Sagan om vårt kära äppelträd

Det var en gång ett par som flyttade in i ett hus i Onsala, där framsidan av trädgården var täckt med barrväxter från 1970-talet.

Det såg inte så värst kul ut, så när gravida frugan hade fött ett litet vackert flickebarn beslutades att varenda vintergrön växt skulle bort och istället skulle det planteras gräs och ett ståtligt äppelträd. Den lilla familjen köpte en tålig sort året efter barnets ankomst och nog var det fint, men äpplen på grenarna kunde vi förstås glömma.

Året därpå föddes en stilig son och därmed hade familjen fått tillökning tre år i rad; först en dotter, därefter ett äppelträd och slutligen en son - familjelycka!

För ett par år sedan fick vi enormt mycket äpplen på vårt fortfarande ganska lilla träd och vi njöt av att kunna ta ett äpple då och då direkt från grenarna, för högre än så var inte trädet. Vi fick stötta upp de allra tyngsta grenarna för frukterna satt så tätt att de tunna grenarna omöjligen kunde hålla upp härligheten och det var otroligt tjusigt.

Förra året blev det dock ett rejält bakslag för vi fick bara ett tiotal äpplen. Sammanlagt! Året innan hade varje gren bjudit på minst ett tiotal och ibland det dubbla.

Nu står trädet i full blom och det är bara att hoppas att förra årets missväxt inte upprepar sig. Så vackert som det är bara måste det bli gott om frukt i höst, för hit vill väl vartenda litet bi leta sig...?