Vägen ner mot stan är vacker, men backig... |
Framsidan på vår stuga |
Idag blev jag så supertrött på allt som egentligen inte var så farligt och halva eftermiddagen var riktigt deppig. Vi måste alla skärpa oss lite när vi lever så tätt inpå varandra och det gäller även mig. Det blir missförstånd ibland och det är bara att acceptera det och snabbt gå vidare. Inte deppa ihop som jag idag...
Vi längtar alla hem, helt enkelt. Till vårt eget. Trots att vi just nu besöker ett paradis. Konstigt hur känslorna spelar en en spratt.
När vi väl landat hemma är jag säker på att jag genast kommer att längta tillbaka hit, för det är underbart här och jag slipper så mycket av det jag tycker är tråkigt hemma; städa, tvätta, laga vardagsmat, handla osv...
Baksidan på vår stuga |
Ikväll drar vi ner på stan för sista gången det här året, för imorgon är vår allra sista kväll på ön och då vill vi bara mysa hemma på hotellet. Familjen har lovat att laga extra fin grekisk mat till oss i morgon kväll och redan längtar jag hit igen, för de månar verkligen om oss. Känns nästan oförskämt att längta hem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar