måndag 31 januari 2011
Vilken vacker omgivning...
Jag är ute och promenerar alldeles för sällan och egentligen är det helt obegripligt att jag inte gör det oftare, för det är verkligen vackert omkring mig. De här fina hästarna skimrar verkligen när solen lyser på deras tjocka vinterpäls.
När barnen var mindre var vi alltid på Noas Ark, där dessa hästar bor, på torsdagar och då fick barnen välja mellan att åka häst och vagn och att rida. Det var nog veckan mest uppskattade inslag alla kategorier.
Två fina åsnor lyckades jag också fånga på bild, men de brukar vara tre, så antagligen gömde sig en av dem när jag gick förbi. De heter Nina, Petter och I-or, så förmodligen var det I-or som dragit sig undan och satt och funderar över livet någonstans, som han ofta gör i Nalle Puhs värld.
Nere vid havet ser bryggan inte direkt inbjudande att ta sig ett dopp ifrån, men nog är det vackert ändå...
söndag 30 januari 2011
Ispromenad i solskenet
Vilken underbar söndag vi fick med strålande sol, som till och med värmde.
Vi passade på att gå en promenad med svärföräldrarna innan det var dags för dem att ge sig av hemåt igen och vi styrde våra steg mot badstranden. Flera människor gick på isen och det ville naturligtvis barnen också prova. Jag blev självklart livrädd och hade ingen lust alls att låta barnen vandra ut, men käre maken och svärfar, som är en mycket van långfärdsskridskoåkare, försäkrade att isen var tjock nog.
På bryggan satt ett par som hörde min oro och de upplyste mig om att en fiskare häromdagen mätt att isen var hela 35 centimeter tjock. Det lugnade mig endast delvis eftersom fjorden är både lång, bred och djup, så jag kunde inte vara säker på exakt var mätningen var gjord.
På darrande ben gick jag i alla fall med resten av familjen ut på havsisen och det var verkligen en magnifik naturupplevelse. Det var otroligt vackert och solen strålade på oss som om det var i mitten på mars och inte slutet på januari.
På bilden sitter sonen på knä, men det ser ut som om han är halvvägs ner i vattnet och bara tanken ger mig rysningar.
Det var med hjärtat i halsgropen som jag gick med myrsteg där ute på den blanka isen mitt på havet, men som tur var gick det fint och alla kom tillbaka med in till land igen och först då kunde jag börja andas i normal takt igen.
Trots att temperaturen låg kring nollstrecket tyckte vi att det var bäst att ta på sig rejält med kläder, så både termobyxor och koftor åkte på. På vägen hem pustade vi alla över värmen och tog av både mössor och vantar och knäppte till och med upp jackan.
Efter vår långpromenad var vi alla hungriga och det smakade väldigt gott med tacos, trots att det var söndag och inte fredag!
Åh, vilken underbar lördag!
Fina svärföräldrarna kom lagom till lunch och då bjöd jag på räksoppa och vitlöksbröd och sedan var det dags för käre maken och mig att bege oss till Göteborg för att njuta av den födelsedagspresent, som han fått av sina föräldrar. För några månader sedan fick vi ett besök på GöteborgsOperan inklusive barnvakt i present och idag var det äntligen dags att kvittera ut gåvan.
Musikalen Sunset Boulevard var en härlig historia, om än med en tragisk underton. En del repliker var helt obetalbara, som t ex:
- Jag trodde du hade talang?
- Det var förra året! I år känner jag för att äta!
Eller, sagt av stumfilmserans största stjärna, som snabbt blev en före detta stjärna:
- Jag ÄR stor, det är filmen som har krympt!
När jag fick ett glas vin i halvlek var solen precis på väg ner och då tog jag den första bilden ni ser här på bloggen genom fönstret och den tycker jag säger en del om hur vackert Operan faktiskt ligger.
När föreställningen var slut såg jag för första gången det stora Göteborgshjulet i kvällsljus och jag måste erkänna att det såg tjusigt ut. Det kändes inte direkt lockande att kliva in där, men gärna framåt sommaren när sikten är lite bättre. Kanske tar vi en tur med barnen då.
Vi ville gärna äta något gott en afton som denna, så vi började söka efter en lämplig restaurang. På väg mot mer etablerade trakter tog jag bilden vid bron. Räcket på bron är knivskarpt, men spårvagnen kommer farande i full galopp och blir därför aningen oskarp. Lite säger det om hur kvällslivet är...
