder från Vila och Vero Moda till exempel.

Så himla snygg retrostil!

Rean var i full gång, men jag hittade inget just där. Däremot hittade jag inte mindre än fem klänningar till ordinarie pris. Eftersom de var så billiga kändes även de som rena rama rean.

Jag kunde inte låta bli att köpa samma sorts klänning i
två olika färgsättningar.

Jag betalade 1 035 kronor för alla dessa fem underbara klänningar tillsammans! Om ni reagerar på det udda priset så hade jag en rabattkupong som gav mig 20 % på ett av plaggen.

Nu känner jag mig ordentligt rustad för en riktigt solig och härlig sommar!

Ankellång finklänning i dubbla tyger.

Bröllopsdag, solsken och AW

Nu har jag varit på besök hos mina fina föräldrar som dagen till ära passade på att fira 49-årig bröllopsdag. Pappa gav mamma gula rosor, även om nyansen inte var exakt lika fyllig som den hon hade i brudbuketten på bröllopsdagen. Vackert var det i alla fall och 49 år är ingen kort tid - tänk vad mycket som hänt under dessa år. Underbart att de fortfarande har varandra och att vi också har dem!

Som vanligt blir man som gäst bortskämd med god mat och den här gången fick jag en räkomelett med rökt lax on the side ena dagen och en ljummen potatissallad och stekt lax den andra. Otroligt gott.

Innan jag åkte hemåt satt vi i solen en stund och med tanke på att det ösregnade så mycket när vi åkte upp att jag funderade på att parkera någonstans längs vägen och vänta tills ovädret dragit förbi kändes det minst sagt som helt olika världar. När jag åkte hem var det högsommar och så hett att vi alla, även jag, drog oss in i skuggan efter en stund.

Eftersom vädret tenderar att vara just så växlande fick jag ett par nya strumpor som mamma stickat - alltid lika trevligt och jag använder vartenda par jag har. De här tyckte jag var riktigt snygga och jag råkar veta att ytterligare ett par är på gång - tjohoo!

Nu sätter jag mig snart på bussen, för läsårets sista After Work med mina kollegor, som inte fått sommarlov ännu. Det har bara jag fått redan - lyxigt värre.

Hoppas vi kan ta ett glas vin utomhus.

Lördagslyx på alla plan

Vilken lördag! En fin väninna med stor övertalningsförmåga lyckades få med mig på fotvård redan på förmiddagen och där bjöds vi på bubbel (visserligen alkoholfri, men det är faktiskt att föredra på morgonkvisten!) och jordgubbar med melon. Vilken ljuvlig start på dagen!

Jag är inte riktigt den skönhetsvårdande typen, minst sagt. Jag går aldrig på manikyr, ansiktsbehandlingar, massage, skönhetslyft eller liknande kroppsbehandlingar. Jag går till frisören (visserligen med sju-åtta månaders mellanrum, men jag har åtminstone slutat att klippa mig själv som jag alltid gjorde när jag var  19-23 år...), men det är ungefär det jag gör. Det är inte det att jag är helt ointresserad av mitt yttre, utan mer att jag gör saker själv; filar fötter och färgar ögonbryn till exempel.

Nu blev jag i alla fall medlockad på fotvård och det var andra gången jag upplevde det. Förra gången var det mitt underbara möhippegäng som bjöd på fotvård och det är nästan 17 år sedan, så det är inte med någon större frekvens mina fötter får professionell omvårdnad. Jag brukar pyssla om dem lite själv,  så jag tycker faktiskt att jag har ganska fina fötter. De går utmärkt att gå med och jag målar tånaglarna så gott som hela året, så de är helt okej, de där tassarna.

Men fotvårdaren höll inte riktigt med. Hon hittade så mycket att skrapa bort att hon frankt påstod att jag kunde gå ner en skostorlek efter hennes behandling. Haha! Det kunde jag förstås inte, men nog var det mysigt att sitta där och bli ompysslad och få rena rama bebisfötterna efteråt.

På eftermiddagen förberedde jag middagen, för på kvällen skulle det komma trevliga gäster som vi träffar alldeles för sällan. Trots att det bara är sådär tre mil emellan oss är det lätt hänt att det går ett år eller två mellan gångerna vi ses. Nu var det äntligen dags i alla fall och allt blev så gott och mysigt.

Vi satt ute hela kvällen, trots att det periodvis ösregnade. Vi har tak och tre väggar på en del av altanen och öppet på ena sidan, så det är stor utomhuskänsla, men ändå regnfritt.

Det blev en riktigt trevlig afton som började med champagne och småplock för att sedan gå vidare till en förrätt med hemgjord skagenröra. Till middag vankades det grillat, både kött och fisk för alla smaker, med potatissallad och gurk- och melonsallad med fetaost och dragon. Vi avslutade med en klassisk cheesecake toppad med jordgubbar och sedan var alla mätta och glada.

Nu bär det av mot finaste föräldrarna i min gamla hembygd. Det ska som vanligt bli härligt att träffas och jag undrar redan nu vad min lilla mästerkock till mamma ska skämma bort oss med den här gången...