Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

tisdag 31 juli 2012

En dag i blåsväder




Idag hade vi en fullständigt underbar förmiddag vid hotellpoolen. Äntligen kom den där ljuvliga vinden till oss. Förra sommaren blåste det så vilt att två solsängar blåste ner i poolen, men i år har det varit stilla och lugnt varenda dag fram tills idag.
Det var underbart att hoppa ner i poolen och komma upp för att se att handduken som nyss legat så stilla på solsängen blåste fem meter bort till grannen.
När vi åt lunch frågade till och med hotellmamman (hotellet ägs och driv av ett par föräldrar och deras dotter, så därav smeknamnet) om vi ville att hon skulle veva ner vinskyddet för varje gång vi tog en tugga blåste halva håret med maten in i munnen.

- Oh nej! Vi älskar svalkan som vinden ger! försäkrade vi samstämmigt.
Det är ju faktiskt så att vi inte haft någon vidare sommar alls att förbereda oss med innan resan denna gång, så omställningen till sydeuropeiskt väder har var ovanligt tuff. 
Jag har för första gången sedan jag var tonåring bränt mig lite på ryggen, men om man tänker att det var exakt ett år sedan ryggen fick en enda solglimt senast så är det inte så märkligt att solskyddsfaktor 6 inte räcker för en heldag vid poolen.
En annan spännande kroppsdel som jag har bränt för allra första gången i mitt liv är tåspetsarna. Först förstod jag inte ens att det var solbrända de var, utan jag bara kände hur de ömmade. Jag grubblade över om jag möjligen slagit i tårna någonstans, men kunde inte minnas det.
När jag i morse lade mig för att sola igen förstod jag genast varför jag hade ont längst ut på tårna. Jag hann nämligen knappt lägga mig förrän det började bränna och värka i tåspetsarna igen, efter en lugn natt. Trots att klockan inte ens var nio på morgonen var solen så stark att det gjorde ont. Så fort jag smörjt in de arma tårna med samma valla som jag har till munnen kändes det betydligt lättare. 
På eftermiddagen tog vi en tur till surfstranden och spanade in våra vindsurfande pojkar. De var nöjda med dagens vind och flera av de seglade i farter över 40 knop. Det är hiskeligt snabbt det. Käre maken var uppe i över 42 knop och det är sannerligen inte illa.
Mitt uppdrag var att fotografera deltagarna i tävlingen King of Paradise och det var ett uppdrag som passade mig mycket bra. Jag brukar ha svårt att på långt håll se vem som är vem och därför är det väldigt svårt att veta om jag tar bilder på någon intressant/ någon vi känner/någon tävlande, men den här gången skulle jag fotografera alla med gula tröjor.
Dem kan man inte missa, så nu har jag ungefär tusen bilder på minneskortet av en massa vindsurfande kraftpaket och de får själva reda upp vem som är vem. Perfekt, tycker jag.
På vägen hem från surfstranden stannade vi till vid snabbköpet och köpte lite smått och gott som vi behövde; yoghurt, bröd och tuggummi i tre smaker.
Och en liter vin i tetrapack för 2,30 Euro. 

måndag 30 juli 2012

Ljuv värme och hård kamp


Jag tror faktiskt att jag snart är helt upptinad. Den här underbara värmen har börjat nå en bra bit innanför skinnet och jag tvingas då och då uppsöka skugga för åtminstone halva kroppen. Det hjälper inte helt med ett dopp i poolen längre, eftersom poolen håller 31,8 härliga grader.

Idag har söta dottern och en annan surfdotter tillsammans med en surffru begett sig till surfstranden, men jag och söte sonen stannade kvar och slappade vid poolen, för vi är lite hemkära både han och jag. Just idag var det ovanligt lugnt vid poolen de flesta andra hotellgästerna var på vift, så vi hade hela poolen för oss själva mer eller mindre hela dagen.

Därför passade vi på att rejsa mot stegen när vi ville upp. Normalt går det inte eftersom det är fullt av folk, men idag gick det lätt och jag måste säga att det var en rafflande kamp. Sonen har simfötter medan jag har långa ben.

Vem tror ni vann flest gånger?




söndag 29 juli 2012

Sol och jobb mixat

Idag har jag jobbat ett par timmar och skrivit en krönika som det är deadline på imorgon bitti. Den handlar om Semestersabotören som man kan stöta på ibland...

Nu har vi alla förtjänat en drink!

lördag 28 juli 2012

En hård dag vid poolen


För några år sedan kom de vindsurfande männen hem efter en hård dag på vattnet och pustade ljudligt.

"Ojoj, vad vi har kämpat idag!" utbrast de stönande.

Jag började tillsammans med en annan surffru använda exakt samma uttryck om våra dagar vid poolen. För ojoj, vad vi kämpar. Vi tar hand om våra barn , ser till att de får mat, smörjer in dem, badar med dem, spelar spel med dem och allt annat som vi ömma mödrar gör för våra telningar.

Idag har vi haft en riktigt hård dag vid poolen, som visade sig hålla en temperatur på 31,8 grader...