Till slut hittade vi alla fall Sence, som visade sig vara en alldeles utmärkt restaurang med synnerligen humana priser. Jag åt en ljuvlig risotto med skaldjur och rökt lax och den var riktigt god. Jag hade gärna ätit tre rätter, för det hade både plånboken och magen sagt ja till, men när svärföräldrarna var hemma hos oss, så var det ändå trevligt att få komma hem igen och hinna prata lite innan det var dags att gå och lägga sig igen...
Vilken underbar lördag!
fredag 28 januari 2011
Fin väninna lade spännande kort
Idag kom en mycket fin och speciell väninna på besök. Vi åt lunch ihop och efteråt tog hon fram sina vackra tarotkort och lade i ett mönster för mig. Det var verkligen otroligt träffsäkert och gav mig tydliga vinkar om mitt fortsatta liv på ett sätt som både hon och jag log åt, eftersom hon känner mig så väl och vet hur jag har det med livet.
Jag fick mig som vanligt en och annan tankeställare och i efterhand är det omöjligt att återge allt klokt hon sa, men något av det bästa var att jag fick kortet Celebration och hon läste högt för mig att jag inte ska vänta på att bara boka in fester i almanackan, utan livets stora fest pågår hela tiden runt omkring mig och jag ska bara hänga med och dansa i vattenpölarna, oavsett om det råkar blåsa eller regna på mig.
Det tycker jag var utmärkt sagt en fredag. Jag kanske ska sluta säga busglas och istället säga lyxglas eller festglas när vi tar ett glas vin mitt i veckan, för det här kortet gav mig tydligt stöd för just den typen av aktiviteter.
Ett av korten jag fick var Lekfullhet och handlade om att man ska vara lekfull i sinnet och inte ta livet så allvarligt. Det kom till rätt adress.
Jag fick också en del andra kort som var så på pricken att jag blev alldeles tårögd och en sak vill jag särskilt dela med mig av, eftersom många av mina vänner är lika mig. Kortet handlade om att inte fundera så mycket utan att hänga med i flödet och njuta av livet.
Det är ofta våra föreställningar om livet, snarare än livet själv, och våra egna krav och förväntningar på oss själva, som gör att vi känner oss otillräckliga eller i värsta fall odugliga.
Kortet sa istället:
- Har du någonsin sett ett deprimerat träd?
Trädet lever ju i alla högsta grad, trots att det, åtminstone på våra breddgrader, blir av med sina blad varenda höst.
Det ska jag tänka på. Det och allt annat klokt jag fick höra idag.
torsdag 27 januari 2011
Fin lunch och trevligt reportage
Till lunch fick jag så här fin mat idag. Coleslaw är alltid supergott, liksom laxpaté, skagenröra, grekisk sallad och kokt ägg. En både väldigt färgglad och nyttig lunch skulle jag vilja säga. Om man orkar är det hur lätt som helst att äta nyttigt, men ibland är det grymt mycket mer tilltalande att gå den enkla vägen och bara ta en ostmacka...
I morse damp Kungsbacka-Nytt ner i brevlådan alldeles gratis som den brukar göra varje torsdagsmorgon. Idag vet det dock lite extra spännande att läsa den, för reportaget om vår bokcirkel skulle vara med.
Det blev en mycket trevlig artikel och det känns som om journalisten Gustaf Görfelt fångat oss och vår anda på ett bra sätt. Rubriken säger också det mesta, "Både skratt och tårar i bokcirkeln" för det har det verkligen varit genom åren.
Nästa vecka ses vi igen - hurra!
onsdag 26 januari 2011
Australia Day med bubbel och varma tankar
Idag firar vi Australia Day på lite distans och det gör vi en flaska bubbel, som jag fick i höstas. Äntligen kommer mina föräldrar och deras söta hund på besök för första gången i år. Det ska bli både gott och trevligt.
Dessvärre har vi fått tråkiga nyheter från våra vänner Down Under. Deras äldste son har blivit påkörd av en bil och fått 19 (!!!!) frakturer! Åh, vad jag tycker synd om honom och hela hans familj!
