Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

torsdag 7 juli 2011

Dramatisk premiärtur med båt och bil


Ojojoj, vilken dramatisk premiärdag det blev för mig på kvällskvisten. Jag fick mig en tur både i den nya bilen och i den nya båten.

Det började sjövilt (!) med att båten dunsade ner via rampen på ett sätt som inte var planerat. Jag som inte visste alls hur det BORDE gå till hajade till över smällen, men tittade bara lite aningslöst tills jag hörde arme makens rop om hjälp.

Två ungdomar hjälpte till att häva upp båten på kärran igen, för det var någon sprint som lossnat och gjort att båten fick fart alldeles av sig själv, så det gick betydligt hastigare och vildare till än tänkt. Som tur var blev det inga personskador, men stackars maken får kontrollera hur det egentligen gick med båtkraken.

Min längtan till havet, som ändå inte är speciellt stor, mattades av betydligt, men efter en tydlig försäkran från maken om att båten var farbar begav vi oss ut på böljan den blå. Jag visste att det var en hyggligt snabb båt, men jag höll ändå på att svimma när kaptenen drog på.

Herre jösses, vad undan det gick!

Fartglade sonen hade klokt nog tagit av sig kepsen och höll stadigt i solglasögonen medan akterdottern njöt av att håret fladdrade en bit bort från mig och kameran.

När jag diskret påpekade att det skulle bli en fasansfull smäll om vi krockade tittade maken förbryllat på mig och undrade varför vi skulle krocka mitt ute på havet och i så fall med vem. Jag, som alltid kan se en annalkande katastrof, hade inga svårigheter alls med att se det scenariot, men var både glad och tacksam över att jag slapp uppleva det.


Vi for fram i ungefär 25 knop och då påpekade speedsurfande maken att han knappt hade planat om han stått på vindsurfingbrädan. Där gillar han om han får köra i minst 35 knop och helst ännu mer. Jag hade avlidit.

Det blev i alla fall en väldigt vacker tur i skymningen och nog är det lite härligt när håret rufsas till i vinden. Ändå var jag allra nöjdast när jag äntligen fick fast mark igen under fötterna.

Vi överlevde allihop. Till och med jag. Fast nog var det lite på gränsen - om sanningen ska fram.

2 kommentarer:

Angelica Little Corner of Crafts sa...

1: Vilken härlig blogg du har!

2: Vilken otroligt vacker bild du har som header!

3: Dittt hår!! Ska vi byta?!

4: Hoppas båtlivet ter sig bra framöver!

Ha en skön sommar! Kul att jag hittade hit!

Joanna Björkqvist sa...

1: TACK, vad glad jag blir! Och det har du med!

2: Tack, den är tagen i Smögen för några veckor sedan - folktomt! Nu mitt i juli vimlar det av folk...

3: Haha, mina vilda lockar räcker till dig med - du kan få några!

4: Det hoppas jag med...

Tack detsamma! Kul att du hittade hit och dessutom kommenterade, så att jag kunde hitta till dig! :)