Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

onsdag 31 augusti 2011

Ny fin höstfrisyr


Idag har jag äntligen varit hos min underbara och duktiga frisör och ansat lite i burret. Vi konstaterade att det var över ett halvår sedan jag var där senast, så det var verkligen på tiden.

Mina blonda slingor var numera väldigt ljusa och utväxten var så eländig att man kan drömma mardrömmar om man är lite mer fåfäng än jag är.

Vi valde idag att behålla det mesta av längden, men klippa upp det en hel del för att få lite volym. Alltid kul att göra något nytt. Luggen som jag klippte förra gången fick stryka på foten nu för det är ju så med lockigt hår att det är svårt att ha lugg så att det blir fint.

I så fall måste jag platta den varje dag och då ser resten av håret permanentat ut och det känns lite skumt, eftersom jag är självlockig.

Dessutom fick jag nya slingor i två nyanser, både ljusare och mörkare, för att få lite liv i det sommarslitna och matta håret. 

Det tar alltid ett par dagar innan nyfrisyren lägger sig lite, så det ska bli intressant att se hur det ser ut när jag tvättat det själv en gång och haft i mina vanliga stylingprodukter.

Utan dem ser jag både livsfarlig och risig ut, hur nyklippt håret än håret är. Enda gången jag kan skippa dem är när jag badar i saltvatten, för då kommer korkskruvarna alldeles av sig själva...


Dagens gåta: varifrån?


Ofta undrar jag var alla påsklämmor blir av. Jag köper ständigt nya och ibland får jag en påse när jag fyller år, men ändå är burken där de ska ligga nästan alltid tom eller så ligger det en ensam klämma där.

Idag hittade jag hela 35 stycken på samma ställe - tjohoo! I väntan på att de skulle hamna i lådan lade jag dem på köksgolvet och det är möjligen en liten ledtråd.

Varifrån kommer alla dessa påsklämmor?

Välkommen att gissa - förstapris blir en hälsning från mig på din blogg där jag berättar att du är supersmart och grym på gåtor!


tisdag 30 augusti 2011

Helgens matinköp börjar


Idag börjar Konsten som barnen gått i i flera år igen efter sommaruppehållet och för första gången blir det bara ett barn jag kör dit. Söta dottern har valt att hoppa av efter många roliga år och det känns lite vemodigt för hon har kommit hem med så många fina saker genom åren.

Jag kan dock förstå att hon vill rensa lite i sitt hektiska liv, så nu kommer jag att få sällskap av henne när jag handlar mat istället, medan konstnärlige sonen skapar spännande konstverk.

Vi kommer att ha en och en halv timme på oss varje tisdag och det blir trevligt. Hon är ett utmärkt sällskap både i matbutiken och i köket. Den här gången blir det extra roligt att handla, för hon fyller år till helgen och vi ska inleda kalasmatshandlingen idag.

Hon har bestämt sig för att bjuda på tilltugg till förrätt, en sorts spett till middag och en annan sorts spett till efterrätt. Det kommer att bli väldigt gott!


måndag 29 augusti 2011

Fin barndom till fina barn...

De små söta träden är underbara och de större ger skugga en solig dag...

Något av det man som förälder önskar sina barn allra mest är en fin barndom. En barndom som de kan se tillbaka på med milda ögon och tänka att det nog inte var så dumt att vara liten ändå, även om de alltid själva längtade efter att bli vuxna.

Filmerna i 4D är fantastiska och när snön faller i biosalongen häpnar vi!
Vi har alltid levt ett ganska intensivt liv med många aktiviteter, och många vänner och mycket på gång i form av resor och besök. Jag tror inte att våra barn kommer att säga att de hade det långtråkigt när de växte upp i alla fall. Även om mormors mat är mer populär och godare än min.

Det ser ut som lösgodis, men är lego i lösvikt...
Något som jag är helt säker på att de kommer att minnas med glädje är våra resor till Legoland, för de har alltid varit lyckade och mysiga på alla sätt. Vi har varit där flera gånger och beroende på barnens åldrar har de haft olika önskemål och haft det trevligt på olika sätt.

Den här gången var jag ganska säker på att det var sista gången vi reste dit, så vi gjorde allt så perfekt vi kunde. Vi bodde på Hotel Legoland istället för en timmes resa från parken och vi stannade två hela dagar istället för bara en, som vi gjorde de första åren.

Fram och tillbaka i receptionen cyklar brevbäraren och genom
förstoringsglasen i hjulen ser man alla tusentals legogubbar stort och tydligt.


Här gäller det att skjuta på lysande prickar och jag fick första gången
6 000 poäng, men andra gången 28 700! Sonen vann med sina 38 000!
Så här lycklig såg söte sonen ut
när han såg hur fint hotellrummet var!
Jag imponerade på barnen genom att våga åka både Draken, som avslutas med en liten bergochdalbana, och Tornet, som snurrar högt ovan marken med utsikt över nejden, och tänkte att en gång i livet ska jag överleva det, vilket jag också förvånansvärt nog gjorde också.

Grejen är bara den att vi nog inte alls varit på Legoland för sista gången. När vi lämnade parken igår knöt det sig i magen på både sonen och mig och sonen sa deppigt och darrande uttryckligen att han inte alls ville åka därifrån. Det ville inte jag heller.

Det är något speciellt med just Legoland. Att det är vackert med alla små städer byggda i lego och att det är kul med nyheter som Star Wars-området och The Temple är en sak, men det är något annat. Det finns ett lugn där som är märkligt med tanke på hur många människor som strövar runt och hur många attraktioner som susar, far och snurrar.

Det är grönt och lummigt. Gångarna är ibland smala och det ligger plattor istället för asfalt. Det finns toaletter överallt och det uppskattade vi när barnen var små och det ibland var bråttom. Vatten rinner, porlar och sprutar lite här och var. Vi kan gå i timmar och titta på de små städerna och peka på en båt som ska slussa eller en buss som kör på en färja.

Runt, runt är läskigt, tycker jag, men barnen älskade detta!

Troligen önskar sig söte sonen en resa till Legoland i födelsedagspresent även nästa år och nog är det bra och trevligt med födelsedagspresenter som alla i familjen kan glädjas åt.

Annars kanske jag själv kan önska mig en resa till Legoland. Det finns ingen åldersgräns uppåt där.

Det nya minilandet med Star Wars-tema var tjusigt!






söndag 28 augusti 2011

Jättelego och spagettipizza


Nu sitter vi ombord på Stena Jutlandica och har lämnat både Legoland och Danmark bakom oss för denna gång. Det är alldeles kolsvart ute och det gungar rätt så mycket, så jag är väldigt glad och tacksam över min åksjuketabletter som fungerar så bra att jag både kan prata och äta trots sjögången.

Bilder från idag finns i kameran som är inlåst i bilen, så det får bli fyra fina bilder från igår kväll istället och så några från dagen först imorgon. Som gammal nyhetsreporter känns det alltid lite jobbigt att ligga efter i nyhetsflödet, men så spännande saker hände knappast på Legoland idag i alla fall...

Igår kväll lämnade vi trygga Legoområdet och begav oss ut på gatorna i Billund istället. Vi gick förbi Legofabriken och där fanns enorma klossar att klättra på i de klassiska färgerna.

Vi hittade en pizzeria som var riktigt trevlig och det visade sig att de hade mycket goda pizzor dessutom. Modiga dottern valde en kebabpizza och tokige sonen en pizza med spagetti och köttfärssås på. Det såg riktigt festligt ut när båda maträtterna möttes i detta kulinariska äventyr, men sonen försäkrade att det smakade utmärkt!

När vi kom hem blev det en fejd mellan Darth Vader som välkomnade oss innanför dörren på Legoland och sonen som istället för ett rött lasersvärd drog sitt blå paraply. Det såg rätt kul ut och frågan är vem som hade störst chans att vinna. Sonen verkade lite mer rörlig och betydligt snabbare på fotarbete...

Efter någon mystimme på hotellrummet var det dags att sova igen - för sista gången i de fina Legolakanen och vi har verkligen njutit av att bo så nära parken för första gången...


lördag 27 augusti 2011

Ljugande föräldrar och regnpaus

Båda barnen fångades på bild i trafiken - hurra!

Efter drygt fem timmars vandrande på Legoland började det regna så smått och då tyckte vi alla att det kunde vara skönt med en liten paus, så vi begav oss till hotellrummet. Det är verkligen lyxigt att bo så att man kan gå fram och tillbaka via en trappa och slippa köa som vi alltid gjort förr om åren.

Efter den gigantiska frukosten i morse, då barnen fick steka sina egna pannkakor, inledde vi med körskolan. Barnen körde jättebra i år, för de har onekligen vanan inne, men det fanns andra barn som körde mot både rött och stopplikt och dessutom på fel sida av vägen så den stackars killen som skulle finnas till hands sprang som en skottspole över hela området precis hela tiden.

Det är en nedre gräns på sju år och vi hörde barn som sa att de var sex år, men då störtade föräldrarna fram och sa att de minsann visst var sju. Tveksamt att lära barnen att det är okej att ljuga och dessutom när det finns en säkerhetsaspekt på åldersgränsen. Det finns en anledning till att småbarn inte får köra bilarna, för de går riktigt snabbt. Sexåringarna, och även vissa andra, varken bromsade eller höll sig till trafikreglerna, så vi får vara glada över att ingen blev skadad trots alla kollisioner med både varandra och med sargerna runt om.

Våra barn var tio och elva, men elvaåringen var över ett huvud längre än alla de andra och det såg nästan ut som om hon var för gammal för att åka, för den övre gränsen är 13. Efter att ha överlevt strapatserna belönades de med ett körkort och även käre maken stoltserade med sitt!

Ett annat bilburet äventyr är att släcka en brand och det är alltid spännande, för det är en tävling. Min vilda familj slängde sig in i brandbilen, pumpade sig fram till ett brinnande hus och där började de det intensiva släckningsarbetet. Långt innan de andra hann halvvägs var min brandmansfamilj redan på väg tillbaka och mycket nöjda med att inte bara ha lyckats släcka branden utan också gjort det snabbast. Dessa fina vinnarskallar.

The Temple är nytt för i år och jag som en extremt åksjuk och rädd för alla attraktioner som snurrar, åker i backar och går undan, vågade inte prova innan jag skickat in tre modiga testpiloter och sett dem komma ut levande och glada. Det visade sig dock vara en ofarlig bana där man skulle skjuta på lysande lampor och få poäng.

Mitt i banan snurrade det en del, men jag klarade det. Däremot fick jag förstås lägst poäng av alla och det berodde både på att jag först inte förstod att man kunde skjuta på samma mål flera gånger och dels på att jag helt enkelt inte är lika snabb och skjutglad som resten av familjen.

I Legobutiken kunde man plocka ihop sina egna figurer och det var riktigt roligt, så nu är årets första två julklappar redan inhandlade! Mottagarna läser visserligen inte bloggen, eftersom de är för små och icke läskunniga, men jag tycker ändå att det känns fel att lägga upp bilder på de figurer som vi skapade, så det får bli en översiktbild.

Det var väldigt kul att välja ansikte, hår, kropp och ben och alla blev fascinerande olika trots att de var lika fina. Ungefär som de egna barnen; lika fina men ändå väldigt olika.

När klockan slagit 15 kom det förväntade regnet och även om det inte var tal om ett skyfall var det en god anledning till att gå hem till hotellet och softa lite innan vi drar igång andra halvlek...

Käre maken skyddar fina dottern mot regnet...

Blixtrar, Lego och god mat


Jag var lite pirrig inför båtresan igår, men laddade med mina specialpiller inköpta i utlandet och resan gick alldeles utmärkt. För att fira att minisemestern börjat fick jag ett glas champagne av min käre make och jag måste säga att få saker slår en sval Moët!

Barnen fick 25 kronor var att spela på de enarmade banditerna för och det var som vanligt kul. Förra gången vann glade sonen hela 250 kronor, men den här gången blev det idel småvinster.

Kloka dottern bestämde sig för att lägga vinstkronorna i en fick och spelkronorna i en annan, så när hon kände sig nöjd på spelfronten hade hon 36 kronor i sin vinstficka och då var det lagom att gå till butiken och handla godis. Perfekt!

