En oförglömlig kväll

Vilken start vi fick på dagen igår när jag efter nionyheterna på morgonkvisten vann fyra biljetter till Justin Biebers exklusiva spelning i Oslo samma kväll genom att kommentera på Morrongängets Facebookinlägg.

Efter ett kort inhopp i skolan fiskade jag hem dottern och två av hennes kompisar så vi skulle kunna åka i god tid mot Oslo. Första delen av resan gick utmärkt. Vi kom smidigt och lätt fram till det snygga och nybyggda Clarion Hotel Post, som stod bakom evenemanget, och fick våra biljett-dummies som senare skulle bytas ut om handledsband på ett hotell i Oslo.

I början gick resan mot Norge alldeles utmärkt. Tre glada flickor var pirriga och nervösa och såg fram emot en fantastisk dag och jag kände mig lugn rent tidsmässigt, för vi startade hemifrån 13.00 och hade fått besked om att konserten skulle börja klockan 20.00. Eftersom det brukar ta max 3,5 timme till Oslo var jag övertygad om att vi hade gott om marginal.

Så vansinnigt mycket folk kunde det ju inte komma dit, eftersom det skulle vara en mindre exklusiv spelning, så det borde vara lätt att få parkering, tänkte jag i min enfald. Det visade sig vara fullständigt fel. De sista kilometerna in till Oslo tog minst en timme. Bara i tunneln blev vi sittande i nästan 40 minuter.

När vi väl såg ljuset igen var det komplett kaos där ute i trafiken och vi körde tre varv i rondellen innan vi kunde bestämma oss vart vi skulle. Det var avstängt, fullt och allmänt kaos som rådde.

Om kaos är granne med Gud är han väldigt nära just nu, tänkte jag.

Efter många samtal med vår trevlige kontakt på Clarion Hotel Post fick vi åtminstone besked om att de skulle hålla biljetterna lite extra åt oss, för sista klockslaget för att hämta ut dem hade passerat för länge sedan när vi äntligen, efter över sex timmar i bilen, äntligen nådde den norska huvudstaden.

Många såg och hörde konserten från vattnet också. 

Mitt stora problem var att det var helt omöjligt att hitta en parkeringsplats. Det fanns inte en enda och allt var avstängt. Min käre make rapporterade hemifrån via internet att 25 000 fans befann sig i området och att polis och räddningstjänst vädjade till alla som kunde att stanna hemma.

Efter de där tre rundorna i rondellen körde jag av mot ett håll där det inte verkade vara så mycket kö, för det låg inte jättemånga hus där. Jag hittade en extremt bulig sandplätt på säkert 100 kvadratmeter och där körde jag in. Jag fick verkligen ta det försiktigt för bulorna var rejäla och parkeringsförbud var det också.

Alldeles efter mig körde en reporter från NRK in på parkeringen och jag slängde mig ur bilen och gick fram till honom och frågade vad som var det värsta som kunde hända om jag parkerade där. Skulle någon bogsera bort bilen? Nejdå, sa han, möjligen ge mig böter och i så fall på 500 eller 700 kronor. Som hittat, tänkte jag desperat och ropade åt flickorna att stiga ur bilen. Reporten konstaterade för övrigt att polisen antagligen hade lite annat för sig denna afton och det var lätt att misstänka att han hade rätt.

Tusentusentusentals fans och föräldrar trängdes och till slut hamnade
vi lite på ena sidan där det inte var lika trångt men långt bort.

Sedan stegade vi på i någon kvart innan vi kom till det hotell där biljetterna till slut, efter mycket fix och trix skulle finnas. Glada i hågen gick vi sedan mot Operahuset där vi sent omsider fått veta att konserten skulle vara.

Det visade sig att det inte alls var någon liten spelning utan en gigantisk gratiskonsert för sådär 25 000 fanns. Några tusen, förutom oss fyra, hade dessutom likadana gula armband och vi blandades friskt med de som inte hade några alls först. Alldeles innan konserten började fick vi gå till ett annat ställe, men fortfarande väldigt långt ifrån scenen och svårt att se för alla som stod framför.

Justin Bieber är förstås helt grym på scenen.

Tur att jag har en så pass bra kamera att bilderna ändå blev hyggliga.

Det blev inte alls som vi tänkt oss. Vi kom inte ett dugg nära Justin Bieber och det var verkligen galet mycket folk.

När den unge artisten äntligen kom upp på scenen drog han sex låtar och sedan var allt över. Hoppsan. Visserligen är han en entertainer av rang och han pratade glatt och kärleksfullt till sina fans, men vi hade gärna sett mycket av honom, så klart.

Lite svårt att se scenen långt där framme, men våra tre flickor
visade ändå sin idol kärlekstecken.

Det är klart att flickorna kände sig snopna. När den värsta besvikelsen lagt sig och vi satt i bilen på vägen hem och pratade igenom kvällen tyckte de ändå att det hade varit en trevlig kväll. Vi hade väldigt mysigt ihop och jag var glad över att jag hade med en rejäl matsäck till oss alla fyra, för det var inte lätt hitta något att äta.

Jag var också glad över att ingen av våra flickor behövde tas om hand av all sjukvårdspersonal som fanns på plats.

Vidare var jag också glad över att bilen stod kvar och inte fått en bot och att hemresan mitt i natten gick utmärkt. Vi var hemma strax före klockan 2 och det var knappt en kotte ute på vägen. Visserligen var det stort vägarbete, så trafiken leddes om genom Strömstad, men ändå. Det gick smidigt och jag var pigg hela vägen.

Och min söta dotter och hennes två vänner fick se sin stora idol Justin Bieber live.

Det är ändå inte illa.