Emporia imponerar och Rica Hotel äger - vilken helg!

Vilken helt fantastiskt resa mamma, syrran och jag fick när vi begav oss till Malmö. Allt blev fullständigt perfekt på alla sätt och jag skulle gärna göra om resan igen. Och igen. Och igen. Ofta, rent av.

Vi bodde på ljuvliga Rica Hotel mitt i stan och jag hade ingen aning om vart vi skulle, eftersom fina systern bokat och jag inte brytt mig om att forska i det hela, utan utgått ifrån att det blir kanonbra om hon spanat in något.

Det blev ännu bättre än jag räknat med, trots höga förväntningar när syrran fixar. Underbart fint rum. Fräscht och rent. Utmärkt läge vid Lilla Torg. En frukostbuffé som var fullständigt galet fin. Kort sagt, det går inte att bo någon annanstans om man ska bo i centrala Malmö.

Alldeles bredvid vårt hotell ligger Centiliter och gram (betydligt nättare än Liter och kilo...) och där stannade vi till och tog en drink efter middagen och då var klockan nästan 23. Så himla lyxigt att kunna stå ute, tycka det är varmt och ändå vara i Sverige i november.

Jag gick faktiskt fram till tjejen i utomhusbaren och frågade hur långt in på vintersäsongen det går att stå där ute och ta en drink. Jag bara älskade hennes svar; hela året. I den stunden var jag beredd att flytta till Malmö.

Tur att det gick över, för jag har ju ändå min familj 25 mil norrut.

Jag ville ha allt (nåja, utom möjligen det som var köttigt) på frukostbuffén och hur sjutton gör man när man har en magsäck av normal storlek och vill äta för 23 personer? Problem! Allt, allt, allt var fantastiskt gott och vi åt i en och en halv timme. Jag hade kunnat sitta i tre timmar till. Och plockat lite mer ost. Lite mer rökt lax. Lite frukt ...

Går det att se texten? VILDA HÖRNAN låter härligt.
Och så SINNENAS TRÄDGÅRD. Amazing.

Till slut uppbådade vi kraft för att kunna lämna hotellet och då begav vi oss till Emporia. Emporia gör skäl för sitt kejserligt klingande namn kan jag säga. Det är inte anspråkslöst på något sätt alls. Tre bokstäver beskriver allt ganska så på pricken, OMG. Oh my God. Vilket ställe.

93 000 kvadratmeter, 25 000 besökare varje dag och 3 000 anställda är en kort sammanfattning. Här fanns allt.

Men det som var mest spektakulärt var förstås inte alla butiker, för butiker har vi sett förut. Nej, det som gick utöver det vanliga var takparken (och kanske storleken också om man ska vara petig för här rymdes allt). Har ni någon gång besökt en takpark? Det hade inte jag heller, men den var helt otroligt vacker och enormt stor. Titta på bilden nedan. Går det att förstå att det är taket på ett gigantiskt shoppingcenter? Allt det där?

Ni ser väl all markyta? Den skarpa skuggan kommer sig av att jordhögen, där det såklart vuxit grönska, är knivskarp som på en pyramid. Folk som går på bilden går på shoppingcentertaket. Hajar ni? JAG förstår inte ens och då har jag ändå varit där. Helt tokigt att någon fått idén att bygga så här, men svinsnyggt och supercoolt.

Observera det blå långt bort i bilden. Det återkommer lite längre ner.

Det blåste som sjutton högt uppe på taket samtidigt som solen strålade. En riktigt härlig och livfull bild på mig blev det, tycker jag. Man riktigt ser solstrålarna från ena hållet. För övrigt samma håll som vinden kommer ifrån ...

Här nedan går min lilla mamma ner ifrån takparken och det var så vackert med allt grönt de gjort längs vägen. Över huvudtaget så var hela Emporia skitsmart med färger hela vägen. Den delen är blå och den är röd på alla våningsplan. Genomtänkt och smart. Färger är lättare att hålla ordning på än siffror och bokstäver och mycket riktigt lärde vi oss direkt hur det funkade. Någon har tänkt till. Det gillar jag.

Nedan ser ni den blå delen som jag lobbade för ovan. Här står mamma och syster och tittar ut genom knallblått glas. Där kan man sitta och ta det lugnt. Det finns föredömligt många platser där man kan sitta och vila shoppingtrötta promenadben, utan att behöva köpa fika. Mycket bra och sympatiskt.

Lunch, lunch, lunch... Trots att vi fått fantastisk frukost närmade sig lunchen med stormsteg och vi trasslade in oss på en food court, som man säger utomlands. Det var inte lätt att få en sittplats när vi väl hade fått vår mat, men vi hade till slut tur och kunde slå oss ner.

Efter fler timmar än vi planerat (för hur sjutton skulle man kunna åka iväg...?) lämnade vi Emporia för denna gång. Men jag kan redan nu säga:

Vi lär komma tillbaka. Till allt som är Malmö. Vilken trevlig stad.