Bilfärden blev lugn och fin och mestadels får man köra i 130 km/timmen så vi flög fram genom det danska landskapet. I Randers stannade vi till på en mexikans restaurang och när jag hörde på GPS:en att det innebar ett par kilometers omväg tyckte jag att det kändes onödigt, men det var det sannerligen inte alls.

Det visade sig vara en otroligt mysig restaurang med grym inredning och fantastiskt god mat. Om ni tycker att det ser gott ut var det inget emot vad det var. Majstortillan var full av räkor och ost och allt var utmärkt kryddat, alltså inte för starkt.

Det var ett riktigt lyxigt ställe och en hel sida var dessutom full av vegetarisk mat, så för ovanlighetens skull fick jag svårt att välja. Kloke maken frågade servitrisen vad hon rekommenderade och så tog han helt enkelt det. Jag gjorde sammalunda, fast valde räkor istället för kyckling.

Vi blev mycket nöjda och kunde sedan fortsätta på vår väg mot Hotell Legoland.

När vi kom fram tjöt söte sonen av förtjusning för det låg legoleksaker på kudden och det var bäddat med legolakan. Allt var fantastiskt fint och fräscht.

Vi rundade av kvällen med en GT och ostbågar och njöt av det enorma åskvädret utanför fönstret. Hela himlen lystes gång på gång upp av blixtrar och det var fantastiskt vackert.

Efter en gigantisk frukostbuffé är vi nu redo för en heldag på Legoland och vi hoppas att det värsta ovädret dragit förbi nu…




fredag 26 augusti 2011

Årets femte utomlandsresa


Det är helt otroligt och inte alls något som händer varje år, men idag åker jag utomlands för femte gången på samma år. Vi inledde året i Australien, i våras åkte jag till Köpenhamn med en fin väninna, sedan for barnen och jag med mina föräldrar till Kreta i juni och därefter bar det av till Karpathos med familjen i juli.

Högst troligt är detta den sista utomlandsresan för barnen och mig för i år, medan käre maken redan har två till inplanerade; Tyskland och England och då är det vindsurfing som gäller.

Den här gången är det barnen som ska kvittera ut sina födelsedagspresenter. Båda önskade sig en resa till Legoland, så den här gången blir det till Danmark färden går och vi ser alla fram emot det. Förra året var vi inte där, men innan dess var vi där fem år i rad, tror jag. Svårt att hålla räkningen...


Legoland är något vi alla i familjen gillar och söte sonen, som är en legofantast av rang och bygger ihop vad som helst på rekordtid, brukar strosa runt och kika på minilandet i ett par timmar medan ivriga dottern och käre maken åker läskiga grejer.

Lite orolig är jag alltid för båtfärden, särskilt som det inte ska vara strålande väder, men jag tar min insmugglade åksjuketablett, som inte finns att köpa i Sverige, och hoppas på det bästa. Antalet gånger jag har kräkts på båtar, i flygplan, i bussar och i bilar går icke att räkna, men jag ger mig inte. Jag reser ändå envis som jag är.

Här kommer Jutlandica i augusti 2009 och min fina syster
jobbade ombord på vår hemfärd - trevligt!
På hemvägen åker vi med den vanliga Stenafärjan, men på ditvägen åker vi med en lite snabbare båt och det är första gången så det ska bli spännande.

Eftersom vi får räkna med lite regn har vi packat ner regnkläder och stövlar, men för första gången bor vi på Legoland hotell och det betyder att vi kan gå till hotellet om vi tröttnar på regnet. Där väntar vitt vin, ostbågar och en trevlig bok.

Det kommer alltså att bli fantastiskt mysigt alldeles oavsett väder.

Anden ser gigantisk ut i minilandet!

torsdag 25 augusti 2011

Fina äppelträdets liv


Eftersom jag tycker att det är kul att följa utvecklingen inom olika områden har jag roat mig med att dokumentera såväl den fina rabatten som det vackra trädet och så här fint har det varit under året. Sagan om vårt kära äppelträd har jag skrivit förut, så den här gången blir det mest lite fina bilder.

Trädet i stod i full blom den 20 maj

På våren är det så otroligt vackert med alla vita blommor och jag hoppas alltid att mängden blommor ska tyda på ett riktigt fruktrikt år. Dessvärre blir det inte alltid så.

Den 10 juni fick jag syn på några fina kart och en nyckelpiga.



Det är ett tag kvar tills vi kan skörda de fina äpplena, men det är vackert att ha dem hängande i trädet också. I kommer vi säkert att kunna göra en och annan äppelkaka till skillnad från förra året, som var ett riktigt dåligt år.

Den 23 augusti är äpplena vackert röda.



Så småningom hoppas jag att kunna lägga upp bilder på både äppelkakor och äppelmuffins.

Fjärde bussäventyret idag


Det ante mig! Det fanns ytterligare ett sätt att köra hem min son från skolan. Jag trodde att de tre tidigare vi avverkat under veckan på något sätt utgjorde maxgränsen, men så var det naturligtvis inte alls.

Igår spekulerade jag ju i hur det skulle bli idag och spännande nog måste jag erkänna att jag hade fel. Den främsta anledningen till att jag gissade fel var nog att jag inte kunde föreställa mig detta alternativ.

Spännande - ska bussen stanna här?
Jo, minsann, det gjorde den!
Eftersom sonen slutar tidigt på torsdagar är det buss 18 som gäller, enligt meddelande från skolan, och den kom i lagom tid och lämnade sedan också fickan på utsatt tid. Med mig som en viftande svans bakom, så klart.

När bussen närmade sig hållplatsen vid Preemmacken, som jag hade förväntat mig att sonen skulle gå av på den första dagen, blinkade den och körde in på hållplatsen. Jag gjorde samma sak och parkerade försiktigt bakom.

Därefter förväntade jag mig att få se ett par bekanta pojkben kliva av bussen, men det kom inga. Efter någon minut körde bussen iväg igen utan att ett enda barn stigit av. Jag bara stirrade och körde förvånat efter. Ännu en gång. James Bond igen.

Som vanligt körde bussen sedan in i rondellen och jag stönade och mindes måndagens enorma omväg. Men eftersom det alltid händer något nytt på den tre kilometer långa sträckan mellan skolan och vårt hus hände det givetvis något oväntat även idag.

Bussen körde nämligen direkt till barnens gamla skola och stannade på skolskjutsplatsen där. Och där klev minsann barnen av, även min son. Hållplatserna ligger bara ungefär 70 meter ifrån varandra, så att bussen generöst skulle stanna på båda fanns inte i min värld, men det gjorde den.

När sonen promenerat hem frågade jag honom hur det kom sig att han inte klev av på den första och då berättade han att busschauffören hade frågat om det var någon som skulle till Presseskolan, som alltså är den skola som ligger några kilometer bort och som bussen åkte och vände vid i måndags när det blev en omväg på en halvmil.

Då hade sonen redan knäppt av sig bältet och stod i gången och väntade på att dörrarna skulle öppnas. De andra barnen hojtade att ingen skulle till Presse, men gärna till Kyrkbyskolan och då satte sig sonen ner igen och busschauffören körde dit.

Sonen sa också att det var samme chaufför som i måndags, så inte heller han var väl road av omvägen.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det blev ytterligare en variant på bussväg hem från skolan för vår tioåring. Fyra varianter på lika många dagar är på något sätt imponerande.

Om det finns en femte att lägga till i raden får vi inte veta, för imorgon tänker jag inte leka Bond, utan då plockar jag med mig sonen i bilen direkt för då ska vi genast åka norröver mot Göteborg för att sammanstråla med käre maken.

Sedan drar vi utomlands och vilar upp oss efter veckans bravader. Det behöver vi.

onsdag 24 augusti 2011

Tredje bussäventyret

Många bussar på väg till och från skolan...

Eftersom sonen fått en skolstartsbacill och är lite förkyld, så kör jag honom till skolan för tillfället. På det sättet kan vi åka en halvtimme senare och han får vakna till i lugn och ro.

