Det är ytterst sällan som jag får vackra saker med posten, men idag har det minsann hänt. Nu sitter jag med mina nya fina och varma handledsvärmare och tänker att jag nog kommer att stå ut tills våren kommer på allvar, trots allt.
De är stickade med pyttesmå fina maskor i alpackaull och totalt är det hela 300 glaspärlor på dem. För att pärlorna ska hamna rätt trär Mari-Anne på varenda en på garnet innan hon börjar sticka och sedan plockar hon metodisk en och en när det är lämpligt för att detta tjusiga mönster ska uppstå.
Det gäller att ha full koncentration, för ni ser hur avancerat mönstret är. Jag hade inte klarat det över huvud taget, men Mari-Anne kan både sticka och prata samtidigt och det är imponerande.
Hon gör dem i en massa läckra färger, men svart passar till allt så jag valde det. Man kan också välja att få ett litet hål för tummen, men jag ville inte ha dem så långt upp på handen, så jag valde att få dem i ett stycke utan tumgrepp.
Verkligen lyxigt att få dem måttbeställda helt efter mina egna önskemål!
PS! Om ni är nyfikna på att se Mari-Anne i stickartagen, så finns det en bild på henne här på bloggen den 1 mars. Det var då vi träffades, när vi båda skulle vara statister i Peter Magnussons nya film Nu eller aldrig.
Så småningom kan ni förhoppningsvis se oss båda i filmen, men troligen kommer ni att se Mari-Anne mer än mig...
2 kommentarer:
Så sanslöst fina!
Visst är de??? Elvaåriga dottern blev så förtjust att hon ska köpa ett eget par - för sina veckopengar! Det säger en del!
Skicka en kommentar