Knoppar ger hopp om grönska

Idag har himlen varit klarblå och om det i flera dagar har känts som att titta på en gammal svartvit tv så fort man tittar ut genom fönstret, så var det idag som att ha köpt en alldeles ny och enorm färg-tv.

Jag begav mig ut för att se om jag möjligen kunde fånga några längtansfulla knoppar på träden i vår trädgård och glädjen blev stor.

Visst kunde jag det! Den översta bilden är från en av våra syrenbuskar och den andra från vår fina lind.

Både träd och buskar är fulla av liv och de bara väntar på rätt tillfälle att brista ut i jubel. Karin Boye skrev så vackert:

"Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar."

De första raderna i dikten är nog mer kända och visst känns det som om våren fortfarande tvekar en smula, men snart är det oåterkalleligt vår:

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?

Till och med björkkvistarna (eller menar jag Björkqvistarna?) har gjort sig redo att möta våren. Det är bara en tidsfråga innan dessa fina hängen slår ut.

Får det bara vara varmt och soligt i några dagar kommer säkert den sista snön smälta bort lagom till helgen och då ska jag rensa bort de gamla löven i rabatten. Frågan är hur det ska gå med allt grus som ligger på gräsmattan efter den halkiga vintern?

När käre maken har skottat har det förstås åkt med ett och annat gruskorn, som vi behövt för att inte slå ihjäl oss, och med tanke på den långa och kyliga vintern så hann det bli mängder av grus, som nu ligger på gräset...