Just som pizzorna var klara kroknade lille sonen. Jag räknade snabbt ut på fingrarna att han inte ätit något annat än tre kolor som lördagsgodis på sju timmar. Inte bra. Dessutom hade gått ett par kilometer i backig terräng och 30 graders värme. Och han låg ju redan back på energifronten.
Han petade lite förstrött i maten och drack halva sin läsk, men någon aptit hade han sannerligen inte och hem orkade han absolut inte gå. Käre maken och pigga dottern promenerade hem och hämtade bilen och under tiden åt jag klart, för det hade jag absolut inte hunnit.


Redan igår visste käre maken att det inte skulle blåsa tillräckligt mycket för att vindsurfa med någon vettig behållning idag, så tidigt i morse begav vi oss till Apella Beach, som är mycket omtalad för sin fina strand. Vägen dit var en riktig rysare. Den var smal, slingrig och halsbrytande på alla sätt.

På väg hem fick vi möte på den vidriga vägen flera gånger och jag pustade ljudligt ut när vi äntligen kom upp på huvudleden igen med livet i behåll.
Vi stannade till i den fina kyrkan som ligger alldeles på vägen och det är lika fin inuti som utanpå och ett ljus brann också där inne.
Nu ska vi bara slappa i hotellets pool hela eftermiddagen och antagligen äter vi middag här också, för vi kan behöva ha en lugn kväll efter gårdagens dramatik och dagens utflykt.
Mitt behov av äventyr är inte alls stort...
PS. Grattis alla fina Kristinor på namnsdagen - särskilt de tre i vår egen familj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar