Det var inte alls länge sedan min dotter var liten och tultade runt på sina små runda fötter på köksgolvet. De ljusa lockarna guppade så fint i nacken och hon var ett fantastiskt sällskap redan då. Alltid på ett strålande humör och så sjöng hon Håkan Hellströmslåtar och Trygga Räkan med klar stämma. Min lilla fina sockersmula.
Det känns som igår. Eller i alla fall som något enstaka litet år sedan. Jag minns det ju så väl.
När vi idag har köpt skor till skolavslutningen inser jag att det nog trots allt gått några år. Fötterna är inte alls runda längre. De är större än mina och har vackra rosa tånaglar. I de här skorna är hon till och med längre än sin mamma.
Men hon kommer alltid att vara min lilla fina sockersmula ändå. Hur stor hon än blir.
10 kommentarer:
Såklart hon är. De är alltid våra sockersmulor, även när de är vuxna. ;)
Vilka fina skor förresten!
Vilket fint inlägg!
Så fina skor din sockersmula har köpt :)
Kram
oj så fina ,annat skointresse än sin mor!;) men blommorna har ni gemensamt i alla fall!
Åh vilka fina skor! Får man fråga var de är köpta, min stora letar nämligen skor...
Kram
De är alltid sockersmulor oavsett skostorlek:-)
Självklart är hon din lilla sockersmula och kommer så alltid förbli! Min snart 22-åriga Lisa är föralltid min lillplutta... ;-)
Snygga skor!
Kram
Ja, huj vad det går! Ibland är det svårt att hänga med i svängarna. Fast det är härligt att de alltid kommer att vara våra sockersmulor oavsett hur stora de blir :)
Kramar!
Åh va fint skrivet :) Men det är väl så..man e alltid mammas lilla flicka ;-)
Påminner lite i mönstret om dina tuffa kängor som du köpte va?
Stor kramis!
Visst är det konstigt att tiden flyger iväg när man får barn. Min lilla snufsa blir 22 i höst men är fortfarande väldigt liten ibland (i mina ögon)
Visst är det skrämmande så fort de blir stora?!
Tack för omtanken idag - det värmer gott i ♥
Jag har svarat på dina frågor nu :D
Kram
Skicka en kommentar