lördag 25 mars 2017
Bokcirkeln i mitt hjärta
När käre maken och jag flyttade till Onsala 1999 kände vi ingen här. Jag var halvvägs in i min första graviditet och hade ett starkt behov av att inreda ett näste, men bortsett från behovet av att hitta ett rede att föda i, hade vi inga direkta önskemål om var vi skulle bo. Inte alltför långt från Trollhättan-Lilla Edet-Göteborg, förstås, men det finns ju rätt så många orter kring dessa fina platser.
Efter att ha kikat på ett hundratal hus hamnade vi på vackra Solvändan i Onsala och jag stortrivdes från första stund. Men efter ett par år i mammabubblan och två barn senare började jag blicka ut mot omvärlden igen. Jag började sakna alla mina gamla vänner och jag saknade också att läsa böcker - något jag älskat sedan barnsben.
Därför bestämde jag mig 2002 att starta en bokcirkel. Men vem ville vara med? Jag frågade några som jag mött på Öppna Förskolan (det fanns några som såg trevliga och snälla ut) och snart var vi igång. En gång i månaden skulle vi ses och prata annat än barnens utveckling och dessutom få ta oss tiden att läsa utan dåligt samvete.
Nu har vi hängt ihop i drygt fjorton år och oj, vad det har hänt saker under dessa år. Vi har gått igenom massor av saker tillsammans; skilsmässor, bostadsbyten, nya bebisar, nya män, nya utbildningar, nya jobb och till och med cancer. Men vi har hållit ihop i vått och torrt och fortfarande ses vi varje månad.
När vi firade tio år tillsammans åkte vi på spa och för ett par månader sedan dök det återigen upp önskemål om att åka iväg och umgås. Efter många mejl och flitigt mejlade bestämde vi oss för att åka till Ullared Paradise en fredag och hyra en villa där en natt.
Det blev en otroligt trevlig och mysig resa. Visserligen fanns det inte vinglas till alla så jag improviserade och tog ett ölglas i lämplig storlek. Vi var nio personer som kunde åka med och nästa gång hoppas vi att alla tretton har möjlighet att hänga på, för det är verkligen helt fantastiskt att få tid att umgås och hinna prata om allt vi vill. Vi lyckades hålla ett samtal i luften under större delen av kvällen och det kändes som om vi kom ännu närmare varandra. Efter alla år och allt vi har gått igenom tar samtalsämnena aldrig slut.
Bokcirkeln har verkligen en alldeles särskild plats i mitt hjärta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)