Den nionde januari firade vi en nybliven 45-årig med ett härligt strandparty och sedan åkte vi hem till honom och hans familj. När han senast skulle ta cykeln ner till stranden igen, för att sammanstråla med sin familj, blev han påkörd av en bilist, som inte alls såg honom, utan mejade ner honom fullständigt.
Både hjälmen och cykeln blev totalförstörda, men hade han inte haft hjälmen hade han säkerligen dött direkt. Han ligger nu på sjukhus och de har fixerat nacken i en ställning. Det är så fruktansvärt hemskt att det knappt ens går att tänka på. Än så länge vet de inte riktigt hur han mår, men huvud och ryggraden i övrigt verkar okej, men han får mycket smärtstillande och det krävs en hel del operationer för att ordna till alla frakturer.
Hela familjen finns i våra tankar idag, när dessutom våra fina vänner Tony och Jan, hans föräldrar, firar 48-årig bröllopsdag.
Som tur är är han extremt vältränad, så han kommer förhoppningsvis att läka sig fint, men han lär inte kunna tävla i triathlon, som han brukar göra, på väldigt länge.
Självklart kommer tankar på när min egen son blev påkörd tillbaka. Jag tänker på hur illa det kunde gått om farten varit högre...
tisdag 25 januari 2011
Skolinfo för stora barn
Ikväll ska dottern och jag på ett informationsmöte inför hösten, då hon ska börja i årskurs 6. Hon, och jag också, ska få veta mer om de olika valen man kan göra när hon lämnar den trygga lilla skolan på bilden, för att bege sig till en betydligt större skola.
Den hon och hennes lillebror gått på hittills ligger bara tre hus bort, men det finurliga är att nästa skola ligger lika nära och det känns väldigt lyxigt.
Dottern vill välja spanska som språkval och det jag är mest nyfiken på ikväll är om hon kan räkna med att få sitt förstahandsval. På en del skolor är det väldigt många sökande till just spanska och då är det inte säkert att man får det, utan får nöja sig med ett annat. Problemet är då att många väljer att hoppa av, för att de inte vill ha sitt andrahandsval och då tappar man ett extra språk, så jag hoppas verkligen att de anstränger sig för att tillgodose elevernas önskemål.
Under våren kommer pedagogerna att hjälpas åt för att sätta ihop de nya klasserna och det kommer självklart att bli ett stort äventyr att börja i en ny konstellation med massor av nya klasskompisar.
Jag minns själv min högstadietid med ett leende och hoppas att dottern kommer att få det lika kul och utvecklande på alla sätt.
måndag 24 januari 2011
Hemmabio och filmgala
Ikväll är det dags för Guldbaggen 2011 och jag gillar galor i allmänhet, men filmgalan är en verklig favorit. Förr hade jag så gott som alltid sett alla filmer som nominerades, men det var evigheter sedan jag hade så många lediga kvällar att jag kunde tillbringa dem i biosalongen.
Men det händer att vi hyr filmer och på biblioteket kan man hyra dem för endast 15 kronor och dessutom få behålla dem en hel vecka, så ibland passar jag på att kika i hyllorna medan barnen är på sina aktiviteter i närheten.
Problemet är bara att hinna se filmerna, för trots att man får ha dem i en hel vecka, så springer kvällarna iväg och så är det plötsligt måndag och de ska vara tillbaka imorgon. Dessa två har vi inte hunnit se, så nu får vi göra ett tappert försök och dessutom klämma in filmgalan mitt i biovisningen.
Vi börjar med De ofrivilliga, som är barntillåten även om jag är tveksam till om det egentligen är en film som barn bör se. Anledningen till att mina barn gärna vill se den är att en före detta skolkompis är med i den och han var bedårande när han erkände något han inte gjort. Morr, för att han behövde göra det, men intressant att det är så det funkar i samhället.
Den andra filmen får de absolut inte se. Jag vet knappt om jag törs ens...
söndag 23 januari 2011
Solen tittar fram minsann
Jag är inte så värst förtjust i att promenera ute så här års, för det är både iskallt och snorhalt. Idag sken dock solen så käre maken och jag bestämde oss för att passa på att gå en liten sväng.
För säkerhets skull tog jag med mig kameran, men typiskt nog var det molnigt mest hela tiden medan vi gick, trots att det såg så soligt ut när vi bestämde oss för att ge oss utanför dörren.
Först när vi var tillbaka hemma igen bröt solen igenom molntäcket, så jag fick fotografera våra växter i trädgården istället för vackra vyer i landskapet omkring oss, som jag tänkt från början.
Det är svårt att föreställa sig att det antagligen kommer att snöa minst ett par gånger till denna säsong, eftersom det är tydlig marskänsla i naturen nu, men så kommer det säkert att bli.
När vi kom in värmde maken varsin mugg glögg till oss och det är alltid lika trevligt. Rykande hett och starkt, otroligt mysigt och gott.
Framåt kvällen fick vi uppleva en tjusig och spektakulär solnedgång i ovanligt starka färger.
lördag 22 januari 2011
Kökslådestädning inleder lördagen
Duktiga dottern hjälper oss idag att städa i kökslådorna och som ni ser på bilden så behövs det onekligen. Tänk vad mycket grejer vi har samlat på oss. Inte undra på att det är stört omöjligt att hitta tårtspaden när vi behöver den. Den är alltid fullständigt begravd under allt annat. Teskedsmåtten ska vi inte tala om, för de är så små att de verkligen kan gömma sig.
Dottern är väldigt duktig på att sortera och ordna och hon blev mycket förvånad över att hitta alla medicinskedar, som vi fått genom åren när barnen behövt Alvedon. Barnen har nästan aldrig varit sjuka, så därför blev vi alla mycket överraskade över att se hur många skedar vi faktiskt hade.
Idag ska jag fortsätta att läsa i bokcirkelboken Utrensning av Sofi Oksanen och det ska bli så mysigt att sitta med gosestrumpor och en filt i soffan. Det hade varit ännu skönare att kunna sitta i solen på altanen en varm sommardag, men jag nöjer mig med soffan så här års.
Ikväll ska jag på tjejfest och det är alltid lika trevligt att få äta god mat, som någon annan har lagat, dricka vin och prata om allt möjligt kvällen lång. Med tanke på allt snack som brukar bli runt bordet kanske man ska kalla det praty istället för party!
Förhoppningsvis har kvällens värdinna fullt upp hela dagen och hinner inte läsa min blogg, så jag är lite busig och lägger ut en bild på presenten hon ska få. Jag skriver inte i rubriken att jag ska på tjejfest, för då kanske hon blir nyfiken och går in och läser här, men om det står att vi städar köket, så lär hon strunta i det.
Även om hon ser paketet lär hon inte kunna gissa vad som finns i det. En bild säger inte hur stort paketet är, men det är ungefär 35 X 35 cm, så det är inte så litet.
Och så ska hon få blommor, så klart!
fredag 21 januari 2011
Tidningsfredag och fyndchoklad
Sonen vill alltid ha tidningen Robot, som handlar om olika spel, så idag när jag var och handlade pyttelite inför helgen, såg jag att den nya hade kommit, så jag slog till. När jag kom hem hittade jag både Frida till dottern och Filter till mig själv, så nu har vi massor att läsa.
På köksbänken låg det fortfarande oöppnade senaste numret av Your life dessutom. Det är en tidning som jag tycker är riktigt trevlig att läsa. "Mer djup och större drömmar" skriver de själva och jag gillar idén. Att vi i bokcirkeln dessutom var med i premiärnumret gör ju knappast saken sämre. En tidning med gott omdöme, alltså!
I matbutiken hittade jag den här fina chokladasken, som jag självklart inte kunde motstå. Den har kostat 47 kronor, men var rejält nedsatt till endast en liten Selma. Oemotståndligt!
På tal om Selma, så slog jag till och köpte semlor också. Det är ju ändå fredag.
Den söta supergosiga lilla krokodilen ska min systerdotter få i försenad födelsedagspresent, så framåt kvällningen smiter jag ner till finaste grannfamiljen med den och ett par småsaker till.
Dessutom spelade jag och syrran Filipin häromdagen och vi kom båda ihåg den korrekta tiden, så vi pratade i telefonen när klockan slog 12.30, men det var ändå hon som såg det först, så därför ska hon få denna fina nötpåse i vinst.
Filipin är ett exklusivt spel som man bara kan spela när man knäcker en mandelnöt och hittar tvillingnötter i och det händer inte alltför ofta, men förhoppningsvis någon gång per julsäsong i alla fall. Två personer tar varsin nöt och kommer överens om att säga Filipin vid ett speciellt tillfälle. När vi växte upp spelade vi alltid om en chokladbit, oftast Romrussin från Marabou som på den tiden fanns i ljusblå rulle, men i år satsade vi på en påse nötter istället.
Om jag har tur är de hemma när jag ringer på och har jag ännu större tur får jag ett glas vin att tjuvstarta kvällen med!
torsdag 20 januari 2011
Solig dag med tulpaner
Det känns som om våren är på väg trots att det bara är tredje veckan på året. Idag har solen strålat och tulpanerna på matbordet har badat i ljus på ett sätt som fått hela rummet att stråla.
Jag har suttit och uppdaterat min andra blogg, för när vi haft bokcirkelträff vill jag gärna göra det ganska omgående, för annars faller det mesta vi pratade om snart i glömska. Kika gärna på www.bokcirkel.se
Idag har jag haft det lyxigt på matfronten, för som vanligt blir det alltid en del över i skålarna efter våra träffar, så jag har kunnat äta buffé till lunch och det kändes väldigt trevligt.
Det var frestande att äta ute på altanen, men jag misstänkte att skenet bedrog och att det inte var lika varmt ute som det såg ut. Tyvärr är det nog ett par månader kvar innan det är aktuellt, men att drömma är inte heller dumt så länge...
onsdag 19 januari 2011
Äntligen bokcirkelträff - i ny blus
Äntligen är det dags för mig att få hem alla fina flickorna i bokcirkeln. Eftersom vi är så många som 13 blir det inte speciellt ofta och därför ser jag alltid fram emot det i veckor innan det till slut är dags. Nästa gång de kommer hem till mig är i oktober 2012 och det är så långt i framtiden att jag inte ens kan tänka så abstrakt.
Jag har förstås gjort en del inköp inför kvällen, men vi bjuder ändå alltid på mackor av olika slag, så det blir inget från den högre kockskolan. Det är skönt att slippa laga mat, för med det här konceptet blir det alltid prestigelöst och trevligt.
Brieosten ligger på köksbänken för att mogna lagom till kvällen och en del av godiset har jag redan vågat hälla upp i skålar. Det brukar vara ett uppskattat inslag mitt i allt bokprat och analyser av livet i stort.
Under juluppehållet har vi kunnat välja mellan att läsa en bok av 2010 års nobelpristagare i litteratur Mario Vargas Llosa och en helt valfri bok. Förhoppningsvis får vi en massa bra boktips av varandra under kvällen och dessa kommer att presenteras på bokcirkel.se.
Ikväll kommer även gratistidningen Kungsbacka-Nytt på besök för att skriva om vår trevliga bokcirkel och tidningen sedan distribueras till alla hushåll i Kungsbacka kommun. Eftersom vi är 75 000 invånare lär det bli många som får läsa om oss, så nu gäller det att vi sköter oss extra ordentligt.
Det är inte bara viktigt att sköta sig, utan det är också viktigt att se lite snygg ut, som en av tjejerna som inte kan komma ikväll uttryckte saken, så jag smög iväg till Mimisto, som ligger bara fyra minuters promenad hemifrån. Där hade jag redan innan sett en jättevacker blus, men jag vågade varken prova eller köpa den då, för jag var rädd att den skulle se väl bylsig ut på mig.
När jag kom dit fanns bara L och XL kvar, men den trevliga tjejen som har butiken, tyckte att det skulle bli väl stort på mig, så hon hämtade M från skyltdockan. Jag började med att prova den och tyckte att den var perfekt direkt.
Det är lite svårt att få fram den rätta färgen via bilder, särskilt om de är tagna inomhus, men det är en väldigt varm ton och inte så värst rosa. Dessutom fick jag den så tjusigt inslagen i silkespapper i klar turkos färg, så det känns verkligen som en present till mig själv. Klicka gärna på den lilla bilden här på halsringningen för att se hur fint tyget är och de små spetsdetaljerna. Jag är barnsligt förtjust i spets...
Det är ju kul att ha något litet nytt till våren och som en vindsurfande vän (dock ej min make) sa:
- Kan inte kosta mer än en fena!