Aftonen avslutas med ett glas vitt eller två och poolparty med upplyst bassäng.

Tur att vi är så duktiga på att kämpa annars hade vi aldrig orkat!

Hehe, synd om oss som måste kämpa så, eller hur?

fredag 27 juli 2012

Tankar kring Kråkprinsessan



Igår lyfte planet mot Karpathos och med mig handbagaget hade jag Annika Bengtssons roman Kråkprinsessan. Annika är nybliven kassör i föreningen Egenutgivarna, så de senaste veckorna har jag lärt känna henne lite grann. Därför var min nyfikenhet stor när jag började läsa på planet - skönt tillbakalutad i en flygplansstol utan att behöva bli avbruten av något annat än en alltför tidigt serverad tallrik med varm mat kring 8.30-snåret.

Jag kom väldigt snabbt in i historien och blev genast fascinerad av huvudkaraktären Solbritt. Vilken intressant kvinna. Vilket öde. Vilken personlighet.

Det är nästan omöjligt att skriva något om handlingen utan att avslöja för mycket, så jag vet faktiskt inte vad jag ska kunna skriva om det som händer. Jag tror att jag i alla fall törs avslöja att Solbritt tror att hon bor på ett hotell, men det gör hon inte, och hon tror att hon kan åka hem när hon vill, men det kan hon inte. Hon är på ett helt annat ställe utan möjlighet att åka hem.

Kråkprinsessan är en tämligen kort och oväntat intensiv berättelse samtidigt som den är ganska lågmäld och mycket tonsäker. Till strukturen har den drag av novellformen för det är befriande få personer som figurerar i historien och handlingen är mycket rak och strukturerad. Jag uppskattade mycket att det inte fanns någon som helst utfyllnad i persongalleriet, utan alla som förekom (och de var på inget sätt för få) fanns med av en anledning och galleriet fylldes på när något behövdes berättas så det fanns ingen saknad.

Så fort vi efter flygturen kom fram till hotellet (jodå, till skillnad från där Solbritt befinner sig var jag absolut på ett hotell) tog jag med mig boken ner till poolen för att fortsätta ta del av Solbritts öde. Det gick inte att släppa henne. Redan innan kvällen kom hade jag läst ut boken.

Eftersom jag lärt känna Annika lite grann var det extra kul att läsa denna roman och precis som många frågade mig när de läste om min romanfigur Saga Allerlöv kan jag inte låta bli att undra hur mycket av Solbritt som finns i Annika. Inte så mycket, hoppas jag...

Språket har ett bra flyt och svarta fåglar har en stor symbolisk roll. I början av läsningen hade jag svårt att placera in handlingen i tiden och jag trodde faktiskt att allt utspelade sig för längre sedan än det gjorde, för vissa ord är sådana som jag själv inte använder och jag trodde att de användes som tidsmarkörer. Så var det dock inte får vi veta framåt slutet, utan det är nog bara en smaksak vilka ord man föredrar.

Annika skriver litet när jag skriver lite (som t ex jag var litet trött), skall istället för ska och givit istället för gett. Dessutom kallas mamman mor. Antagligen är det en fråga om tycke och smak, helt enkelt, och något jag snart vande mig vid.

Till hösten kommer både Annika och jag (och många till) att stå i Egenutgivarnas monter och sälja 22 egenutgivares böcker. Att sälja in Annikas Kråkprinsessan kommer att bli lätt som en plätt. Jag kan utan att darra på rösten sälja in denna dramatiska historia till potentiella läsare.

Fast nej. Det var fel ordval. Det är faktiskt en otäck bok, så jag kommer nog visst att darra lite. Precis som läsarna kommer att göra.

Hu.

(Ps. Nu tror jag att jag fick in en bild!!!)

torsdag 26 juli 2012

Åh, vilket paradis igen!

Det har sina sidor att lägga sig klockan 2 när väckarklockan sedan ringer 4.20, men det fick gå det med.

Incheckningen med tusen surfprylar gick ovanligt snabbt och smidigt, men det betydde såklart inte att vi kom iväg på utsatt tid, för SÅ fort kan det inte gå att lasta in allt.

Efter ett långt och ljuvligt dopp i poolen är det äntligen dags för det första glaset vin på semestern - och det klockan 20!

Nu vankas god och spännande middag med spagettisquash som odlats i hotellets trädgård.


onsdag 25 juli 2012

Snart på väg igen ...


Nu står väskorna packade i hallen och inte en enda tjocktröja finns i sikte. Inte heller en långärmad tröja eller yllesockor som min snälla mamma har stickat. Eller jo. Det är klart att yllesockorna är med, för det får ju vara någon måtta på hur mycket man kan ställa om sig, men som princip är det endast tunna klänningar och baddräkter som är prydligt hoprullade i väskorna.

En rejäl laddning "med pac" finns också alltid med. Det är en proppfull plastpåse (av Ica-typ, så jag pratar inte om en enliters fryspåse) full med det mesta man kan behöva om man mår lite sämre än just nu. Jag brukar alltid packa ner rejält med plåster och tejpar, men oftast inte mediciner. Efter att ha behövt det på två av våra senaste resor har jag nu köpt på mig ett helt batteri av febernedsättande, allergimediciner och vätskeersättningar.

