Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

fredag 30 september 2011

Tokförstörd gräsmatta


Sedan några år tillbaka har vårt bostadsområde drabbats av några förskräckliga insekter som kommer i tusental varje vår. Varje år fasar vi för den hemska invasionen som når bibliska mått.

Djupa hål efter fåglarna, men än
ser gräset inte dött ut...
Ollonborrarna svärmar på senvåren någon decimeter över marken och det går under de tre-fyra veckorna som det är som värst knappat att vara ute på gräsmattan för det är alldeles tjockt av äckliga insekter. Dessutom sätter de sig gärna på kroppen och det är aldrig trevligt.

När de svärmar lägger de sina ägg 10-20 cm ner i gräsmattan och där lever de sedan i flera år som larver. Under tiden livnär de sig på rötterna från gräset. Det betyder att man helt plötsligt ser stora bruna fläckar i gräsmattan, för eftersom larverna tuggat upp rötterna dör gräset. Om man då lyfter på en grästuva är den helt lös eftersom den saknar rötter och bara ligger och ruttnar.

Alltså vill man inte ha dessa eländiga skadedjur i sin trädgård av två skäl. De är vidriga när de svärmar och deras larver förstör gräsmattan.

Det bästa vore förstås om man kunde bli av med dem redan på larvstadiet, kan man tänka då. Och jodå, det låter rätt bra å ena sidan. Å andra sidan så kostar det en del att bli av med dem också.

Här har däremot gräset dött. Suck.
Stora fåglar som skator och kajor älskar att äta dessa smarriga larver, som kallas fettpölsa. De har inga problem att med sina starka vassa näbbar gå ner en eller ett par decimeter i gräsmattan och hämta sin lunch. Det gör de mer än gärna.

Bekymret är bara att det blir stora hål i gräsmattan och att fåglarna i sin iver har sönder gräset. På bilderna ser ni hur fåglarna har attackerat vår gräsmatta och hur gräset nu ligger och dör. Mest intensivt på käkfronten var det för någon vecka sedan, men det är först nu som det blir uppenbart hur mycket av gräsmattan som faktiskt har dött.

Nu undrar jag förstås med spänning om de fick tag på alla larver så vi slipper ha dem svärmande nästa vår. Eller om de bara fick tag på en del och ändå lyckades förstöra hela gräsmattan. I så fall blir det ju liksom dubbelt illa.

Naturen är bra läskig. Jag är en riktig stadstjej.

10 kommentarer:

Stoffe sa...

god morgon..
vilken äcklig fredagsläsning. usch vad snuskigt men ollonborrar. varför "bor" dem just i ert område?
hoppas att krypen försvann och det är helt okej att önska livet ur dem..
ha en underbar dag fina du
kram

Åsa sa...

Nämen fy faaaan...hua...uhh, kan man inte bespruta gräsmattan på något sätt?
Åh va trist det ser ut :(

Men, snart e snön här :) då slipper du se eländet på ett tag iaf ;-)

Kramar på dig

Hanna Lans sa...

Blä, vad snuskigt. När jag bodde i USA hade vi Cikador i trädgården. I stora svärmar. Men de håller sig i träden på dagen och då ser man dem inte och på natten tycker jag faktiskt att de låter riktigt trevligt. Vad som var mindre trevligt var de gigantiska Cikada Killers, gigantiska getingaktiga saker, som åt cikadorna. De bodde i gräsmattan och var livsfarliga om man fick ett stick. Såinihelvetejävlaäckliga. Ollonborrar och Fetthuvuden (eller vad hette de) låter lika äckligt, om än kanske inte dödliga?

Joanna Björkqvist sa...

Stoffe: Jag funderade faktiskt på om jag verkligen skulle skriva detta idag när det är fredag! Kul att du påpekar det! :)

Man vill ju gärna ha lite flärd en fredag!

Nästa inlägg kommer att handla om tårar och livets mirakel - det blir nog lite fint... Ha en fin fredag och kram!

Åsa: Jo, faktum är att käre maken brukar ta en omgång med någon gift, och det gör han dagen innan det ska regna så att giftet regnar bort sedan, för annars vill vi inte att barnan går omkring barfota på gräset. Det dödar dock bara en bråkdel...

Eftersom de ligger i jorden i fler ÅR finns det alltid nya som är på gång... Blääää!

Och snön - brrrr! Säg inte så! ;) Kramar!

Joanna Björkqvist sa...

Hanna: Det låter ju så vacker att bara höra ordet cikador! Men jag förstår att de där motståndarna inte är så värst trevliga - hu, så hemskt!

Ollonborrar är ju inte alls farliga. De varken sticks, bits eller kliar. De är bara äckliga och det är läbbigt nog... ;)

Anonym sa...

Det där såg inte kul ut, inte kul alls!
Jag hoppas de försvinner fort som attan och inte gör alltför stor skada.
Jag tror knappt jag sett någon ollonborre... tack och lov!
Trots allt... go fredag önskar jag dig.

Joanna Björkqvist sa...

Mie: Vi har dragits med dem i flera år, men aldrig har gräsmattan sett så eländig ut som i år...

Fredagen kommer säkert att bli härlig ändå! Önskar dig en toppendag!

Marina sa...

Spännande...i alla fall om man inte drabbas själv ;) Har aldrig sett detta "fenomen" tidigare.

Joanna Björkqvist sa...

Marina: Nog är naturen lite fascinerande, men jag hade gärna sluppit detta elände! ;)

Anonym sa...

Ingen som läser här längre antagligen men ändå:

Låt gräset växa högt dvs sluta klipp gräsmattan. Ollonborrhonan letar efter en plats med minimal växtlighet för kunna lägga äggen.

När ni på detta sätt tar bort en av de viktiga pusselbitarna för skalbaggen kommer populationen att minska och sedan försvinna helt.

Ett ytterligare alternativ är att anlägga något annat än gräsmatta, t ex grus och sten med lite rabatter på lämpliga ställen. Lägg markduk under gruset, det funkar finfint så länge man inte ska köra bil där (då kan markduken titta upp efter ett tag).

Helt giftfri bekämpning!