Alltså, det är svårt att åka buss. Riktigt svårt. Faktiskt så besvärligt att det antagligen inte går att göra rätt.
Jag skulle vilja hävda att jag har hyfsat lätt för att förstå en skriven text. Många års arbete med texter av olika slag har gjort att jag känner mig ganska trygg med bokstäver. Till och med om det blandas in en och annan siffra brukar jag känna mig lugn.
Men nu har jag stött på problem.
Vi fick massor av papper från skolan vid skolstarten och jag plöjde ivrigt vartenda ett. Ett handlade explicit om skolskjutsen för de barn som tidigare gått på Kyrkbyskolan. Det var tydligt skrivit med två mellanrubriker döpta till "Till skolan" och "Från skolan". Mycket pedagogiskt och lätt. Tänkte jag.
Vi löste Till-delen redan igår och kämpade tappert med Från-delen och mer om det kan ni läsa här.
Idag stod vi inför en ny utmaning för under mellanrubriken "Från skolan" står det så här:
"När barnen slutar 12.40 kan de ta buss nr 18. När de slutar 14.40 vilket de gör två gånger i veckan får de ta den vanliga bussen hem."
Här finns det utrymme för en viss subjektivitet. Vilken buss anser den administrativa assistenten, som skrivit brevet, vara vanlig? Jag tänkte att hon nog menade linjebussen som kör alla människor som vill åka med (och som kan betala för sig, förstås). En sak som spädde på min misstanke om vilken buss hon menade var att sonen fått två busskort - ett skolbusskort och ett för linjetrafiken.
Jag tolkade det alltså som om han skulle åka linjebuss de två dagarna han slutar sent, som idag. För säkerhets skull tog jag bilen till skolan, parkerade den och följde med honom via övergångsstället en bit bort över gatan, så han skulle hitta till busskuren. Där stod vi. Ensamma. Ingen annan i hans klass kom. Och ingen buss heller.
Efter tio minuter kom dock den från igår välbekanta buss nr 18. Arme sonen hojtade och jag visste inte på vilket ben jag skulle stå. Hastigt bestämde jag mig i alla fall för att följa honom tillbaka. Denna gång hann vi dock inte använda oss av övergångsstället, så medan vi sprang ropade jag att han aldrig får göra så här utan mig.
Han, och alla klasskompisar som skulle åt samma håll, klev på buss nr 18 och så åkte den iväg. Jag frågade en man, som såg ut att vara lärare/bussvakt, varför nr 18 kom när barnen fått lapp om att ta en annan. Det var förstås inte lätt för honom att svara på, men han sa att denna buss skulle åka till Kapareskolan i alla fall och vi bor precis där så det lät bra.
Vid det här laget var jag hopplöst långt efter bussen och när jag äntligen närmade mig busshållplatsen där det var tänkt att sonen skulle gå av redan igår promenerade han mycket riktigt just där.
Tänk så enkelt allt var när skolan låg tre hus bort... |
När jag kom hem igen, pustande som vanligt efter att ha jagat bussar, läste jag igenom pappret en gång till och kan konstatera att formuleringen blir ganska kul om man nu vet att nr 18 går även de två sena dagarna i veckan. Det står ju att barnen ska ta den vanliga bussen hem. Ja, nr 18 är ju den vanliga, tänker jag och ler lite förvirrat.
Efter en stund funderande, jo, det tog en bra stund, kom jag på det kreativa att det KAN, men det är bara en gissning från min sida, vara så att nr 18 just dessa sena dagar inte har samma slutsträckning som den har de tre andra dagarna. Det skulle alltså kunna vara så att inte ALLA barn kan ta denna, för några bor kanske längre bort än vi gör. Just de barnen kanske behöver ta en linjebuss...?
Men om det vet jag ingenting alls. Det är bara ett vänligt försök från min sida att bringa reda i obegripligheterna kring bussturerna...
3 kommentarer:
Hej och tack för att du lockade hit mig! :-)
Onsalas busstrafik har jag en hel del obehagliga minnen av efter att exet jobbade i Onsala församling på 90-talet. Bla en väldig tillknycklad bakdel på vår bil...
Nästa så du kan skriva en bok om detta :)
Välkommen, Cissa, både denna gång och fler gånger!
Ajdå med bilbakdelen! Hoppas ingen blev skadad!
Haha, Desirée, det börjar bli lite farsartat, så en liten bok kan funka! ;)
Skicka en kommentar