Och det är sant, det gjorde den absolut inte.
tisdag 18 januari 2011
Otroligt vacker fotovägg och Moon Boots
Åh, vad nöjd jag är med de fina fototavlorna i badrummet! Det är så underbart att få nya bilder i ramarna och sedan har jag så svårt att byta och sätta i nya, för jag är så förtjust i dem som redan sitter där. När jag väl bytt är jag varje gång strålande glad, för att de blev minst lika bra som förra gången och det känns dessutom både nytt och fräscht.
Min medverkan på bilderna brukar inskränka sig till fötterna i vatten eller så och den här gången tog jag det coola fotavtrycket som jag gjorde i Sandy Point. Det ser helt tredimensionellt ut och det ser dessutom ut som om avtrycket är upphöjt och inte nedtrampat som det faktiskt är.
För att skapa ännu mer stämning i badrummet har jag tänt mitt favoritljus Clean cotton, så nu luktar det rent och ljuvligt där inne. Jag vill bara gå dit mest hela tiden och då är det inte för att jag behöver använda toaletten!
Dottern är dessutom sprudlande lycklig idag, för hon har fått nya Moon Boots. Antagligen kommer hon knappt att kunna sova i natt i sin iver att få stappla iväg med dem i morgon bitti. Käre maken hittade rätt storlek i Göteborg, så vi slapp köpa storlek 35-38 här i den lokala butiken, vilket jag tokvägrade till hennes stora förtvivlan häromdagen. Det går inte att köpa så små skor till någon som redan har storlek 38-39, sa jag bestämt, trots att hon mer än gärna vek ihop tårna lite för att kunna ha dem.
Nu är hon i alla fall lycklig och glad!
måndag 17 januari 2011
Underbar mat Down Under
Min vän Jan i Australien är lika intresserad som jag av att laga mat och tack vare att hon och hennes man haft massor av utbytesstudenter genom åren har hon fått många influenser från hela världen. Flera gånger har de även besökt sina före detta studenter i deras respektive hemland och därför är matlagningen inspirerad av både Asien, Afrika och Europa.
Laxpajen på bilden fick vi som välkomstlunch dagen då vi kom och det var väldigt gott. När jag gör laxpaj hemma utgår jag alltid från rökt lax som jag skär i bitar och lägger i pajskalet. Här hade Jan utgått från lax på burk istället och det var riktigt gott. Konsistensen på den typen av lax blir mer som vår tonfisk på burk och inte så salt och rökt som den vi brukar ha, så det var milt, men ändå väldigt smakrikt.
Lax på burk användes också till att göra dessa små goda laxburgare och de toppades med en mangosalsa på riktigt mjuk och solmogen mango. Det var riktigt gott och väldigt vackert.
Vi är alla lika förtjusta i vitlöksbröd, så det åt vi så gott som varje kväll.
På julafton var förrätten dessa två stora fat med plockmat. Vi var tretton personer och trots att vi plockade och njöt i säkert en timme, så var hälften ändå kvar. Det var enorma fat fulla av godsaker. På fatet med morotsstavarna finns laxpaté, getost och en dessertost med aprikoser och mandel, som var sagolikt god.
På det andra fatet var det några charkuterier som inte intresserade mig så värst mycket, men ostkuber var supergoda och dippen i mitten smakade ungefär som pesto, så den var supergod.
Varje kväll åt vi underbara sallader och vi hade tur med våra avokado, för hemma kan jag ibland bli ordentligt sur på att de inte är fina när man öppnar dem, men här var det perfekta. Tur var faktiskt det, för det är ingen billig salladsingrediens. En enda avokado kostar tjugo kronor och då har de inte ens det systemet som svenska butiker ofta har, att man får rabatt om man köper tre eller fyra.
En dag åt vi en rissallad också och de var spännande. De små svarta prickarna är svarta vinbär och annat gott som finns i är osaltade jordnötter och morötter. Supergott och vackert!
Glassen som blev överöst med färska jordgubbar, hallon och blåbär var hemmagjord och hade en bas på philadelphiaost och grädde. I smeten rörde man sedan ner två sorters fransk nougat, en som var hårdare med större nötbitar i och en som var mjukare. Det var helt fantastiskt gott och jag ska försöka göra något liknande framöver, även om jag inte kommer att kunna få tag på lika fin nougat.
Tänk att det finns så himla mycket gott att äta!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)