Själv tar jag ju så gott som ingen medicin, för jag överreagerar mot det mesta, men om sonen får 40 grader igen kan det ju kännas schysst att bli av med åtminstone ett par av dem...

Förhoppningsvis kommer de inte att behövas om de finns, precis som de har behövts när jag inte har dem med mig. Jag brukar alltid få lämna tillbaka medicinen när den har gått ut, så jag ser köpet som en hyra snarare än ett köp.

Fem sorters sollotion toppar jag laddningen med, så vi kommer inte att bränna oss.

Nu hoppas jag verkligen att vi ska ha tur med allt i år, för förra året var livet inte riktigt kalaskul för oss under våra efterlängtade veckor på Karpathos. Det var kräkningar, feberfrossa, öroninflammation, klämda fingrar och allmän misär.

Året innan dess halkade jag på en sten vid vattenbrynet och slog sönder kameran totalt. Och mitt ben. Ett djupt sår bara öppnade sig på smalbenet och blodet forsade.

Året innan dess hände samma sak sonen. Fast utan kameradelen.

Herre jösses, när jag tänker på allt tokigt som hänt på vår underbara paradisö kan jag inte låta bli att fascineras av hur mycket vi längtar dit varje år, trots allt. Och allvarligt talat, sett i ett större perspektiv så suger det fett när alla de där missödena händer, men ändå. Det är faktiskt ingenting i ett större perspektiv.

Det är istället sjukt lyxigt att få åka på en så fantastisk resa för fjärde året i rad.




tisdag 24 juli 2012

Kristinadagen har firats


Hur roligt det än är att vara i slutskedet av boken Förverkliga din bokdröm så är det fullständigt ljuvligt att få ett par timmar här och där då man (läs jag) får tänka på något helt annat. Idag fick jag det.

Söta dottern sov över i tält hos fina systern natten till idag och i morse ringde hon och ville att jag skulle komma ner och hjälpa henne att bära hem allt igen. Självklart skuttade jag ner, trots att käre maken erbjöd sig att göra det istället.

När jag närmar mig systerns hus dyker plötsligt två väldigt välkända figurer upp bakom ena bilen som står parkerad. Det visar sig att det är mamma och pappa som kommit för att överraska - hurra!

Både vår dotter och systerns dotter är döpt efter vår mamma (och i vårt fall även efter svärmor!), så det fanns tre klockrena anledningar att fira idag.

Behöver jag ens säga att min medförfattare också heter just Kristina?

Grattis, alla fina Kristinor på er dag!

måndag 23 juli 2012

Wow, en älg på besök!



Just som finaste systern och jag slagit oss ner och fått ett glas vin kommer ett glatt kusingäng in och hojtar att det står en älg i grannens trädgård. Vi rusade dit med våra mobiler och den var kvar!

Så himla fin. Tänk att vi bor så på landet att älgar strövar omkring!


söndag 22 juli 2012

Jag fick en Joanna


Jag växte upp i tron att mitt namn var engelskt. Joanna var mjukare än det mer svenska Johanna, tyckte jag, och jag har alltid trivts väldigt bra med mitt ovanliga namn.

Det var först i vuxen ålder som jag förstod att det är väldigt vanligt i Polen. Kulmen nåddes för några år sedan, innan NIX-registret fanns, då en säljare ville få mig att byta telefonbolag för att de hade särskilt billiga samtal till just Polen.

Jag svarade att jag aldrig ringer till Polen, så det kvittar om så varje minut kostar 100 000 spänn. Då frågade han varför jag aldrig ringde till Polen. Jag förklarade tålmodigt att jag bara ringer till människor jag känner (underförstått: inte som du, din hopplösa säljare...), så varför skulle jag ringa till Polen?

Då sa han nästan upprört:

- Men du har ju ett polskt namn!

Det var faktiskt just då som jag insåg att mitt namn i många andras öron klingar polskt. Och det är absolut inget fel på varken Polen eller polska namn - det kändes bara så oväntat efter alla år. Inte har jag varit där heller, så det känns ju också lite snopet.

Min syster däremot, hon har minsann varit i Polen. Hon kom hem idag.

Och med sig hade hon en jättesöt nyckelring. Här i Sverige har jag aldrig kunnat köpa färdigtryckta saker med mitt namn på, men givetvis gick det utmärkt att göra det i Polen.

Jag menar, det är ju helt klart ett alldeles vanligt polskt namn.

lördag 21 juli 2012

Sommarmat - enkel mat?


På sommaren är det väl tillåtet att göra lite enkel och snabb mat? Champinjoncrepes, pannkakor, fiskburgare och hamburgare gör jag själv och det är trevligt. Räkmackor och korv med bröd går ännu snabbare att göra och åtminstone det förstnämnda är väldigt gott.

