Pistou och hoppsan i bokcirkeln

Pizza Pistou - vit och grön, utan röda inslag, perfekt för tomatallergiker.

Igår kväll hade vi vår mysiga decemberträff i bokcirkeln och just den månaden brukar vi träffas på en restaurang och äta något gott tillsammans istället för att vara hemma hos varandra i julstöket.

Efter att ha gått till samma restaurang i flera år bytte vi i år och bokade bord på Cyrano, som har ett franskt koncept och är allra mest kända för sina läckra provensalska pizzor som är bakade i en äkta vedeldad stenugn. Deras pizza Pistou, som ni ser på bilden består av bland annat av getost, räkor och pesto, men av färgen att döma listar ni säkert ut att den inte har någon tomatsås. Den som tror att pizza är lika med tomatsås och ost är alltså helt fel ute, för här är det inte alls givet.

Gott var det i alla fall, tyckte vi allihop, och priserna var mycket humana. En trerättersmiddag kostade 179 kronor och det får ändå anses vara ett rimligt pris.

Vi brukar alltid börja med att prata om förra månadens bok, så vi inte ska glömma bort det (jag menar, vi är ju ändå en bokcirkel och inte bara ett gäng babbliga tjejer som älskar att snacka!), men den här gången gick det ovanligt snabbt.

Ingen (jag upprepar och utvecklar; inte en enda person) hade läst Elefantskötarens barn av Peter Høeg. Det var ju trist för värdinnan som valde den förra månaden, men nog måste man ändå som författarkollega (hrmpf...!) säga att det är ännu värre för herr Høeg. Det kan inte vara trevligt att vara en så extremt ickelockande författare alternativt ha skrivit en så otroligt otilltalande roman att inte en enda i vårt gäng tagit sig igenom den.

Visserligen var några inte på plats igår, men av oss som var där hade ingen ens börjat läsa den trots att flera hade köpt den. Flera hade också låtit bli att köpa den. Otroligt märkligt.

För min egen del är det första gången jag har varit så här slarvig och det beror förstås att jag varit fullständigt absorberad av min egen roman att jag inte kunnat intressera mig för några andra bokstäver än mina egna.

Under december läser vi alltid årets nobelpristagare i litteratur och för den som inte känner för det brukar vi alltid ha ett mer lättsamt alternativ.

Den här gången är alternativet Nära dig av petite moi. Då kommer ingen jäkel att våga låta bli att läsa den, I guess.

Frågan är sedan om de vågar säga vad de tycker om den och om jag törs lyssna på dem. Hjälp.

Mitt nylle är överallt

Idag var det dags att få se sitt glada nylle i en annan tidning och faktiskt även i ett annat sammanhang än senast. Den här gången handlade det om min underbara bokcirkel och det är förstås per automatik ljuvlig läsning.

Jag finns med under vinjetten Kick för själen som är ett stående inslag i tidningen MåBra tillsammans med några av mina härliga bokläsande väninnor. I texten får man veta hur det kom sig att jag startade denna inspirerande cirkel. Mer om hur vi lägger upp våra träffar och vad vi har läst under de nio åren vi har funnits hittar ni på hemsidan bokcirkel.se.

Det är faktiskt tack vare det snitsiga namnet bokcirkel.se som vi hittas av trevliga människor som inte är med i bokcirkeln då och då. Tack vare hemsidan, som utvecklats till en blogg för att ligga rätt i tiden, var vi till exempel med i Debatt på SVT för några veckor och då diskuterade vi litteraturkritik. En och annan tidning har också hittat oss genom åren och nu senast var det alltså MåBra, som är en fin tidning.

Den här numret av tidningen var extra bra, såklart.

Fyra gånger så trevligt nobelpris

Dagens fyra viktiga och väldigt trevliga punkter:

• poet
• känd och omtyckt
• internationellt uppskattad
• svensk

Inte nog med att det är en poet som får nobelpriset i litteratur år, det är dessutom en pristagare som väldigt många av oss både känner till och tycker om. Och inte nog med att det är en internationellt uppskattad författare, han är dessutom svensk.

I år tycker jag därför att det är fyra gånger så kul att nobelpriset har delats ut.

Stort och hjärtligt grattis till Tomas Tranströmer och oss alla som kan ta del av hans poesi!

I december läser vi i bokcirkeln alltid nobelpristagaren och i år ska det bli extra trevligt. På vår träff igår valde värdinnan Morgan Allings självbiografiska bok Kriget är slut så nu rundar vi av året med idel trevligheter i bokcirkeln.

Om litteraturkritik i Debatt

Som jag avslöjade redan igår kommer jag att vara med i det direktsända TV-programmet Debatt ikväll klockan 22.00. Det sänds från TV-huset i Göteborg och kommer ikväll att handla om kritikerbråk, tyst diplomati och hotellet som härmar Idol när de ska anställa. För den som inte har möjlighet att se programmet finns alltid SVT Play.

Författaren Håkan Nesser, kultur- och nöjeschefen Marita Johansen, Thomas Bodström och komikern Zinat Pirzadeh är gäster och bokcirkeltjejerna och jag är inbjudna till den delen som handlar om kritikerbråk.

Det är ju ett känt faktum sedan länge att kritiker tycker en sak och den stora massan ofta en annan. Åtminstone är det sällan så att de böcker som kritikerna hyllar mest är de som säljer bäst. Tvärtom sågas exempelvis Camilla Läckbergs böcker så gott som alltid och ändå säljer hon hysteriskt många böcker. Och inte bara i Sverige utan i hela Europa.

Uppenbarligen är det något hon har eftersom folk fortsätter att köpa hennes böcker. Om hon sålt gigantiska upplagor av sin debutbok och sedan inget av uppföljarna hade det varit en sak, men folk fortsätter att köpa bok efter bok, så även om jag själv inte är förtjust i hennes böcker, eller deckare i allmänhet för den delen, så måste man ändå säga att hon är rätt imponerande.

Eller väldigt imponerande. Hon har förvaltat sitt varumärke på ett exemplariskt sätt. Till och med statsminister Fredrik Reinfeldt gick ju ut i somras och berättade att han läst fyra böcker av Läckberg under sin semester. Han mötte en hel del kritik för det för är det verkligen vettigt att en statsminister läser den typen av litteratur?

Ja, ropar jag, det är mycket vettigt! Det ingår nästan i allmänbildningen att ha läst Läckberg nu för tiden, eftersom hon är en sån storsäljande författare och den som inte läst henne har knappast rätt att ha åsikter om hennes böcker. Jag blir väldigt trött på folk som gnäller på henne utan att ha läst ett enda ord.

Själv har jag läst de tre första böckerna och det räckte för mig. Jag har det gemensamt med Reinfeldt att jag också läste dem under semestern och det var precis lagom ansträngande. Efter tre var jag dock nöjd.

Jag har en annan tanke om Läckbergs enorma framgångar och vad det lett till, men förhoppningsvis får jag chansen att säga det ikväll, så det skriver jag inte nu...

Alla bilder är tagna från SVT hemsida från 17 september.

Håkan Nesser har varit inblandad i ett intressant kritikerbråk med Marita Johansen, kultur och nöjeschef på Nerikes Allehanda och båda kommer till debatt ikväll. Det började med en sval recension av Nessers senaste bok Himmel över London och då skickade Nesser ett mejl med den kärnfulla frågan "Är det jag som inte kan skriva eller du som inte kan läsa?"

När Johansen valde att publicera frågan tillsammans med sitt svar på nätet blev det en mycket intressant och hetsig ordväxling där Nesser ansåg att han skickat mejlet privat och att det därför inte borde ha publicerats.

I min värld är det självklart att en författare som skriver i sin yrkesroll till en recensent i sin yrkesroll på hennes jobbmejl inte har skrivit ett privat mejl.

Det påminner om Ulf Lundells brev till recensenten Karolina Ramqvist, där han surnade till efter en negativ recension. När Ramqvist publicerade hans brev i boken Fittstim hävdade han att han ägde upphovsrätten till brevet och att det därför inte fick publiceras utan hans medgivande.

Jag tror att det kommer att bli en mycket spännande kväll och jag hoppas att jag kommer att kunna säga något hyfsat klokt i alla fall...

Bokcirkeln på vift

Igår gick det inte att uppdatera bloggen på grund av tekniska bekymmer, men nu verkar det vara åtgärdat, så det känns bra.

Vi var på Incontro med bokcirkeln igår kväll och där diskuterade vi april månads bok På andra sidan solen av Maria Ernestam och åt en massa mat. Mer detaljer kring kvällen och bilder på maten finns på bokcirkelbloggen.

Jag velade väldigt länge när det gällde vad jag skulle ha på mig, men till slut föll valet på en gräddfärgad spetsklänning, skinnjacka och mina underbara Doc Martens-kängor som jag inte använt på jättelänge.

Fortfarande tycker jag att just dessa kängor är de absolut snyggaste skorna som finns och jag slet ut flera par innan jag slutligen förpassade min senaste par till garderoben.

Anledningen till att jag slutade använda dem var faktiskt att allt fler frågade mig om jag var rasist, just på grund av kängorna och det kändes inte bra, för även om jag svarade nej med övertygelse, så var jag aldrig säker på om de trodde mig.

Det kändes till slut så olustigt att jag inte ville ha på mig dem.

Nu hoppas jag att ingen tänker så längre, så efter 12-13 år har jag plockat fram dem igen och det var som att återse en gammal god vän. Gammal kärlek rostar som bekant aldrig och de passade precis lika bra på mina fötter som de alltid har gjort.

Vi fick en väldigt kul kväll ihop; bokcirkeltjejerna, mina kängor och jag!

Hemmafint och bokcirkeldags

Det blev riktigt fint på matsalsbordet med turkos, rött och lite vitt. Känns både ovanligt och fräscht med lite välkommen omväxling. Här syns i alla fall två tredjedelar av bordet, men även resten är lika fint måste jag säga.

Tulpanerna är underbara tycker jag med sina tjusiga blomblad i rött med gula inslag och vågig kant.

Ikväll är det dags att träffa de härliga flickorna i bokcirkeln igen och jag är mycket nyfiken på vilken bok kvällens värdinna kommer att välja. Nu har vi haft turen att läsa bra böcker flera månader i rad och det är en svit som man ogärna vill bryta, men samtidigt är det ofrånkomligt att det dyker upp en och annan mindre bra bok ibland också. Sanningen att säga är det inte heller fel, för antagligen är det så att vi uppskattar en bra bok ännu mer efter en mindre bra eller rent av dålig bok.

Boken vi läst till idag ska bli oerhört spännande att diskutera eftersom den handlar om alkoholmissbruk, Jag ska bara fixa en grej i köket av Moa Herngren. Förhoppningsvis får vi en spännande diskussion som vanligt.

Mina bokhyllor är verkligen fulla av böcker...

Nya strumpor och bokcirkelträff

Jag har fått nya strumpor av min snälla och flitiga mamma! När jag sitter och skriver på datorn blir jag väldigt lätt kall om både fötterna och vristerna, så jag sätter alltid på mig ett par varma och gosiga strumpor. Dessa är lite roliga för de är gjorda av restgarn från andra sockor.

Om man delar in strumporna i tre delar så har jag redan fått ett par som ser ut som den övre delen på skaftet och ett annat par som ser ut som foten. Den enda sorten som jag inte fått är den blå mittdelen.

Det allra bästa med ett nytt par är att man inte hunnit platta till undersida så mycket, så när jag går omkring får jag en lätt fjädrande gång och det är trevligt.

Ikväll är det dags för bokcirkeln igen och det ska bli underbart att få träffa alla trevliga flickorna igen. jag har några sidor kvar i i den läskiga boken Mörkersikt av Johannes Källström kvar att läsa, så det måste jag hinna.

Om jag törs, förstås...

Hemmabio, popcorn och visitkort

Barnen nyser inte, de hostar inte, de har inte feber och de kräks inte. Ändå fattade vi i morse det svåra beslutet att låta dem vara hemma i lugn och ro, för de är allmänt hängiga och båda gick hem från skolan i förtid igår.

För att förgylla dagen lite åkte jag för att hyra film till dem, men det fanns ingen klockren på nyhetshyllan, som de inte hade sett, så jag kikade lite på äldre filmer och lyckades till slut plocka ut tre av dem. Det visade sig, typiskt nog, att de redan hade sett Spiderman 2, men de är överseende med sin mamma och säger snällt att de kan se den igen.

Självklart ville de ha popcorn i sina favoritbyttor och det tyckte jag att de kunde få. Lite flärd en krasslig lillördag kan inte vara fel.

Själv ägnade jag mig åt att designa ett visitkort, så om ett par veckor dimper det ner något färgglatt i brevlådan. På bilden kan ni se beställningsbekräftelsen, där det finns en kopia på det tänkta kortet. Jag tyckte det var trevligt att man kunde ladda upp en egen bild, så jag valde ett foto på en av mina tavlor.

Nu hoppas jag att färgerna blir fina, så det vinröda inte blir för dassigt, för mörkt eller för brunt...

Ikväll är det dags för bokcirkeln igen - alltid lika kul!