Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

tisdag 4 april 2017

Smygrelease av Hundra dagar kvar


På lördag har min kära vän och förläggare Annika Bengtsson release på sin nya roman Hundra dagar kvar. Eftersom jag varit redaktör för boken kan jag redan nu avslöja att den är väldigt bra. Jag har haft den stora förmånen att ha fått läsa boken innan den är tryckt och kommer ut på Grim förlag, så därför vågar jag redan nu säga att det är en riktigt bra bok.

Berättelsen utspelar sig 1976 och är ett utsnitt av verkligheten så som den kunde se ut när spriten flödade på arbetsplatserna och sexuella trakasserier var ett okänt begrepp.

I centrum av handlingen står Eva som drömmer om att gifta sig och få barn. Men när hon upptäcker att hennes kille Nimmo säljer knark blir hon så chockad och besviken att hon flyr. Hon hamnar så småningom på en fabrik i Laholm där hon bland annat träffar Malin som är tre år yngre och hon vet att hon bara har hundra dagar kvar att leva...

Idag träffades Annika och jag för att ha en liten smygrelease av boken och det blev en helt fantastiskt mysig och trevlig eftermiddag och kväll. Vi sågs över lite mat och vin i Göteborg och även om vi satt inomhus hade vi tur med vädret.

Hur det nu än är så känns det lite extra härligt när solen skiner in genom fönstren.

Våren är här - det är inte hundra dagar kvar till den!


måndag 3 april 2017

Akvareller på nytt sätt


Jag har alltid tyckt om att måla och har väl målat mer eller mindre i hela mitt liv, men det har under årens lopp inte blivit så värst många tavlor utan någon liten sak då och då. Ändå har jag alltid gillat själva målandet, men tiden räcker inte riktigt till trots intresset, utan jag prioriterar ideligen andra saker.

Mest har jag använt mig av akvarell, men jag målar egentligen inte på ett typiskt akvarellsätt, utan jag målar mest på i största allmänhet. Lite glad i hågen, så där.  Jag bryr mig inte så mycket om tekniken utan tar lite färger och målar med glatt humör.

Det var så jag målade omslagen till mina två senaste reportageböcker till exempel. Där var färgerna och känslan viktigaste. Tekniken brydde jag mig som vanligt inte något vidare om, utan det jag ville förmedla var det viktigaste.

I helgen har jag dock varit på akvarellkurs för första gången i mitt liv och det var för att lära mig lite mer om tekniken bakom just akvarellmålning. Det visade sig vara betydligt svårare än jag kunde tro. Jag fick lära mig att ösa på med färger och att valla. Valla betyder att man låter färgen rinna lite av och an på pappret, så man vinklar sin masonitskiva med akvarellpappret stadigt upptejpat åt alla möjliga håll och så blandar färgerna sig lite lagom magiskt med varandra.

Om man har tur.

Om man inte har tur blandar sig färgerna inte alls magiskt utan stökar till det för varandra. Med i beräkningen måste man dessutom ha att den färg man målar med bleks rätt så rejält när den torkar. Just den detaljen kände jag till, för det har jag absolut lagt märke till när jag målat tidigare, men när man ska låta dem rinna går det ju inte att ha hur mycket färg som helst, för det ska ju vara mycket vatten som kan rinna också.

Nåväl. En utmaning var det, men det var i alla fall roligt att vara på kurs hos Kerstin Dahmm, som råkar vara en av mina närmaste grannar. Bortsett från att hon själv är en skicklig konstnär är hon dessutom snäll och peppar alla vilsna elever, så vi blir lite mindre förskräckta under vårt flitiga målande.

Jag hade hoppats på att få lite fler tavlor på väggarna, men så blev det inte efter kursen. Det är dock inte för sent än. Jag har ju en hel del färger här hemma sedan tidigare, så jag kan, nu när jag lärt mig lite grann om hur tekniken fungerar, fortsätta att öva i hemmets lugna vrå.