Hur gör ni på sommaren? Gör ni det lite lätt för er?


fredag 20 juli 2012

Femina skriver om vår bok


I senaste numret av Femina intervjuas min kollega Kristina Svensson i egenskap av ordförande i föreningen Egenutgivarna. Självklart passar hon på att nämna både mig och vår bok Förverkliga din bokdröm, som snart är klar när artikeln handlar om att ge ut böcker själv. Mycket trevligt!

Redan på utsidan puffas det för att man kan publicera sin egen bok och sedan följer en trevlig artikel. Det känns alltid kul att se sitt namn i tryck och säkert får vi lite draghjälp med boken genom reportaget också.

Nu gäller det bara att korrekturläsa klart, så boken kommer ut någon gång.

torsdag 19 juli 2012

Söte sonens födelsedag



Vilken underbar födelsedag söte sonen fick idag. Förra året berättade jag allt om dramatiken kring hans födelse, så det behöver jag inte göra idag.

Tårtan jag gjorde i år var full av tangenter och det passade söte sonen så bra eftersom det bästa han vet är att spela dataspel. För några månader sedan slutade hans dator att fungera och då fick han en ny trots att han inte fyllde år, så därför var vi lite sparsamma (tanken var i alla fall att vi skulle vara sparsamma, men det blir ändå alltid både det ena och det andra...) med presenter idag. 

Ett nytt tangentbord fick han i alla fall och utan att vara det minsta tekniskt bevandrad var jag mycket fascinerad av alla finesser som fanns.

Vi har ätit en massa goda saker och myst med min mamma och pappa som är på besök och spelat Ticket to ride tillsammans. Dessutom har vi sett Alvin och gänget 2 ännu en gång och ätit popcorn. 

Det är kvalitet på en födelsedag det.



onsdag 18 juli 2012

Myskväll efter jobbet


Tänk så underbart det är att bo som vi gör. Utan att ha något som helst planerat så kan det bli en riktig myskväll efter jobbet. Vi är verkligen i det absoluta slutskedet av vår bok, Kristina Svensson och jag, och vi tror (eller i alla fall hoppas innerligt) att Förverkliga din bokdröm kommer att bli en stor succé, men det återstår några pyttesmå detaljer innan allt fallit på plats. Omslag och korrekturläsning är vad det handlar om innan allt är klart.

Vi är så gott som klara i alla fall och då får jag ett meddelande på fejan att det vankas vin hos en granne. Grannen är sannerligen inte vem som helst, utan en av mina närmaste vänner, och planen var ett glas tillsammans.

Men nu är det ju så att det inte går att skiljas åt, om man är nära vänner, efter ett enda glas. Man behöver prata också. Idag blev det en riktigt fin kväll med många varma och djupa tankar och jag tänker ännu en gång att utan vänner är livet ruskigt fattigt.

Tack alla ni, för att ni finns i mitt liv.


tisdag 17 juli 2012

Filmer och maneter


Nyligen hälsade vi på svärföräldrarna i norra Bohuslän och såg maneter i både hav och på Tjärnö marinbiologiska. (Om sanningen verkligen ska fram korrekturläste jag vårt bokmanus Förverkliga din bokdröm medan familjen var iväg på utflykt, men vem bryr sig om detaljer? Käre maken hade i alla fall med sig kameran...) Samtidigt köpte vi en film, Seven Pounds med Will Smith, och den har vi nu sett.

Det var en väldigt gripande film, måste jag säga. Nu är jag ju en lipsill av rang, men ändå, det var faktiskt en fin film om livet och döden och det som händer där emellan. Det var en mycket gripande och tänkvärd film om att göra en sak och vad det kan betyda för resten av livet. Svårt att skriva mer utan att avslöja filmen, för poängen är att man inte riktigt förstår vad som är på gång, men jag tyckte att den var riktigt bra och kan faktiskt rekommendera den till er som vill se en tänkvärd film om att ha ett ädelt hjärta.

Jag skulle kunna protestera mot att de bytte ut hunden under filmens gång, för det tycker jag var förbryllande och jag undrade om den första hunden hastigt avled eller om den inte ville vara skådespelare mer, men jag struntar i det och tänker att de flesta filmtittare säkert bara tänker "Stor hund" och inte som jag "Vilken stor hund med vita framben och svarta bakben! Men oj, nu har han både svarta framben och svarta bakben!"

Och en manet har en avgörande roll i filmen. En riktigt avgörande roll.

Att tröjärmen blev våt säger en del i alla fall.

måndag 16 juli 2012

Äntligen hos syrran


Fast vi bor grannar, min allrakäraste syster och jag, är det ibland svårt att få till en liten träff. Idag var det äntligen dags och nu sitter vi på hennes altan och njuter av ett glas bubbel i kvällssolen.
Det har jag verkligen förtjänat efter en hård arbetsdag med Förverkliga din bokdröm och fem timmars skajpande med kollegan Kristina Svensson.
Skajpandet var både nyttigt och kul och vi är rörande överens om att boken vi skriver är riktigt, riktigt bra.
Snart skickar vi den till till tryckeriet, men innan dess ska jag ofattbart nog få lägga till några rader. Jag som annars brukar behöva stryka i mina babbliga texter...

söndag 15 juli 2012

Fiskelycka igen för sonen


Jag har länge tyckt att det är lyxigt att barnen är tillräckligt stora för att hjälpa till att duka inför måltiderna och att de äter fint utan att slänga hälften av maten bredvid munnen.

Nu för tiden är det ännu lyxigare. Söta dottern lagar gärna maten och det ska hon göra imorgon när två av hennes väninnor kommer för att sova över.

Dessutom håller hon på odla en massa i i vår trädgård. Sallad, persilja, ruccola, tomater, chili och jordgubbar satsar hon på i landet och i stora hinkar odlas det potatis. Idag var det dags att äntligen provsmaka de fina färskpotatisarna.

Söte sonen drar också sitt strå till stacken när han och käre maken åker ut på fisketur och lyckas fånga makrillar till middagen ännu en gång. Den här gången fick de i rask takt fem fina firrar och det tyckte de var precis lagom, så då åkte de hem igen. Det gick nästan lika snabbt som att gå till butiken och handla.

Vilken fantastiskt måltid vi fick; egenodlad potatis, delvis egenodlad sallad och egenfångad makrill.

Så ekologiskt och gott!


lördag 14 juli 2012

Jobblördag en molnig dag


Eftersom jag är så grymt upptaget, och lätt stressad, med vår bok Förverkliga din bokdröm är jag inte direkt arg på vädergudarna som bjuder på moln, periodvis duggregn och 17 grader i mitten av juli. Jag tänker tvärtom att det är för min skull.

Idag har jag fått massor av jobb gjort och det känns jättebra. Nu är det faktiskt inte så värst mycket kvar.  Hoppas jag i alla fall.

Trädgården är snäll och blommar på i vanlig ordning och blomman ovan fick jag förra sommaren av min snälla mamma. Nu är den som allra vackrast och riktigt hög och fin i rabatten.

Det är en påminnelse om att livet bortanför min dator faktiskt rullar på precis som vanligt.

Det känns tryggt.

fredag 13 juli 2012

Bortklippta i Cockpit


Det har sina sidor att vara statist. Ofta är det långa dagar, alltid dåligt betalt och dessutom vet man aldrig om man kommer med i slutprodukten. Som tur är brukar det vara trevliga dagar under inspelningarna och då vägs de där negativa detaljerna upp av det.

Idag var det premiär av Cockpit med Jonas Karlsson i huvudrollen och vi har väntat på filmen ett helt år. Spänningen var enorm när vi slog oss ner i biosalongen och när den första scenen som vi var med i dök upp på skärmen höll vi alla andan lite.

Var vi möjligen med? Åtminstone någon av oss, för vi deltog alla tre tillsammans i just den scenen.

Men nääää. Det hade blivit en superkort scen och vinkeln var sådan att vi omöjligen kunde synas.

Över en timme senare var det dags för nästa scen och jag drog ännu en gång efter andan. Nu då? En liten skymt av någon av oss kanske?

Men nääää. Inte den gången heller. Den scenen var ännu kortare än den första och bläddrade förbi så snabbt att jag undrar om någon mer än vi i biopubliken ens uppfattade den.

Det var trist att vi inte var med, men filmen var riktigt bra. Riktigt rolig. Riktigt tänkvärd. Och riktigt galen, faktiskt.

På ett bra sätt.

Är vi statister med?


Ikväll är det premiär för filmen Cockpit med Jonas Karlsson och den 29 juni förra året var barnen och jag statister under filminspelningen. Självklart ska vi se filmen redan ikväll, klockan 20.30 närmare bestämt.

Vi är med i två scener var, så vi hoppas verkligen att vi får syn på oss.

Nu är spänningen oliiiidlig - är vi med eller är vi bortklippta?

torsdag 12 juli 2012

På väg på havet


Efter en rejäl arbetsdag med näsan i vårt bokmanus har nu familjen blivit hämtad med båt av goda vänner.

Nu blir det middag och massor av prat för ett helt år har gått sedan vi sågs senast...

onsdag 11 juli 2012

Badortens Dag


Lite ironiskt känns det att Badortens Dag firas för nittionde året i rad i Grebbestad just idag när det är iskallt, molnigt och blåsigt. Svärfar bjuder alltid hela gänget på glass på bryggan, men idag för det för kyligt för att jag skulle tacka ja.
Inte heller tackade jag ja till eftermiddagens båttur, utan istället sitter jag och korrekturläser manuset till Förverkliga din bokdröm i en mysig och tyst stuga medan jag hör vinden vina i tallarna utanför.
Bilden på gårdagen blogginlägg föreställde för övrigt mina två söta barn när de förra året fångade krabbor vid svärföräldrarnas sommarstuga i norra Bohuslän. Igår gjorde de det igen kanske var det samma krabbor de fångade igår som förra sommaren...?

tisdag 10 juli 2012

Dagens gåta


Det här tycker jag är en härlig bild - så somrig och så typiskt. Dessutom säger den exakt vad vi gör idag. Trots att den är från förra sommaren stämmer den väldigt bra med dagen, misstänker jag. Även om vi för all del inte kommit riktigt så långt ännu. Men vi är på väg. Jodå, absolut. Vi är definitivt på väg.

Dagens spännande gåtor är:

Vilka är det på bilden?

Vad gör de?

Var är de?

Den som först kommer med korrekta svar vinner som vanligt att jag skriver i hens blogg att hen är GRYM på att gissa gåtor!

måndag 9 juli 2012

Blixtvisit hos mor och far


Igår eftermiddags åkte jag och söta dottern upp till mina fina föräldrar en spontan sväng. Som vanligt fick vi ett jättefint dygn tillsammans och vi både åt och drack gott nästan oavbrutet.

Även lilla fina ulltotten Alice fick något gott att mumsa på och på bilden matar dottern henne med röda vinbär direkt från buskarna ute på tomten. Så bedårande sött!

När jag kom hem hittade jag en finfin recension av min roman Nära dig och jag blev så glad! Tack så mycket, Eva, för dina uppmuntrande ord HÄR!

söndag 8 juli 2012

Stressande avkoppling


Jag är inget stort fan av diverse spel. Igår spelade vi visserligen både kubb och boule i trädgården med barnen, men när det gäller tv-spel, dataspel och liknande är jag inte ett dugg intresserad.

När jag fick iPhonen i höstas började jag med Wordfeud, för det hade alla pratat så mycket och och lite kul är det faktiskt. Som mest har jag haft igång 16 spel samtidigt och det hade jag under lång tid, så kände att jag behövde tagga ner lite. Nu spelar jag bara då och då, men det är trevligt att hålla igång sällskapslivet via chatfunktionen på spelet, så det är svårt att helt sluta. Särskilt med mamma, pappa och svägerskan har jag ständigt ett spel på gång.

För några månader sedan började jag spela Rumble också och det är sannerligen stressande avkoppling. För några veckor sedan köpte jag tilläggstjänsten för 22 kronor, så nu kan jag se statistik på alla mina spel och det är faktiskt lite småkul. Det finns de jag alltid vinner mot och det finns den definitiva motsatsen också. Jag spelar alltid enbart mot vänner och därför är det alltid lite extra spännande, för det är en intensiv kamp om äran varje gång.

Tittar man på bilden ovan kan man konstatera att mitt rekord i antal skrivna ord på två minuter är 70 stycken och det tycker jag är riktigt bra. Det är dock vardagsmat för min tuffaste motståndare. Hon ligger alltid kring 70 och det gör henne fullständigt oslagbar. Det går helt enkelt inte att vara så rasande snabb och skicklig. Jag förstår inte hur hon gör.

Men som ni ser pekar min skicklighetskurva rätt snyggt uppåt den senaste tiden, så mitt mål är att slå henne någon gång i livet.

Än så länge är jag eoner ifrån, men skam den som ger sig!

lördag 7 juli 2012

Spännande korrekturläsning


Nu har våra fyra fina testläsare fått ge sin syn på Kristina Svenssons och min gemensamma lilla bebis Förverkliga din bokdröm och det är inte utan att vi föräldrar är lite malliga och stolta. Alla fyra har sagt många positiva saker om vårt manus och det som gladde mig allra mest var att de gillade upplägget och tonen i boken. Om det inte hade funkat hade vi haft stora bekymmer.

Det hade tagit månader att ändra boken så på djupet, men det behövde vi alltså inte alls. Tvärtom funkar tydligen vårt koncept väldigt bra.

Efter att ha förtydligat några detaljer, stoppat in förvånansvärt många "att" och putsat lite med det finaste sandpappret är min medförfattarkollega och jag äntligen redo att korrekturläsa för första gången. Jag sitter på Bulgarienaltanen i ett rätt molnigt, men skönt Onsala och hon sitter på en balkong eller kanske en strand i ett soligt Antibes.

Förhoppningsvis betyder korrekturläsningen att vi ska nöja oss med att stoppa in ett och annat kommatecken, hitta vilsna bokstäver och kanske kontrollera någon stavning. Större insatser än så hoppas jag att vi ska slippa, för nu börjar det bli lite bråttom inför inskickningen till tryckeriet.

Det där glaset vin som står på bordet kommer säkert att göra att jag ser på texten med milda och snälla ögon och inte vill ändra något stort alls. Kanske bara lägga till något charmigt i slutet av boken, för jag är väldigt förtjust i lyckliga slut.

"Och så levde de lyckliga i alla sina dagar" kanske kan passa även i en handbok om att ge ut böcker?


fredag 6 juli 2012

Slutsålt för Justin Bieber


Lycklig dotter aka nöjt Justin Bieberfan.



Ojoj, vilken dramatik det har varit de senaste dagarna. Justin Bieber-febern har slagit till med full kraft och det går nästan inte att säga en mening utan att hans namn eller ordet biljetter nämns här hemma. Även här på bloggen har det varit hård trafik och jag har haft hundratals nya läsare som säkert hoppats att min rubrik från igår skulle ge dem chans till biljetter.

