Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

lördag 27 augusti 2011

Ljugande föräldrar och regnpaus

Båda barnen fångades på bild i trafiken - hurra!

Efter drygt fem timmars vandrande på Legoland började det regna så smått och då tyckte vi alla att det kunde vara skönt med en liten paus, så vi begav oss till hotellrummet. Det är verkligen lyxigt att bo så att man kan gå fram och tillbaka via en trappa och slippa köa som vi alltid gjort förr om åren.

Efter den gigantiska frukosten i morse, då barnen fick steka sina egna pannkakor, inledde vi med körskolan. Barnen körde jättebra i år, för de har onekligen vanan inne, men det fanns andra barn som körde mot både rött och stopplikt och dessutom på fel sida av vägen så den stackars killen som skulle finnas till hands sprang som en skottspole över hela området precis hela tiden.

Det är en nedre gräns på sju år och vi hörde barn som sa att de var sex år, men då störtade föräldrarna fram och sa att de minsann visst var sju. Tveksamt att lära barnen att det är okej att ljuga och dessutom när det finns en säkerhetsaspekt på åldersgränsen. Det finns en anledning till att småbarn inte får köra bilarna, för de går riktigt snabbt. Sexåringarna, och även vissa andra, varken bromsade eller höll sig till trafikreglerna, så vi får vara glada över att ingen blev skadad trots alla kollisioner med både varandra och med sargerna runt om.

Våra barn var tio och elva, men elvaåringen var över ett huvud längre än alla de andra och det såg nästan ut som om hon var för gammal för att åka, för den övre gränsen är 13. Efter att ha överlevt strapatserna belönades de med ett körkort och även käre maken stoltserade med sitt!

Ett annat bilburet äventyr är att släcka en brand och det är alltid spännande, för det är en tävling. Min vilda familj slängde sig in i brandbilen, pumpade sig fram till ett brinnande hus och där började de det intensiva släckningsarbetet. Långt innan de andra hann halvvägs var min brandmansfamilj redan på väg tillbaka och mycket nöjda med att inte bara ha lyckats släcka branden utan också gjort det snabbast. Dessa fina vinnarskallar.

The Temple är nytt för i år och jag som en extremt åksjuk och rädd för alla attraktioner som snurrar, åker i backar och går undan, vågade inte prova innan jag skickat in tre modiga testpiloter och sett dem komma ut levande och glada. Det visade sig dock vara en ofarlig bana där man skulle skjuta på lysande lampor och få poäng.

Mitt i banan snurrade det en del, men jag klarade det. Däremot fick jag förstås lägst poäng av alla och det berodde både på att jag först inte förstod att man kunde skjuta på samma mål flera gånger och dels på att jag helt enkelt inte är lika snabb och skjutglad som resten av familjen.

I Legobutiken kunde man plocka ihop sina egna figurer och det var riktigt roligt, så nu är årets första två julklappar redan inhandlade! Mottagarna läser visserligen inte bloggen, eftersom de är för små och icke läskunniga, men jag tycker ändå att det känns fel att lägga upp bilder på de figurer som vi skapade, så det får bli en översiktbild.

Det var väldigt kul att välja ansikte, hår, kropp och ben och alla blev fascinerande olika trots att de var lika fina. Ungefär som de egna barnen; lika fina men ändå väldigt olika.

När klockan slagit 15 kom det förväntade regnet och även om det inte var tal om ett skyfall var det en god anledning till att gå hem till hotellet och softa lite innan vi drar igång andra halvlek...

Käre maken skyddar fina dottern mot regnet...

5 kommentarer:

Camilla sa...

Låter som ni haft det kanonbra. Trots regnet.
Kram!

Duktiga Tjejen sa...

Håller med Camilla. Bra grej att få plocka ihop sina egna legofigurer oxå!

nillas liv på pinnen sa...

Vad mysigt att göra en sista sommarutflykt med familjen så här precis innan höste drar igång på riktigt!
Det gäller att dra ut på sommarkänslan så länge som möjligt.

Fröken Kråknäs sa...

Kul att du tittade in till mig för ett tag sedan. Det är så kul med nya besökare. Det är en förmån att få jobba med den man brinner för.

Vilka härliga minnen jag fick när jag läste om ert besök på LEGO-land. Kommer så väl ihåg diskussionerna om åldrar och längder... och visst fick även våra söner steka sina pannkakor själva.

Må så gott!
Kram Katarina

Joanna Björkqvist sa...

Camilla: Ja, vi är så nöjda att det kändes riktigt vemodigt att lämna Legoland. Som tur är kan man ju komma tillbaka igen! :) Kram!

Duktiga tjejen: Det var en mycket trevlig idé, för det blir ju så personligt! :)

Nilla: Japp, precis så kände vi! Och det blev verkligen en underbar tur på alla sätt, så nu har vi laddat batterierna lite till! :)

Katarina: Jag håller med om att det är kul med nya besökare. Och även att själv hitta nya bloggare att roas av! Jag kommer tillbaka!

Ha det gott, du med!
Kram
Joanna