Rojalistisk yra och mystisk dotter

Alldeles innan vi åkte till Grekland avled plötsligt båda våra pansarmalar som hjälper till att hålla snyggt på akvariets botten. Vi vågade inte köpa några nya innan avfärden, men idag var det äntligen dags.

Det fanns inte några fläckiga pansarmalar som vi haft tidigare utan istället köpte vi två andra varianter i metallic. Jättesöta och pyttesmå!

Vår gamla stora mal som är ungefär två decimeter kommer väl att skrämma slag på dessa småttingar...

Dessutom behövde vår ensamma praktbotia sällskap, så nu har han fått fyra nya gängmedlemmar och det känns fint.

Just som vi gladdes åt våra nya familjemedlemmar basunerades den stora nyheten om att kronprinsessan Victoria är gravid ut av hovet. Väldigt kul för henne, prins Daniel och resten av familjen. Jag kan dock inte låta bli att tycka synd om bebisen som redan nu kommer att vara i blickfånget och föremål för allas stora intresse.

Kungaparet har säkert gjort vad de kunnat för att ge sina barn en så normal uppväxt som möjligt, men det är något djupt onaturligt och framför allt omodernt i att ärva ett ämbete och så gott som aldrig få vara helt privat. I hela sitt liv. Brrr. Vilken mardröm.

Om vi fick rösta för eller emot monarkin skulle jag utan tvekan rösta emot och det beror inte alls på att jag tycker att de missköter sitt jobb, även om självaste kungen hamnat i blåsväder några gånger på sistone. Inte heller beror det på att jag inte tycker att de är snygga nog för att representera Sverige, för visst är det en vacker familj, och ytan är viktig för kungligheter eftersom de fotograferas jämt och ständigt i den ena tjusiga utstyrseln efter den andra.

Anledningen till mitt nej är helt enkelt att man inte ska ärva sitt jobb och att alla människor behöver en privat sfär. Jag tycker även synd om alla kändisbarn som valsar runt i pressen utan att de själva bett om det. Om vuxna människor väljer ett offentligt liv är det deras val, men de små barnen...

Tänk vilken press kronprinsessparet måste ha känt i sängkammaren. De är liksom tvungna att leverera en tronföljare och redan under Nobelfesten spekulerades det vilt i om Victoria var gravid, för hon drack ju så lite vin och självaste Doktor Åsa påpekade att man tydligt kunde se runt käken att kroppen började lägga på sig.

Hur mycket man än gillar vin kanske just Nobelfesten inte är stället man sveper ett par flaskor rött på? Och efter kronprinsessans ätstörningar tycker jag att Doktor Åsas kommentar var direkt opassande. Man kan ju få ett anorexiåterfall för mindre.

Hur mycket jag än gläds med Victoria och Daniel idag, så kan jag inte låta bli att samtidigt sucka lite.

Mina varmaste lyckönskningar får de förstås självklart alldeles oavsett, men de kommer från mig som mamma och människa, inte som rojalist (även om rojalister kan vara både mammor och människor också) för det är jag inte.

Jag vet hur underbart det är att ha barn och hur magiskt det var att vara gravid. Jag hoppas att Victoria får njuta av sin graviditet i lugn och ro.

Det är tolv år sedan jag själv var gravid för första gången och bilderna på dottern här på bloggen har vi tagit idag. En av dem kommer att användas till hennes festinbjudan och monteras in på en annan bild, så det ser ut som om hon varit någonstans där hon inte varit.

Någon cineast som kan gissa i vilken film hon ska klippas in...?