Söta dottern går i årskurs sju och funderar en del över vad hon ska bli när hon blir stor. (Att hennes mamma funderar på exakt samma sak för sin egen del behöver vi inte bry oss om just nu...)
Dottern är grym på appar, mobiler och tekniska prylar i allmänhet, så att hon har en app där hon kan kika på eventuella framtida jobb förvånar mig inte speciellt mycket. Klart att hon i god tid innan det är dags att välja gymnasieprogram vill kolla läget inom de olika yrkeskategorierna.
Det som istället gör mig lite förbryllad och rätt så full i skratt är de två bilderna hon visade mig här. Rubrikerna har jag inget svårt att förstå alls. Några yrken är det lätt att få jobb inom och några är det svårt inom. Så har det alltid varit och så kommer det helt säkert alltid att vara.
Det som är festligt är istället symbolerna. Den glada gröna gubben där det är lätt att få jobb känns ju rätt gjuten. Rätt färg också - grönt ljus för de här jobben och så här glad blir du när du får ett av dem.
Men den röda? En halvsur figur i gult hade jag kanske räknat med, men inte den här totalt tokledsna röda stackare.
Tårarna sprutar och han är högröd i ansiktet av frustration och ilska. Lilla krake!
Är det så ledsen och förtvivlad man blir när man utbildat sig till något av det som står nedan? Det är inte utan att jag känner för att bryta ihop.
Jag är ju ändå journalist.
4 kommentarer:
Du får trösta dig med att det där svänger nog. I morgon kanske det är grön glad gubbe vid journalist :)
Kram
Men du har ju jobb i alla fall, det är nog värre för dem som vill bli det nu. Samtidigt tror jag att det är viktigt att man blir det man vill bli, man vet aldrig hur det ser ut i framtiden.
Kram!
Jag reagerade lite över "matros". Tror aldrig jag har hört en ungdom prata om att bli matros när de växer upp. Liksom: åh nej, jag som ville bli matros...
Ja, det var väldigt talande figurer. :-)
Men jag blev förvånad över att ett av de svåraste är som säljare. Det trodde jag inte.
sv:
Jag castades också för Barda en gång tidigare för ett par år sen, men det blev inget den gången, så visst hade vi kunnat spelat mot varandra, jag och dottern. :-)
Skicka en kommentar