Eftermiddagarna är ändå de turer som är mest äventyrliga, så därför är det bäst om vi koncentrerar oss på dem och tränar på dem alldeles oavsett förkylningsgrad.

Idag släpptes eleverna ur klassrummet någon minut efter skolklockans ringning, så arme sonen ilade iväg som en liten iller över skolgården av rädsla för att missa bussen. Idag var det dessutom sen dag, så frågan var om han skulle ta buss nr 18, den vanliga bussen, den vanliga buss nr 18 eller linjebuss. (Den som tycker att detta verkar rörigt får genast medhåll och kan läsa gårdagens inlägg.)

Han chansade på den vanliga buss nr 18, som vi igår konstaterade fungerade. Han hann vänta på hållplatsen i flera minuter innan den kom, så språngmarschen över skolgården var en smula onödig, men säkert nyttigt på något sätt ändå.

Så fort bussen lämnade sin ficka smet jag ut bakom med bilen och den här gången hade jag kameran med mig, till skillnad från när jag fick promenera iväg med kameran häromdagen för att ta lite bilder att illustrera mitt inlägg med.

Kolla hastighetsmätaren. Jag kör
i modesta 40 knyck ...
Eftersom inte ville släppa varken bussen eller vägen med blicken slängde jag bara lite nonchalant upp kameran då och då och hoppades att det blev en bild. För säkerhets skull tog jag drygt trettio stycken. Några blev riktigt bra, nåja, i alla fall för ändamålet, medan andra inte fick med bussen alls, utan bara instrumentpanelen eller himlen.

Resan tycktes gå väl med mig hack i häl och jag förväntade mig att söte sonen skulle gå av vid samma hållplats som igår. Jag vet inte vad som fick mig att tro det egentligen, men det kan berott på att han igår åkte med samma vanliga buss nr 18 vid samma tid som idag.

Att detta inte alls har med saken att göra borde jag självklart förstått. Allt kan ju liksom hända.

Mycket riktigt körde bussen förbi hållplatsen han släpptes av vid igår. Det är för övrigt samma hållplats som jag trodde att han skulle släppas av vid i måndags, då vi övningsåkte buss hem för första gången och fick en rundtur på en halvmil ungefär.

Jag såg idag bussen köra in i rondellen igen och suckade genast. För mitt inre såg jag ytterligare en halvmils sightseeingtur år helt fel håll, men nej då. Det går att hitta på något nytt varje dag.

Här släpptes sonen av igår - idag susade bussen förbi.
Den här gången åkte bussen raka vägen till gamla nedlagda Kyrkbyskolan, där sonen gick förut, och där han blev avsläppt till slut efter rundturen i måndags. Det går alldeles utmärkt att släppa av honom där, men hur kan en skola som inte längre är i bruk anses ha en busshållplats? Ska man räkna med att den fortfarande finns som busshållplats betraktat? Det trodde inte jag.

Mycket intressant att han blev avsläppt där och bra var det ju, men det är fortfarande svårt att se logiken i turerna.

Det känns lite som de där IQ-testerna man kan ta där man får se figurerna A, B och C och därefter klura ut hur figur D ser ut. Något säger mig att den typen av figurer bygger på logik och att det borde gå att räkna ut.

Nu ska vi se hur bussfigurerna ser ut denna vecka:

Skolan är nedlagd, men hållplatsen finns kvar?
Figur A, måndag: slutar tidigt, buss nr 18, kör förbi tänkt hållplats, rundtur och avsläppt vid gamla skolan.

Figur B, tisdag: slutar sent, vanlig buss visar sig vara nr 18 och avsläppt på tänkt hållplats

Figur C, onsdag: slutar sent, vanlig buss nr 18 och avsläppt vid gamla skolan

En gissning:

Figur D, torsdag: slutar tidigt, buss nr 18 och ... tja ... ingen rundtur igen, väl? ... vilken av hållplatserna? ... jag chansar på gamla skolan, för den har i alla fall varit stoppet två av tre gånger.

Det ska bli riktigt spännande imorgon och nog är det något charmig med överraskningar. Eller? Det kanske inte gäller dagliga bussturer?