Flyttlärare och Refuserad - suck!

Idag har vi ägnat ett par timmar åt att köpa lite skolsaker till barnen och båda känner sig taggade inför skolstarten på torsdag. Ny skola, nya lärare och nya klasskompisar blir det för båda två, så visst är det lite extra pirrigt, men självklart mest kul. Pennor, sudd, block, kalender. Nu är de redo!

Redo är dock inte vad skolan är. När vi kom hem låg ett brev från sonens nya skola och där förklarade rektorn att läraren, som sonen skulle få om en och halv dag, har bestämt sig för att flytta till Thailand. Minsann! Hoppsan, liksom.

Flyttfåglar som lämnar landet har man ju hört talas om, men lärare som flyttar till varmare breddgrader när terminen börjar känns lite snopet. I brevet står att en förskollärare som barnen känner och som utbildar sig till lärare kommer att ha barnen fram till den 1 september då hon fortsätter sin utbildning.

Mitt barn, som är helt ny på skolan, känner henne inte alls och henne ska han ha i endast tio dagar. Den som fått jobbet efter flyttläraren börjar först den 22 oktober och perioden september-oktober är inte löst ännu. 

Min tioårige son kommer alltså att sin första termin på en alldeles ny skola att ha minst tre klassföreståndare, som rektorn kallar den person vi brukade kalla mentor på skolan där jag jobbade. Min entusiasm svalnade lite.

Tio år gammal. Tre kilometer till skolan istället för 100 meter. Inte en enda kille med sig från förra klassen.

Är det nu jag ska ropa "TJOHOO, det blir nog jättebra?" Eller är det nu jag ska ringa och erbjuda mig att ta över klassen? Åtminstone tills den nya läraren kommer den 22 oktober?

Jag har ändå arbetat som lärare i tolv år och lyckats lära både en och annan elev ett och annat...

(Dessutom; inför sonen kan jag varken stånka och stöna, för jag måste ju få honom att tro att det blir alldeles toppenbra... Suck... Matt innan terminen ens har börjat...)

Till och med jag hajar till när jag läser min egen rubrik. Refuserad? Arma krake - har jag fått ett ny refusering?

Men nejdå! Jag väntar fortfarande på besked från en handfull olika förlag, så jag har inte helt gett upp hoppet ännu.

Den här gången är det inte jag som blivit refuserad utan Desirée Fredlund. Hon har till och med låtit göra en bok av sina vedermödor och den har fått titeln Refuserad. Den fyndiga undertiteln är Från amatör till proffs i den ädla konsten att inte bli publicerad som författare.

Genom olika bloggar har jag stött på denna bok och till slut var jag tvungen att beställa den, för jag måste få läsa den och inte bara läsa vad andra tycker om den. Det finurliga med bloggosfären är att man här och var kan beställa direkt ifrån författaren och då få den signerad och det förhöjer förstås lyckan när den dimper ner i brevlådan lite extra.

Idag kom den i ett vackert långt kuvert och jag gillade genast det avlånga snygga formatet.

Dessutom skrev Desirée något både väldigt klokt och väldigt peppande  som en hälsning. Tusen tack och ja, jag fortsätter att drömma jämt och ständigt!

Jag är mitt inne i boken Kråkflickan av Eriksson och Axlander Sundquist, men tror faktiskt att jag ska ta och lägga Refuserad i omkörningsfilen, för det kan inte ta många timmar att läsa den om jag trycker lite på gaspedalen.