Hemsk start blev trevlig dag

Redan strax efter klockan sju i morse begav jag mig av mot dagens filminspelningsplats och när jag närmade mig Göteborg stod det på stora trafikinformationsskyltar att ett körfält var avstängt på grund av en trafikolycka. GPS:en jag hade fått låna av käre maken upptäckte genast de kraftiga störningarna i trafiken och räknade hastigt om min restid från att jag skulle komma 23 minuter för tidigt till att jag skulle vara framme sex minuter för sent.

Det kändes inget vidare och inte blev det bättre av att jag fick ett omtänksamt sms från statistansvariga som berättade att den lilla vägen vi skulle åka på var glashal och att vi måste köra försiktigt.

Sakta men säkert närmade jag mig den omtalade hala vägen och jag kan utan överdrift säga att det var så snorhalt att jag hade en nära-döden-upplevelse. På ena sidan om den smala vägen låg en stor sjö och på andra sidan var det en banvall för tågtrafiken. När jag fick möte, vilket hände tre gånger var en av oss tvungen att antingen stanna på en mötesplats eller backa till närmaste mötesplats.

Jag bestämde mig genast för att inte backa, oavsett om jag borde. Det hade varit att be om att få dö.

Om jag skulle få sladd på bilen hade jag tveklöst trilla ner i sjön, för upp mot banvallen var knappast ett alternativ, eftersom man sällan faller uppåt.

Efter tre nervpirrande möten, en hastighet av max sju kilometer i timmen och diverse krängningar då bilen planlöst gled på vägbanan lyckades jag mirakulöst nog ta mig fram till inspelningsplatsen endast sju minuter försenad. Vid det laget var jag alldeles darrig och nästan hyperventilerade.

Som vanligt bjöd dagen på en del väntan, så min försening som jag delade med de flesta andra spelade ingen som helst roll, och jag tog upp den otäcka boken Mörkersikt av Johannes Källström, som jag ska ha läst färdigt tills imorgon då det är dags för bokcirkeln igen.

Min statistkollega Mari-Anne tog upp sina stickor och fortsatte med sina underbart vackra handledsvärmare och jag var sugen på att köpa ett par redan igår, men idag slog jag till och lämnade en beställning. Jag ska snart få ett par vackra svarta med 300 söta små silverpärlor instickade enligt ett bedårande mönster!

Lagom till lunch blev jag och några till hämtade för inspelning och idag har jag blivit filmad bakifrån precis hela tiden. Så om ni ser ett stort lockigt hår i Peter Magnussons nya film Nu eller aldrig - så är det troligen jag. Utan att avslöja för mycket, för det får jag förstås inte, så kan jag säga att jag satt snett bakom honom, så jag kommer antagligen att synas lite grann i alla fall.

Det blev en riktigt trevlig dag med de andra statisterna för eftersom det är en del väntan så hinner man prata en del med varandra och när man dessutom får ses två dagar i rad, så känns det som om man faktiskt hinner bli vänner och det är väldigt trevligt.

Gladast av alla var trots allt dottern som gratulerade sin idol Justin Bieber på 17-årsdagen och sedan hittade ett tack på twitter!