Katten och jag promenerar

Visserligen har det varit lite kyligt, men vilket fantastiskt vårväder vi har haft hela helgen. Det har jag passat på att utnyttja genom att både sitta på altaner i området och att promenera runt halva Onsala.

Igår var jag ute på en rask långpromenad med en ljuvlig väninna och vi gick över en halvmil tillsammans medan vi passade på att uppdatera oss på varandras liv den senaste veckan.

På kvällen kom sedan två familjer som vi brukade umgås med mycket innan vi fick barn, men sedan blev det allt mer sällan vi alla tre sågs. Vi konstaterade för några veckor sedan att det är sådär sju år sedan vi sågs senast och det kändes helt galet, så därför var vi helt enkelt tvungna att få till en dejt. Igår var det äntligen dags och det blev precis så mysigt som jag hade hoppats.

Extra mysigt blev det förstås när vi släckte ner allt under Earth Hour.

I förmiddags bestämde jag mig för att gå en rask promenad igen och då följde min trevlige svåger med. I trekvart traskade vi runt i solskenet och det var jättehärligt. Och faktiskt varmare än jag vågade tro.

Någon som hade en besvärligare promenad denna helgen än jag hade var grannes katt. Den hade på något märkligt sätt hoppat upp på räcket kring vår altan och vågade inte ta sig ner. Den gick fram och tillbaka och sträckte ner ena tassen för att kanske våga, men nej. Den ångrade sig.

Vid ett par tillfällen måttade den avståndet till soptunnan och funderade på att använda den som ett mellanläge, men antagligen tyckte den att det såg för osäkert ut.

Vi försökte få hjälpa till genom att bära ner den, var det var inget som lockade alls utan då smet den bara åt andra hållet. Till slut lyckades den hoppa över till ett träd och klättra ner sakta och försiktigt gren efter gren. Som tur var.

Nu har barnen önskat spelkväll. Det blir en perfekt avslutning på en mycket trevlig helg.