Världens finaste pappa firas

Min fine far med min söte son.

Idag tänker jag så på min fina lilla pappa. Samtidigt som Fars dag alltid är en påminnelse för alla dem som mist sin pappa är jag så tacksam och glad över att jag fått behålla min. Han är ändå världens finaste pappa och alltid en fantastisk supporter.

När jag var liten ställde pappa alltid upp. Det gör han förstås fortfarande, men jag tänker på alla de gånger han körde mig och mina kompisar hit och dit till exempel. Jag minns när jag var 14 år och skulle ta bussen från Lilla Edet till Trollhättan en lördag för att köpa julklappar. Det var första gången jag och tre kompisar skulle bege oss ut på ett så spännande äventyr och vi hade i god tid kollat upp både busstider och priser, så allt skulle funka när vi väl skulle åka.

Resan dit gick utmärkt och vi fick köpt det vi hade tänkt oss i lagom tid innan eftermiddagsbussen skulle komma. Vi stod och väntade på busshållplatsen länge och väl innan vi började misstänka att något var fel, för den där bussen kom ju aldrig. Vi läste på skylten igen och jodå, den skulle komma.

Eller, förresten. Vänta lite. Det står en liten siffra efter klockslaget. Hmmm, en fotnot. Den kanske vi ska ta och kolla upp längre ner på skylten. Japp, det borde vi gjort. "Gäller ej lördagar" stod det retsamt längst ner. Vi tittade när nästa buss skulle gå och konstaterade att det var ungefär tre timmar kvar.

Det blev en del pustande och stånkande, milt sagt. Jag bestämde mig i alla fall för att stoppa en enkrona i mynttelefonen som fanns på torget i Trollhättan och ringde min pappa och frågade om han möjligen kunde komma och hämta oss tre.

Självklart gjorde han det. Precis så snäll är han. Istället för att muttra över att vi borde lärt oss läsa kom han åkande med bilen de 22 kilometerna, enkel väg.

Många år senare kom han och hjälpte käre maken och mig när vår bil plötsligt tvärdog mitt på vägen. Då fick han åka ännu längre.

Någonstans mellan de här utryckningarna var han också fyllechaufför när en väninna till mig var så berusad att hon knappt kunde stå. Hon ringde hem till sina föräldrar och sluddrade i luren att hon ville bli hämtad, men hennes föräldrar var kallsinniga och sa att hon fick ta sig hem bäst hon ville när hon nu försatt sig i denna situation. Jag ringde förtvivlad till min pappa, som genast kom och hämtade henne och körde hem henne. Ytterligare fem mil i pappas omfattande taxiverksamhet.

Eftersom han är så snäll såg han till att hon kom in och sedan åkte han hem, men hade det varit jag hade jag ringt på dörren och skällt ut föräldrarna.

Det är underbart att ha en pappa som man vet alltid är på ens sida och som alltid ställer upp.

Grattis, min älskade finaste lilla pappa på Fars dag, för att just jag fick dig som pappa!