Konsten att skrämma barn

Se så många små sötnosar; ljust blågrå!

I morse lyckades jag mycket väl i den ädla konsten att skrämma barn. Mina egna barn dessutom. Arma krakar, men jag kunde inte låta bli.

Vi hade en jättemysig och trevlig valborgskväll och det där som står i tidningarna stämde i alla fall inte alls här hemma hos oss, för det var så lugnt och städat så. Smörgåstårtan var supergod, som vanligt, och jag skrattade riktigt gott åt alla mina underfundiga och roliga bloggläsare som gjorde den härliga kopplingen mellan försvunnen akvariefisk och en smörgåstårta med fisk och skaldjur. Haha! Ni är ju underbara! Så sinnesjukt roligt! Och hemskt!

Tre fina kullar med molly i ett annat BB.

Lite småsent blev det förstås igår, som sig bör på en lyckad fest, och därför sov båda barnen länge i morse förmiddags.

Jag själv skuttade som vanligt upp vid åttasnåret och tittade genast till våra fiskar, för när man köper nya vill man ju gärna att de ska överleva första natten i nya boningen i alla fall. Och vad får jag se där om inte plirade små yngel! Jo, minsann!

Jag placerade ett flytande BB bredvid det som vi redan har där och som är fullt av svarta och grå black mollyyngel och så började jag håva in bebisarna. Det gick så fint så och jag räknade till åtta stycken.

Med tanke på att vi köpte deras mamma och fyra syskon/kusiner/sysslingar eller liknande igår för 30 kronor styck, så kände jag att jag fick mycket fisk för pengarna. 240 kronor pustade plötsligt ut på BB.

När sonen kom nyvaken och gosig kunde jag inte låta bli att busa lite med honom. Här kommer vår dialog:

- Du vet de där fem nya vackra neonplatyna som vi köpte igår...?
- Ja, de är jättefina.
- Japp, det är de, men de är inte fem längre.
- Va???? Redan???

Han rynkade ihop hela pannan och tittade bestört på mig. Fast jag inte slängt in ordet tyvärr när jag konstaterade att de inte var fem längre utgick han ifrån ett sorgligt scenario, för vi har faktiskt haft just sådan otur förut; att fiskar vi köpt inte levt ett enda dygn hos oss.

Men han blev väldigt lättad när dialogen fortsatte:

- Ja, redan! Vi har redan fått åtta yngel!

Puh, så lättad han blev. Buset var så lyckat att jag bestämde mig för att köra samma variant på dottern någon halvtimme senare och det blev precis samma effekt. Hon blev så ivrig över glädjebeskedet att hon rusade till akvariet för att titta.

Och då såg hon fyra till. Och tre till. Och någon till.

Så nu har vi fått FEMTON yngel sedan igår! Tjohoo!

En av våra tre stora och fina praktbotia. Vi kallar dem
Bröderna Brothers för att de nästan alltid simmar ihop.