FM - Familjemästerskapen

Sonen håller bly - kämpigt värre!

Det blev en rafflande kamp i FM, familjemästerskapen igår kväll. Fyra ansträngande roliga grenar att tävla i hade påhittiga dottern fixat och de var faktiskt riktigt bra allihop, för det var inte givet vem som skulle stå som vinnare på slutet. Ja, bortsett från att det inte skulle vara jag då.

Vi började med att stå på ett ben så länge vi kunde och där var jag med i matchen länge. Precis lagom antsträngande. När vi räknande till 1, 2, 3, STÅ råkade söte sonen ställa sig på fel fot, så han åkte ut först. Men har var glad ändå.

Nästa gren innebar att vi skulle hålla bly i en påse rakt ut från kroppen. Dottern hade anpassat vikterna efter oss, så alla hade hade olika tyngder att kämpa med. Det blev till slut dottern och käre maken som gjorde upp om segern och det var riktigt spännande. Till slut var det ändå dottern som höll ut längst.

Tredje grenen var min favorit och där skulle vi ta oss från A till B och tillbaka till A igen i vilken takt vi ville. En gick i taget och tiden togs. När alla gått en vända började vi om från början igen och gick ännu en gång. Då gällde det att få en så lika tid som förra gången, för den som kom närmast sin egen första tid stod som vinnare.

Jag försökte med sekundmetoden för jag brukar kunna räkna sekunder rätt bra. Ett steg i sekunden tog jag och tyckte det kändes rätt lätt. Snabbe sonen sprang istället sträckan det fortaste han kunde. Båda gångerna. Dottern räknade elefanter och var den som tog absolut längst tid på sig att gå rundan.

När dottern gick sin andra gång kände hon på sig att hon gått för snabbt, så när hon närmade sig mållinjen blev hon stående där en stund. Hon stod och funderade i hela 17 sekunder innan hon till slut bestämde sig för att gå i mål. Det var mycket skickligt gjort för nu blev diffen bara 2 sekunder. Om hon stått i 15 sekunder i stället för 17 hade det varit perfekt, för hennes känsla var helt rätt.

Sonen vann med sin stil för hans diff blev endast sex tiondelar. Han sprang alltså precis lika snabbt andra gången som första. Sex tiondelar ligger verkligen inom felmarginalen för hur man trycker på tidtagarknappen...

Den sista grenen var att sitta längs husväggen med benen i 90 graders vinkel. Svinjobbigt, så klart. Jag orkade bara en kort stund, sedan gav jag upp och fotograferade de andra tappra istället. Efter ett grymt kämpande stod det klart att vindsurfarens ben var de starkaste, men dottern var inte långt efter.

De olika placeringarna gav olika poäng, så även om vi misstänkte vem som vunnit, så var det väldigt spännande under sammanräkningen. Fyran fick ett tjusigt diplom och de tre övriga deltagarna fick flotta medaljer.

Sonen stoltserar med brons, maken mallar sig med silver och dottern knep en mycket välförtjänt guldmedalj.

Det blev en riktigt trevlig och spännande FM-tävling, måste jag säga. Ett perfekt sätt att fira att sommarlovet börjat.