Jag förstår faktiskt inte vad jag hade gjort utan goda vänner och utan lika god mat. Det är ibland det som får mig att tänka att livet är rätt trevligt ändå. Trots allt som är jobbigt och som man inte kan påverka hur mycket man än skulle vilja det. Sorgen går i vågor och just som jag tror att jag lärt mig att leva med det, så inser jag att jag inte ens är i närheten av att förstå.
Vi hade turen att få bli bjudna till otroligt varma och fina vänner på skaldjursafton och det var så gott och så mysigt att känslan kommer att vara långt in på hösten.
Fast ögonen är både röda och svullna och hjärtat bultar och värker så måste jag, när jag hämtat de extramjuka näsdukarna och torkat lite till, försöka se framåt.
Till tonerna av min Slow and nice-spellista på Spotify tänker jag att jag borde tända ett ljus eller två och andas lugnt på altanen nu...
6 kommentarer:
Det svider i hjärtat av att läsa dina ord och förstå hur du mår ... Det är skönt att höra att du har fina vänner runt dig!
Som sagt...tur man har vänner. Livet måste gå vidare,trots att det kan vara svår.
Kram!
kraaaam
Ja, vad gjorde man utan sina vänner?!
Kram.
Jag har sagt det förut, men det tål att sägas igen - verkliga vänner är fantastiskt att ha och de ska man vara rädd om!
Lite sent, men ändå.. KRAM!
Skicka en kommentar