Strapatsrik och vild vilda västern

Käre maken hade lyckats hitta en skum genväg till High Chaparral, så det tog bara två timmar att köra dit och det kändes skönt.

Min fina väninna som skulle ansluta med sina barn hade dock angenäma bekymmer längs vägen, för sonen, som spelade fotbollscup, lyckades ta sig ända till semifinal, så de kom betydligt senare än det var tänkt. Vi lyckades i alla fall, trots den sena timmen, beställa diverse pizzor och sedan korkade vi äntligen upp skumvinet, som vi längtat efter hela dagen.

Det duggregnade hela kvällen och vi delade upp oss så att barnen var i den ena timmerstugan och de vuxna i den andra.

Vid tretiden på natten kom ösregnet och då vaknade jag och behövde gå på toaletten. Det visade sig vara lättare tänkt än gjort, för att ta sig ner från överslafen var ett i det närmaste omänskligt projekt. Jag kämpade länge och övervägde de olika alternativen tills jag var fullständigt klarvaken och ändå blev det inte bra.

Det var mörkt i stugan, så jag såg inte alla detaljer, men jag bestämde mig i alla fall för att sparka ner de täcken vi inte använde för att kunna landa på dem när jag hoppade ner, för det var galet högt uppe jag sov. Tanken var säkert god, men problemet var det de eländiga täckena flyttade på sig när jag hoppade ner.

Det resulterade i att jag landade stenhårt på rumpan med händerna rakt ner på golvet och resultatet blev ont i svanskotan, halva ryggraden, nacken och ett trasigt silverarmband, som faktiskt fick en så hård smäll efter 20 år på min handled, att det gick sönder!

Man kan tycka att oturen borde stannat därvid, men söta dottern satt sedan på morgonkvisten och pillade ut skott ur sin pistol och helt plötsligt skrek hon att hon fick krut i ögat. Jag ringde genast giftinformationscentralen, som rådde oss att skölja öga noga och om det inte blev bättre efter det skulle vi bege oss till ett sjukhus.

Det blev inte det minsta bättre trots ivriga försök och duktiga dottern sköljde och sköljde allt vad hon förmådde, så vi åkte till Värnamo jourcentral. Där fick vi jättefin och snabb hjälp av doktor Anna-Maria och hon började med att färga dotterns öga gult för att se om hornhinnan var skadad.

Som tur var verkade allt okej och dottern tyckte själv att allt kändes mycket bättre när hon för hundrafemtionde gången kliade sig i ögat, så med ögonpipetter fick vi åka tillbaka till High Chaparral och resten av gänget.

Besöket var lika trevligt som vanligt och de enorma bisonoxarna hade fått bedårande kalvar, så det var kul att se.

Den lilla westernstaden tycker barnen är jättekul att leka i och de blir ideligen skjutna av sina vänner för att snart återuppstå igen. Här avlider fina lilla dottern dramatiskt...

När vi åkte hem såg vi en grymt cool polisbil på parkeringen och sedan var det dags att plocka en sticka som nästlat sig in under sonens nagel. Det var sannerligen inte enkelt, men efter en god stund fick jag ut den bråkiga minimala stickan och nu känns det riktigt skönt att få pusta ut i hemmets lugna vrå igen.