Två knäck och limekola

Idag valde söta dottern risgrynsgröt till middag och det kände riktigt julmysigt så här mitt i veckan. När vi ätit upp var klockan redan åtta, för så går det när barnen har aktiviteter så gott som varje kväll. Då var det inte dags att slappa. Nejdå.

Då var det dags att koka två sorters knäck och en sorts kola, tyckte dottern, och det gjorde vi förstås då. Polkagrisknäck och naturell knäck fick det bli. Det kändes lite annorlunda att varken ha hackad mandel utan mandel eller solroskärnor i, men i år kände jag för att göra knäcken riktigt basic för det var många år sedan. Bara någon matsked ströbröd rörde jag ner mot slutet och vi bestämde att vi skulle göra den hård, så man får suga på den istället för att tugga och riskera att tappa plomber.

Limekola är dotterns favorit och därför satsade vi på det. Lime har vi haft i Sverige så länge att det stavas just så fortfarande. Jag kan inte låta bli att undra när vi kommer att skriva lajm. Än så länge ser det förfärligt festligt ut, tycker jag. Mejl är däremot självklart, istället för mail, så inkonsekvensen är helt uppenbar.

Limekolan kokade vi precis lagom mjuk. Kolor tycker inte jag ska kokas för länge, för när de sedan förvaras i kylskåpet blir de i alla fall hårdare än vid kulprovet, så de bör vara ganska mjuka från början. Idag blev de perfekta och var busenkla att klippa i lagom stora bitar med en kökssax.

Nu känns det som om julen kan komma nästan när som helst. Vi är hyfsat redo.