Mitt inlägg från igår seglade genast in på en femteplats över de mest lästa inläggen någonsin och det hade jag ingen tanke på alls när jag skrev det. Men det är klart; ett nästan tusental hängivna fans som hittar till min blogg märks förstås i statistiken.

Faktum är mitt inlägg igår kanske hjälpte några unga flickor också, för jag avslöjade ju helt öppet hur vi fått biljetterna innan de släpptes och alla som ville och var beredda på att betala några hundralappar extra kunde göra samma sak. I så fall blir jag glad om det har hjälpt någon Justin-beundrare, för jag vet hur värdefullt att det är att få se sina idoler så länge man faktiskt avgudar dem. Tids nog rycker man lite på axlarna när de kommer till stan och glöden har svalnat, men så länge man brinner ska man se dem om det finns en möjlighet.

Jag är så lycklig över att mina föräldrar tog med mig och min storebror på ABBA när jag var liten och Gyllene Tider när jag var nybliven tonåring. Vilka oförglömliga upplevelser det var. Därefter har jag själv gått på massor av konserter och har älskat det varje gång, men de där första har alltid en särskild plats i mitt hjärta och i mitt minne.

Jag gick in på Ticnet även idag, för jag var lite nyfiken på om jag skulle kunna få biljetter idag igen, men jag hamnade genast i kö och kom inte fram över huvud taget innan alla biljetter till den 22 april var slutsålda. Finurligt nog flyttades jag sedan automatiskt över till extrakonsertens kö och så fort de biljetterna släpptes fick jag vänta där istället.

Inte för att det hjälpte alls, utan jag fick vänta så länge att det inte blev några biljetter där heller. Som tur var gjorde det inte så mycket, för vi hade ju redan våra och många av dotterns vänner lyckades faktiskt också få biljetter idag, så vi måste vara mycket nöjda.

Nu är det bara 290 dagar kvar innan det är dags för konserten.

torsdag 5 juli 2012

Biljetter till Justin Bieber


Imorgon klockan 9 släpps biljetterna till flickidolen Justin Biebers konsert i Globen och precis som när Swedish House Mafia släppte sina biljetter för någon vecka sedan lär det gå hett till. Då tvärdog hela systemet och alla förväntansfulla fans blev ilskna som sjutton, minst sagt.

Samma sak kan säkert hända även i morgon, så jag och två andra mammor och två pappor lade upp en mycket omsorgsfull strategi för hur vi skulle kunna gå till väga för att ha så stor chans som möjligt att få biljetter.

Vi har problem med vårt internet här hemma emellanåt och några gånger varje dag försvinner nätet helt och hållet en stund. Vanligtvis är det tillbaka efter sådär sju minuter och det brukar inte störa mig jättemycket, även om jag självklart blir irriterad varje gång det händer. Om det skulle hända på slaget klockan 9 i morgon däremot skulle jag bli mer än upprörd. Jag skulle bli rasande.

Alltså var det av yttersta vikt att ha back up från de andra föräldrarna och vi bestämde oss för att dessutom vara uppkopplade via mobilerna så vi kunde höra vem som först lyckades sno åt sig de åtråvärda biljetterna, för i så fall skulle denna köpa till alla tre flickorna.

De tre flickorna är, förutom min egen söta dotter, två av hennes väninnor och samma två som var med när vi hals över huvud kastade oss till Oslo för att se Justin Bieber för någon månad sedan efter att ha vunnit en tävling på radion.

När planen för morgondagen var spikad kommer dottern nedskuttande från ovanvåningen och hojtar att det redan finns släppta biljetter. Jag säger nej och att det är omöjligt, men hon framhärdar och lyckats bevisa att hon har rätt. Åtminstone ser det ut som om hon kan ha rätt.

Det är nämligen så att medlemmar i Justin Biebers fanclub har fått möjlighet att köpa biljetter från och med klockan 11.30 i går. Dessa biljetter finns till försäljning fram till klockan 8 imorgon, alltså en timme innan allt släpps till kreti och pleti. Givetvis ville dottern bli medlem för att kunna köpa biljetterna redan igår kväll.


Via min dator klickade hon in sitt födelsedatum, men det enda som kom upp på skärmen var att det inte gick att bli medlem nu. Nähä, tänkte jag, de vill att de gamla trogna fansen ska få tillgång till detta specialerbjudande. De vill inte att nya ska snylta sig in. Det lät rätt vettigt i mina öron, så moloken släpade sig dottern upp på sitt rum igen.

Det tog bara någon minut så ropade hon igen. Den här gången hade hon provat via sin egen dator och dessutom med MINA födelsedata och då var det minsann inga problem att bli medlem. Hehe. Kanske Justin behöver balansera upp sin unga publik med lite tanter också?

Efter en hel del knapptryckande och kontokortsfilande så var vi, ja, formellt var det ju bara en av oss men jag ser det ändå som vi, medlemmar i fanclubben. Så fort vi blivit det skulle vi få en kod som vi skulle knappa in på den låsta och exklusiva biljettsidan. Koden kom aldrig.

