Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

tisdag 26 juli 2011

Stackars dottern denna gång...


Igår kväll tog vi en tur till stan igen och söte sonen var pigg och glad kvällen igenom och orkade gå både dit och hem. Men så hade jag också petat i honom både ostmacka, en pizzabit, oliver och ett stort glas Coca Cola innan vi begav oss.

Hemma hade det varit otänkbart att förstöra aptiten på detta förkastliga vis, men här på Karpathos är alla medel tillåtna för att arme sonen ska vara full av energi och må bra hela tiden. Knepet lyckades dessutom, för kvällen och långpromenaden gick alldeles utmärkt.

Värre var det med stackars dottern, för säg den lycka som är beständig…

Hon hade ont i örat hela dagen och det blev bara värre och värre, så hon var inte speciellt intresserad av att bada, för det lockade henne inte alls att få in ytterligare vatten i högerörat.

På eftermiddagen ringde jag distriktssköterskan, tillika flickans mormor, och frågade vad vi skulle göra åt eländet. Rådet blev att avvakta och eftersom vi då var nere på surfstranden passa käre maken på att bada lite försiktigt med barnen alldeles vid tävlingsbanan. Hon höll ut i några minuter, men sedan tordes hon inte mer.

Det är fullständigt snorhalt på de stora stenblock som ligger i vattenbrynet, så erfarne maken ledde barnen ner ett och ett för att ta sig ett dopp. Förra året halkade jag på de förrädiska blocken när jag fotograferat vindsurfande maken och trillade rakt ner i vattnet med både klänning och kamera.

Jag svor som en borstbindare över att den nya svindyra kameran var förstörd, vilket den irriterande nog var redan andra dagen på semestern, och märkte inte ens mitt enorma sår på höger smalben. En vindsurfare gjorde mig uppmärksam på min fysiska defekt och jag svor lite till. Såret gick ända in till benet och det svullnade upp rejält på bara ett par minuter.

Den 20 minuter långa resan hem till hotellrummet kändes som en evighet, men jag var så förbannad att jag inte ens hade ont. Kameran grämde mig så mycket att jag höll på att bli tokig.

Väl hemma igen tog jag en flaska Smirnoff ur minibarpaketet vi beställt på planet och efter ett samtal till vår egen distriktssköterska, min kloka mor, så plåstrade jag om mig och fick rådet att undvika hotellpoolen de närmaste dagarna.

På natten kom sedan ångesten över att det kommit bakterier i såret, så jag kunde inte sova. Fortfarande störde kameraförlusten mig oerhört, men den går faktiskt att ersätta aningen lättare än mitt högra underben. Jag var så orolig och min enda tröst var att det var mitt ben som var drabbat och inte något av barnens.

På morgonen blev det ett nytt samtal till sköterskan där jag uttryckte min oro över såret och jag fick det klockrena rådet att ta en ny flaska ur minibaren och använda den invärtes istället för utvärtes, för benet var det nog ingen fara med, medan mitt inre behövde omvårdnad. Jag skrattade gott åt alltihop, för det var det enda jag kunde göra, och hoppades på det bästa.

Idag påminner ett långt ärr mig om händelsen, men det blev aldrig någon infektion i såret och det är jag glad och tacksam över.

Innan vi åt igår kväll gick vi till ett lokalt apotek och diskuterade stackars dotterns öra och det enda hon kunde erbjuda från utbudet i butiken var ett par silikonproppar att stoppa i öronen som skydd mot vattnet, så vi köpte dem. Ännu är de oanvända, men vi hoppas att de ska hjälpa henne lite, så hon törs bada igen, för annars är en semester på en grekisk ö hyfsat värdelös.

Det tog lång tid innan hon somnade på kvällen, för örat värkte så, men nu på morgonen tycker hon att det känns lite bättre, så vi håller verkligen tummarna för detta och att vi snart kan få den där lugna och fina semestern vi drömt om...

5 kommentarer:

tecknartina sa...

Intressant och spännande att läsa om äventyret på Karpathos, även om jag förstår att ni kunde varit utan en del av erfarenheterna.
Här är ett litet radiotips, kanske har du hört det redan..
Ett SOMMARPROGRAM med författ Jonas Jonasson: "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.."
Den har legat på bästsäljarlistorna ett bra tag nu,
författ skickade in manus till 6 förlag och blev refuserad(!)
..kanske kan du ladda ner filen i din mobil..
..så vad du än tar dig för kära Joanna..ge INTE upp!!
varmaste kram fr Tina

tecknartina sa...

Här är länken:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=4548303

Maria Engelwinge sa...

Oj, vilka strapatser ni får vara med om. Finns det inga värktabletter ni kan ge dottern, tänker jag, så hon slipper att ha ont? Jag är själv ett fan av värktabletter, gillar INTE att ha ont, även om jag har en hög smärttröskel.
Har raderat alla kommentarer,när det blir tokigt ska man ha rätt att ta bort, tycker jag:).
Kram!

Mie sa...

Stackars, stackars dottern...
Min jänta får alltid ont i något öra när hon badar så det är fetvadd som gäller där.
Senast vi var på Kreta var det naturligtvis samma visa men hittade brustabletter på apoteket som tog bort värken effektivt. Efter en dag rann vattnet ut ur örat och alla var glada igen.
Jag hoppas innerligt att det går minst lika bra för din dotter.
Hoppas också att det inte blir fler strapatser av det ofriska slaget.

Joanna Björkqvist sa...

Åh, vad glad jag blir för lite uppmuntran och kontakt hemifrån! Jag känner mig som Kristina från Duvemåla långt hemifrån i ett främmande land och så tyar man knappt mera...

Tack för tipset, Tina, jag hade redan laddat ner honom och lyssnade på honom första kvällen på Karpathos! Det är sant, man ska inte ge upp! Vi saknar dig här i år!!!!

Det var snällt gjort, Maria, med raderingen! :) Jo, igår fick dottern en Ipren och då somnade hon fint och det är värt mycket. Det var första gången i hennes elvaåriga liv hon fått en värktablett och själv tar jag en ungefär vart femte år, så vi brukar aldrig ha några hemma...

Det är ett elände med öron, Mie, för det gör ju så infernaliskt ont! Jag hoppas också det reder upp sig nu!

Tack igen, allihop, för alla uppmuntrande ord - jag behövde det! Kram!!!