Mina snälla vänner på Facebook har skickat glada och snälla kommentarer när jag lagt upp bilderna på mina tre senaste alster, så därför passar jag på att lägga upp dem här med, även om det inte på några sätt är några mästerverk. Två är inspirerade från Kungsbackafjorden som jag ser varje dag här hemma och den andra är mest tänkt att vara en glad färgklick.

Ibland är det viktigaste att man har roligt. Och det hade jag på kursen!


söndag 2 april 2017

Vackra drinkbilder


När fredagen kommer tycker jag att det är mysigt med en drink eller ett glas vin. Arbetsveckan är sällan helt slut för någon som frilansar så mycket som jag gör, men jag försöker ändå att hålla just fredagskvällarna fria från arbete.

Eftersom vi bor som vi gör tycker jag att det är trevligt att ställa det jag tänker dricka på altanräcket. Allt som redan är gott blir liksom ännu godare med lite hav och himmel på toppen av allt.

En favorit som jag verkligen älskar är mojito och den kan man göra på så många olika sätt. Eftersom jag hade en fin färsk mynta som klarade sig från ena fredagen till den andra, och rent av till den tredje, kom det att bli tre olika drinkar. Eller ja, så värst olika var de väl inte rent drinkmässigt två av veckorna, utan ingredienserna var samma men pyntet, det vill säga frukten, var olika från den ena veckan till den andra.

Vanligen ska man ha rom och det brukar jag ha, men de här fruktigaste gångerna fick det bli Hallands fläder, Roses lime och fruktsoda tillsammans med fina fräscha frukter och mynta.

Men en klassisk mojito med rom och lime, utan annan invaderande frukt, hann vi också med!

Lika gott som vackert varje fredag!






lördag 25 mars 2017

Bokcirkeln i mitt hjärta


När käre maken och jag flyttade till Onsala 1999 kände vi ingen här. Jag var halvvägs in i min första graviditet och hade ett starkt behov av att inreda ett näste, men bortsett från behovet av att hitta ett rede att föda i, hade vi inga direkta önskemål om var vi skulle bo. Inte alltför långt från Trollhättan-Lilla Edet-Göteborg, förstås, men det finns ju rätt så många orter kring dessa fina platser.

Efter att ha kikat på ett hundratal hus hamnade vi på vackra Solvändan i Onsala och jag stortrivdes från första stund. Men efter ett par år i mammabubblan och två barn senare började jag blicka ut mot omvärlden igen. Jag började sakna alla mina gamla vänner och jag saknade också att läsa böcker - något jag älskat sedan barnsben.

Därför bestämde jag mig 2002 att starta en bokcirkel. Men vem ville vara med? Jag frågade några som jag mött på Öppna Förskolan (det fanns några som såg trevliga och snälla ut) och snart var vi igång. En gång i månaden skulle vi ses och prata annat än barnens utveckling och dessutom få ta oss tiden att läsa utan dåligt samvete.

Nu har vi hängt ihop i drygt fjorton år och oj, vad det har hänt saker under dessa år. Vi har gått igenom massor av saker tillsammans; skilsmässor, bostadsbyten, nya bebisar, nya män, nya utbildningar, nya jobb och till och med cancer. Men vi har hållit ihop i vått och torrt och fortfarande ses vi varje månad.

När vi firade tio år tillsammans åkte vi på spa och för ett par månader sedan dök det återigen upp önskemål om att åka iväg och umgås. Efter många mejl och flitigt mejlade bestämde vi oss för att åka till Ullared Paradise en fredag och hyra en villa där en natt.

Det blev en otroligt trevlig och mysig resa. Visserligen fanns det inte vinglas till alla så jag improviserade och tog ett ölglas i lämplig storlek. Vi var nio personer som kunde åka med och nästa gång hoppas vi att alla tretton har möjlighet att hänga på, för det är verkligen helt fantastiskt att få tid att umgås och hinna prata om allt vi vill. Vi lyckades hålla ett samtal i luften under större delen av kvällen och det kändes som om vi kom ännu närmare varandra. Efter alla år och allt vi har gått igenom tar samtalsämnena aldrig slut.

Bokcirkeln har verkligen en alldeles särskild plats i mitt hjärta.