Jag blev allt mer säker på att alltihop bara var bluff och båg, när käre maken plötsligt hojtade att koden kommit. Jo, minsann. Dottern blev så lycklig redan där. Ett steg närmare biljetterna.

Vi knappade in att vi ville ha de bästa biljetterna som fanns att tillgå och maxantalet var fyra stycken, så vi köpte de fyra vi fick köpa. Ståplats parkett var de bästa biljetterna och de jag själv helst hade velat ha om jag haft Justin som idol. Vi klickade oss igenom alla spärrar, knappade in kontonumret ännu en gång denna intensiva afton, och sedan satte vi oss för att vänta på ett bekräftelsemejl från ticnet.

Sekunderna gick och man kunde verkligen ta på stämningen här hemma. Tick tack... Ticnet... Njet... Inget mejl. Jag klickade om och om igen på att hämta nya meddelanden, men det förblev tomt. I säkert en hel minut.

Sedan kom det! Tjohooo! Hur formellt som helst och inget grattis till en makalös bedrift och stort tålamod, utan bara ett stilla konstaterande att vi bokat fyra biljetter till Justin Biebers konsert i Globen den 22 april 2013.

Men vilken glädje det blev här hemma! Vilken lycka! Fortfarande hade inte själva biljetterna kommit på pdf, som jag beställt, men vi hade ju fått bekräftelsen, så euforiska dottern började genast ringa sina två väninnor och båda höll på att svimma.

De trodde inte det var sant att biljetterna redan faktiskt var i hamn, för de hade bara hört talas om strategin inför morgondagen. Av allt som pågick bakom kulisserna visste de ingenting alls. Vilken lycka att komma med ett sådant härligt besked!

Några minuter senare kom pdf:en och för säkerhets skull skrev jag ut biljetterna direkt via skrivaren, så vi har dem på plats i bokhyllan om datorn skulle explodera eller så innan den april nästa år.

Det var tre mycket nöjda flickor som försökte somna igår kväll, men lätt var det inte för de lade upp på fejan att de redan fått tag i biljetter och sedan vällde sms:en och kommentarerna in där alla undrade hur i hela fridens namn det gått till när biljetterna inte ens var släppta.

Jo, precis så går det när man har en mycket påhittig och finurlig dottern som själv hittar vägar till framgång och inte tar ett nej som ett nej, utan snarare som ett "försök igen fast på ett annat sätt". Det är inte utan att hennes mamma faktiskt är lite stolt och riktigt imponerad. Själv hade jag gett upp redan första gången när hon inte kunde bli medlem med sitt eget födelsedata, men hon ger sig inte så lätt.

Och nu sitter vi här med fyra biljetter. Gött, gött.

onsdag 4 juli 2012

Strippförbud?


Det finns många roliga skyltar man kan le åt och den ovan tyckte jag var väldigt kul när jag såg den på Legoland i helgen. Det var ju för väl att de satt upp en skylt som talade om att jag inte fick slita av mig kläderna, för annars hade jag kanske gjort det.

Inte fick man ta av sig skorna heller och ställa dem snyggt vid sidan.

Intressant nog tycker jag inte gubben och kläderna håller samma klass som skorna på skylten, för skorna är mycket mer arbetade med sin prydliga lilla vita rand.

Budskapet var i alla fall tydligt. Strippförbud råder på Legoland.




måndag 2 juli 2012

Bildblogg från Legoland

Vilken underbar resa till Legoland vi fick!

Det är alltid en grym kamp inom familjen
när vi gör upp genom att skjuta på färger i
faraos tempel.


Efter att ha varit på NASA i USA i vintras var det förstås
extra kul att se allt i Legoversion.

Time for launch. Lunchtime? som en liten söt pojke, dock inte
min, frågade i USA...

Miniland i underbart solsken och mitt i äventyret fick vi sällskap av
min fina väninna och hennes familj.

Självklart symboliseras Sverige av midsommarstång och kossor.

I Billund står inga stora rundmagade män staty,
utan givetvis är det barn som bygger med Lego som gäller.

Alltid härligt med en nedförsbacke med vatten!
De fyra barnen åkte orädda ner för stupet.

Skvätt!

Årets nyhet Polar Express var en grym
succé som uppskattades enormt.

Brandmännen utkämpar en hård kamp mot elden och varandra. Den som
släcker branden först vinner - enkla regler.

Hu, vilken läskig bild av fyra fina barn som
faktiskt överlevde denna hemska färd.

På väg hem hade vi lite lugnare väder än på
vägen dit, för i fredags bad kaptenen alla
passagerare att sätta sig ner för att det var så hårt väder.

En underbar helg gick hastigt mot sitt slut...
Vi hoppas alla på en repris nästa år igen.

söndag 1 juli 2012

På hemväg på böljan blå

Vilken härlig helg vi har haft på Legoland! Nu är vi på väg hem och har just ätit en supergod buffé full av fräscha rätter som passade oss alla.
Kring midnatt kommer vi att njuta av de egna sängarna igen - de är ändå alltid allra bäst!